Krille
Aktiv medlem
Har precis fått en Panasonic Lumix G1 att leka med. För den som inte känner till modellen så är det alltså den första kameran i nya Micro Four Thirds systemet. Jag såg den första gången på Photokina i september och blev imponerad redan där. Och nu när jag har ett produktionsexemplar i näven blir jag faktiskt ännu mer impad.
G1:an är mycket snabb i fokusering om man jämför med vanliga kompaktkameror och fullt jämförbar med vanliga systemkameror, trots att den använder kontrastautofokus och inte fasdetekterande AF. Jag har mätt AF-tider till mellan 0,35 och 0,40 s vid fokusering från oändligt till två meter. Avtrycksfördröjningen vid manuell fokus är bara 0,12 s. Dessutom är autofokusen till skillnad från alla konkurrenter utom Sony Alpha 300 och Alpha 350 snabb även när man använder monitorn som sökare. Och den ansiktsdetekterande autofokusen fungerar imponerande väl, både snabbt och säkert.
Monitorn är stor, 3 tum, och med 460 000 bildpunkter känns den skarp, klar och fin. Dessutom kan den vikas ut och vridas - helt suveränt! Och trots att sökaren är elektronisk är den imponerande bra, den bästa i sitt slag sedan Konica Minolta Dimage A2. Upplösningen är 1440 000 bildpunkter. Bilden uppdateras snabbt (60 bilder/s) och jag får erkänna att till och med jag tycker den fungerar helt okej även jämfört med en optisk spegelreflexsökare, trots att jag är tämligen kräsen och annars använder både fullformatskameror och de bästa APS-C kamerorna på marknaden. I riktigt svagt ljus börjar den dock släpa efter och smeta ut bilden om man rör kameran.
Panasonic G1 känns jättefin i handen, gedigen och med skön gummiaktig yta som är mjuk och varm att ta på. Handgreppet är tillräckligt djupt även för mina normalstora manshänder.
Menyer och finesser verkar vid min första anblick vara både logiska och genomtänkta. Ska tröska igenom dem ordentligt efter hand. Knappar och andra reglage är små men överlag välplacerade. Kan nog ha överseende med knappstorleken med tanke på kamerans nätta format. Och kameran är liten, inget snack om saken. Fast inte speciellt mindre än Olympu E-420.
Den medföljande 14-45/3,5-5,6 zoomen är också minimal i storlek och utrustad med bildstabilisering. Återstår att se hur skärpan och vinjetteringen är.
En uppenbar nackdel är att bildsensorn ligger fullt öppen när man monterar av objektivet. Man får vara försiktig och inte ha några spetsiga föremål i närheten av bajonetten. Och hålla kameran med bajonetten nedåt, så att det inte faller in damm på sensorn.
Den automatiska vitbalansen verkar vid en preliminär bedömning funka bra i bland- och glödljus.
Serietagningsläget tar max 3 bilder/s. Med ett riktigt snabbt kort kan man blåsa på tills kortet är fullt om man använder JPEG. Men med RAW tar det stopp efter bara fem bilder. Det kan ju möjligen kännas lite klent.
Vad beträffar bildkvaliteten så verkar det i alla fall bli bra skärpa. Det måste dock undersökas mer än vad jag kunnat göra på bara en dag. Bruset är lågt, i praktiken osynligt upp till ISO 400, börjar märkas en aning i skuggorna fast är absolut inte störande vid ISO 800. Vid ISO 1600 är bruset märkbart i både mellantoner och skuggpartier vid en A4-utskrift. Går dock fortfarande att använda även vid hyfsat stora utskriftsformat. ISO 3200 skulle jag inte använda annat än för 10x15 cm bilder. Här finns ett tydligt och aningen randigt brus som är rätt fult.
Bara synd att inte kameran kan filma. Borde vara en hyfsat enkel finess att peta in med tanke på att kameran saknar spegel och redan matar bildsignalen kontinuerligt till sökaren och monitorn. Bara att tappa ur signalen och skicka den till minneskortet samtidigt! Nåja, i nästa version kanske!
Jag tycker att Micro Four Thirds systemet verkar mycket lovande och årets mest spännande händelse. Panasonics kamera är tyvärr relativt dyr (7700 kronor med standardzoom hos Scandinavian Photo) och utnyttjar inte systemets potential fullt ut. Den är ju faktiskt inte speciellt mycket mindre än vanliga Four Thirds- eller APS-C kameror. Men kul är den och helt perfekt för många som lämnar kompaktkameravärlden och vill ha en kamera som i så stor utsträckning som möjligt kombinerar det bästa från kompakt- och systemkamerorna. Ska bli mycket intressant att se Olympus kamera som, åtminstone om den "mockup"-modell som visades på Photokina blir verklig, mer går åt mätsökarhållet. Alltså en tunnare och mer platt kamera som blir lättare att få ned i fickan och kan tänkas blir ett alternativ till de vanliga avancerade kompakterna som Canon G7/G9/G10, Panasonic LX3 och Nikon P6000.
Hur som helst - jag blir faktiskt själv sugen på en Lumix G1, att ha som "lek"-kamera för spontant knäppande och familjebilder. Att den är snygg och finns att få med tre olika färger är ytterligare ett plus. Min fru kommer att gilla den!
Ett komplett och detaljerat test kommer i FOTO nr 1/2009.
G1:an är mycket snabb i fokusering om man jämför med vanliga kompaktkameror och fullt jämförbar med vanliga systemkameror, trots att den använder kontrastautofokus och inte fasdetekterande AF. Jag har mätt AF-tider till mellan 0,35 och 0,40 s vid fokusering från oändligt till två meter. Avtrycksfördröjningen vid manuell fokus är bara 0,12 s. Dessutom är autofokusen till skillnad från alla konkurrenter utom Sony Alpha 300 och Alpha 350 snabb även när man använder monitorn som sökare. Och den ansiktsdetekterande autofokusen fungerar imponerande väl, både snabbt och säkert.
Monitorn är stor, 3 tum, och med 460 000 bildpunkter känns den skarp, klar och fin. Dessutom kan den vikas ut och vridas - helt suveränt! Och trots att sökaren är elektronisk är den imponerande bra, den bästa i sitt slag sedan Konica Minolta Dimage A2. Upplösningen är 1440 000 bildpunkter. Bilden uppdateras snabbt (60 bilder/s) och jag får erkänna att till och med jag tycker den fungerar helt okej även jämfört med en optisk spegelreflexsökare, trots att jag är tämligen kräsen och annars använder både fullformatskameror och de bästa APS-C kamerorna på marknaden. I riktigt svagt ljus börjar den dock släpa efter och smeta ut bilden om man rör kameran.
Panasonic G1 känns jättefin i handen, gedigen och med skön gummiaktig yta som är mjuk och varm att ta på. Handgreppet är tillräckligt djupt även för mina normalstora manshänder.
Menyer och finesser verkar vid min första anblick vara både logiska och genomtänkta. Ska tröska igenom dem ordentligt efter hand. Knappar och andra reglage är små men överlag välplacerade. Kan nog ha överseende med knappstorleken med tanke på kamerans nätta format. Och kameran är liten, inget snack om saken. Fast inte speciellt mindre än Olympu E-420.
Den medföljande 14-45/3,5-5,6 zoomen är också minimal i storlek och utrustad med bildstabilisering. Återstår att se hur skärpan och vinjetteringen är.
En uppenbar nackdel är att bildsensorn ligger fullt öppen när man monterar av objektivet. Man får vara försiktig och inte ha några spetsiga föremål i närheten av bajonetten. Och hålla kameran med bajonetten nedåt, så att det inte faller in damm på sensorn.
Den automatiska vitbalansen verkar vid en preliminär bedömning funka bra i bland- och glödljus.
Serietagningsläget tar max 3 bilder/s. Med ett riktigt snabbt kort kan man blåsa på tills kortet är fullt om man använder JPEG. Men med RAW tar det stopp efter bara fem bilder. Det kan ju möjligen kännas lite klent.
Vad beträffar bildkvaliteten så verkar det i alla fall bli bra skärpa. Det måste dock undersökas mer än vad jag kunnat göra på bara en dag. Bruset är lågt, i praktiken osynligt upp till ISO 400, börjar märkas en aning i skuggorna fast är absolut inte störande vid ISO 800. Vid ISO 1600 är bruset märkbart i både mellantoner och skuggpartier vid en A4-utskrift. Går dock fortfarande att använda även vid hyfsat stora utskriftsformat. ISO 3200 skulle jag inte använda annat än för 10x15 cm bilder. Här finns ett tydligt och aningen randigt brus som är rätt fult.
Bara synd att inte kameran kan filma. Borde vara en hyfsat enkel finess att peta in med tanke på att kameran saknar spegel och redan matar bildsignalen kontinuerligt till sökaren och monitorn. Bara att tappa ur signalen och skicka den till minneskortet samtidigt! Nåja, i nästa version kanske!
Jag tycker att Micro Four Thirds systemet verkar mycket lovande och årets mest spännande händelse. Panasonics kamera är tyvärr relativt dyr (7700 kronor med standardzoom hos Scandinavian Photo) och utnyttjar inte systemets potential fullt ut. Den är ju faktiskt inte speciellt mycket mindre än vanliga Four Thirds- eller APS-C kameror. Men kul är den och helt perfekt för många som lämnar kompaktkameravärlden och vill ha en kamera som i så stor utsträckning som möjligt kombinerar det bästa från kompakt- och systemkamerorna. Ska bli mycket intressant att se Olympus kamera som, åtminstone om den "mockup"-modell som visades på Photokina blir verklig, mer går åt mätsökarhållet. Alltså en tunnare och mer platt kamera som blir lättare att få ned i fickan och kan tänkas blir ett alternativ till de vanliga avancerade kompakterna som Canon G7/G9/G10, Panasonic LX3 och Nikon P6000.
Hur som helst - jag blir faktiskt själv sugen på en Lumix G1, att ha som "lek"-kamera för spontant knäppande och familjebilder. Att den är snygg och finns att få med tre olika färger är ytterligare ett plus. Min fru kommer att gilla den!
Ett komplett och detaljerat test kommer i FOTO nr 1/2009.
