Jag gillar fortfarande sökaren i min 10D ganska mycket. Klart bättre än någon EVF jag tittat i åtminstone, men visst är det svårt att ställa in skärpan. För det krävs snittbild eller mikroprismor tycker jag.
Min 5D2 är bättre förstås, men framför allt större. Ljusstarkare vet jag inte..
Har en gammal Nikon FE. Där kan man snacka ljussvag, grumlig sökare (blästrad mattskiva) och det var inte många som gnällde på sökaren på den tiden. När Minolta kom med sina prismarastrerade mattskivor trodde man knappt det var sant. Tror att sådana skivor är standard idag, eller?
Ljusstarkare blir ju sökaren när man har ljusstark optik. Gluggen på min 10D har 3,5 som största öppning, och i min gamla Contax använde jag oftast en normal med ljusstyrka 1,4. Skillnaden är ganska stor.
Sedan finns ju ingen mattskiva i 10D, utan det man ser är en luftbild. Hur man än vrider på avståndsringen är det lika skarpt, eftersom man kan ackomodera så mycket att man ser skarpt oavsett hur den än är inställd. Och bilden är ganska liten dessutom. Den är ljusstarkare än i instegsmodellerna, eftersom det är prisma, och därmed är den också en aning större, eftersom den optiska vägen genom glas är "kortare" pga brytningsindex. Det står visserligen att det ska vara en "laser matte focusing screen", och det är prismorna som Minolta kom med på sjuttiotalet, men det är inte någon mattskiva. Prismorna funkar precis på samma sätt som fresnellinserna gjorde tidigare, och man kan se rätt igenom skivan. Jag kan inte ställa skärpa på den. Samma typ av skiva sitter i nästan alla DSLR. Från att ha varit van vid en bra sökare i Contax var jag inte villig att godta den eländigt dåliga som dagens DSLR i cropformat har. Före Contax hade jag OM1. och den har också en väldigt bra sökare. Skillnaden när man tar upp en DSLR är slående.
Lumix G1 fungerar bra för mig. Det jag brukar ha som normalobjektiv är en Pentacon 29 mm f/2,8, och det är busenkelt att ställa skärpan. Inte fullt lika enkelt när jag tiltar, men det går faktiskt att få hyggligt resultat också på fri hand.
Det finns ett knep för skärpeinställningen som ofta funkar. När man har skärpa, om man rör kameran lite, så flimrar det. Man kan se på flimret var skärpan ligger, så det är ofta inte nödvändigt att använda förstoringen.
En intressant sak med OVF är att det verkligen går att se skärpedjupet, vilket jag knappast tycker att det går med en optisk sökare. Det går visserligen bara när det är hyggligt mycket ljus, men det är klart bättre än vad det någonsin var med SLR.
