Objektiv till A6000 - mening med 24 megapixel

[kephart]

Jag har precis införskaffat en Sony A6000. Jag uppgraderade från en Nex-5N. Främst för att få bättre reglage, EVF och blixtsko. Hittills är jag mycket nöjd med kameran. Jag har dock lite funderingar på om uppgraderingen till 24 megapixel är någon större idé. Jag läste på DxoMarks hemsida: http://www.dxomark.com/Reviews/Best...and-Zooms/Best-prime-lenses-on-the-Sony-A6000, att de flesta objektiv inte har en subjektiv upplösning på mer än 16 megapixel. Om objektivet inte ger upplösning mer än sensorn vad är då meningen? Jag gissar att jag missuppfattar något här, kanske definitionen på DxoMarks Perceptual Megapixels. Att större sensorstorlek ger möjligheter att ta bort brus kan kanske också vara en idé, men upplösningsmässigt verkar det ju inte ge något. Att man kan beskära mer med fler megapixel kan väl inte stämma om det ändå inte finns mer att hämta?

 

[Sten-Åke Sändh]

Du kan läsa på om begreppet "perceptual megapixels". Det är ett sätt att mäta "praktisk upplösning" med en kombination av kamerahus och objektiv istället för att bara titta på sensorns teoretiska upplösning.

Lärdomen av detta (och det ser du ganska enkelt genom att kolla på DxO vilka kombinationer hus och objektiv som ger bäst värden. Ju sämre värden ett objektiv har så ju större blir förlusterna av perceptual megapixels. Det är också så att en sensor med högra upplösning ger högre upplösning med samma objektiv som en sensor med färre pixlar.

De kameror/objektiv som legat högst i DxO:s lista har varit de med Sonys 36 MP sensor som haft fasta Zeiss-objektiv och det handlar då om Nikons 800E och 810 samt Sony A7r.

Så en kamera med en sensor med hög upplösning är en förutsättning och den andra är objektiv med fast brännvidd och hög upplösningsförmåga. Inga zoomar levererar på topp utan är alltid kompromisser. Sådana objektiv är nästan alltid ordentligt kostsamma. Fotografi med hög upplösning är nog alltid en materialsport. Om det är värt vad det kostar är upp till dig att avgöra.

Jo fler pixlar ger alltid mer svängrum att beskära. Det är en av de stora poängerna med det.

 

[Grimmer]

Skillnaden mellan 16 och 24 Mpix är mindre än vad man kan tro. Sen så gör bayer-interpoleringen och AA-filtret sitt för att reducera upplösningen. Om du jämför en 12 Mpix kamera med en på 24 Mpix interpolerad ner till 12 Mpix så kommer du att se att den senare bilden ser klart bättre ut. Detta beror på att principen för en bayer-sensor gör att bilden interpoleras upp + att det oftast sitter ett AA-filter framför sensorn vilket gör den ännu suddigare. Läs mer om bayerprincipen på Wikipedia.

Din nya A6000 har alltså egentligen inte äkta 24Mpix upplösning. Det är bara Leicas två s/v kameror som har äkta upplösning, men då är de ju s/v...

Sen har du större möjlighet till att beskära en bild ifall du har högre upplösning. Speciellt om du beskär i mitten där objektiv är som skarpast.

 

[kephart]

Du kan läsa på om begreppet "perceptual megapixels". Det är ett sätt att mäta "praktisk upplösning" med en kombination av kamerahus och objektiv istället för att bara titta på sensorns teoretiska upplösning.

Lärdomen av detta (och det ser du ganska enkelt genom att kolla på DxO vilka kombinationer hus och objektiv som ger bäst värden. Ju sämre värden ett objektiv har så ju större blir förlusterna av perceptual megapixels. Det är också så att en sensor med högra upplösning ger högre upplösning med samma objektiv som en sensor med färre pixlar.

De kameror/objektiv som legat högst i DxO:s lista har varit de med Sonys 36 MP sensor som haft fasta Zeiss-objektiv och det handlar då om Nikons 800E och 810 samt Sony A7r.

Så en kamera med en sensor med hög upplösning är en förutsättning och den andra är objektiv med fast brännvidd och hög upplösningsförmåga. Inga zoomar levererar på topp utan är alltid kompromisser. Sådana objektiv är nästan alltid ordentligt kostsamma. Fotografi med hög upplösning är nog alltid en materialsport. Om det är värt vad det kostar är upp till dig att avgöra.

Jo fler pixlar ger alltid mer svängrum att beskära. Det är en av de stora poängerna med det.

Tack!

Att en mer högupplöst sensor ger mer verkar ju inte alltid stämma dock. Sony A5000 på 20Mpix har mer P-Mpix än A6000 med samma objektiv av någon anledning. Underligt. För de objektiv inom min budget blir det nog inte så hög upplösning. Ett Sigma 60mm/2,8 känns dock som ett mycket intressant alternativ. Jag undrar också om det kan vara så att några av de gamla manuella gluggar jag kör med adapter kan vara mer högupplösta. Jag använder ett Canon FD 85/1,8 en hel del.

Att objektivet är skarpare i centrum är ju också en poäng. Det känns ju bättre. Hursomhelst är jag grymt nöjd med både 16Mpix i Nex5N och 24Mpix på A6000. Det här var mer en nyfiken fråga.

 

[Grevture]

Jag har precis införskaffat en Sony A6000. Jag uppgraderade från en Nex-5N. Främst för att få bättre reglage, EVF och blixtsko. Hittills är jag mycket nöjd med kameran. Jag har dock lite funderingar på om uppgraderingen till 24 megapixel är någon större idé. Jag läste på DxoMarks hemsida: http://www.dxomark.com/Reviews/Best...and-Zooms/Best-prime-lenses-on-the-Sony-A6000, att de flesta objektiv inte har en subjektiv upplösning på mer än 16 megapixel. Om objektivet inte ger upplösning mer än sensorn vad är då meningen? Jag gissar att jag missuppfattar något här, kanske definitionen på DxoMarks Perceptual Megapixels. Att större sensorstorlek ger möjligheter att ta bort brus kan kanske också vara en idé, men upplösningsmässigt verkar det ju inte ge något. Att man kan beskära mer med fler megapixel kan väl inte stämma om det ändå inte finns mer att hämta?

Hej!

Du är inte den förste att ställa ungefär den här frågan

Både Sten-Åke och Magnus har gett bra svar, men jag skulle nog förenkla det hela ännu lite mer:

1) Magnus har rätt i att skillnaden mellan 16 och 24 megapixel i praktisk mening är ganska liten. Det är visserligen en 50% ökning i pixlar, men det ger faktiskt bara ungefär 20% mer linjär upplösning (alltså upplösning mätt på en viss ledd). För att få en fördubbling av den linjära upplösningen (alltså dubbelt så mycket information i varje riktning) behöver man fyrdubbla antalet pixlar. T.ex. gå från 16 till 64 megapixel ...

2) Ibland tror jag DxO:s mått på perceptuell upplösning skapar mer förvirring än de tänkt sig. Det är ett intressant värde när du jämför två objektiv med varandra, men ger egentligen lite oklar information om vad de faktiskt presterar. Den enkla sanningen är att oavsett vilket objektiv du sätter på din A6000 så kommer du alltid få ut lite mer av det än du fick när det satt framför en 16-megapixelssensor. Alltid. Men: Ju sämre objektivet är, ju mindre fördel får du. Ju bättre objektivet är, ju större blir fördelen.

3) Tänk också på att objektivets prestanda och sensorns upplösning bara är två faktorer av många som styr den slutliga upplösningen i bilden du tar. Du har också till exempel faktorer som skakningsoskärpa, motivets rörelse, kvaliteten på ljuset och inte minst mängden ljus. Men poängen med en mer högupplöst sensor är att du i alla fall förbättrat en faktor, du har gett dig själv en lite bättre möjlighet att få högre kvalitet och de gånger du får till det så ger det faktiskt en fördel. Som allra sämst, de gånger allt går snett, ja då får du knappt någon fördel alls jämfört med om du kört vidare på 16 megapixel, men det blir aldrig sämre.

 

[Sten-Åke Sändh]

Egentligen kan man ju sammanfatta allt vi sagt hittills med att man har en sensorupplösning som är det den är. Dåliga objektiv och/eller dåligt handhavande eller svåra förhållanden som begränsar en möjligheter leder till förluster av perceptuell upplösning (upplevd/uppmätt upplösning) i tagen bild. Har man bildstabilisering kan det motverka de förlusterna en del.

Sedan har vi ju i värsta fall en efterbehandling som inte är optimal och som ger ytterligare förluster i kvalitet. Det kan beror på RAW-konverteraren och/eller en kombination av den faktorn och handhavandet i det ledet också. Först därefter har vi ju en färdig bild.

 

[Bengf]

Var går då gränsen om man backar med antalet pixlar då, om ingen skillnad egentligen märks mellan 16 och 24Mp ( skillnad 8Mp )- så kan det ju inte absolut vara någon skillnad mellan 12Mp ock 16Mp ( skillnad på bara 4Mp )- så 12Mp skulle fungera hur bra som helst, om man då håller sig vid en APS-C sensor.


För övrigt så har A6000 fått mycket beröm för just sin sensor och fina bildkvalitet, sedan tillkommer väl övrig hjälpelektronik, förbättrade brusredusering algoritmer, mera processorkraft och dylika framsteg som görs över tid, om dessa moderna förbättringar gjordes med en 12Mp sensor får vi nu aldrig veta förstås, för 12Mp säljer väl inte lika bra. Canon föll till slut för trycket och gav sina nya D750 en 24Mp sensor för att konkurrenterna redan har det.


Om nu en ny sensor skulle ge 30% mer förbättring mot en 16Mp, så vore det väl inte så dåligt, vad vore önskvärt där om man pratar siffror, jag tror inte alla köpare av dom här lite billigare FF-modellerna också har dom finaste objektiven, men visst det kan vara gött med 300h i bilen med bara känslan av att det finns, men man använder oftast bara 150h.


//Bengt.

 

[Grevture]

Var går då gränsen om man backar med antalet pixlar då, om ingen skillnad egentligen märks mellan 16 och 24Mp ( skillnad 8Mp )

Vem har påstått att "ingen skillnad egentligen märks"?

Jag och andra har påpekat att skillnaden inte är riktigt så stor som siffrorna lätt får en att tro. Det är inte så att 50% mer pixlar ger 50% mer detaljteckning vilket annars är en vanlig tankefälla.

Det finns en skillnad och den märks.

 

[Bengf]

Kan man då säga lite enkelt att med mera pixlar finns det mera utrymme även för ett något sämre objektiv som sitter på. En sensor med lägre pixeltal ( allt övrigt lika ) tappar i princip lika många pixlar som den med högre pixeltal om samma dåliga objektiv används, eller tappar 24Mp sensorn mera än 16Mp sensorn.


//Bengt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Vem har påstått att "ingen skillnad egentligen märks"?

Jag och andra har påpekat att skillnaden inte är riktigt så stor som siffrorna lätt får en att tro. Det är inte så att 50% mer pixlar ger 50% mer detaljteckning vilket annars är en vanlig tankefälla.

Det finns en skillnad och den märks.

Klart att den märks men det ställs ju även en del andra högre krav också för att det ska gå att "ta hem" den potentialen. Inte minst i handhavande. Jag tycker ett talande exempel är att det kortare skärpedjupet kan ställa till det.

Ta t.ex. den upptäckt många gör med FF att det kan vara riktigt svårt att sätta skärpan rätt utan hjälpmedel med väldigt ljusstarka objektiv - inte minst vid MF.

En annan sak som kan ställa till det är att bilderna blir onödigt urvattnade om man helt aningslöst kör med ISO Auto. Med högre ISO tappar man hela tiden kvalitet då DR försämras alltmer med stigande ISO. Ibland har man inget val då förutsättningarna är dåliga men ibland har man faktiskt det.

 

[Grevture]

Kan man då säga lite enkelt att med mera pixlar finns det mera utrymme även för ett något sämre objektiv som sitter på.

Alla objektiv presterar bättre när de används framför en sensor med fler pixlar.
Ett dåligt objektiv presterar bara lite bättre.
Ett bra objektiv presterar mycket bättre.

En sensor med lägre pixeltal ( allt övrigt lika ) tappar i princip lika många pixlar som den med högre pixeltal om samma dåliga objektiv används, eller tappar 24Mp sensorn mera än 16Mp sensorn.

Ju sämre objektiv du har, ju mindre blir fördelen att gå upp i antal pixlar, men ingen "tappar pixlar". Den totala prestandan är alltid en kombination av sensorns och optikens prestanda.

Det centrala att komma ihåg är att alla objektiv tjänar på en bättre sensor - och omvänt, att alla sensorer tjänar på bättre objektiv. Om du lämnar den ena faktorn orörd och förbättrar den andra faktorn får du alltid ett bättre resultat totalt sett. Bäst resultat får du förstås genom att förbättra bägge

 

[Mikre]

Alla objektiv presterar bättre när de används framför en sensor med fler pixlar.
Ett dåligt objektiv presterar bara lite bättre.
Ett bra objektiv presterar mycket bättre.

nej detta stämmer inte. Om du t.ex. sätter vissa fulframe objektiv på en crop sensor så blir resultatet sämre eftersom du tappar kantrna (en del dyra proffs objektiv är optimerde just för kant-skärpa)

dessutom , om ett objektiv har dålig uplösning/ kontrast så fyller de extra pixlarna ingen egentlig funktion eftersom dom ej medverkar i skärpan.

ett enkelt exempel är om du tar ett billigt f8 plast objektiv, sk lenscap lins. och plåta med 8 16 24 hur många du vill megapixlar. Om linsen enbart ser blurrigt blir det så.

 

[Grevture]

Klart att den märks men det ställs ju även en del andra högre krav också för att det ska gå att "ta hem" den potentialen. Inte minst i handhavande. Jag tycker ett talande exempel är att det kortare skärpedjupet kan ställa till det.

Ta t.ex. den upptäckt många gör med FF att det kan vara riktigt svårt att sätta skärpan rätt utan hjälpmedel med väldigt ljusstarka objektiv - inte minst vid MF.

En annan sak som kan ställa till det är att bilderna blir onödigt urvattnade om man helt aningslöst kör med ISO Auto. Med högre ISO tappar man hela tiden kvalitet då DR försämras alltmer med stigande ISO. Ibland har man inget val då förutsättningarna är dåliga men ibland har man faktiskt det.

Ett generellt problem i alla sådana här diskussioner är ju att det vi oftast diskuterar är potentiell kvalitet, inte garanterad kvalitet. Även om jag skaffar en Eos 5Ds (med 50 Mpix) och ett par Zeiss Otus-objektiv så hjälper ju inte det ett dugg om jag missar fokus, fotar i trist bedrövligt ljus eller har för lång slutartid med ett rörligt motiv.

Skall man väga in alla faktorer som påverkar så blir resonemangen nog lätt lite tungrodda

Istället för att säga "objektiv A är väldigt skarpt" hamnar vi i att behöva säga "objektiv A ger mycket bra teknisk bildkvalitet när det används med bästa möjliga sensor, på stativ, med perfekt inställd fokus, under optimala ljusförhållanden, på basiso, med spegeluppfällning, trådutlösare och ett totalt orörligt motiv"

Och då har jag inte vägt in det som händer i efterbearbetningen eller i vilken (eller vilka) avbildningsskala den slutliga bilden skall betraktas

Jag skulle väl säga så här: Ingenting blir sämre av att man förbättrar prestanda någonstans i bildkedjan (t.ex. ökar sensorupplösningen, skaffar ett bättre objektiv eller börjar använda stativ oftare). Däremot kan man nog ganska ofta ställa sig frågan om förbättringen är värd pengarna eller besväret i relation till hur ofta den är viktig för slutresultatet.

Till råga på allt är ju teknisk kvalitet dessutom inte alltid är det centrala i alla bilder.

 

[bentelkalb]

Den gamla diskussionen om att fler pixlar inte är bättre... jaja Den vägrar dö.

Samma sak hörde jag när D800 kom, objektiven kommer inte klara det, det går inte att handhålla kameran, filerna blir för stora, etc etc.... främst kom kritiken från folk som hade Canon och som såg sig förbikörda när Nikon släppte sin bomb med 36 mp, vilket var helt oväntat av Nikon. Naturligtvis stämde inget av det kritikerna målade upp, med viss reservation för om du har en liten hårddisk, men hej... en ny hårddisk 2 TB kostar dryg 800 spänn....problem solved.

Nu har Canon själva släppt en högupplöst kamera på 50 mp, även om det tog några år att komma ifatt Nikon, märkligt att jag inte hör samma kritik från Canoniterna om den, jag menar om 36 mp inte går att använda, vad gäller då för 50? hallå? Vart tog ni vägen? (kan inte låta bli att pika dom lite, sorry )

Fler pixlar ÄR bättre. Därmed inte sagt att alla känner ett BEHOV av fler pixlar. Men det är rent nonsens att våra objektiv i princip slutar att fungera och att kameran endast går att använda på stativ när man kommer över 12-24 mp...... Det är mest argument där folk med lägre antal pixlar försöker övertyga sig själva om att det är bättre......

Jag ser fram emot en D900 med ännu fler pixlar och ännu större dynamiskt omfång. Fler pixlar ÄR bättre både för bildkvaliteten och mångsidigheten.

 

[Grevture]

nej detta stämmer inte.

Jag skulle nog hävda att det stämmer så överväldigande ofta att det i praktiken kan ses som ett axiom.

Om du t.ex. sätter vissa fulframe objektiv på en crop sensor så blir resultatet sämre eftersom du tappar kantrna (en del dyra proffs objektiv är optimerde just för kant-skärpa)

Jag är fullt medveten om att många påkostade objektiv presterar bättre i kanterna än vad enklare objektiv gör. Men jag har aldrig sett eller hört talas om ett objektiv som presterar bättre i periferin än i centrum, så det resonemanget håller inte

dessutom , om ett objektiv har dålig uplösning/ kontrast så fyller de extra pixlarna ingen egentlig funktion eftersom dom ej medverkar i skärpan.

Som jag sa, ett dåligt objektiv presterar bara lite bättre. Ett objektiv som är så otroligt kasst att det inte ger någon synlig fördel alls med mer högupplöst sensor, det är så tokdåligt att ingen kommer vilja använda det på någon kamera.

ett enkelt exempel är om du tar ett billigt f8 plast objektiv, sk lenscap lins. och plåta med 8 16 24 hur många du vill megapixlar. Om linsen enbart ser blurrigt blir det så.

Dels kommer du kunna se små, små förbättringar med mer högupplöst sensor så länge optiken är kapabel att reproducera någon slags bild över huvud taget.

Men, viktigare, det blir sällan intressant att föra generella diskussioner utifrån totalt extrema företeelser. Jag diskuterar utifrån objektiv som faktiskt används i praktisk fotografering. Diskussioner med utgångspunkt från leksaker som lenscap-objektiv upplever jag som lite poänglösa.

 

[The_SuedeII]

Hela grejen med DxO's "PMPix" är att den är KOMPARATIV.

Man ska inte, absolut inte, definitivt inte - aldrig! - tro att PMPix är ett "absolut" mätsätt. Det är inte framtaget för att vara absolut. Det är framtaget för, och hela analysmetoden grundar sig i, att kunna jämföra två/fler kombinationer av objektiv och kameror.

Sen finns det många svagheter i metodiken som används, t.ex kommer objektiv som ger väldigt skarpa bilder men lägre mellankontraster ge väldigt dåliga resultat. Trots att de vid en normalt skärpt normal framkallning kan uppenbarligen ses som mycket skarpare och mer "högupplösta" än ett objektiv på samma kamera som får högre PMPix-siffra.

Var svagheterna i PMPix finns tänker jag inte ens gå in på, det tog mig en halvsida att ens förklara principen på enklast möjliga och mest förkortade sätt jag kunde komma på förra gången.

Och förstår man inte principen/metodiken bakom en siffra ska man vara väldigt försiktig vid att lägga för mycket vikt vid den.

Det enda som egentligen bör kommas ihåg är att siffran är ett relativt jämförelsebetyg, och inte någonting som har med megapixlar att göra. Siffran är bara intressant när man har något att jämföra den med, om den är högre eller lägre än något annan kamera/objektiv. Och inte ens då är den helt rättvisande... Använt ensamt säger den absolut ingenting av värde. Ignorera, eller läs in och förstå hela metodiken bakom siffran.

 

[Sten-Åke Sändh]

Den gamla diskussionen om att fler pixlar inte är bättre... jaja Den vägrar dö.

Samma sak hörde jag när D800 kom, objektiven kommer inte klara det, det går inte att handhålla kameran, filerna blir för stora, etc etc.... främst kom kritiken från folk som hade Canon och som såg sig förbikörda när Nikon släppte sin bomb med 36 mp, vilket var helt oväntat av Nikon. Naturligtvis stämde inget av det kritikerna målade upp, med viss reservation för om du har en liten hårddisk, men hej... en ny hårddisk 2 TB kostar dryg 800 spänn....problem solved.

Nu har Canon själva släppt en högupplöst kamera på 50 mp, även om det tog några år att komma ifatt Nikon, märkligt att jag inte hör samma kritik från Canoniterna om den, jag menar om 36 mp inte går att använda, vad gäller då för 50? hallå? Vart tog ni vägen? (kan inte låta bli att pika dom lite, sorry )

Fler pixlar ÄR bättre. Därmed inte sagt att alla känner ett BEHOV av fler pixlar. Men det är rent nonsens att våra objektiv i princip slutar att fungera och att kameran endast går att använda på stativ när man kommer över 12-24 mp...... Det är mest argument där folk med lägre antal pixlar försöker övertyga sig själva om att det är bättre......

Jag ser fram emot en D900 med ännu fler pixlar och ännu större dynamiskt omfång. Fler pixlar ÄR bättre både för bildkvaliteten och mångsidigheten.

Vi som var med då vet ända sedan holmgången i pixeltråden och DXO:s praktiska bevisning av detta faktum att det alltid är bättre med fler pixlar om vi ser till möjligheterna dessa ger har nog inga problem med det idag. Men ibland sitter dessa fler pixlar på en APS-C kamera och ibland på en FF och det är en viss skillnad i vissa fall.

Det var ju jag som lyfte fram just detta med perceptuell upplösning som ju är en intressant variabel i sammanhanget.

... men vi vet också från exv. Imaging Resource-jämförelser att folk mycket väl kan hänga upp sig på att en FF-bild vid en jämförelse med en kompaktkamerabild framstår som mindre skarp för att "hela" bilden i sammanhanget inte varit skarp. Alla ser ju inte det fina i kort skärpedjup i bland utan tycker bara att de bilderna ser sämre ut. Så kan det faktiskt också vara ibland och då blir snart en diskussion helt omöjlig. Att första pixel och upplösningsdiskussionen kräver viss kunskap och den behövs också med ökad sensorstorlek för i vissa fall är det mycket enklare och mer förlåtande med mindre sensorer. De är ju därför de passar så bra i kompakter och mobiler för massmarknaden.

Sedan kan man ju bara hålla med om att det tagit ganska lång tid att få acceptans för "fler och mindre pixlar". Det har också tagit lång tid att få acceptans för att allt inte bara handlar om brusnivåer på höga ISO utan lika mycket om högt DR på låga ISO. I båda fallen pixlar och DR så har ju inte Canon länge stått kvar på perrongen och då har apologetkören wailat att man ska kolla i andra änden av ISO-skalan för att det är ju ändå där man ska titta och en massa pixlar behöver man ju inte för skrivarna har ju inte så hög upplösning och skärmar ska vi ju inte ens tala om.

Problemet är att den här frågan inte bara kretsar kring en enda variabel utan flera. Man kan som Magnus säga att det alltid är bättre med många pixlar och det är det i en mening. Men tar man honom på orden kommer man förmodligen att bli besviken. Bilderna behöver inte bli tekniskt bättre ens om man får en kamera med både fler pixlar och FF-sensor. Ibland föredrar jag helt klart att lufta ett APS-C hus, för det har sina klara fördelar det med under vissa omständigheter.

 

[Sten-Åke Sändh]

Hela grejen med DxO's "PMPix" är att den är KOMPARATIV.

Man ska inte, absolut inte, definitivt inte - aldrig! - tro att PMPix är ett "absolut" mätsätt. Det är inte framtaget för att vara absolut. Det är framtaget för, och hela analysmetoden grundar sig i, att kunna jämföra två/fler kombinationer av objektiv och kameror.

Sen finns det många svagheter i metodiken som används, t.ex kommer objektiv som ger väldigt skarpa bilder men lägre mellankontraster ge väldigt dåliga resultat. Trots att de vid en normalt skärpt normal framkallning kan uppenbarligen ses som mycket skarpare och mer "högupplösta" än ett objektiv på samma kamera som får högre PMPix-siffra.

Var svagheterna i PMPix finns tänker jag inte ens gå in på, det tog mig en halvsida att ens förklara principen på enklast möjliga och mest förkortade sätt jag kunde komma på förra gången.

Och förstår man inte principen/metodiken bakom en siffra ska man vara väldigt försiktig vid att lägga för mycket vikt vid den.

Det enda som egentligen bör kommas ihåg är att siffran är ett relativt jämförelsebetyg, och inte någonting som har med megapixlar att göra. Siffran är bara intressant när man har något att jämföra den med, om den är högre eller lägre än något annan kamera/objektiv. Och inte ens då är den helt rättvisande... Använt ensamt säger den absolut ingenting av värde. Ignorera, eller läs in och förstå hela metodiken bakom siffran.

Men så är det ju med de flesta variablerna som mäts av DxO. DR mäts i sitt högsta värde och det styr samlingsvärdena och så är det med resten också. DxO är ju gjort för att tillfredställa vårt behov att kora vinnare. Det är det samlingsvärdena är till för. Därfför måste man läsa kurvorna och faktiska mätvärden och inte bara de nominella.

Med objektiven eller kombos blir det ju likadant. Hur objektiv presterar beror ju på vald bländare och var man mäter (centrum eller kanter) och för att göra det ännu mer stökigt så kan allt som kan variera ställa till det. Fokusavstånd eller en jämförelse av zoomar med objektiv med fast brännvidd.

Men jag tror att DxO valt att använda Perceptuell upplösning är väl att peka på förlustfaktorn som uppstår i interferensen mellan en kombos olika delar och det förtjänar väl ett erkännande. Vad hade vi innan? Bara att lyfta fram frågan ger ju en ny dimension i jämförelse med hur jämförelser annars brukar se ut d.v.s. där de nominella värdena får utgöra sanningen.

Hur många tester har man inte läst i blaskor där man tittat vad det stått på vred och rattar på kameran. ISO-diskussionerna kring brusvärden är ju klassiska stolpskott.