Graal
Avslutat medlemskap
Den amerikanska fototidningen för samlare av svartvitfotografi, B&W Magazine, har antagit en ny policy för sin redaktionella täckning. Kanske inte så intressant för majoritéten av fotosidans medlemmar men ändå värt att diskutera tycker jag eftersom den behandlar något som debatterats flitigt och stundtals blivit väldigt infekterat i forumdiskussionerna, skillnaden mellan digitalt framställda bilder och traditionella sådana. Man har gjort en liten förändring av sin tidigare inställning att inte acceptera någon digital behandling över huvud taget. Jag tar mig friheten att presentera min egna översättning av deras policy:
"När vi för ett antal år sedan presenterade beslutet att avgränsa vår redaktionella täckning till fotografi producerad på konventionellt sätt (film, först.app, fotopapper), utlöste det en flod av reaktioner, både positiva och negativa - anhängare av traditionell mörkrumsteknik kände sig uppmuntrade i sitt val, medan pionjärer i framtidsvågen (digital kamera, digital printer/skrivare) kände sig utelämnade och förbigågna. Vår policy orsakade en mycket olycklig polarisering av tidningens läsekrets.
Vår policy baseras på det faktum att det finns viktiga skillnader mellan de två olika metoderna. Den traditionella processen är beroende av gammaldags hantverksskicklighet; den producerar en handgjord kopia med tonkontinuitét och beprövad lång hållbarhet. Digital teknologi är beroende av en geometrisk modell, liknande den teknik som används vid reproduktion av fotografier i tidningar - med andra ord, bilden är mekaniskt producerad, inte handgjord. För en del är denna distinktion irrelevant; för andra är den avgjörande.
Hursomhelst så har den digitala teknologin steg för steg hittat en väg in i det konventionella mörkrummet - till en punkt där idag ett ökande antal av traditionalister har lagt till en dator i sin arsenal av hjälpmedel. De har funnit att en del operationer blir mera precisa och exakta vid användning av dator. Resultatet blir för dem en bättre bild. Denna metod kräver ett digitaliserat negativ, som kopieras i förstoringsapparat på traditionellt sätt och resulterar i en konventionell kopia med bibehållen hantverksprocess. Vi godkänner denna metod.
Den praktiska utvidgningen av våra ramar är att vi från nu kommer att ta till oss, inlemma och presentera verk skapade av fotografer som använder dator i en sådan blandteknikproduktion. Dessutom erkänner vi att många fotografer kopierar både traditionellt och digitalt. Vi accepterar verk för publicering skapade på detta sätt, förutsatt att bilden är fångad på film och att gelatinsilverkopior av bilden (el. kopior framställda med andra traditionella metoder, t.ex platinum) också bjuds ut till försäljning. Det är vår förhoppning att denna nya policy ska visa att vi inte vänder ett blint öga till förnyelse, men att vi också fortsätter att stödja tidlösa traditioner."
Vad kan man då tolka av denna inställning? Jo man menar tydligen att det är den traditionella svartvita pappersbilden som fortfarande står sig bäst för samlare av fotografi och har det största värdet (pga att varje bild är ett hantverk). Digital teknik accepteras om den används för att bearbeta den analogt fotograferade bilden i dator för att skapa ett bättre negativ (digitalt bearbetat) som sedan kopieras traditionellt. Man tar in digitala bilder i tidningen men då måste de vara fotograferade analogt och dessutom ska dom försäljas i form av traditionella kopior.
Inte så mycket till förändring kanske och det visar kanske att den digitalt framställda pappersbilden ännu inte hittat någon väg till samlarna i USA? Det är traditionellt svartvitt som gäller fortfarande verkar det som. Hantverksframställda gelatinsilverkopior alltså.
Min egen reflektion om detta är att det kanske håller på att bildas en skiljekil mellan den traditionella hantverksbilden och medie/reklambilden. Konst- och gallerifotografin göre sig inte besvär i digital form utan är förbehållen de traditionella teknikerna medan den digitala bilden har sin marknad som medie- och reklambild? Själv ser jag på samma sätt en påtaglig skillnad mellan den svartvita mörkrumsproducerade bilden och den digitala diton. Det är två olika genrer för mig utan att det behöver råda någon motsättning mellan de båda. Om den digitalt producerade pappersbilden kan få samma samlarvärde som den traditionella får framtiden utvisa. För mig personligen finns det också en skillnad rent utseendemässigt där den traditionella silverhaloidbilden svårligen kan efterliknas som digitalt utprintad.
"När vi för ett antal år sedan presenterade beslutet att avgränsa vår redaktionella täckning till fotografi producerad på konventionellt sätt (film, först.app, fotopapper), utlöste det en flod av reaktioner, både positiva och negativa - anhängare av traditionell mörkrumsteknik kände sig uppmuntrade i sitt val, medan pionjärer i framtidsvågen (digital kamera, digital printer/skrivare) kände sig utelämnade och förbigågna. Vår policy orsakade en mycket olycklig polarisering av tidningens läsekrets.
Vår policy baseras på det faktum att det finns viktiga skillnader mellan de två olika metoderna. Den traditionella processen är beroende av gammaldags hantverksskicklighet; den producerar en handgjord kopia med tonkontinuitét och beprövad lång hållbarhet. Digital teknologi är beroende av en geometrisk modell, liknande den teknik som används vid reproduktion av fotografier i tidningar - med andra ord, bilden är mekaniskt producerad, inte handgjord. För en del är denna distinktion irrelevant; för andra är den avgjörande.
Hursomhelst så har den digitala teknologin steg för steg hittat en väg in i det konventionella mörkrummet - till en punkt där idag ett ökande antal av traditionalister har lagt till en dator i sin arsenal av hjälpmedel. De har funnit att en del operationer blir mera precisa och exakta vid användning av dator. Resultatet blir för dem en bättre bild. Denna metod kräver ett digitaliserat negativ, som kopieras i förstoringsapparat på traditionellt sätt och resulterar i en konventionell kopia med bibehållen hantverksprocess. Vi godkänner denna metod.
Den praktiska utvidgningen av våra ramar är att vi från nu kommer att ta till oss, inlemma och presentera verk skapade av fotografer som använder dator i en sådan blandteknikproduktion. Dessutom erkänner vi att många fotografer kopierar både traditionellt och digitalt. Vi accepterar verk för publicering skapade på detta sätt, förutsatt att bilden är fångad på film och att gelatinsilverkopior av bilden (el. kopior framställda med andra traditionella metoder, t.ex platinum) också bjuds ut till försäljning. Det är vår förhoppning att denna nya policy ska visa att vi inte vänder ett blint öga till förnyelse, men att vi också fortsätter att stödja tidlösa traditioner."
Vad kan man då tolka av denna inställning? Jo man menar tydligen att det är den traditionella svartvita pappersbilden som fortfarande står sig bäst för samlare av fotografi och har det största värdet (pga att varje bild är ett hantverk). Digital teknik accepteras om den används för att bearbeta den analogt fotograferade bilden i dator för att skapa ett bättre negativ (digitalt bearbetat) som sedan kopieras traditionellt. Man tar in digitala bilder i tidningen men då måste de vara fotograferade analogt och dessutom ska dom försäljas i form av traditionella kopior.
Inte så mycket till förändring kanske och det visar kanske att den digitalt framställda pappersbilden ännu inte hittat någon väg till samlarna i USA? Det är traditionellt svartvitt som gäller fortfarande verkar det som. Hantverksframställda gelatinsilverkopior alltså.
Min egen reflektion om detta är att det kanske håller på att bildas en skiljekil mellan den traditionella hantverksbilden och medie/reklambilden. Konst- och gallerifotografin göre sig inte besvär i digital form utan är förbehållen de traditionella teknikerna medan den digitala bilden har sin marknad som medie- och reklambild? Själv ser jag på samma sätt en påtaglig skillnad mellan den svartvita mörkrumsproducerade bilden och den digitala diton. Det är två olika genrer för mig utan att det behöver råda någon motsättning mellan de båda. Om den digitalt producerade pappersbilden kan få samma samlarvärde som den traditionella får framtiden utvisa. För mig personligen finns det också en skillnad rent utseendemässigt där den traditionella silverhaloidbilden svårligen kan efterliknas som digitalt utprintad.
