Angående det där med ingångspupiller, ”ljusstyrkor”, ”ljusinsläpp” m m.
Ingångspupillen är objektivets ljusinsamlande öppning, d.v.s. det hål som ljuset från motivet ser ut att komma IN genom, dess storlek ser man när man tittar in i objektivet genom frontlinsen. Utgångspupillen är det hål ljuset ser ut att kommer UT från inne i kameran (dess ljusutspridande öppning om vi så vill). Bry er inte om hur stort det rent fysiska bländarhålet är inne i objektivet, linserna mellan motivet och bländaren är en integrerad del i ljusinsamlandet så ingångspupillen har den storlek som bländaren SER UT att ha när vi tittar på den genom linserna.
Vårt vanliga relativa bländartal är kvoten mellan objektivet brännvidd och dess maximala ingångspupill. När man skriver 50/1,8 är det alltså ingångspupillen storlek man anger, ”snedstrecket” är inte bara en avskiljare mellan brännvidd och bländartal utan också ett högst verkligt divisionstecken. Att jag skriver RELATIVT bländartal beror alltså på att det anger just RELATIONEN mellan brännvidd och ingångspupill.
Den ljusinsamlande öppningen, ingångspupillens diameter är alltså i fallet 50/1,8 lika med 50/1,8=27,8 mm, d.v.s. lika stor som för ett 33/1,2. Från ett och samma avstånd samlar alltså dessa två objektiv in lika stor andel av motivets ljus trots att de relativa bländartalen råkar vara olika. (Kvoten mellan ingångspupillens RADIE och avståndet mellan motiv och pupill är i sådana här fall i praktiken lika med objektivets numeriska apertur(med avseende på motivet) och om man kvadrerar denna får man direkt andelen ljus som pupillen fångar in).
Det som ställer till problem är att vi i dagligt tal kallar objektivets relativa bländartal för ljusstyrka istället för RELATIV ljusstyrka. Ett 50/1,8 med en FX-sensor inställd på ISO 900 är alltså fotografiskt/geometriskt helt ekvivalent med 33/1,2 med en DX-sensor inställd på ISO 400. Samma ISO-tal per ytenhet är nödvändigt för att båda sensorerna ska bli rättvis behandlade, d.v.s. få lika mycket ljus att bygga upp bilderna med så att deras grundläggande brusförutsättningar blir lika. Som en liten bieffekt får vi då också samma slutartid
En annan frågeställning var, som jag uppfattade det, om ett tänkt 50/1,8 DX med exakt samma prestanda för en DX-sensor som dagens FX-version skulle bli fysiskt mindre eller billigare?
Eftersom de har samma ingångspupill behöver de i denna och längre brännviddsklasser lika stora frontlinser medan den mindre bildcirkeln gör att man skulle kunna minska de BAKRE linselementen något lite. I första hand handlar det dock mest om att den mindre bildcirkeln gör att objektivet kan optimeras lite annorlunda och därför i teorin blir lite enklare att göra (eller lite bättre för samma pris). Den stora skillnaden får man med vidvinkelobjektiv eftersom dessa normalt har mycket större frontlinser än ingångspupiller. Orsaken till detta är i sin tur att ingångspupillerna befinner sig ett stycke in i objektivet så för att ljusstrålarna från motivhörnen ska ha ”fri väg” in till ingångspupillen måste frontlinserna vara tillräckligt stora för att inte skymma, d.v.s. ge vinjettering. Detta gäller i och för sig även teleobjektiv och normaler, men eftersom dessa oftast har så stora ingångspupiller så accepterar man den vinjettering som uppstår på full öppning och nöjer sig med att göra frontlinserna lika stora som ingångspupillerna. Det skulle helt enkelt bli för dyrt och skrymmande annars.
Jag kanske ska tillägga att objektivens motivvinklar (som dessvärre kallas för bildvinklar i normal svensk fototerminologi) mäts mellan ljusstrålar från två motstående motivhörn när dessa möts i ingångspupillens mitt. De inre bildvinklarna mäts på motsvarande sätt från utgångspupillens mitt ut mot bildhörnen
