Annons

Nikon 50/1.4 testad på FX och DX

Produkter
(logga in för att koppla)
En lite nyfiken fråga bara! Men behöver man komma så långt ner som bl 1.2 - 1,4 idag med de isoegenskaper som finns.
De gluggarna byggdes och konsurerades då man använde film och ISO 400 var ett HÖGT värde. Man strävade då percis som nu efter så lite korn som möjligt och körde med ISO 50-100 på sin film
Idag börjar tex D3 & D700 på ISO 200 då det rent tekniskt med bra kvalitet inte går att komma ner på tex ISO 64.

Det är det korta skärpedjupet som eftersträvas av de flesta. Förr i tiden spelade ljuskänsligheten in. Kolla här (av en händelse hade jag plockat fram min gamla 50/1.2 Ais):
 

Bilagor

  • 50ais_1.2.jpg
    50ais_1.2.jpg
    44 KB · Visningar: 171
Bokeh är endast en fråga om hur man utforma bländarlamellerna och har inget med hur stor bländare man har.

Boke beror på hur optiken är konstruerad. Vid full öppning påverkar ju bländarlamellerna inte bilden alls men ändå finns skillnader i boke.

Frågan kommer tillbaka om VARFÖR man ska ha bl. 1,2-1,4 istället för låt säga bl.2 på en 50mm eller en 85mm glugg.

För att skärpedjupet blir mindre och för många känns det som en tilltalande egenskap.

Jag tror personligen att det är en kvarlega från filmens tid då man jobbade för att få bilder i mörka miljöer med hyfsade tider och kanske en pressad 800 film i kameran. Då med en betydlig kornighet som gjorde att man ändå inte hade nytta av gluggens kvalitet. Vill man efterlika den luddigheten så kan man göra det idag med och det utan en glugg med största bländare på 1,2 eller 1,4.

Det hade betydelse då men var inte enda anledningen. Det är svårt att simulera kort skärpedjup i efterbehandlingen, det fordrar avståndsinfo till varje bilddetalj (däremot finns program som kan öka skärpedjupet vid t ex makrofotografering).
 
En bild till, om boke. Som du ser är bakgrunden mjuk o fin, lite krämig, när det är låg kontrast, precis som man önskar. När det gäller högdagrar får man en dock förstärkning av kanterna istället för en mjuk övergång till omgivningen. Ur boke-synpunkt anses det mindre tilltalande. Men det har inget med bländaren att göra då bilden är tagen på full öppning (ha överseende med motivvalet, det är "planlöst" knäppande för att känna på optiken som jag inte använt på några år). Att konstruera optik med idealisk boke kan dock vara en utmaning. Men, det är helt rätt att runda bländarlameller gör att högdagrar som inte ligger i fokus blir runda vid nedbländning istället för sex- eller åttakantiga (eller fyrkantiga med en del gamla objektiv), som var normen förr i tiden, och kan också påverka hur interna reflektioner utifrån punktformiga ljuskällor återges.
 

Bilagor

  • 50ais_1.2_blomma.jpg
    50ais_1.2_blomma.jpg
    32.9 KB · Visningar: 166
Som jag skrev innan så är skillnaden i skärpedjup en eller man ett par millimeter på närgränsen på bl 1,2 till bl 2
Konstruktionen på gluggen går att göra så man får en snygg bokeh vid full bl. 2
Att simulera dåligt skärpedjup i efterbehandling är inte ens ett alternativ Det var luddighet man efterfrågade!?
 
Skärpedjup är inget on-off-fenonomen. Även bakgrund som ligger i "oskärpa" kan ha varierande grad av "detaljåtergivning" beroende på vald bländare.
 
En lite nyfiken fråga bara! Men behöver man komma så långt ner som bl 1.2 - 1,4 idag med de isoegenskaper som finns.
De gluggarna byggdes och konsurerades då man använde film och ISO 400 var ett HÖGT värde. Man strävade då percis som nu efter så lite korn som möjligt och körde med ISO 50-100 på sin film
Idag börjar tex D3 & D700 på ISO 200 då det rent tekniskt med bra kvalitet inte går att komma ner på tex ISO 64.
Det "ISO-rejs" vi ser idag motsvarades på den gamla goda tiden av att tillverkarna försökte bräcka varandra i ljusstarka objektiv med bra prestanda. Att kombinera dessa två är i min mening mycket fascinerande. F/2,8-zoomar intresserar mig inte särskilt mycket även om de presterar bättre när det gäller färg och skärpa, jämfört med de ljusstarka objektiven från 60- och 70-talen.

Skärpedjupet mellan bl. 1,2 och 2 är marginellt, låt säga en eller ett par millimeter på närgränsen.
Man kan inte mäta skärpedjup i millimeter utan att först specifiera vilken storlek på oskärpecirkeln som är att betrakta som "skarpt". Skillnaden mellan f/1,2 och f/2 är stor. Oskärpecirklarna vid ett visst avstånd från skärpeplanet är sqrt(2)^1,5 = 1,7 gånger större vid f/1,2 än vid f/2. Man får alltså "nästan dubbelt så mycket oskärpa" i bakgrunden, vilket torde vara det intressanta. Siffran 1,5 är skillnaden i bländarsteg.
Skillnaden mellan f/1,2 och f/1,4 är inte heller försumbar; sqrt(2)^0,5 = 1,2 gånger större oskärpecirklar.
 
Var det inte också så att dagen innan Nikon släppte sin D3'a, var det "pixelracet" som dominerade. Och dagen efter var fotovärlden inte sig lik, och vi kunde plötsligt acceptera 12MP och kanske ett litet Iso.race

Fick en känsla jag inte trodde skulle komma så fort på en digital kamera. Jag känner att jag är riktigt nöjd nu, och har inte något som jag känner saknas direkt.
Precis som med de gamla filmhusen, man känner att det är optiken som känns intressantast igen.
 
Var det inte också så att dagen innan Nikon släppte sin D3'a, var det "pixelracet" som dominerade. Och dagen efter var fotovärlden inte sig lik, och vi kunde plötsligt acceptera 12MP och kanske ett litet Iso.race

Fick en känsla jag inte trodde skulle komma så fort på en digital kamera. Jag känner att jag är riktigt nöjd nu, och har inte något som jag känner saknas direkt.
Precis som med de gamla filmhusen, man känner att det är optiken som känns intressantast igen.


Precis min åsikt också!

Alla mina tidigare Nikon DSLR var för stela i bildåtergivningen jämfört med film, och väldigt ofta blev man missnöjd med hur olika objektiv återgav situationen.
Nu med D3 och D700 så är det tydliga intrycket att bilderna blir avslappnade och bra i de flesta avséenden såsom tonkurvor, bilddetaljer, dynamiskt omfång och färger. Dessutom blir bilden bra med de flesta objektiven. D2X tex gav tråkiga bilder med halva Nikkor-sortimentet.

Nu kan man lira med olika objektivs egenskaper och få bra bilder på olika sätt.
Tex F50/1,2AIS är på full öppning ett underbart soft-objektiv medans i området 2,8-5,6 är det så skarpt man kan hitta. Två objektiv i ett och med en underbar byggkvalitet med måttlig fysisk storlek.
 
Nästan alla objektiv som tillverkats oavsett märke, brännvidd, ljusstyrka och prisklass har krävt mer eller mindre nedbländning för att ge sitt bästa.

Det finns undantag, men jag tror inte att det finns något bland normalobjektiven.
Nikkor AFS200/2G VR är ett exempel på ett objektiv som är perfekt på full öppning och inte tjänar på nedbländning.
De andra undantagen gissar jag alla finns bland ljusstarka telen även de.
 
Nikkor AFS200/2G VR är ett exempel på ett objektiv som är perfekt på full öppning och inte tjänar på nedbländning.
De andra undantagen gissar jag alla finns bland ljusstarka telen även de.
Perfekt är väl lite att ta i? Det blir nog lite mer perfekt om man bländar ner ett eller två steg.
 
Nej, jag menar vad jag skrev. Jag har haft ett och MTF-mätningar som gjorts visar även de det.
Har du någon länk till de MTF-mätningarna? Jag tänker på ett liknande objektiv, Canons EF 200/1.8 L som anses vara ett av de skarpaste som gjorts. Även om MTF-värdena är skitbra på 1.8 så har det högre MTF-värden på bl 4.
 
Har du någon länk till de MTF-mätningarna? Jag tänker på ett liknande objektiv, Canons EF 200/1.8 L som anses vara ett av de skarpaste som gjorts. Även om MTF-värdena är skitbra på 1.8 så har det högre MTF-värden på bl 4.

Jag kan inte hitta den sidan jag läste någon gång på försommaren. Det var grafer som visade så som jag upplvede objektivet. MTF-kurvor eller Imatest-staplar, något av dem var det.
Tittade i Foto och deras MTF visade att hörnen blev bättre efter 4. Jag använde objektivet på APS-C kamera så dessa hörn kom aldrig in i ekvationen.
Detta franska test betygsätter som jag anser. Sen kan det givetvis skilja några procent av liten signifikans.
http://www.pictchallenge-archives.net/TESTNUM/D3_optiques.html

Canons motsvarigheter lär också vara perfekta objektiv. Kamera och Bild ska ha ett jämförelsetest med AFS200/2G VR, EF200/1,8 och EF200/2 IS i nästa nummer. Det ska bli intressant att läsa, men om det finns skillnad i bildkvalitet mellan dessa är det ändå av akademisk betydelse eftersom de alla lär utklassa de riktigt bra proffsobjektiv vi kanske använder till vardags.
 
Senast ändrad:
Nästan alla objektiv som tillverkats oavsett märke, brännvidd, ljusstyrka och prisklass har krävt mer eller mindre nedbländning för att ge sitt bästa.

Det finns undantag, men jag tror inte att det finns något bland normalobjektiven.
Nikkor AFS200/2G VR är ett exempel på ett objektiv som är perfekt på full öppning och inte tjänar på nedbländning.
De andra undantagen gissar jag alla finns bland ljusstarka telen även de.


Jag hoppas verkligen att det är uppenbart att det är första meningen som är den viktigaste! Mitt inlägg i debatten.

Vi diskuterar normalobjektiv här och man behöver blända ner för att få bra skärpa.
Detta oavsett om det är ett ljusstarkt eller ett ljussvagt objektiv.
Därför är det bra att börja på 1,4 för att tidigare få bra skärpa.
 
Nästan alla objektiv som tillverkats oavsett märke, brännvidd, ljusstyrka och prisklass har krävt mer eller mindre nedbländning för att ge sitt bästa.

Det finns undantag, men jag tror inte att det finns något bland normalobjektiven.
Nikkor AFS200/2G VR är ett exempel på ett objektiv som är perfekt på full öppning och inte tjänar på nedbländning.
De andra undantagen gissar jag alla finns bland ljusstarka telen även de.

Nikons 14-24/2.8 ska väl vara väldigt fint på 2.8? Min förhoppning är att de kan få till liknande revolutionerande resultat på snabb normal-optik med ny design och teknik. Men du har givetvis rätt i ditt påstående.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.