Det är inte säkert att en systemkamera är bästa alternativet. Inte heller är det klart om man som regel bör välja en systemkamera med spegel om man väl har bestämt sig för att system är vad man vill ha.
Det är två var för sig ganska viktiga saker som skiljer en systemkamera från en kompakt eller långzoom. Det ena, och kanske det viktigaste är snabbheten från att man trycker på knappen till att bilden tas. Än så länge är kompakt och långzoom tröga på den punkten, medan systemkameror, vare sig med eller utan spegel, är mycket snabbare till skott. Skillnaden kan dock ganska snart minska, eftersom det nu finns kameror som använder kontrastmätning för skärpan som är snabba.
Den andra stora skillnaden är att man kan få god kontroll över skärpedjupet när man har en systemkamera, medan kompakten är lite av lotteri på den punkten och nästan alltid ger mycket stort skärpedjup, medan en kreativ fotograf ofta önskar sig ett kortare. Här är det också stor skillnad mellan olika systemkameror, och de som inte har spegel är helt överlägsna när det gäller kontroll av skärpedjupet. Det är omöjligt att avgöra skärpedjupet visuellt med spegelreflex, och det har varit så i mer än ett halvt sekel. Man får lite bättre koll när man chimpar, men med spegellösa kan man kolla innan man knäpper.
Övriga saker som många räknar in i "kreativ" fotografering, att kunna ställa manuellt eller få automatik där man väljer bländaren, de finns hos avancerade kompakter lika väl som på systemkameror.
Så summan av kardemumman är att man inte behöver en systemkamera för att lära sig; det går precis lika bra med en bra kompaktkamera. Man behöver inte heller system för att få bra bilder; bildsinnet finns någonstans hos fotografen, aldrig i kameran. Man kan snarare ha glädje av en systemkamera om man upplever svagheterna hos kompakten som besvärande. Det stora skärpedjupet, den långa fördröjningen från att man trycker av tills kameran behagar ta bilden.
Jag har fotograferat i mer än femtio år. Jag skaffade en enkel kompaktkamera som min första digitala kamera; alltför enkel visade det sig, så jag bytte till en som hade lite mer sätt att ställa in, och jag bytte till ännu en som jag har kvar och är nöjd med. Den hänger med jämt, och den är aldrig i vägen. Som kamera för att ta de flesta sorters bilder är den bra nog åt mig, och jag vill inte släpa omkring på en klump till systemkamera ständigt; är inte heller förtjust i att plocka med objektiv för att det som sitter på inte stämmer med vad jag skulle vilja fotografera.
Jag har också en digital systemkamera. Jag valde en spegellös, mest för att jag tycket sökaren var bättre än på de DSLR jag tittade på - undantaget fullformat. Det handlar så klart om budget också, men jag hade tillgång till en DSLR som jag hade provat, och trots att jag kunde ta över den nära nog gratis, valde jag att köpa en ny spegellös, trots att den kostade nästan dubbelt mot en DSLR. En fördel med den spegellösa som jag inte var helt medveten om då, är att jag med den kan använda alla mina gamla objektiv, något som jag har haft stor glädje av. Jag har mycket bra objektiv från min Contax som jag har haft i omkring trettio år, och de får nu ett andra liv i den digitala världen.
Det finns alltså en sak till som talar för spegellös kamera. Man kan till flera av dem använda gamla objektiv, som inte funkar med DSLR.
Kameran jag valde bort är en Canon EOS 10D, och de tre skäl som talade starkast mot den var:
- Dålig sökare, för liten och ljussvag
och omöjlig att använda för att ställa in skärpan
-
- Tung och klumpig; inte alls bekväm att bära med sig
-
- Regndansen för att ställa egen vitbalans onödigt krånglig
Jag har inga andra anmärkningar mot den. Den har väldigt bra optik och bilderna blir skarpare med den än hos den kameran som jag i stället valde, trots att den har färre megapixlar (6 mot 12). AF är snabb och pålitlig; vitbalansen funkar bra när man väl har vant sig vid den knasiga metoden. Den är gedigen och ger känsla av något rejält att hålla i. Fönstret på ovansidan är ganska bra för att kolla vad man har för inställningar.
En annan sak som jag har lärt mig gilla hos kameran jag valde, men som jag inte var medveten om när jag köpte den, är att skärmen som kan fällas ut och vinklas är mycket värdefull för ergonomin.
Svagheten hos min kompakt som jag har upplevt som mer påtaglig efter att ha skaffat systemkameran är att man har dålig kontroll över exakt var den ställer skärpa. Det beror på att fältet som kan väljas för skärpeinställning är ganska stort, och att det kan vara bättre kontrast i något annat som finns inom det fältet, som gör att kameran väljer att ställa på bakgrunden i stället för huvudmotivet. En annan sak hos kompakten som gör att jag sällan använder den på stativ numera är att man inte kan ta ur minneskortet medan kameran sitter på stativ. Därför använder jag alltid systemkameran när jag tar ateljébilder, utom när jag skulle vilja plåta just den kameran.
När det kommer till bildkvalité kan man i praktiken knappast se skillnaden. Mina två kameror är Canon PowerShot G7 och Panasonic Lumix G1.
Mot den bakgrunden skulle jag själv inte tveka att köpa en G11 eller G12 om min G7 säger upp sig. Vinstän jämfört med G7 är då att jag får en vridbar skärm; jag kan så klart ta RAW också med min G7. Och det finns en viktig ergonomisk fördel hos Canon G-modellerna jämfört med alla systemkameror jag har sett. Man kan med CHDK få högdagervarning redan innan man tar bilden. Det är oerhört bra, och jag skulle välkomna en sådan finess på systemkameran.
Panasonic Lumix G1 har också ett allvarligt fel i sökaren, som jag inte vet om det finns på deras nyare modeller. Jag har påtalat det för Panasonic, men de verkar inte vara intresserade av att rätta till det: När man använder kompensation, visar sökaren inte resultatet av kompensationen i bilden, utan sökaren blir sämre, med sämre kontrast, genom att den endera blir ljusare eller mörkare. Om man ställer mycket kompensation blir den nästan oanvändbar.
Så, mycket text, men det som jag vill ha fram är att det finns vårtor, ibland rejäla vårtor, hos praktiskt taget alla kameror, och det är inte säkert att system alltid är bäst, eller ens att det passar för en viss fotograf. Jag har sedan jag vande mig inte varit störd av fördröjningen i kompakten; jag har lärt mig leva med det. Jag har också lärt mig leva med problemet med systemkamerans sökare. Jag är också helt säker på att jag skulle lära mig leva med den fullständigt idiotiska metoden att ställa in en egen vitbalans i Canon DSLR; tusentals Canon-ägare gör ju det.
Men hur man än ser det, sä är det personliga ställningstaganden bakom vad man väljer, och det är nästan omöjligt för någon annan att råda i val av verktyg, när man inte vet hur det kommer att upplevas.
