När man går i stå?

[Toste]

Det verkar vara lite speciellt med naturfotografer. Om du tar dom, som du tycker, bästa naturfotograferna här på fotosidan så tror jag inte du finner många bilder med människor i deras portfolio inklusive din. Varför är det så?
Visst tar naturfoto oerhört mycket tid så att det kanske inte finns tid för annan fotografering men kameran kan man ju ha med även i andra sammanhang här i livet.
Jag är förundrad i alla fall.
Själv blir jag evennerligt trött på naturfoto ibland, både på mina och andras bilder och då är det skönt att plåta annat. Det finns inte mycket som slår en bra naturbild men det finns inte heller något så tråkigt som en medioker naturbild.

 

[Arleklint]

Du har rätt Anna

Det jag delvis känner är att jag lägger stora krav på mig själv när det gäller naturfoto. Krav som är större än de jag kan leva upp till eftersom jag "sitter fast i mitt ekorrhjul".

Det är bra att ha krav eftersom de driver framåt, men nu har skillnaden mellan krav och förmåga blivit för stor.

Nu skall jag ge mig ut på stan och fota människor på olika sätt. Svartvitt och kornigt, porträtt och situationer. Det övar mig i helt nya saker.

- Fånga situationen precis när den dyker upp. Se situationen snabbt och fånga den. Missar jag den är den för eveigt borta. (Som naturfotograf står man oftast och grubblar vid stativet i en kvart)

- Våga hugga tag i folk för att fota dom. Precis som dom är - utan planering.

- Att tänka svartvitt

- Att mickla i photoshop.

Det är motvalls för mig.

Från att gå ensam i skogen och grubbla ihop med fåglarna blir skillnaden enorm - och inspirerande

Jag har redan fotat lite punkare

 

[cwe]

Hej Janne,
tråkigt att du har en sådan där jobbig period utan inspiration... men kul att du verkar fått en del nya tankar och idéer från tråden!

Platåer och svackor hamnar man ju i emellanåt, det är ofrånkomligt, tror jag. Jag brukar tänka att det sker saker under den "medvetna ytan" då, och att det är då man liksom bryter igenom vallar och hinder... men det tar ett tag, och man får ha tålamod med sig själv då!

Ett annat "tips"? Jag brukar emellanåt köpa upp en rulle eller två billig film, och gå ut på stan och "larva" bort alla bilderna... bara ta precis de bilder som dyker upp framför mig, men helt utan ambition att något ska bli bra.

Resultatet? Urkasst. Bara att slänga! Men, jag brukar bli lite upplivad och liksom hitta glädjen igen på det sättet.

Var och en sin frälsning....
-Christian

 

[Arleklint]

Att man i detta bryter vallar hoppas jag på stämmer. Jag tror det.

Utvecklingen går ju i en trappa och alla skall väl nån gång upp på ett nytt steg som är lite osäkert och instabilt.

Jag hoppas och tror det är så

 

[ariadne]

det är nog viktigt det som christian skriver.
man tänker ju gärna " visst kan jag byta riktning, sålänge resultatet blir perfekt"!
inte lite höga krav man har då...men har man en gång väl jobbat sig upp eller hur man ska säga, utvecklat sig inom något så tar det väl emot att kliva ner. man vill gärna fortsätta rakt fram liksom

 

[Arleklint]

hehe.. jag kommer vara ursuel på att plåta folk... vänta bra Men det bjuder jag på eftersom jag kommer lära mig.

Jag hoppas på det skall kunna hjälpa mig att ge nya vinklingar så att jag på sikt kan jobba mig upp inom naturfotot. För det gillar jag!!

 

[caro]

arleklint skrev:
Jag hoppas på det skall kunna hjälpa mig att ge nya vinklingar så att jag på sikt kan jobba mig upp inom naturfotot. För det gillar jag!!

Man kan väl se det på samma sätt som träning, konditions- eller styrketräning t ex. Man måste ha viloperioder, annars bryter man ner kroppen, och under viloperioderna gör man allt annat utom just det man tränar i vanliga fall ... För att vila och förbereda för nästa träningsperiod! Och man tränar ju inte ensidigt heller, om löpning t ex är huuvdgrenen så kör man kanske ändå lite styrketräning för att bygga upp kroppen i balans ... Så kan man säkert tänka om foto också. Byta inriktning, se på annat sätt, som man kan ha nytta av i "huvudgrenen" sen .

 

[Arleklint]

Camilla: You understand me exactly!

 

[mipert]

Natur fotograferar jag inte men när jag känner av tristessen i själen tar jag fram mitt 300 och går ut på stan. Jag använder sällan tele längre än 90 normalt så det är både roligt och nyttigt att begränsa mig medvetet.
Jag anser att det bästa sättet att få nya idéer är att begränsa sig stenhårt. Förra veckan fotograferade jag bara blonda människor på väg till jobbet i motljus med 300:a. Blev en del bra bilder också.


Låna böcker fungerar alltid. Nu har jag en bok med bilder av Herb Ritts hemma som inspirerar mig.

 

[Ljusvision]

Jag har i stort sett under hela min fotokarriär plåtat det jag stött på under mina exkursioner ute i naturen.
Under dom senaste månaderna jobbar jag på ett helt annat sätt och som inneburit ett enormt lyft för mitt naturfotogaferande.

Mycket av mina motiv och fotoupptäckter gör jag innan jag fotograferar. Försöker tänka ut någon idé, känsla, upplevelse. fantasi, stämning som jag sedan har med mig under kommande naturutflykt. Detta medför att jag då betraktar naturen utifrån idébilden jag skapat innan. Rent konkret går jag inte då ut och försöker fota det som råkar dyka upp framför kameran utan jag blir betydligt mer aktiv i mitt letande av motiv. Framförallt hittar jag avsevärt fler motiv och möjligheter genom att jag måste skapa utifrån mitt inre så att säga.
Försökte en tid att med bild illustrera svenska författare. Det var verkligen utmanande att försöka hitta just "det där" som skulle vara passande till en författares komplexa person och diktvärld.
För tillfället har jag som projekt att försöka finna naturuttyck som har med känslor att göra. Att bara hitta det där "enkla" såsom skönhet, passion, ljuvlighet m.m som man normalt förknippar med en naturupplevelse känns kanske inte så utmanande. Försöker nu jobba utifrån känslan av sorg, smärta, ensamhet, mörker eller vanmakt. Detta är oerhört svårt som jag upplever det just nu. Svårt och vansinnigt stimulerande.
Jag är full av inspiration och upplever naturen och fotograferandet på ett nytt sätt.
Det kanske inte alltid är en lösning att försöka hitta andra motivbilder genom miljöbyte. Inspirationen måste alltid först ske inne i en själv. Miljöbyte förändrar sannolikt inte ens sätt att förhålla sig till bildtagningen. Risken är att man fortsätter med samma sak trots att man fotar stadsmiljöer i stället för natur.

 

[caro]

arleklint skrev:
Camilla: You understand me exactly!

*skratt*, japp det är uppenbart att cross-training skulle göra susen för inspirationen! Blir spännande att se resultaten !

 

[caro]

kungsörnen skrev:
Det kanske inte alltid är en lösning att försöka hitta andra motivbilder genom miljöbyte. Inspirationen måste alltid först ske inne i en själv. Miljöbyte förändrar sannolikt inte ens sätt att förhålla sig till bildtagningen. Risken är att man fortsätter med samma sak trots att man fotar stadsmiljöer i stället för natur.

Ja, det där tror jag också på, inspirationen inifrån _också_! Helt plötsligt poppar det upp en bild, ofta från en känsla, eller ett ord. Allt sån't skissar jag på datorn och sparar till senare (om det inte kan förverkligas direkt).

Men, man kan ju se det som att - om man fortsätter med analogin till fysisk träning - byta miljö eller motiv är kompletterande träning (styrketräning till löpträning) medans olika sätt att förhålla sig till sitt motivområde är träningsvariationen i huvudgrenen, långdistans - att gå ut och gå efter motiven, intervallträning att leta efter sin bildidé (man har ju "förprogrammerat" då), fartlek att beskriva en känsla med bilden .. det ena utesluter inte det andra, s a s !

 

[Arleklint]

mipert:
Jag tror det skulle funka att begränsa sig.. därav uppkom väl min tanke om engångskamera för en tid sedan Dom bilderna kommer.

thornlund:
Jag går sällan ut i naturen för att fota det jag hittar. Jag har en tanke. Tankarna brukar jag få innan jag somnar. Dessa tankar tänker jag sedan ut hur jag skall realisera. Jag åker sällan till en plats för platsens skull utan för att jag tror mig veta att jag på en plats kan göra dom bilder jag har klara i huvudet. Problemet nu är att jag somnar utan kul tankar

Camilla:
Tack! Du skall bara veta vilka lustiga kufar det finns i Stockholm om man sätter dom på bild

 

[Damocles]

Det är det som är så bra med att vara nybörjare, då har man inte hunnit pröva allt, allting man gör är nytt, etc. Inte hunnit snöa in sig ännu. Det är bara att testa vidare tills man hitter det man är nöjd med, då kan man börja specialisera sig och börja snöa in sig...

 

[jonaseriksson]

Mitt tips är:
ta en paus tills du blir riktigt sugen, då kommer insperationen och de nya bild ideérna.

Lycka till!
Jonas

 

[Joker]

Köp något nytt!

 

[Toste]

Joker skrev:
Köp något nytt!

Och åk sen till Island.

 

[DanielJ]

Ta dig till närmsta kyrkogård och plåta gravar och kanske en och annan gravläggning om man kommer i rätt tid.
Det är både spännande och skönt med lugnet som råder. Låter en tänka ut vad man vill plåta samtidigt som men har lite folk runtomkring..bra sätt för mig att försöka vänja mig till att ha kameran i folks omgivning utan att bli för misstänksam.

Lycka till med fotografin!
/Daniel

 

[rickardsund]

Förstår att du tröttnar! Gå vidare, det finns så mycket mer att fota, allt beror välll lite vart du bor ock så...men vardagen är faktiskt ofta väldigt intressant..ta med kameran vart du än går och fota under en hel dag. låt kameran dokumentera din vardag...
Och männickor är en väldigt stor utmaning´, att fånga utryck känslor och blickar..

Rille

 

[Happy Horse]

Hej Janne.
Jag råkade ut för precis samma sak som du får några år sen. Svackan varade dessutom i drygt ett år. Det kändes som om jag hade fotat allt i naturen redan (helt fel givetvis men känslan) och dessutom blev det inte bra bilder längre.
I vintras tog jag mig i kragen och anmälde mig till några fotokurser i svart/vitt och voila! Nu har jag ändrat synen på naturen igen och dessutom bräddat mitt intresse till helt andra motiv.
Lycka till och släpp på prestationsångesten ett tag, hungern kommer tillbaka!
//
Nina