ANNONS
Annons

Moderna skarpa kameror och konsekvensen för fotografering på allmän plats.

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är redan förbjudet att publicera kränkande bilder.

Det är mycket lite sådant som beivras. och det vet både de som utsätts och de som utför övertrampen.Dessutom finns är denna världen på nätat numera internationell och går inte att styra med svensk lag.

Det är dessutom en viss skillnad på vad som är förbjudet och vad folk ändå ägnar sig åt.
Att det är förbjudet i lag ger sällan de drabbade någon upprättelse. Du vet väl också att det är svårt att vrida det som hänt tillbaka. "Erase and rewind" som Nina Person en gång sjöng funkar nog i nio fall av tio inte på nätet.
 
Den brittiska allmänheten är coolare än poliserna. Britterna är vana vid krig och terroristangrepp. Det är inget nytt att terrorister spränger bomber i London. IRA har gjort det mer eller mindre regelbundet sen 1969. Den nya, och lite konstiga, är att poliser är så på hugget mot just fotografer. Jag vet inte riktigt vad det beror på.

Jag kan också tycka det låter väldigt konstigt men det var inte poppis att fotografera vissa saker i Iran under shahens tid och inte i gamla Sovjetunionen heller. För att inte tala om i Syrien 1973 alldeles före Oktoberkriget. Det är verkligen inget sensationellt exceptionellt att myndigheter av olika skäl vid olika tidpunkter aktivt försökt stoppa fotografer från att ta bilder. Militära installationer har alltid varit förbjudna. I en del fall rycker de ut i preventivt syfte.

Jag blev själv blivit stoppad när jag tog bilder i biljetthallen i Liljeholmens Tunnelbanestation. Så det har hänt mig med. Jag fick ingen förklaring utan bara en upprepning att det inte var tillåtet. Jag är dessutom rätt säker på att om jag skulle ta bilder av kabelinstallationerna i tunnelbanan så skulle de säkert haffa mig även om jag bara vore intresserad av kabelupphängningen. Idag finns en viss noja kring avvikande beteenden till följd av terrorismen - befogad eller inte som säkert kan drabba en del fotografer även i Sverige.
 
Integritetsfrågan emanerade direkt ur min och Lennnarts gemensamma erfarenheter kring dagens högupplösande Sonysensorer i modell A900 och NEX 7. Hela diskussionen tog sitt avstamp i det faktum att den tekniska utvecklingen gjort att det nu går att få fram så mycket detalj ur dessa bilder att perifera delar av motiv som människor i bilden kan ses in i minsta delatlj trots att de ibland befinner sig så långt som hundratals meter bort från fotografen och inte alls är huvudmotivet i bilden. Vi diskuterade hur detta eventuellt kunde komma att påverka folk reaktioner inför kameror i allmänhet om man skulle bli mer medvetna om vad en modern kamera med ett bra objektiv faktiskt är kapabel att avslöja som rent biresultat. Som jag uppfattat detta är det inte många som verkar ha ägnat detta många tankar. Det var bara det vi försökte göra nu innan vi blev avbrutna.

År 2005 hade jag en Konica Minolta D7D med 6 Megapixel och på 6 år har vi nu fått 4 ggr fler och implikationerna av det på det personliga fredade sfären är det jag ville lyfta här och det har definitivt varit helt relaterat till de sensoregenskaper vi nu ser i NEX 7.
 
Senast redigerad av en moderator:
Jag talar om den verkliga världen Per och inte bara den virtuella. Vi som var unga då levde i en mycket öppnare värld än idag.
Riktigt så gammal är jag inte att jag inte kan hävda att jag var ung på 1970-talet ...

Inte en port var låst i hela stan knappt på dagtid. Politikerna hade inga livvakter och de kunde röra sig fritt bland vanligt folk utan att behöva vara rädda för våld. Jag tror väldigt få var rädda att gå hem genom stan ens nattetid. Jag ägnade det överhuvudtaget inte en tanke själv. Idag känner jag personligen unga människor som har skottsäker väst på sig när de går ut eftersom de är rädda att bli skjutna i gängrelaterat våld. Folk som är knappt 20.
När påståendenom att det är farligare "på stan" nu är förr dyker upp brukar brottsstatistik visa att så inte är fallet. Jag har ingen sådan statistik tillgänglig, men du kanske har det för att backa upp påståendet med?

På den tiden fanns en livaktig press och det fanns en verklig politisk debatt som drevs genom tidningarna som nästan alla hade en konsekvent ideologisk färg. Idag är ideologierna så urvattnade att de knappt finns och partierna har alltmer tagit skepnaden av sakfrågemegafoner och regionala språkrör - hårddraget stad mot land. Jag mötte en av mina gamla kompisar som jobbar med att trycka Svenska Dagbladet och han menade att en del inte tror tidningen som vi är vana att se den kommer finnas kvar om 3-4 år. Massor av tidningar har lagts ned och kvar blir en oerhört ytlig rapportering i bleka nätkopior eller reklamspäckade alster som Metro.
På 1970-talet var alla journalister kommunister så allting i tidningar var väldigt likriktat vänstervridet. (Titta jag kan också! :)

Jag måste säga att erbjudandet om att läsa din blogg istället inte känns som ett speciellt fullödigt substitut Per.
Jag har ingen blogg.

Nätet är i jämförelse med högkvalitativ professionell rapportering som vi haft i många år i de stora morgontidningarna en intellektuell sophög och det är ofta besvärande långt melan guldkornen.
Det är sant att det mesta på nätet är skräp, men det mest av allt är skräp, så det är inte så konstigt. Det är lättare att rota runt på nätet än i traditionella massmedia, så man stöter på mer skräp. Det finns dock mycket bra även på nätet.

Jag är verkligen inte alls lika imponerad av nätets kvalitet alla gånger som du verkar vara.
Jag är inte så imponerad av kvaliteten på nätet. Var fick du den villfarelsen ifrån?

Vad jag gillar är att vem som helst kan komma till tals och nå ut till alla som vill lyssna. Så var det inte förr.
 
Jag är visserligen bara något eller några år yngre än Sten-Åke (tror jag), men jag nickar medhållande när jag läser hans beskrivning av 70-talet. 60-talet också även om jag under dessa decennier mest ägnade mig åt att åka runt och sprida oväsen med ett turnerande rockband innan jag gifte mig i mitten av 70-talet.

Fast jag är faktiskt mer eller mindre uppvuxen på en tidningsredaktion. Dörren in till centralredaktionen låg en meter från vår ytterdörr och tryckeriet med rotationspress våningen under. Jag kan garantera att alla journalister inte var kommunister. Vad det nu är för fel med att vara kommunist/ha socialistiska sympatier jämfört med att sympatisera med KD, M, S, FP eller C?

Efter att själv varit i yrket som anställd med början under 80-talet kan jag också garantera att takhöjden sänkts betydligt. Numera bestämmer tyvärr annons/marknadsföringsavdelningarna samt ägarna i större utsträckning innehållet i blaskorna. Många anställda ägnar sig åt självcensur för att kunna behålla sina tjänster som alltmer handlar om vikariat.

De flesta skulle nog förneka detta, men inom skål och vägg diskuteras detta som en faktum.

Men varje epok har sin rosenträdgård och sin kloak. Så även 60- o 70-talet. Så vad har 2012?
Tja, för att nu dra det hela tillbaks till en viss on-topicanda kan jag konstatera att vi har NEX-7 bl a. Sedan millennieskiftet har vi fått se en utveckling inom den digitala fotografin som väl få kunde förutse under 90-talet.
Och här är NEX-7 för mig en av de intressantare prylarna. Synd att den dröjer ytterligare ett tag innan den hamnar "in stock" igen.

//Lennart
 
Jag kan också tycka det låter väldigt konstigt men det var inte poppis att fotografera vissa saker i Iran under shahens tid och inte i gamla Sovjetunionen heller. För att inte tala om i Syrien 1973 alldeles före Oktoberkriget.

Ja, Iran (både nu och då), Sovjetunionen och Syrien är ju minst lika demokratiska länder som Storbritannien ...
 
Jag är visserligen bara något eller några år yngre än Sten-Åke (tror jag), men jag nickar medhållande när jag läser hans beskrivning av 70-talet. 60-talet också även om jag under dessa decennier mest ägnade mig åt att åka runt och sprida oväsen med ett turnerande rockband innan jag gifte mig i mitten av 70-talet.
1970-talet var bara FNL och antikärnkraftsdemonstrationer. Sånt blev lite väl dominerande. Och enbart två tevekanaler, båda s.k. public service (fast det hette inte så då). Hade man varit utomlands och kom tillbaka till Sverige så kändes det som en avslagen ankdamm.

Så småningom tilläts vi ta till oss influenser utifrån via satellit-TV, men det fanns ju ledande politiker som ville förbjuda parabolantenner för att skydda oss från skadlig utländsk påverkan.


För att anknyta till NEX-7 så noterar jag att en konkurrent från Fujifilm dykt upp. Ser intressant ut, men jag undrar om inte NEX-7 har en bättre sökare trots Fujins hybridvariant.
 
Vad det nu är för fel med att vara kommunist/ha socialistiska sympatier jämfört med att sympatisera med KD, M, S, FP eller C?

Fel och fel. Socialister hyser jag ingen motvilja mot, även om jag inte delar deras ideologi. Nazister, kommunister och andra sorters fascister har jag däremot svårt för.
 
Fel och fel. Socialister hyser jag ingen motvilja mot, även om jag inte delar deras ideologi. Nazister, kommunister och andra sorters fascister har jag däremot svårt för.

Nåja, det är ju just här som demokratin prövas. Få skulle väl idag dra upp Ådalen-31 och dåvarande högerministär. Likaså är dagens svenska "kommunister" närmast att jämföra med S som det var tidigare.
Men jag kan inte heller tolerera totalitära regimer, så där är vi överens.

Demokratins spelregler tillåter ju även förespråkare för demokratins avveckling att komma till tals. Oavsett beteckning. Det är svårt det här. Speciellt när demokratiska såväl som totalitära regimer öppnat upp för ytterligare bevakning, avlyssning mm av sina medborgare.

//Lennart
 
Ja, det är obegripligt att FRA-lagen gick igenom. Ännu märkligare är det att den "lilla" förändringen av den som gjordes nyligen inte fick någon vidare uppmärksamhet. Den förändringen tycker jag utgör ett större ingrepp vår frihet och rätt till privatliv än original-FRA-lagen.

Demokratins lackmustest är inte om någon eller några blir folkvalda, utan om de frivilligt avgår efter en valförlust.
 
Ja, det är obegripligt att FRA-lagen gick igenom. Ännu märkligare är det att den "lilla" förändringen av den som gjordes nyligen inte fick någon vidare uppmärksamhet. Den förändringen tycker jag utgör ett större ingrepp vår frihet och rätt till privatliv än original-FRA-lagen.

Demokratins lackmustest är inte om någon eller några blir folkvalda, utan om de frivilligt avgår efter en valförlust.

Ja, det är märkligt, men folk verkar finna sig i vad skit som helst så länge man säger att det är för att hålla de hemska terroristerna borta. I sig förstås ett lovvärt mål, men när resultatet blir att man inskränker folks rättigheter i långt större utsträckning än vad några religiösa extremister någonsin lyckats med på egen hand, då är det nog dags att börja undra. Nu är det ju inte bara FRA-lagen som representerar den trenden tyvärr...

Dock, helt apropå FRA-lagen såg jag den här debattartikeln när jag surfade in på SvD:s mobilsida tidigare:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-stammer-vi-staten-om-fra-lagen_6759635.svd

Frågan är vad resultatet blir av det där, mer än att de får lite uppmärksamhet i början av tidningen.
 
Dock, helt apropå FRA-lagen såg jag den här debattartikeln när jag surfade in på SvD:s mobilsida tidigare:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-stammer-vi-staten-om-fra-lagen_6759635.svd

Frågan är vad resultatet blir av det där, mer än att de får lite uppmärksamhet i början av tidningen.

Bra initiativ! Jag begriper dock inte varför Liberaldemokraterna stämmer staten i en svensk tingsrätt. Borde de inte ha större möjligheter till framgång i Europadomstolen?
 
Ja, det är märkligt, men folk verkar finna sig i vad skit som helst så länge man säger att det är för att hålla de hemska terroristerna borta. I sig förstås ett lovvärt mål, men när resultatet blir att man inskränker folks rättigheter i långt större utsträckning än vad några religiösa extremister någonsin lyckats med på egen hand, då är det nog dags att börja undra. Nu är det ju inte bara FRA-lagen som representerar den trenden tyvärr...

Dock, helt apropå FRA-lagen såg jag den här debattartikeln när jag surfade in på SvD:s mobilsida tidigare:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/darfor-stammer-vi-staten-om-fra-lagen_6759635.svd

Frågan är vad resultatet blir av det där, mer än att de får lite uppmärksamhet i början av tidningen.

Problemet med Sverige och den svenska opinionen har somnat därför att debattklimatet är alldeles avsomnat. På 60-talet pågick kalla kriget för fullt mitt under brinnande Viet Nam-krig och då hade vi ett helt annat och mycket vitalare samhällsklimat. Det skrevs mängder med debattböcker och folk diskuterade denna typ av frågor mycket mer aktivt än idag. Tidningarna upplevde en storhetsperiod. Ideologierna levde. Idag är de stendöda. Tidigare generationer har offrat blod och liv för den författning vi tagit för given. Vi ger upp den med en gäspning. Vi har ju inte haft krig i Europa på 60 år men vad vi inte tänker på är att den här freds och kulturfernissan är ett mycket tunt lager som kommer helt krackelera så fort det börjar krisa ekonomiskt på allvar.

På 80-talet diskuterades mycket aktivt faran med integritetskränkningar från statens sida. Datainspektioen inrättades för att hålla uppsikt över hur persondata samlades in och användes. Efter det har folk somnat om. Det är väldigt bra att folk börjar vakna nu mer det är väldigt sent för vi och Datainspektionen är fullständigt rundade av globaliseringen, så mot den bakgrunden tycker jag Per har helt rätt i att det är ganska meningslöst att vända sig till svenska rättssystemet och stämma staten.

Men man gör det också väldigt enkelt för sig idag om man tror att man kan lösa problemet med potentiella integritetskränkningar av individen bara för att man skapar ett mottryck mot staten. Allt skit kommer tyvärr inte från staten. Tänk vad enkelt det vore då. Tyvärr är det ju så idag att folk gladeligen ger upp sin integritet bara de får tillgång till sociala media och de tror att deras persondata och kommunikationsaktivitetshistoria skulle vara så mycket säkrare i dessa händer. Parat med positionsbestämningshistorik från telebolagen så sitter de privata telebolagen på en guldgruva de med. Tillsammans är dessa data ett formidabelt verktyg att bekämpa all opposition - om det ställs på sin spets.

Kommer ni ihåg strofen som sjöngs av av Tåström? : "sida vid sida tillsammans hjälps dom åt, staten och kapitalet, de sitter i samma båt...". När staterna sätter press på kapitalet i form av företag som driver sociala media och telebolag och telesystemstillverkare, så kommer de ofta att sammanbeta och alla tradar info med varandra. Telebolagen bjussar på övervakningsteknik för att säkra sina ordrar. Att detta inte är konspirationsteorier vet vi bl.a. från Googles historia i Kina. Google stod upp - åtminstone vad de säger men hur många gör det när en av världens starkaste ekonomier öppnar plånboken? De har ju dessutom råd eftersom vi i kortsiktighetens namn både i USA och Europa exporterat både vårt kapital och och vårt kunnande och investerat där istället för i väst.

Problemet med terrorismen är att den med väldigt små medel lyckas ta hela världen som gisslan. Kan USA så kan andra stater. Ett av de största problemet är ju att den kraft som säger sig stå som garant för demokratin och internationell rätt så flagrant satt den ur spel både där man bedrivit sina krig och där man förvarat sina krigsfångar (man t.o.m. hittade på ett annat begrepp för att kunna skita i alla regler på Guantanamo). Det finns stor förståelse för att bekämpa terrorismen och folk är beredda att ta rätt stora inskränkningar för att konstant slippa tänka på att bli sprängda i luften vare sig det gäller i julhandln eller i flygplan men det blir ju problematiskt om demokratierna själva avskaffar demokratin men tycker andra ska leva upp til dess definition. Ett klockkrent exempel är ju Gazapalestinierna som när de håller val i hyfsat demokratiska val väljer Hamas. Sedan när de gjort detta så säger USA och Israel att "så där får ni inte välja".

Problemet med demokratin är att folk alltså i demokratisk ordning kan välja att avskaffa den eller välja något annat. En annan naivitet är det som ofta hänt i Afrikanska länder och det är att man drar igång val i länder där stam och klan betyder allt. Det innebär att den största stam/klangrupperingen automatiskt får majoritet. Sedan sätter man som regel hämningslöst igång med att gynna sina politiska klienter. Efter ett tag kommer en resning av de andra grupperna som ett brev på posten och sedan får vi en etnisk rensning eller inbördeskrig som rasar tills den ena gruppen vunnit eller att båda sidor hänger på repen i ren utmattning. Unde kalla kriget så brukade dessutom USA och Sovjet regelmässigt stödja varsin sida. Lyckligtvis är åtminstone det numera alltmer ovanligt då Sovjet ju kastat in handduken.

Vi har inget bättre än demokratin men det har väldigt ofta gått helt åt helsike när man tvingat på länder och folk denna modell där det inte funnits förutsättningar för den att funka. Jag är väldigt skeptisk till vad som händer nu i arabvärlden även om även jag hoppas. Där pratas det vitt och brett om demokrati men risken är överhängande att det bara är en taktisk manöver för att få bort en diktatur för att bana väg för en annan - möjligen en på religiös grund.

Här pratar man ofta vidare om demokratihot men tror fortsatt och mycket naivt att allt bara handlar om individens relation till staten. Kapitalet spelar en väldigt viktig roll i detta också. Nu finns både tekniken och en fullständigt aningslös befolkning som verkar helt ha sänkt garden för att de kommit in i värmen på Facebook. Man kan väl erinra om Lenin som såg Tyskland som det land där världsrevolutionen skulle starta. Där hade kapitalkoncentrationen gått längst. Att revolutionen sedan hände i Ryssland var i princip ett misstag. Tanken var ju att man skulle låta kapitalet koncentreras för att då skulle det vara lättare att ta över makten. Nu håller kontrollen av hela den globala persondatabasen på att koncentreras till några få stora företag och det måste verkligen vattnas i mun på den som vill kontrollera världen.
 
Senast ändrad:
Vi har inget bättre än demokratin men det har väldigt ofta gått helt åt helsike när man tvingat på länder och folk denna modell där det inte funnits förutsättningar för den att funka.

Det behöver skapas en rätt stor ekonomisk välmående medelklass innan demokrati kan fungera. I flera östasiatiska länder har utveckligen gått den vägen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar