Instämmer. Har för mig att det var vad jag gav för mitt beggade Tamron 90. Du kanske tycker att det är ganska liten prisskillnad till ett nytt, men det beror på att dessa är så eftersökta. Det är inte heller alls lika riskabelt att köpa begagnade objektiv som det är att köpa begagnade kamerahus. Objektiv är ju mycket simpla konstruktioner jämfört med kamerahus (i varje fall så länge objektivet inte innehåller IS/VR, då bör man vara försiktig). För min del har det inte varit någon som helst skillnad på det resultat jag får med mitt beggade Tamron och kompisens, som köpte nytt. Och de cirka 1.500 kr jag kom billigare undan var det som gjorde att jag sedan dess har varit ägare till ett makroobjektiv överhuvudtaget!
Mellanringar är ett tredje alternativ. Jag upplever dock för min del inte att dessa är särskilt krångliga att använda, i varje fall så länge man väljer sådana med automatik (jag avråder från helt manuella mellanringar - då måste du t.o.m. blända ner manuellt, vilket i praktiken omöjliggör användning till rörliga motiv). Sedan kan det kanske vara olika krångligt att använda mellanringar beroende på vilket kamerasystem man råkar ha. Jag har en 25 mm lång helautomatisk mellanring, och den går blixtsnabbt att montera på, det går mycket fortare än att skruva på en försättslins (vilket jag också har ett set av). Ifall du har ett bra objektiv så är det min erfarenhet att att resultatet blir märkbart bättre än med försättslinser. Men det blir ju också klart dyrare än med en enkel försättslins.
När det gäller försättslinserna så blir det bäst resultat med de lägre förstoringsgraderna. +1 och +2 dioptrier brukar vara OK. Försättslinser går att skruva ihop för att få ännu högre förstoringsgrader. Jag testade med att skruva ihop alla tre jag hade i mitt kit, vilket ger totalt +7 dioptrier, men då hamnade man under vad jag tyckte var OK (rekommenderar att man kombinerar högst två försättslinser). När det gäller +4d och uppåt kan det vara idé att söka efter akromatiska (två-linsiga) mellanringar. Billiga försättslinser (typ Hoya) brukar vara enkellinser. De försättslinser jag har stött på från Minolta, Olympus, Canon etc. har alla varit akromater (detta är ingen naturlag - men jag vet att alla närbildslinser som Minolta har tillverkat har varit akromater, och tror att detsamma gäller Olympus d
- vågar dock inte yttra mig om hur det ligger till för övriga originaltillverkare). Hoya gör en +10d försättslins som är en akromat. Själv tycker jag att man bör välja en akromatisk försättslins åtminstone från +4d och uppåt. Har lånat en +3,8d akromat från en kompis (den var märkt Minolta No. 2), och den var markant bättre än de enkellinsiga. Tyvärr är akromater också dyrare.
Här är en länk till en sammanställning som hjälper dig att identifiera vilka försättslinser som är akromater:
http://www.angelfire.com/ca/erker/closeups.html
När det gäller försättslinser kan man använda vilket fabrikat som helst oberoende av vilket kameramärke man själv har. Det enda som krävs är att objektivet man tänker använda har samma filtergänga (har filtret större gänga kan man ev. använda sig av en step-up ring). När det gäller mellanringar och makro-objektiv så måste dessa förstås vara avsedda för samma fattning.
För min del har det varit så att sedan jag skaffade mellanringen, så har jag inte använt mitt närbildslins-kit, och sedan jag skaffade Tamron makrot så har jag därefter inte använt mellanringen heller (vilket torde vara ganska naturligt).
Eftersom mina bara ligger så borde jag väl ta mig samman och lägga ut dem till försäljning. Ifall du skulle vara intresserad att börja testa så kan du förstås köpa mitt försättslins-kit för någon billig peng.
Min mellanring skulle du däremot inte ha någon nytta av, eftersom du har en annan objektivfattning.
Kan kanske vara förvirrande med så här mycket information på en gång, men du har ju tiden på dig, och ifall du har tillräckligt med intresse så kommer allt det här så småningom förmodligen att vara självklarheter för dig...
