Mäta ljus i handflatan, massor med snö...

[Johan-A]

Mäta ljus i handflatan
Hej

Har börjat läsa på lite om fotografering i snö och sol nu inför en kommande resa till alperna.

Ofta läser jag att man ska mäta ljuset i handflatan och sedan ställa kameran på manuell och bara köra.

Ibland står det något om att man ska lägga exponeringen mellan handflatan och snön, hur menas då?

Har även läst att man ofta behöver exponeringskompensera ca. ett steg uppåt.

Är det samma sak som att först mäta ljuset i handen eller är jag ute och cyklar?

Om man ska använda handen som gråkort bör den väl vara i samma ljusförhållande som objektet man tänkt fotografera, även i samma riktning med för att få infallande solljus rätt va?

Alla tips, erfarenheter, varningar och tankar är välkomna.

// Nybörjaren...

 

[Anders Å]

Hej Johan.

Förstår problematiken (har varit i samma sits).
När det är snö ute, men inte extremt starkt solljus, mäter jag i handflatan utan att jag "täcker" solen, utan den får lysa på.
Om det är starkt solljus, gör jag som ovan, men med ryggen mot solen.
Ibland, om jag ev. står i skuggan, mäter jag mot skuggan, men bländar upp något.

Testa med en film, anteckna per bild hur du har gjort, och kolla resultatet.

/Anders

 

[alf109]

Hej
Man brukar mäta ljuset i handflatan i skugga. Med andra ord ställ dej med solen i ryggen så att handflatan hamnar i skugga. Detta gamla trix brukar funka ganska bra. Fast ljuset i solbelyst snölandskap brukar vara ganska extremt, så jag är inte säker. Då exponeringsomfånget blir större än vad filmen/chippet klarar av måste man bestämma sig för vad som är viktigt i bilden och exponera efter detta. Om man t.ex. vill ha teckning i snön får man räkna med att skuggpartier i bilden blir svarta och om man vill ha teckning i skuggorna kommer förmodligen snön att bli utfrätt. Ett tips om du använder analog kamera är att köra med negativ färgfilm då den har större omfång och inte är lika känslig för exakt exponering som dia.
Hoppas jag inte rört till begreppen ytterligare
/Affe

 

[Johan-A]

Tack för tipsen, kör digitalt men i raw format har man ju lite möjlighet att exponeringskompensera i efterhand så länge man inte frätt ut bilden

 

[mipert]

alf109 skrev:
Hej
Man brukar mäta ljuset i handflatan i skugga. Med andra ord ställ dej med solen i ryggen så att handflatan hamnar i skugga...

Med negativ film, ja.
Då är man säker på att skuggorna blir odentligt exponerade.
Med dia och digitalt är det bättre att antingen mäta direkt mot snön -och öka 1,5 till 2 steg- eller mäta i belyst handflata och öka ett steg. Huden är ju ljusare än en mellangrå yta.

Med digitalt skulle jag mäta mot snön, exponera manuellt (med en ökning av cirka två steg) och granska histogrammet, så det inte är fyllt ända ut i högerkanten.

 

[Johan-A]

Tack Mikael, en annan fanns knappt under den analoga tidsåldern så jag har dålig koll på dia filmer och sånt

Ska köra på något stegs överexponering, men visst är det bättre att få en något underexponerad bild än en överexponerad?

I behandligssyfte alltså, en något underexponerad bild i RAW är väl lättare att överexponera vid importeringen än en överexponerad?

 

[Johan-A]

Om jag mäter exponeringen på tex. skidåkaren jag ska fota, då behöver jag inte kompensera va? Eller luras automatiken av allt vitt som finns runt objektet jag siktar på?

 

[mipert]

Johan-A skrev:
...men visst är det bättre att få en något underexponerad bild än en överexponerad?..

Beror på vad du menar med ”överexponerad”.
Ju mindre du exponerar, ju mer brus får du.
Om du bara undviker att exponera så mycket att det vita är helt utfrätt, så är det bäst att exponera rikligt.


Om du fotograferar i RAW kan du plocka fram förvånansvärt mycket detaljer ur en bild som verkar alldeles överexponerad, se exempel nedan:

 

[mipert]

Johan-A skrev:
Om jag mäter exponeringen på tex. skidåkaren jag ska fota, då behöver jag inte kompensera va? Eller luras automatiken av allt vitt som finns runt objektet jag siktar på?

Du måste anpassa exponeringskompensationen eter varje motiv.
Ju mer vitt som finns i bilden, desto mer måste du pluskompensera.
Mäter du mot en svartklädd skidåkare, direkt mot jackan och bara jackan, måste du snarare minuskompensera om du låser mätvärdet. Annars blir bilden överexponerad, jackan skall inte vara grå utan nästan svart.

 

[alf109]

Den stora fördelen med digitalåldern är att man ser på en gång hur det blir och kan korrigera efter detta, annat var det på min tid då man först en vecka efter semestern kunde konstatera att man misslyckats med sina bilder

 

[Rodney]

Jo nu konstaterar vi direkt att det har gått åt helvete

 

[Walle]

Det bästa tipset är nog mikaels. Altså att exponera precis så att snön inte blir utfrätt.

Kör manuellt läge, mät mot snön och ställ in exponeringen så att kameran indikerar 1.5-2 stegs överexponering. Skjut en testbild (på snön). Kolla histogrammet, du ska ha en hög stapel långt till höger, men inte allra längst ut i kanten. Du har väl även blinkande varning? Exponera precis så rikligt så att inte "blinkar" i bilden.

Sen är det bara att skjuta på! Givetvis måste du mäta om ifall ljuset ändrar sig.

Fördelen med att exponera på det sättet är dels som Mikael sa, att bruset minskar, och dels att du maximerar mängden information i bilden.

Det är inga problem att "hämta tillbaka" till synes överexponerade delar. Att plocka fram gravt underexponerade delar medför mängder med brus..

 

[Johan-A]

Tack för massor av lärorika tips!

Köra manuellt, överexponera ett eller två steg på snön och sen skjuta och hoppas att mina vänner inte blir underexponerade

Vad händer om jag mäter ljus på jackan eller huden på de jag fotar?

Raw och hålla koll på histogrammet och vitblinket.

 

[Walle]

Då du placerar snön i den zon (gråton) där den hör hemma så ska även allt annat bli korrekt exponerat.

Kruxet med att mäta på jackan på dem du fotar är dels att då kommer exponeringen styras av hur ljus jackan är, och dels så finns det stor risk att ljusmätaren "luras" av all snö, med underexponering som följd.

Enkelt beskrivet så strävar ljusmätaren efter att exponera så att det du mäter mot blir medelgrått. Grå snö är ju ganska trist, därför pluskompenserar man. Så att man "placerar" snön i den gråton där den hör hemma.

 

[alf109]

Ett problem som kan uppstå när man fotar i extrema ljussituationer som solbelyst snö är att dynamikomfånget inte räcker till. Med andra ord, skillnaden mellan de ljusaste och mörkaste partierna som man vill ha teckning i är större än vad filmen/sensornt klarar av att återge. När man använder zonsystemet så löser man detta i två steg, dels vid exponeringen där man exponerar efter lågdagrarna (de mörkaste delarna av bilden man vill ha teckning i) och dels vid framkallningen, där man framkallar efter högdagrarna, man använder alltså framkallningstiden som en parameter för att trycka ihop eller dra ut dynamiken i bilden så att den anpassas till vad filmen klarar. Detta kan man ju inte göra när man fotar med färgfilm/digitalt. Jag skulle därför tro att det är bäst att man bestämmer sig för vad som är viktigt i bilden och försöker exponera så att detta blir som man vill ha det, så får resten bli som det blir.

 

[Walle]

Fördelen med att exponera precis så snålt så att det ljusaste (snön, i detta fallet) inte fräter ut är att man maximerar informationen i bildfilen. Med andra ord, även om det ser fördjävligt ut till att börja med så finns det mycket information att jobba med.

Det absolut sämsta man kan göra är att mäta med evaluerande mätning, eller centrumvägd genomsnittsmätning, mot objektet man ämnar fotografera om det är mycket snö runt omkring (i bildytan, d.v.s). Då kommer snön "lura" ljusmätaren att underexponera. Således riskerar man gravt underexponerade skidåkare.

Tänk dig att man mäter mot ett gråkort på en helt vit vägg. Men gråkortet täcker bara kanske 20% av bildytan, och man mäter med evaluerande/genomsnittsmätning.
Då kommer ljusmätaren att luras att underexponera. Resultatet av detta blir att den vita väggen exponeras så att den blir medelgrå, och det medelgrå gråkortet kommer att bli i det närmaste svart.

 

[Johan-A]

Walle skrev:
Det absolut sämsta man kan göra är att mäta med evaluerande mätning, eller centrumvägd genomsnittsmätning, mot objektet man ämnar fotografera om det är mycket snö runt omkring (i bildytan, d.v.s). Då kommer snön "lura" ljusmätaren att underexponera. Således riskerar man gravt underexponerade skidåkare.

Vad är evaluerande mätning eller centrumvägd genomsnittsmätning?

Om man fotar med en Canon 300D utan separat ljusmätare har man möjlighet att variera sig tekniskt sett då?

Tack för många mycket bra svar!

 

[Damocles]

På 300D finns det lite olika mätmetoder beroende på i vilket program eller läge du kör. Jag vet inte om det finns något läge där du väljer själv utan "hacket". Det står i stådant fall i manualen.


Evaluerande mätningar har 35 zoner över nästan hela bildytan som sedan matchas mot förprogrammerade situationer varpå exponeringen avgörs den vägen.

Centrumvägd är en äldre typ av mätning vilket mäter över hela bildytan men tar särskild hänsys till mittendelen där motivet antas ligga.

Utsnittsmätningen mäter enbart inom en cirkel av ca 9%. Ofta kring aktiv fokuspunkt, står också i manualen hur det ligger till.

 

[maxzomborszki]

Johan-A skrev:
Om man fotar med en Canon 300D utan separat ljusmätare har man möjlighet att variera sig tekniskt sett då?

Vad menar du med tekniskt? Du behöver ingen lös ljusmätare, men det finns tillfällen då en lös ljusmätare kan vara lättare att arbeta med, men innebär samtidigt ofta lite annat arbetssätt. Ljusmätaren i sig erbjuder ingen variation, bara möjligheter till andra sätt att jobba på.

Det viktigaste är att du förstår hur den utrustning du har fungerar; vad den har för kortakommanden och egenheter.

 

[Johan-A]

Jo det där med olika ljusmätningsmetoder har jag helt missat, trodde inte man hade några alternativ på 300D

Nu måste jag ut och öva.

// Johan