Install the app
How to install the app on iOS
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Du använder en lite för gammal webbläsare, du bör uppdatera den.
Locka rovfågel
- Trådstartare RobinS
- Start datum
johanlind
Aktiv medlem
Har du någon juridisk referens att hänvisa till för det troendet? Finns det prejudikat, t.ex., eller finns det något i förarbetena till djurskyddslagen?
Var kan man hitta dessa regler? Är fodermöss en av de arter man får använda som lockbete?
Det låter helt rimligt.
Det är nog ingen idé att göra en anmälan bara på hörsägen. Det krävs lite mer bevis än så för att polisen ska göra något.
Hej Per,
slarvigt av mig att inte referera, men allt finns så klart på nätet. Mycket info finns länkat på jordbruksverkets hemsida:
http://www.sjv.se/amnesomraden/djurveterinar/djurskydd.4.1ee2ea81117a7a9441800080.html
Där kan man finna hela lagtexter och ur djurskyddslagen står det t ex i paragraf 6:
"Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur djur får hållas bundna. Lag (2007:362)."
I paragraf 36 står det (kom ihåg att citat ovan gällde paragraf 6):
"Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 3, 5, 6, 8-11, 13, 14, 16-19 a eller 21 §"
Slutligen apropå polisanmälan har du självklart helt rätt och visst skrev jag inlägget i viss affekt. Kunde inte tro mina ögon när jag läste inläggen om att man på allvar ska hålla på med naturfoto och samtidigt BRYTA mot våra djurskyddslagar. Personligen tycker jag att alla naturfotointresserade kan låta sig inspireras av /Naturfotografernas tankar om etik runt naturfoto:
http://www.naturfotograferna.se/ifwp/ifwp.html
Vänliga hälsningar
/Johan
PMD
Aktiv medlem
Får man inte mata ormar med levande möss?
Jag vet inte hur lagligt det är, men det är precis det man använder tidigare nämnda fodermöss till.
PMD
Aktiv medlem
Jo, djurskyddslagen kan jag nog hitta själv. Såvitt jag kan se är den ganska allmänt hållen, så vad jag undrade vad du hade för fog för ditt antagande att det skulle vara olagligt att mata rovfåglar med fodermöss. Det behövs ju en tolkning av lagen för att komma fram till en slutsats om det.Där kan man finna hela lagtexter
En sådan tolkning kan vara baserad på prejudikat och/eller förarbetena till lagen.
PMD
Aktiv medlem
Kunde inte tro mina ögon när jag läste inläggen om att man på allvar ska hålla på med naturfoto och samtidigt BRYTA mot våra djurskyddslagar.
Jag tror inte att någon har skrivit att man ska bryta mot några lagar när man håller på med naturfotografi. Vad jag gjorde var att skriva hur en del rovfågelfotografer gör. Utan att lägga någon värdering i det.
Mattias80
Aktiv medlem
Locka
Intressant tråd! Även om det är lagstiftat om hur man får använda levande byte är det ju väldigt grymt att använda en levande mus för att få ett foto. Tror tom att det ät förbjudet att fiska med levande mörtar!
Har själv funderat på hur man kan locka rovfåglar. Hur är det med köttbitar, eller såkallat roadkill?
Någon som vet vad lagen säger om att placera ut detta, och i så fall vilket kött ska man använda?
Intressant tråd! Även om det är lagstiftat om hur man får använda levande byte är det ju väldigt grymt att använda en levande mus för att få ett foto. Tror tom att det ät förbjudet att fiska med levande mörtar!
Har själv funderat på hur man kan locka rovfåglar. Hur är det med köttbitar, eller såkallat roadkill?
Någon som vet vad lagen säger om att placera ut detta, och i så fall vilket kött ska man använda?
JiTe
Avslutat medlemskap
Knappast förbjudet att hängna in en vild mus eller råtta och vänta på att en eventuell rovfågel ska ta den. Knappast straffbart iallafall. Fodermöss undrar jag dock om det är tillåtet att mata vilda fåglar med om de inte är veterinärbesiktigade eller liknande först? Vad jag förstått är det strängt reglerat kring åtel och då underförstått att lägga ut diverse tamdjurskadaver och detta i första hand för att vilda djur inte ska smittas av sjukdomar eller få i sig läkemedel och dylikt?
Brav
Aktiv medlem
Jag kan dessutom infromera alla paragrafryttare om att jag har hört att man i Finland kunde betala för att få fota ugglor då man släppte ut levande möss som fick fly över skaren. Måste blivit riktigt bra jaktbilder. Men fy Fabian för stackars mössen
Ja, och lika synd är det om de vilda mössen. Kanske vi kan få rovfåglarna att äta morötter istället.
STF_RIGO
Medlem
Utfodring / åtling med animaliska biprodukter
Sedan den 1 juli 2006 gäller ny lagstiftning – lag (2006:805) respektive förordning (2006: 814) – om foder och animaliska biprodukter. Lagstiftningen kompletterar den s.k. Biproduktsförordningen – förordning (EG) nr 1774/2002 – och detalj- bestämmelser finns i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter m.m. (ändrade den 11 januari och den 29 mars 2007 genom SJVFS 2007:2 och SJVFS 2007:28).
Grundat på i sammanhanget aktuellt regelverk får, enligt Svenska Jägareförbundets uppfattning, animaliska biprodukter i jaktliga sammanhang användas och hanteras enligt följande.
Frilevande vilt
Enligt 21 § Jordbruksverkets föreskrifter gäller att vilda djur, med vissa begräns- ningar, får användas för utfodring av rovdjur. Begreppet rovdjur skall tolkas i vid bemärkelse och därmed avses även andra djur – exempelvis kråkfåglar – som kan tillgodogöra sig materialet.
Frilevande vilt, såväl däggdjur som fågel, får därmed – oavsett om det fällts under jakt, avlivats till följd av skada, dödats av rovdjur eller funnits dött – helt eller i delar användas
• • •
för utfodring av rovdjur, som åtel för att locka rovdjur, som lockmedel i redskap avsedda för fångst av rovdjur.
Sådant vilt, eller delar därav, får även lämnas kvar eller läggas ut i naturen utan att för den skull användas i jakt- eller viltvårdssyfte. Då det fällda viltet passas kan alltså räntan lämnas kvar och det är även tillåtet att till lämplig plats förflytta exempelvis ett i samband med viltolycka dödat och massakrerat eller av annan anledning otjänligt djur.
Det saknar både vid användande och utläggning i annat syfte betydelse om bipro- dukterna ”aldrig lämnat skogen”, om de härrör från omhändertagande (uppslaktning och styckning) i egen regi eller om de kommer från en vilthanteringsanläggning. Det är således tillåtet att för exempelvis utfodring av rovfåglar eller åtel för räv och kråkfågel använda rester från den egna slaktboden, men det är också fullt möjligt att få lämpligt material från en livsmedelsanläggning som godkänts av Livsmedelsverket.
1
Frilevande vilt får dock hanteras på detta sätt endast under förutsättning att • utfodringen, åtlingen, utläggningen sker inom den kommun där viltet fälldes,
avlivades eller anträffades dött eller att så sker inom en kommun som gränsar
till den kommunen, • det aktuella djuret inte misstänks vara infekterat med sjukdom som kan över-
föras till människor eller djur.
I det fall ett vilt misstänks vara infekterat med till människor eller djur överförbar sjukdom (exv. tuberkulos, mul- och klövsjuka, svinpest) blir bestämmelserna i Biproduktsförordningen tillämpliga. Det innebär normalt att alla delar av djuret skall tas om hand för transport till och destruktion i en av Jordbruksverket för ändamålet godkänd anläggning. Information om hur misstänkt infekterat vilt skall hanteras bör i första hand inhämtas från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt).
Det skall i sammanhanget även beaktas att kvarlämnande, användning eller utläggning bör ske på sådant sätt att man inte hamnar i konflikt med miljölagstiftningen (Miljö- balken). Materialet får inte placeras så att det finns risk för förorening av exv. vatten, så att det kan uppfattas som en olägenhet eller betecknas som nedskräpning. Biprodukterna bör alltså, i synnerhet inom områden med rörligt friluftsliv och i närheten av bebyggelse, hanteras med omdöme.
Tamdjur
Som grundregel gäller att tamdjur (nötkreatur, svin, får m.fl.) – hela kroppar eller delar av kroppar (biprodukter) – inte får vare sig användas för utfodring / åtling eller läggas ut i naturen. Alla tamdjur – oavsett hur de dött eller dödats – och allt material som härrör från sådana djur omfattas av Biproduktsförordningen och skall därmed tas om hand för destruktion eller användande under strikt kontrollerade förhållanden. (Omhändertagande och transport ombesörjs av bl.a. Svensk Lantbrukstjänst AB och Konvex.)
Biprodukter från tamdjur kan dock, om det rör sig om s.k. kategori 2-material (som kommer från en av Jordbruksverket godkänd uppsamlingscentral) eller kategori 3- material (exv. slaktrester från som livsmedel tjänliga djur som slaktats i slakteri), i vissa fall få användas för utfodring av frilevande vilt. I sådant fall krävs emellertid tillstånd av länsstyrelsen, som också kan ställa upp krav på hur utfodringen får bedrivas. Det bör även noteras att tillstånd att använda animaliska biprodukter från tamdjur endast kan avse utfodring av vilda djur vars kött inte är avsett som livsmedel, exv. rovfågel och räv.
Hägnat vilt
Hägnat vilt eller biprodukter från sådant vilt får inte – oavsett hur viltet dött eller dödats – användas för utfodring eller åtling. Material från sådant vilt får inte heller – vare sig det rör sig om däggdjur eller fågel – läggas ut i naturen. Länsstyrelsen kan dock, i likhet med vad som gäller beträffande biprodukter från bl.a. tamdjur, lämna tillstånd att för utfodring av exv. rovfågel och räv använda material från hägnat vilt som slaktats upp och veterinärbesiktigats.
2
Vilt som hålls av människor omfattas av Biproduktsförordningen och som huvudregel gäller att biprodukter skall tas om hand för destruktion. (Som undantag gäller dock att biprodukter från vissa hägnade däggdjur – exv. hjortar – som lever under liknade förhållanden som vilda djur, dvs. i större hägn, istället får grävas ner. Om ned- grävning är möjlig och hur sådan skall ske avgörs av kommunen.)
Fisk
Vildlevande fisk och biprodukter från sådan fisk (rens) får, under förutsättning att fångsten inte skett i kommersiellt syfte, användas och hanteras på samma sätt som frilevande vilt. Det är alltså tillåtet att exempelvis som åtel eller lockmedel i fångst- redskap använda fisk som fångats i samband med fritids- eller husbehovsfiske.
Det är däremot inte tillåtet att i naturen lägga ut fisk som hållits av människor, dvs. odlad fisk. Biprodukter från såväl kommersiellt fångad vild fisk som odlad fisk (rens), som härrör från anläggningar som tillverkar fiskprodukter, kan dock – efter tillstånd av länsstyrelsen – få användas för utfodring av viltarter som inte är aktuella att använda som livsmedel.
Ren
Renar hålls av människor och omfattas därmed av Biproduktsförordningen. Djur som självdött, dödats av rovdjur eller i samband med trafikolycka samt biprodukter från rensklakt får därför inte användas för utfodring eller som åtel. Sådant material får inte heller läggas ut i naturen.
Som undantag från kravet på att döda djur och biprodukter skall tas om hand för destruktion gäller att det, inom de områden (i norra delen av landet) som anges i bilaga till Jordbruksverkets föreskrifter, istället får grävas ner. Nedgrävning skall i sådant fall ske enligt de anvisningar som lämnas av respektive kommun.
Slaktbiprodukter kan även, efter tillstånd av länsstyrelsen, få användas för utfodring av djur vars kött inte är avsett som livsmedel (exv. rovfågel och räv).
---------
Aktuell lagstiftning – lag, förordningar och föreskrifter – samt ytterligare information rörande animaliska biprodukter finns att tillgå på Jordbruksverkets hemsida : (www.sjv.se / Djur & Veterinär / Animaliska biprodukter)
Sedan den 1 juli 2006 gäller ny lagstiftning – lag (2006:805) respektive förordning (2006: 814) – om foder och animaliska biprodukter. Lagstiftningen kompletterar den s.k. Biproduktsförordningen – förordning (EG) nr 1774/2002 – och detalj- bestämmelser finns i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter m.m. (ändrade den 11 januari och den 29 mars 2007 genom SJVFS 2007:2 och SJVFS 2007:28).
Grundat på i sammanhanget aktuellt regelverk får, enligt Svenska Jägareförbundets uppfattning, animaliska biprodukter i jaktliga sammanhang användas och hanteras enligt följande.
Frilevande vilt
Enligt 21 § Jordbruksverkets föreskrifter gäller att vilda djur, med vissa begräns- ningar, får användas för utfodring av rovdjur. Begreppet rovdjur skall tolkas i vid bemärkelse och därmed avses även andra djur – exempelvis kråkfåglar – som kan tillgodogöra sig materialet.
Frilevande vilt, såväl däggdjur som fågel, får därmed – oavsett om det fällts under jakt, avlivats till följd av skada, dödats av rovdjur eller funnits dött – helt eller i delar användas
• • •
för utfodring av rovdjur, som åtel för att locka rovdjur, som lockmedel i redskap avsedda för fångst av rovdjur.
Sådant vilt, eller delar därav, får även lämnas kvar eller läggas ut i naturen utan att för den skull användas i jakt- eller viltvårdssyfte. Då det fällda viltet passas kan alltså räntan lämnas kvar och det är även tillåtet att till lämplig plats förflytta exempelvis ett i samband med viltolycka dödat och massakrerat eller av annan anledning otjänligt djur.
Det saknar både vid användande och utläggning i annat syfte betydelse om bipro- dukterna ”aldrig lämnat skogen”, om de härrör från omhändertagande (uppslaktning och styckning) i egen regi eller om de kommer från en vilthanteringsanläggning. Det är således tillåtet att för exempelvis utfodring av rovfåglar eller åtel för räv och kråkfågel använda rester från den egna slaktboden, men det är också fullt möjligt att få lämpligt material från en livsmedelsanläggning som godkänts av Livsmedelsverket.
1
Frilevande vilt får dock hanteras på detta sätt endast under förutsättning att • utfodringen, åtlingen, utläggningen sker inom den kommun där viltet fälldes,
avlivades eller anträffades dött eller att så sker inom en kommun som gränsar
till den kommunen, • det aktuella djuret inte misstänks vara infekterat med sjukdom som kan över-
föras till människor eller djur.
I det fall ett vilt misstänks vara infekterat med till människor eller djur överförbar sjukdom (exv. tuberkulos, mul- och klövsjuka, svinpest) blir bestämmelserna i Biproduktsförordningen tillämpliga. Det innebär normalt att alla delar av djuret skall tas om hand för transport till och destruktion i en av Jordbruksverket för ändamålet godkänd anläggning. Information om hur misstänkt infekterat vilt skall hanteras bör i första hand inhämtas från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt).
Det skall i sammanhanget även beaktas att kvarlämnande, användning eller utläggning bör ske på sådant sätt att man inte hamnar i konflikt med miljölagstiftningen (Miljö- balken). Materialet får inte placeras så att det finns risk för förorening av exv. vatten, så att det kan uppfattas som en olägenhet eller betecknas som nedskräpning. Biprodukterna bör alltså, i synnerhet inom områden med rörligt friluftsliv och i närheten av bebyggelse, hanteras med omdöme.
Tamdjur
Som grundregel gäller att tamdjur (nötkreatur, svin, får m.fl.) – hela kroppar eller delar av kroppar (biprodukter) – inte får vare sig användas för utfodring / åtling eller läggas ut i naturen. Alla tamdjur – oavsett hur de dött eller dödats – och allt material som härrör från sådana djur omfattas av Biproduktsförordningen och skall därmed tas om hand för destruktion eller användande under strikt kontrollerade förhållanden. (Omhändertagande och transport ombesörjs av bl.a. Svensk Lantbrukstjänst AB och Konvex.)
Biprodukter från tamdjur kan dock, om det rör sig om s.k. kategori 2-material (som kommer från en av Jordbruksverket godkänd uppsamlingscentral) eller kategori 3- material (exv. slaktrester från som livsmedel tjänliga djur som slaktats i slakteri), i vissa fall få användas för utfodring av frilevande vilt. I sådant fall krävs emellertid tillstånd av länsstyrelsen, som också kan ställa upp krav på hur utfodringen får bedrivas. Det bör även noteras att tillstånd att använda animaliska biprodukter från tamdjur endast kan avse utfodring av vilda djur vars kött inte är avsett som livsmedel, exv. rovfågel och räv.
Hägnat vilt
Hägnat vilt eller biprodukter från sådant vilt får inte – oavsett hur viltet dött eller dödats – användas för utfodring eller åtling. Material från sådant vilt får inte heller – vare sig det rör sig om däggdjur eller fågel – läggas ut i naturen. Länsstyrelsen kan dock, i likhet med vad som gäller beträffande biprodukter från bl.a. tamdjur, lämna tillstånd att för utfodring av exv. rovfågel och räv använda material från hägnat vilt som slaktats upp och veterinärbesiktigats.
2
Vilt som hålls av människor omfattas av Biproduktsförordningen och som huvudregel gäller att biprodukter skall tas om hand för destruktion. (Som undantag gäller dock att biprodukter från vissa hägnade däggdjur – exv. hjortar – som lever under liknade förhållanden som vilda djur, dvs. i större hägn, istället får grävas ner. Om ned- grävning är möjlig och hur sådan skall ske avgörs av kommunen.)
Fisk
Vildlevande fisk och biprodukter från sådan fisk (rens) får, under förutsättning att fångsten inte skett i kommersiellt syfte, användas och hanteras på samma sätt som frilevande vilt. Det är alltså tillåtet att exempelvis som åtel eller lockmedel i fångst- redskap använda fisk som fångats i samband med fritids- eller husbehovsfiske.
Det är däremot inte tillåtet att i naturen lägga ut fisk som hållits av människor, dvs. odlad fisk. Biprodukter från såväl kommersiellt fångad vild fisk som odlad fisk (rens), som härrör från anläggningar som tillverkar fiskprodukter, kan dock – efter tillstånd av länsstyrelsen – få användas för utfodring av viltarter som inte är aktuella att använda som livsmedel.
Ren
Renar hålls av människor och omfattas därmed av Biproduktsförordningen. Djur som självdött, dödats av rovdjur eller i samband med trafikolycka samt biprodukter från rensklakt får därför inte användas för utfodring eller som åtel. Sådant material får inte heller läggas ut i naturen.
Som undantag från kravet på att döda djur och biprodukter skall tas om hand för destruktion gäller att det, inom de områden (i norra delen av landet) som anges i bilaga till Jordbruksverkets föreskrifter, istället får grävas ner. Nedgrävning skall i sådant fall ske enligt de anvisningar som lämnas av respektive kommun.
Slaktbiprodukter kan även, efter tillstånd av länsstyrelsen, få användas för utfodring av djur vars kött inte är avsett som livsmedel (exv. rovfågel och räv).
---------
Aktuell lagstiftning – lag, förordningar och föreskrifter – samt ytterligare information rörande animaliska biprodukter finns att tillgå på Jordbruksverkets hemsida : (www.sjv.se / Djur & Veterinär / Animaliska biprodukter)
L0ranga
Aktiv medlem
Ja, och lika synd är det om de vilda mössen. Kanske vi kan få rovfåglarna att äta morötter istället.
Haha ja det vore ju en syn. En sparvhök som slår en stackar cocktailtomat, eller en kungsörn som sätterklorna i en solmogen houngsmelom
Nä nu blev det O T.
Tror det bästa är att lära sig fåglarnas mönster och platser där dom gärna förtär sim föda och sedan slå upp sitt gömsle där och låta sitt tålamod prövas.