Om du vill exponera som Ansel ska du lära dig Zonsystemet vilket var den teknik som Ansel plus någon annan konstruerade. Principen är ganska enkel, sedan krävs det mycket praktik för att det ska sitta i ryggmärgen. Är själv inne på praktikdelen...
Grundtesen är "exponera efter lågdagrarna (skuggorna) framkalla efter högdagrarna (de ljusa partierna). Varför det?
Jo, för att detaljerna i lågdagrarna styr man med exponeringen och detaljerna (teckningen) i högdagrarna styr man med framkallningen. Det går inte att få fram bättre teckning i lågdagrarna med framkallningen om bilden är underexponerad, därför ska man se till att redan vid exponering exponera så att tillräckligt mycket ljus träffar filmen för att god teckning ska erhållas i lågdagrarna. Högdagarna styrs i filmframkallningen enligt grundregeln: längre framkallningstid = ljusare högdagrar, kortare tid = mörkare högdagrar. Det här ska man ha koll på redan vid exponeringen, dvs vilken framkallning man senare ska ge filmen.
I korthet mäts scenen upp. Kontrollera med ljusmätaren (bäst med en spotmätare som alltid mäter reflekterat ljus) vilka lågdagrar som finns. Sedan bestäms var man vill placera dem, dvs hur mycket de ska exponeras, dvs hur mörke/ljusa man vill att de ska bli i slutändan. Kameran ställs således in efter lågdagrarna och exponeringen därefter. Därefter checkas högdagrarna. I och med att filmen, och i slutändan pappret inte på långa vägar har samma omfång som "verkligheten" kan inte alla toner fås fram. Är scenen för ljus (typiskt vid soligt väder) kan det hända att högdagrarna kommer att bli överexponerade och utan teckning vid en normal framkallningstid. Därför noteras det och senare ges filmen en kortare framkallningstid. Är scenen för mörk, dvs högdagrarna kommer att bli underexponerade (typiskt vid mulet väder) noteras det och filmen ges senare en längre framkallningstid för att "skjuta upp" gråskalan mot ljusare höjder.
Allt det är naturligtvis enklare om man fotar med bladfilm och kan ge varje bild sin unika framkallningstid. Men det funkar även på småbild. Tex kan man ladda film själv och enbart ladda upp 10 bilder per rulle och skjuta av varje rulle med ungefär samma ljusförhållanden.
Jag insåg medan jag skrev det här att jag tagit mig lite vatten över huvudet. Svårt att göra något så praktiskt omfattande litet och enkelt. Men principen är mycket enkel. För mer info rekommenderar jag dig Ansels bok "The Negative". Den är mega-bra!! och dessutom ganska billig, runt 220 kr på
www.adlibris.se. Som start tycker jag att du ska läsa Kjellbergs sammanfattning Zonsystemet på svenska som finns att hitta under ARtiklar på
www.photodo.se.
Slutligen, om du vill köra Ansel-racet är en spotmätare en bra investering. Det kanske finns på din kamera?
