Här är två olika betydelser av den lilla bokstaven´M´ som spökar till det...
Dels har vi det metriska gängsystemet, använt i hela den civiliserade världen numera....;-)
Det handlar alltså om gängor på alla sorters skruvar och muttrar, men i objektivfattningssammanhang är det framför allt de två Du nämnde som är av intresse. M42 användes av Praktika, Edixa, Pentax m fl, medan M39 var fattningen för alla Leicor fram till 1954, samt för diverse Leicaefterföljare. Siffran betecknar ytterdiametern på gängan; det ÄR alltså en gänga som på vilken skruv som helst.
Men.... 1954 kom Leica med sin M3-kamera (Messucher 3 Brennweiten eller nåt sånt...), och som hade en egen bajonett för snabbare byte och möjlighet att styra sökarens ljusram. Det är ännu precis samma fattning som den senaste M9 använder, vilket nog är rekord i bakåtkompatibilitet. Samtidigt, för att hjälpa ägare av befintliga skruvobjektiv, kom en enkel adapter som tillåter att man använder M39-objektiv på kameror med M-bajonett (tvärtom går inte). Den adaptern finns i tre varianter för att sökaren skall visa rätt ljusram, men för övrigt är de identiska.
Zeiss ZM och Leica M (alla nummer från 1 t o m 9) samt Leica CL och ett par kameror från Konica och Minolta använder M-bajonetten, och de kan alla dessutom ta M39-objektiv (som finns från otaliga tillverkare) med den nämnda adaptern. Voigtländer har hus och objektiv med båda fattningarna i sitt sortiment.
