Annons

Lagra bilder i minst 50 år

Produkter
(logga in för att koppla)

HeMan

Ny medlem
Jag har börjat få "digital-frossa" över dom bilder (och filmer) vi har tagit. Jag skulle vilja att mina bilder kan hittas av mina barn och barnbarn på samma sätt som jag har hittat mina föräldras bilder. Men hur gör jag det med dom digitala bilderna? CD/DVD-skivor håller 5-10 år om jag har tur. Hårddiskar måste bilderna underhållas på och vara noga med att kopieras över till nya hårddiskar och se till att man har minst 2 kopior av varje bild, helst fler.
Sen har vi standard-frågan, kommer USB att finnas om ens 15 år? IDE och SATA är ju garanterat borta då. Och kommer CD/DVD skivorna att gå att läsa i någon spelare då?
Att framkalla bilderna är ju ett alternativ men det är så skrymmande och filmer går det ju inte alls med.

Har ni något tips?
 
Det enda riktigt beständiga sättet att spara digitala bilder är att spara dom analogt, dvs att göra högkvalitativa utskrifter av dem och förvara dessa på ett säkert ställe, hur skrymmande det än kan vara.

Som du säger så vet man aldrig om det i framtiden kommer att finnas teknik för att få fram det vi lagrar idag. Jag skulle dock tro att så länge som tekniken finns så kommer det att finnas hängivna retrointresserade personer (se bara på hela Commodore 64-rörelsen nu) som kommer att hålla även det gamla levande. Problemet med det digitala är dock känsligheten. Förstör du en liten del av en bildfil så kan hela bildfilen inte gå att läsa. Förstör du en liten del av en papperskopia så kan du fortfarande se resten av bilden.
 
Att spara data på band kanske är något? Jag vet inte hur länge de räcker men det är ju samma princip som kasettbanden man hade till musik och de funkar ju fortfarande ~30 år efter.
 
MrPumpernickel skrev:
Det enda riktigt beständiga sättet att spara digitala bilder är att spara dom analogt, dvs att göra högkvalitativa utskrifter av dem och förvara dessa på ett säkert ställe, hur skrymmande det än kan vara.

En myt som upprepats så många gånger tills många uppfattar det som någon slags naturlag.

Digital lagring som görs med ett minimum av noggrannhet och eftertanke varar så länge som vi använder datorer ... Och det lär vara ett tag till.

Digitala data åldras inte och kan dessutom kopieras gång efter gång utan minsta kvalitetsförlust. Det gör digitaliserad information enkel att flytta, bära med sig och spara på många ställen.

Försök lagra 50 000 analoga bilder i ett bankfack. Med digitala bilder är det bara att lägag dem på en usb-disk (som kostar en bråkdelen av vad 50000 kopior skulle kosta).

Att sedan många är slarviga och tappar bort data eller sparar på medier som åldras (cd/dvd för att nu ta ett exempel) är inte formatets fel.

Är man lika slarvig med sina urskrifter, negativ, dia eller kopior försvinner och förstörs de också. Skillnaden är att det är mer arbete med att lagra saker analog på ett lika säkert sätt. Dessutom dyrare, räknat per bild.

Som du säger så vet man aldrig om det i framtiden kommer att finnas teknik för att få fram det vi lagrar idag. Jag skulle dock tro att så länge som tekniken finns så kommer det att finnas hängivna retrointresserade personer (se bara på hela Commodore 64-rörelsen nu) som kommer att hålla även det gamla levande.

Dagens filformat finns dokumenterade och är ur ren datasynpunkt inte speciellt komplicerade. Så länge det finns en handfull människor kvar på jorden som kan programmera så kommer det att gå att öppna filerna.

Problemet med det digitala är dock känsligheten. Förstör du en liten del av en bildfil så kan hela bildfilen inte gå att läsa. Förstör du en liten del av en papperskopia så kan du fortfarande se resten av bilden.

Och den känsligheten är ett icke-problem om man har kopierat sina data -- vilket då som sagt kan ske utan kvalitetsförlust.

Problemet med digital lagring är, som så ofta, inte tekniken utan att många av lathet eller okunskap (där det senare ofta orsakas av det första och tvärtom :) inte lagrar sina filer på ett säkert sätt.

Jag vill envist och med stort eftertryck hävda att om man lär sig hur man lagrar digitala data på ett säkert sätt så är det i själva verket betydligt säkrare. Det är dessutom enklare att lära sig än att lära sig lagra bilder analogt på ett lika säkert sätt.
 
Grevture skrev:
En myt som upprepats så många gånger tills många uppfattar det som någon slags naturlag.

Digital lagring som görs med ett minimum av noggrannhet och eftertanke varar så länge som vi använder datorer ... Och det lär vara ett tag till.

Digitala data åldras inte och kan dessutom kopieras gång efter gång utan minsta kvalitetsförlust. Det gör digitaliserad information enkel att flytta, bära med sig och spara på många ställen.

Försök lagra 50 000 analoga bilder i ett bankfack. Med digitala bilder är det bara att lägag dem på en usb-disk (som kostar en bråkdelen av vad 50000 kopior skulle kosta).

Att sedan många är slarviga och tappar bort data eller sparar på medier som åldras (cd/dvd för att nu ta ett exempel) är inte formatets fel.

Är man lika slarvig med sina urskrifter, negativ, dia eller kopior försvinner och förstörs de också. Skillnaden är att det är mer arbete med att lagra saker analog på ett lika säkert sätt. Dessutom dyrare, räknat per bild.



Dagens filformat finns dokumenterade och är ur ren datasynpunkt inte speciellt komplicerade. Så länge det finns en handfull människor kvar på jorden som kan programmera så kommer det att gå att öppna filerna.



Och den känsligheten är ett icke-problem om man har kopierat sina data -- vilket då som sagt kan ske utan kvalitetsförlust.

Problemet med digital lagring är, som så ofta, inte tekniken utan att många av lathet eller okunskap (där det senare ofta orsakas av det första och tvärtom :) inte lagrar sina filer på ett säkert sätt.

Jag vill envist och med stort eftertryck hävda att om man lär sig hur man lagrar digitala data på ett säkert sätt så är det i själva verket betydligt säkrare. Det är dessutom enklare att lära sig än att lära sig lagra bilder analogt på ett lika säkert sätt.

Ett ypperligt bra svar, men vad händer när strömmen går?

/ E
 
HeMan skrev:
Jag har börjat få "digital-frossa" över dom bilder (och filmer) vi har tagit. Jag skulle vilja att mina bilder kan hittas av mina barn och barnbarn på samma sätt som jag har hittat mina föräldras bilder. Men hur gör jag det med dom digitala bilderna? CD/DVD-skivor håller 5-10 år om jag har tur. Hårddiskar måste bilderna underhållas på och vara noga med att kopieras över till nya hårddiskar och se till att man har minst 2 kopior av varje bild, helst fler.
Sen har vi standard-frågan, kommer USB att finnas om ens 15 år? IDE och SATA är ju garanterat borta då. Och kommer CD/DVD skivorna att gå att läsa i någon spelare då?
Att framkalla bilderna är ju ett alternativ men det är så skrymmande och filmer går det ju inte alls med.

Har ni något tips?

1) undvik självförstörande medier som cd/dvd.
2) lagra kopior av dina bilder på flera usb-diskar, de håller ohyggligt länge och är (med tanke på vad de kan rymma) oerhört billiga.
3) Ha alla bildfiler på minst tre olika diskar. Till exempel i datorn och på två olika lösa diskar.
4) Ha en usb-disk i bankfacket eller hos en granne, släkting eller kollega. Byt då och då den med en av de diskar du hela tiden kopierar till hemma.

Du får i dag en 500 GB usb-disk för runt 1000 kronor, en sådan rymmer ledigt runt 20 000 bildfiler på 25 megabyte styck (som råfilerna från en Fuji S5 som har ovanligt stora råfiler :) Lagringskostnaden per bild blir då ca 5 öre. Lagrar du varje bild på fem olika diskar kostar det alltså 25 öre per bild.
 
Thunderbird skrev:
Ett ypperligt bra svar, men vad händer när strömmen går?

/ E

Tänder ett stearinljus, tar en tupplur eller mediterar en stund tills strömmen kommer tillbaka.

Vad händer om du sitter i ett traditionellt mörkrum och strömmen går?

(Svar:det blir ett ännu mörkare rum :)
 
Grevture skrev:
Tänder ett stearinljus, tar en tupplur eller mediterar en stund tills strömmen kommer tillbaka.

Vad händer om du sitter i ett traditionellt mörkrum och strömmen går?

(Svar:det blir ett ännu mörkare rum :)

He he.. Jag tänkte mest på att man inte kan se bilderna på datorn, medans man kan hålla upp negativen mot ljuset.
Och framkallningen kan man ju faktiskt göra utan ström :)

/ E
 
Fast riktigt så enkelt som att skicka över all data till en USB-disk är det ju inte. Skulle man ställa undan den disken i fem tio år så får man nog vara glad om datat finns kvar när man kopplar in den igen.

Spåren kommer att behöva förstärkas och smidigaste sättet att göra det är att ha en levande backup. Med USB-diskar t ex. Fast jag föredrar firewire eller diskar monterade i vagga.

Mvh
Maverick
 
Lagra både analogt och digitalt är mycket säkrare än att enbart lagra digitalt. Har de bilder jag gör inscannade och digitaliserade och ligger på hårddik i datorn samt en extern. Dessutom finns negativen. Vissa bilder har jag också både på gelatinsiliver och utskrift med pigmentbläck. Kör man enbart digitalt skulle jag rekommendera att göra arkivbeständiga utskrifter utöver hårddisklagringen på de bilder man är rädd om och vill spara till eftervärlden, och det torde nog snarare röra sig om max 500 bilder istället för 50 000 så det tar varken mycket plats eller är särskilt arbetsamt då man skriver ut efterhand.
 
Thunderbird skrev:
He he.. Jag tänkte mest på att man inte kan se bilderna på datorn, medans man kan hålla upp negativen mot ljuset.
Och framkallningen kan man ju faktiskt göra utan ström :)

/ E

Har du en batteridriven förstoringsapparat? :)

Nä, men allvarligt talat så är strömavbrott, eller ännu värre, ström- och spänningsspikar på elnätet är en fara för all elektronik och därmed också datorer.

Bor man på landet där strömmen ofta försvinner eller kan vara svajig så kan det vara värt att lägga en tusenlapp på en liten UPS, en liten batterilåda som fortsätter driva datorn i några minuter. Då hinner man om inte annat kan spara det man gjort och stänga ned datorn på rätt sätt.
 
Grevture skrev:
Har du en batteridriven förstoringsapparat? :)

Nä, men allvarligt talat så är strömavbrott, eller ännu värre, ström- och spänningsspikar på elnätet är en fara för all elektronik och därmed också datorer.

Bor man på landet där strömmen ofta försvinner eller kan vara svajig så kan det vara värt att lägga en tusenlapp på en liten UPS, en liten batterilåda som fortsätter driva datorn i några minuter. Då hinner man om inte annat kan spara det man gjort och stänga ned datorn på rätt sätt.

Nä, jag skrev framkallningen, förstoringen till fotopapper kräver ju ström, framkallningen enbart kemi :)

Men du har helt rätt i svajig ström på bystan. Det är ju märkligt att man inte 2007 fått detta att fungera avbrottsfritt!

Och skulle en global katastrof inträffa, meteor, kärnvapenkrig eller något annat liknande, då kan vi nog glömma strömförsörjning ett tag. Å andra sidan kanske ingen skulle vara intresserad att titta på bilder om detta hände.

/ E
 
Maverick skrev:
Fast riktigt så enkelt som att skicka över all data till en USB-disk är det ju inte. Skulle man ställa undan den disken i fem tio år så får man nog vara glad om datat finns kvar när man kopplar in den igen.

Spåren kommer att behöva förstärkas och smidigaste sättet att göra det är att ha en levande backup. Med USB-diskar t ex. Fast jag föredrar firewire eller diskar monterade i vagga.

Mvh
Maverick

Att lämna en disk oanvänd i tio år är ju knappast att hantera den på ett bra sätt ... :) Som du själv säger är ju en levande backup med flera diskar som man växlar mellan det bästa alternativet.

Jag håller helt med om att usb inte alltid är det bästa protokollet, firewire, e-sata, scsi eller köra till en nätverksdisk har ju alla sina fördelar. Men usb har de fördelarna att det finns överallt, att det är billigt och enkelt att använda.

Min huvudpoäng är snarare just den att man skall lagra filer på diskar, flera diskar. Band är också ok, de håller länge. Men undvik cd/dvd eftersom de åldras så snabbt (jämört med diskar då alltså).

Sedan är det givetvis inget fel att dessutom spara utskrifter eller kopior -- de har sin egen skönhet. (En usb-disk som hänger på väggen i vardagsrummet gör ju ingen glad :) Dessutom håller korrekt gjorda ustkrifter och kopior länge, mycket länge.

Vad jag vänder mig mot är den vitt spridda myten att digitala data i sig är osäkra och på något märkligt sett självförstörande. Digitala bilder är säkra om de hanteras med samma omsorg och eftertanke som man lägger på analoga bilder som skall sparas länge.
 
Kodak GOLD - 300 år

Kodak GOLD - 300 år

LIFETIME ARCHIVAL: Using superior burn technology, Kodak Preservation CDs have been tested under light and accelerated aging to preserve data, photos and documents 300 years with proper handling. Kodak Preservation DVDs have been tested to preserve data, photos and documents 80-100 years with proper handling.

http://www.polyvox.se/KodakGOLD300ar.htm

Låter bra! (Om man ska tro på Kodak)
 
Grevture skrev:
Har du en batteridriven förstoringsapparat? :)
......

Tror att han mest tänkte på att man framkallar filmen i dosa och då krävs ingen ström, inte ens stearinljus om man har lite dagsljus som lyser in. Och kopiera negativen kan man göra med hjälp av dagslus och solen, kolla bara den här jätteapparaten, ingen match att bygga en sån för en snickare....
 

Bilagor

  • världens största b.jpg
    världens största b.jpg
    84.7 KB · Visningar: 459
Re: Kodak GOLD - 300 år

Abrus skrev:
Kodak GOLD - 300 år

LIFETIME ARCHIVAL: Using superior burn technology, Kodak Preservation CDs have been tested under light and accelerated aging to preserve data, photos and documents 300 years with proper handling. Kodak Preservation DVDs have been tested to preserve data, photos and documents 80-100 years with proper handling.

http://www.polyvox.se/KodakGOLD300ar.htm

Låter bra! (Om man ska tro på Kodak)

Ah, jag borde uttryckt mig noggrannare: det man bör undvika är billiga cd/dvd-skivor :)

Men om vi ändå är inne på ämnet: Kodak skriver i texten du citerar om "proper handling". Cd/dvd-skivor kan hålla oerhört länge om man är noga med dem. Händelsevis förstörs de av ungefär samma saker som negativ/dia -- värme och ljus.

Har du viktiga data på cd- eller dvd-skivor, se till att lagra dem mörkt och svalt så håller de länge. Lägger du däremot en billig cd-skiva i ett fönsterbräde försvinner data ganska snabbt ...
 
Graal skrev:
Tror att han mest tänkte på att man framkallar filmen i dosa och då krävs ingen ström, inte ens stearinljus om man har lite dagsljus som lyser in. Och kopiera negativen kan man göra med hjälp av dagslus och solen, kolla bara den här jätteapparaten, ingen match att bygga en sån för en snickare....

Jo, jag insåg det, men det var så svårt att låta bli att retas :)

Sedan kan man ju om inte annat göra i alla fall kontaktkopior med ficklampa eller stearinljus, men det kräver nog en del tålamod.

Kool förstoringsapparat du hade hittat! :)
 
Grevture skrev:
En myt som upprepats så många gånger tills många uppfattar det som någon slags naturlag.

Digital lagring som görs med ett minimum av noggrannhet och eftertanke varar så länge som vi använder datorer ... Och det lär vara ett tag till.

Du kan inte mena att du argumenterar att digital lagring är på långa vägar lika arkivbeständigt som en hårdkopia? Lägger du undan en CD-skiva i 20 år så finns det absolut inga garantier att den fungerar när du tar fram den igen. Samma sak med en hårddisk. Visst, du kan ta och kopiera över informationen till nya media då och då, men då handlar det knappast om arkivbeständighet utan om att göra nya kopior och lagra dem. Hårdkopior kan du, rätt förvarat, spara i princip hur länge som helst utan att det påverkar dom nämnvärt.

Digitala data åldras inte...

Helt rätt, men det den digital datan är lagrad på åldras. Egentligen så existerar inget som heter digital data iom att digital data egentligen är hårddata i form av mikroskopiska gropar på en skiva (om man nu snackar CD/DVD-skivor eller hårddiskar). Jag litar personligen mer på färg på ett papper än vad jag litar på mikroskopiska och lättkorrupterbara gropar.

Försök lagra 50 000 analoga bilder i ett bankfack. Med digitala bilder är det bara att lägag dem på en usb-disk (som kostar en bråkdelen av vad 50000 kopior skulle kosta).

Och vem, förutom ett museum, institut eller dylikt skulle ha behovet att lagra 50000 bilder arkivbeständigt? Du kommer aldrig under din livstid att ta så många bilder som är värda att spara på det sättet, och det kommer heller inte någon professionell fotograf. Håller du på att fota professionellt i 70 år så är det ca 2 bilder varje dag som är så pass bra att du måste spara dom på så sätt.

Är man lika slarvig med sina urskrifter, negativ, dia eller kopior försvinner och förstörs de också.

Visserligen, men som jag nämnde. Skadar du en bit av ett foto kan du fortfarande åtnjuta resten av fotot. Skadar/korrupterar du en bit av en bildfil är i de allra flesta fall hela bildfilen förlorad. Så oavsett om man är slarvig eller ej så är arkivbeständigheten (ja, jag tjatar om den, jag vet) fortfarande oslagbar hos hårdkopior, även om de kan vara praktiskt jobbigare att framställa och att lagra.

Och den känsligheten är ett icke-problem om man har kopierat sina data -- vilket då som sagt kan ske utan kvalitetsförlust.

Men då kräver det underhåll, en hårdkopia behöver inget underhåll om man förvarar den på ett bra sätt från första början. CD-skivor åldras, hårddiskar åldras, även när de bara ligger och förvaras. De är inte beständiga och vill du ha kvar din data över längre tid måste du underhålla den, kopiera den och införskaffa ny lagringsmedia.

Jag vill envist och med stort eftertryck hävda att om man lär sig hur man lagrar digitala data på ett säkert sätt så är det i själva verket betydligt säkrare.

Om man underhåller datan, ja. Jag är väl bevandrad i digital lagring och jag är omgiven av otalet hårddiskar med backups på backuperna och så vidare, men jag vill fortfarande envist, och med stort eftertryck, hävda motsatsen till vad du hävdar. Som någon nämnde, din data är inte mer än ett strömavbrott bort från att vara oåtkomlig. Min kan åtnjutas näst intill solljus eller i värsta fall ett stearinljus.

Jag tycker att kalla det en "myt" att digital lagring inte är lika säker som hårdkopior är att inte direkt förstå de många "om", "och" och "men" som samtidigt gäller. De är lika säkra om man kopierar och underhåller datan (t.ex.). Lägg undan en CD-skiva i 100 år och se om någon kan läsa den då, kanske det går, kanske inte, kanske tekniken att göra det endast existerar i ett museum, kanske skivan bara kastas för att den som hittar den tror att det är ett glasunderlägg? Hittar någon ett foto så är det inte något mysterie varesig hur man använder det (dvs öppna ögonlocken) eller vad det är.

[edit] angående Kodak Gold, det låter visserligen bra men man ska ta tester med accellererad tid lite med en nypa salt också, det är inte alltid så korrekta som tillverkaren kan få det att framstå. Visst, de är bättre än billiga skivor (har använt Kodak Gold förut) men de har inte funnits länge än så länge, så ingen vet egentligen om de pallar 50 år i en kall och torr miljö, som är idealmiljön. Spekulera kan man alltid göra.
 
Senast ändrad:
ANNONS