Tänk först detta scenario: Vi har överexponerat en himmel som nu har färgen röd 255, grön 255 och blå 255, alltså utbfrätt vitt. Om himlens ljusaste punkt istället hade färgen 253, 254, 252 vet vi att himlen inte är bränd eftersom alla färgvärden är inom de "giltiga" värdena.
Tänk nu detta scenario: Vi har fotograferat ett blått parti som har färgen röd 150, grön 150 och blå 255. Hur vet vi att det blåa partiet inte var ännu blåare och alltså antog ett hypotetiskt värde över 255? Om en färgkanal antar värdet 255 kan man inte veta om den "egentligen" är 255 eller om den är kapad efterom 255 är max. 254 är säkert, men 255 inte är det eftersom något som teoretiskt är blåare än 255 kapas till 255.
Därför är det viktigt att kolla på histogram för alla färgkanaler. I vissa bilder kan det ju vara så att den röda kanalen är utfrätt men inte den gröna och blåa, och histogrammet för alla färger därför ser okej ut.
När ett program skapar ett histogram börjar det i pixeln högst upp i hörnet, går igenom alla pixlar och räknar hur många "diskreta värden" (0-255) det finns för varje färg. Om den första pixel har 100 rött så kommer stapeln vid 100 på x-axeln bli en enhet högre. Detta upprepas för alla färger och för alla pixlar tills histogrammet är klart. För att få en lättöverskådlig storlek så kommer histogrammet förminskas i y-led så att det får en viss höjd, kanske 100 pixlar. Höjden på staplarna i y-axeln är alltså helt godtyckliga och betyder ingenting förutom att staplarna bredvid är relativa till de andra staplarna.
I bilden ovan finns det två toppar, den ena är alldeles i kanten och på det andra histogrammet är toppen någonstans i mitten.