konstnärligt

[mipert]

Här kommer min förklaring av konstnärlig bild.
OBS, detta är lightversionen.

En konstnärlig bild har bara som syfte att vara en bild.
Den skall inte sälja någonting. Produkt eller budskap.
Den skall inte informera om funktion, utseende eller tillstånd. Ingen didaktisk bild alltså.

Den skall bara vara sig själv.
Den kan väcka ilska, glädje, sorg. Den kan chocka, skrämma eller bara vara vacker och ge en stunds terapi för själen.

Bilden togs för att vara en bild.

Så brukar jag starta upp mina föreläsningar om fotografisk bild när vi kommer in på bild som konst.

 

[ariadne]

christian - håller med dig!

fast jag kan känna av förvirringen och pressen på skolan där jag går. som om man inte Får befinna sig i ett mellanläge. eller det kanske mest är jag.

hur som helst så tror jag också det är väldigt viktigt att de som vill syssla med nån form av skapande verksamhet får möjlighet att göra det.

 

[cwe]

Mipert, intressant definition du kommer med, och jag kan verkligen sympatisera med den.

Som jag ser på "utvecklingen" sedan pop-art så har reklam-branschen och underhållnings-industrin "kidnappat" konsten i ganska hög grad.

Jag ser ekon av sextio-talets installationskonst, surrealism och ironier från konsten eka igenom hela reklam-branschen de senaste tio åren.

Jag tror att på sätt och vis har kvaliteten på reklamen stigit, från "Köp Kalles Kaviar för det är gott!" till ett meta-"ironiskt" tilltal där man visar olika sätt att "tömma tuben" i dörrspringor osv. Verkan får bli indirekt istället. Och jag tror att majoriteten av "konst"-intaget idag kommer genom dessa kanaler.

Å andra sidan tror jag att "konst"-intaget har minskat, och att förhållandet till "ren konst", utan annat syfte än just ett konst-syfte, har blivit svårare.

Det jag "tolkar in" i det du säger mipert, är att konst ändå ska ha ett "rent syfte"? En sådan definition gillar jag!

Missförstå mig inte, jag menar inte att det skulle vara "fel" med reklam och underhållning, framför allt är det vad vi vill ha! Men man måste vara observant med syftet med "verket", och inte bli lurad. Benetton gör inte sin "konst" utan syfte att sälja sina kläder, oavsett vad de säger, för att ta ett exempel.

Det jag tycker är speciellt roligt är hur meta-nivåerna staplas på varandra. För mig är rappen, citerandet och upphackandet och omstuvandet av andras verk en fräsch fläkt. (Ok, jag är cirka femton år efter, men så brukar det vara för mig. ) Att bli lite mindre respektfull inför både "konst" och "reklam" och allt sånt. Och reklamen uppfyller ju verkligen vår omgivning, ska vi då inte få "citera" vår verklighet?
Men nu börja jag "rambla". Punkt.

-Christian

 

[cwe]

>fast jag kan känna av förvirringen och pressen
>på skolan där jag går. som om man inte Får
>befinna sig i ett mellanläge.

Jo, i en ideal värld ska man ju inte behöva bry sig om sådant där, som vad andra tycker och säger och .... Men i praktiken så gör man ju det, och om man inte gör det så blir man "konstig" i andras ögon osv.

Hehe, tur att man kan sitta på nätet och vara "pretto" istället? Ingen vet ju vem jag är här, eller hur var det nu? 8'|

Fast jag försöker ignorera "ropen till ordning" så gott det går, och lita till min maggrop. "Känns det jag håller på med bra och vettigt för _mig_?"

Men jo då, jag har sett den där blanka intetsägande blicken hos bekanta då jag försökt visa mina eller andras bilder för dem - undrar vad de tänker? Men då brukar jag konstatera att de inte är lika intresserade av det som jag, de har säkert något annat intresse, som modellflygplansbyggen eller nåt. Vem vet?

-Christian

 

[Arleklint]

Detta är min "fotografiska skala"

Man kan ju fotografera på olika sätt. Jag tror man kan dela in det i någon sorts skala där den ena ytterligheten är ett vetenskapligt foto, alltså ett foto som skall redovisa en exakt verklighet på ett helt objektivt sätt. Kanske vävnaden på lungans insida.

En bit in på skalan finns dokumentärt foto som syftar till att sakligt redovisa t.ex livet i en liten by. Dessa bilder kommer omedvetet färgas av fotografens värderingar av landsbygdens avfolkning.

En ytterligare bit in på skalan finner vi repotagefoto eller journalistiskt foto, där fotografen medvetet utformar sina bilder i syfte att förmedla en viss vinkling av ett budskap. T.ex sin åsikt om vilken sida i mellanösternkonfliken som beter sig mest orättfärdigt.

Ett sista steg och den motsatta ytterligheten till det vetenskpliga fotot kan vara konstnärligt foto. Ett foto där fotografen använder saker i verkligheten för att förmedla en känsla eller ett budskap som inte alls behöver ha med det föremål som fotograferas att göra.

Denna skala är steglös och jag har bara redovisat några typer av fotografi längs med skalan för att beskriva hur jag ser den.

 

[gors]

mipert skrev:
Den kan chocka, skrämma eller bara vara vacker och ge en stunds terapi för själen.

Tusan vad jag saknar framdragningsrutorna, dessa bedövande vackra slumpverk. Och jag skojar inte. Jag har långtgående planer på att göra ett stort kollage av mina bästa framdragningsrutor.

Det har sitt pris att bli digital.

 

[cwe]

Janne, jo, kan iofs hålla med om den skalan.

Fast jag blir alltid misstänksam över allt för räta skalor, inte för att det brukar vara något fel på själva skalan, utan för det som _inte_ får plats på skalan, som inordnas eller skärs bort.

Ska jag ställa till det lite? ;-) I senaste Foto skrivs det ju i en lång artikel om Ansel Adams. Konst, eller hur? Han var ju med och grundade gruppen f/64. Den gruppen vände sig *mot* piktoralismen, där allt var tilluddat och med en massa filter och krafs. Denna grupp ville istället fånga och återge verkligheten så exakt och med så mycket skärpa som möjligt (därav namnet f/64). Den splittrades pga att Ansel tyckte att påsiktsbilden var det riktiga slutresultatet, medan andra i gruppen var ännu mer hardcore och tyckte att *negativet* och kontaktkartor var det enda riktiga egentligen.

Janne, så Ansel ville vara så mycket dokumentär som möjligt här. Hur går det ihop med din skala? Fast nu märker jag mest ord, jag förstår vad du menar.

Men lite intressant är det, hur komplexa fenomen kan falla ihop till en punkt på en skala vid ett val av skala, och svälla upp och fylla hela volymer om man väljer andra skalor, som Konstteori osv.

Tur att jag bara är en datatekniker, jag kan blunda för allt det där och bara knäppa på med mina bilder, utan att fundera så mycket. Hehe, annars kanske man skulle få komplex eller något?
-Christian

PS. Kan inte särskilt mycket om Ansel och piktoralister osv. Bara en ripoff av artikeln, som jag läste med intresse.

 

[mipert]

Du kan få lite fakta om Adams. Han var alkoholist och hade ett ganska lynnigt temperament.
Vad gäller kontaktkartorna får man inte glömma att filmen som kontaktkopierades oftast var i storlek 8x10" (20x25 cm) vilket inte är samma sak som en liten småbildsruta. Kontaktkartorna efterbelystes och skuggades för att påverka tonåtergivningen.

Att Ansel ville vara dokumentär är inte så motsägelsefullt, vem har sagt att han ville vara konstnär?

 

[mipert]

gors skrev:
...Det har sitt pris att bli digital.

Du får väl göra en samling av dina bästa JPEG-artefakter. I 800%

 

[steinick]

mipert skrev:
Du kan få lite fakta om Adams. Han var alkoholist och hade ett ganska lynnigt temperament.

Så även Winston Churchill och många andra, men man kan åstadkomma något ändå.

Ansel Adams var framför allt fotograf och bör väl bedömas som sådan. För övrigt anser jag att bilderna är intressantare än personen.

 

[cwe]

>Att Ansel ville vara dokumentär är inte så
>motsägelsefullt, vem har sagt att han ville vara
>konstnär?

Ja du, det vet jag inte, jag kanske? För mig är nog Ansels vackra fotografier konstnärliga? Men jo, visst är de dokumentära också.

Hmm, det kanske inte var det bästa exemplet? Förstår du vad jag menade? I vilket fall, bara några tankar, för mig finns det fler "axlar" på skalan än en, det var det jag försökte säga.

-Christian

 

[steinick]

Adams var långt ifrån någon dokumentärfotograf. Han var kommersiell fotograf (under större delen av sitt liv levde han på uppdragsfotografering) och på äldre dagar blev han konstfotograf (hans bilder visades/visas och säljs på gallerier etc).

Hans bilder från framför allt Yosemite National Park i Kalifornien fick stort genomslag i miljödebatten i USA.

 

[mipert]

Som vanligt gör jag bort mig på e-forum.

Min avsikt var inte att ringakta A utan bara att chocka en smula genom att visa upp kunskap om personen som är okänd för många.
En del tycker han är gud, andra att han är en tråkig farbror med skägg som bara fotograferar månuppgångar.

Dock tycker jag att personen ofta är intressant eftersom jag är intresserad av varför och hur.

Inte minst när man diskuterar konst tycker jag ofta att en kunskap om konstnären ger mycket. Det är inte nödvändigt, jag kan fortfarande skapa min bild/åsikt av verket, men kommunikation är viktigt. Att få kunskap om personen är för mig en tyst kommunikation mellan mig och skaparen.

Dessutom kan jag ofta relatera till ångesten över att inte duga, att veta att en person lider över att inte kunna upprepa en lyckad debut gör att jag känner ”ja, så är det”.

Därför tror jag att A:s publicerade dagböcker är av intresse för många som vill se vem ”gud” var.

Jag har ännu inte läst dagböckerna men någon gång kanske...

 

[mipert]

steinick skrev:
Adams var långt ifrån någon dokumentärfotograf...

...Hans bilder från framför allt Yosemite National Park i Kalifornien fick stort genomslag i miljödebatten i USA.

Nu försöker jag inte påtala om A var det ena eller det andra, men, hans naturbilder med utsökt tonskala som påverkade opinionen borde nog kunna betraktas som dokumentära.
Eller?
Det beror på vad man lägger i ordet dokumentär, avser man bilder på strejkande industriarbetare så är A defintivt konstnär. Menar man att bilderna skall redovisa skeenden/händelser/tillstånd så var A ofta dokumentärfotograf.
Tänk på hans bild ”The bay before the bridge” som jag tror den heter. En bild innan Golden gatebron fanns.

 

[cwe]

Mipert, du gör inte alls "bort dig".

Jag håller med dig om att det är intressant att veta mer om konstnären bakom. Jag tycker också att det är intressant att veta mer om "tidsandan" och väldigt ofta _vad man vänder sig emot_, reagerar bort ifrån, den förhärskande paradigmen som man var trött på. Om det nu var "piktoralism" eller något annat, det förklarar ju ofta varför de gjort sina olika val.

För mig så funkar det så att ju mer info om omgivningen till verket, desto bättre. Ibland kan det leda till att en bild som först känns bra snabbt "eroderar" för mig, men riktigt bra verk brukar växta istället. Sedan brukar jag fortfarande värja mig från att "tolka" fööör mycket i verket, det blir lätt krystat.

>Att relatera till den "vanliga människan" bakom...

Jo, verkligen. Vissa konstnärer är så hysteriskt etablerade, alla vet att det är "bra", men ser man verkligen *bilden*, eller har den blivit utsliten? Mona Lisa, Dali, Monet, Popart osv, har ju blivit helt innehållslöst.

Jag brukar försöka leta upp tavlor och bilder av kända konstnärer som jag _inte_ sett överallt, de är ju ofta bra, och dom kan man faktisk *se* utan en massa utslitna dubbelbilder framför ögat.

-Christian

 

[steinick]

Jag vill bara förtydliga att jag inte har några gudar, religiösa eller fotografiska.

mipert skrev:
Nu försöker jag inte påtala om A var det ena eller det andra, men, hans naturbilder med utsökt tonskala som påverkade opinionen borde nog kunna betraktas som dokumentära.
Eller?
Det beror på vad man lägger i ordet dokumentär, avser man bilder på strejkande industriarbetare så är A defintivt konstnär. Menar man att bilderna skall redovisa skeenden/händelser/tillstånd så var A ofta dokumentärfotograf.
Tänk på hans bild ”The bay before the bridge” som jag tror den heter. En bild innan Golden gatebron fanns.

I min värld är dokumentärfotografi en inriktning som betonar motivet framför formen. Jag ser Adams' bilder som exempel på det motsatta: formen går före motivet.

 

[gors]

mipert skrev:
Du får väl göra en samling av dina bästa JPEG-artefakter. I 800%

Det är omöjligt att nå samma verkshöjd med JPEG-artefakter. Tyvärr.

 

[Graal]

Ett konstnärligt foto är för mig ett foto med konstnärliga kvalifikationer. En konstnärlig oljemålning är för mig en oljemålning med konstnärliga kvalifikationer. Men bara för att det är en oljemålning behöver det inte vara konst. Konst är för mig helt enkelt BRA BILDER oavsett teknik. Men vad som är bra bilder kan naturligtvis diskuteras.

Bara för att jag inte gillar en bild behöver den inte vara okonstnärlig eller dålig. Det kan finnas kvalitéter i bilder som jag, pga mitt sätt att närma mig bilder, inte ser och som kan definieras som konstnärliga. Bara för att jag inte gillar bilden eller inte ser (eller inte vill se) dessa kvalitéter behöver den inte vara okonstnärlig eller dålig.

Ett bra fotografi är alltså konst med mitt synsätt. Även dokumentära bilder kan vara konst om de är bra. Se W Eugene Smith som exempel. På fotosidan kan Niklas Ehlén tas som exempel på detta. Hans bild "kurder" i albumet "Hundra tusentals kurder på flykt" är en bild med mycket höga konstnärliga kvalifikationer och som står sig väl i jämförelse med de allra bästa även internationellt, som jag ser det.

Hälsningar!
Nils.