Terje skrev:
Bildens tendenser är mycket baserade på rena allegoriska harmonier. Grått och grönt innehar en inre stoisk karaktär och måste förbli kopplade till fotografens påverkan av naturens starka futilitetiska atmosfär. Det kan ge resultat som tenderar att upplevas som meditativt taktila med överskuggningar av melankoli. Nu tror jag inte att det är fotografens egentliga mening, men bildens inre harmoni kan lätt få dessa mer triviala uttryck.
Bilden har ett mycket avancerat känslospråk i sig. Atmosfären i svartvinbärsdungen sätter sig på ett podium grundat på traditioner kopplade till August Strindberg, Prins Eugen eller kanske Gustav Rudberg. Men som ett fotografi blir språket mer demokratiskt, närheten till naturalistiska framtoningar är öppenbar.
Jag som bildbetraktare måste därför ponera att fotografens/konstnärens symboliska tankegångar ligger i ett mer abstrakt känslospråk - mer än vad bilden i sig själv förmedlar genom sina strikt fotografiska och sannfärdiga former. På något sätt kan bilden kännas salvelsefull, som ett indicium på att fotografiet oftast blir mer verklighetsknutet än annan bildkonst.
Vilka känslor fotografen försöker framhäva är höjt i dunkel, då bildspråket känns något indifferent. Fotografen kan nästan misstänkas imitera vedertagna konstnärliga traditioner, utan att bilden i sig själv talar ut om detta. Genom sina pixlar och optisk närvaro.
Finns det tendenser i bilden att symboliken kan ta över den, något som fotografen själv misstänker? Kan man ana att det finns en avancerad känsloöverföring av naturen? Vilka "påplatsenfunderingar" har fotografen eventuellt haft?
Som bildbetraktare är det svårt att förebringa detta som fotografen efterlyser. Bilden är mycket eklatant och eklärerar om motiv och ljus. Kan det vara så att bilden har ett avancerat chiffer i sig, gåtor som vid första ögonkast nästan är omöjliga att hitta. Vilken aforism försöker fotografen förmedla till oss? Kan det rentav vara så att fotografen har en dold admonition som han vill överföra till oss andra?
Det känns nästan som att vi fått ett paket på posten, adresserade till oss - men vi får inte öppna det. Eller så har paketet en så tydlig form att vi nästan med säkerhet kan säga vad det innehåller. När vi sedan öppnar paketet upptäcker vi att vi blev lurade. Inpaketeringen var av kamouflerande natur, med syftet att lura oss tro något annat. Kanske är det diktana symboliska önskningar från fotografen att få ut detta. Det känns som om fotografen genom bilden säger: "Det är inte vad du tror" eller som Ingmar Bergman sa: "Sök inget djup, där inget djup finns".
Jag vet inte, och känner även att jag som bildbetraktare har svårt att dra några slutsatser.
Däremot bjuder fotografen på en dechiffrering av bilden. Han berättar om djupledsderivering, där han bygger upp bilden tvådimentionellt och i detta försöker skapa en tyngre, fantasifylld och mer sägande tredimentionell känsla. Detta skapar intressanta duperande styrningar. Är det i detta området bilden har sina starkaste emanerande uttryck? Kanske är det så, men jag är inte säker...
Bilden är iallafall dunkelt expressiv, kanske rentav impressiv. Jag upplever också att bilden är mycket formalistisk och att den jonglerar med kända bildbegrepp. Dessutom måste jag säga att det är en mycket schvungfull betraktelse av en svartvinbärsdunge.
Med oförbehållsamma hälsningar från
Terje
)))))))))
