Kan man fotografera allt?

[Maxell]

Med anledning av att det har dykt upp ett album med i min mening mycket smaklösa och totalt meningslösa bilder (the making of skära) så skulle jag vilja starta en diskussion om vad man bör och inte bör fotografera. Jag tänker då givetvis inte på rena lagbrott som att fotografera försvarsanläggningar eller barnsex.

I fallet med den självstympande ynglingen som förekommer i albumet, så undrar jag över om det var fotografens närvaro som utlöste denna meningslösa handling. Bör man inte som fotograf i ett sådant läge stoppa undan kameran. Kan man verkligen som fotograf totalt avhända sig ansvaret för det som händer. Det skulle vara kul om någon aktiv pressfotograf kunde kommentera detta ämne. Vilka etiska regler rättar man sig t.ex. efter inom pressen?

 

[Calle S]

Med anledning av att det har dykt upp ett album med i min mening mycket smaklösa och totalt meningslösa bilder

Problematiken börjar just där; Bilderna är "smaklösa och totalt meningslösa" för dig.

så undrar jag över om det var fotografens närvaro som utlöste denna meningslösa handling.

Det kan nog bara Rikard Von Till, killen som skär sig och den andra fotografen svara på. Kanske. Bilderna är ju tydligen tagna "på fyllan".
Men nu ser jag att just det albumet är borttaget. Är det fotosidan själva eller upphovsmannen som gjort det?

Vilka etiska regler rättar man sig t.ex. efter inom pressen?

Fråga Aftonbladet...

Bör man inte som fotograf i ett sådant läge stoppa undan kameran. Kan man verkligen som fotograf totalt avhända sig ansvaret för det som händer.

Jag skulle oxå vilja veta mer om Rikards fotosession innan jag tycker till för mycket. Men generellt så har fotografen ett stort ansvar.

 

[NixXxoN]

När jag läste din fråga om man vad man ska eller inte ska fota så kom jag att tänka på en bild från boken "The photos of the century" Närmare bestämt en bild från 1971 som kallas Massacre in Dhaka" Den föreställer en man som ligger på marken medans två militärer genomborrar honom med bajonetter! Texten vid bilden innehåller två intervjuer med två fotografer, En som fotograferade och en som vägrade. Han som fotograferade tyckte att man måste fotografera för att man ändå inte kan påverka och han som vägrade tyckte att kamerorna uppmuntrade mördarna. Nu är dessa situationer likadana och jag är inte en aktiv pressfotograf men kan se båda dessa synvinklar. Vad jag tycker om dessa bilder som du kommenterar ska jag inte yttra mig om.

 

[elmfeldt]

Jag har tillfälligt slagit över albumet till Ej Publicerat. Jag har skickat mejl till Rikard för att diskutera det hela.

Men samtidigt så känner jag att jag INTE riktigt kan motivera varför bilderna skall tas bort. Vad som är säkert är att de bilder där man kan identifiera personen ALDRIG skulle blivit publicerade i ngn tidning. PUL sätter förmodligen stopp för dessa bilder och som ansvarig är jag säker på att jag inte står för dem.

Men bilderna är inte värre än att se filmsekvenser på TV där folk bli dödade i eldstrider runt om världen. Den starkaste och mest chockerande TV sekvensen som jag sett, är mannen som tillsammans med sin son hamnar mitt i en eldstrid och trots att de tar skydd och uppenbart är civila blir de ihjälskjutna. Först pojken, sen pappan.... Men det kanske trots allt har ett nyhetsvärde och kanske fyllde det ett syfte att visa det.

 

[Greve Nickon]

Jag gjorde alldeles nyss ett arbete om vad det ska gälla för etik som pressfotograf.
Jag är inte pressfotograf och jag läser inte till det heller. Men jag läste en 8p kurs i Etik på Universitetet och gjorde då ett arbete. Om det är någon som är intreserad av det så kan ni skicka ett mail så mailar jag över en kopia.

Vad det gäller pressetik så finns det några sidor på nätet som kan vara värda ett besök:

http://www.sjf.se/sjf2/default.asp?xp=69&cat=69

http://www.sjf.se/sjf2/

http://www.mingel.com/1/pishspice/pishs15.htm

Det är ett svårt ämne om man ska plåta eller inte. Frågan är om det finn något svar. Det som står i de pressetiska reglerna är att det som gäller är; "det goda omdömmet". Vad det är är upp till var och en att bestämma.

MVH
Greve Nickon

 

[Joker]

Just bilderna som Mats hänvisar till tycker jag var över gränsen. Detta beror dock mycket på att de saknade bakgrundsinformation. Enligt mig är det just det handlar om, finns det ett seriöst syfte med bilden kan den alltid tas och nästan alltid publiceras. Sedan är det väl inte helt självklart hur man avgör seriositet så det överlåter jag med glädje åt andra.

 

[Maxell]

Förtydligande

David och övriga missförstå mig inte. Jag vill inte ha censur. Jag kan själv avgöra vad jag gillar och vad jag vill se. För min del så får du gärna slå på "publiceringen" igen. Jag tänker förvisso inte titta, men det må var min ensak.

Min fråga handlar nog mer om var gränsen går då fotograferandet på ett avgörande sätt påverkar det man fotograferar, och de etiska regler som gäller kring detta. Jag antar att man inom viss forskning ställs inför samma frågeställning; hur mycket påverkas det man observerar av att man observerar det.

Calle S: Bilderna tog jag som exempel eftersom de utlöste frågan för mig. Visst, jag tycker att bilderna är smaklösa, meningslösa och allmänt dåliga, så där är det inga problem för mig, men frågan tycker jag är generell och gäller inte bara de här bilderna. Varför jag ska fråga Aftonbladet för, när det finns över 4000 fotointresserade här, förstår jag inte.

 

[Calle S]

Varför jag ska fråga Aftonbladet för, när det finns över 4000 fotointresserade här, förstår jag inte.

Sorry Maxell, jag borde ha uttrykt mig tydligare. Som svar på din fråga huruvida pressen ställer sig i etiska frågor är Aftonbladet, och en hel del annan press, en form av måttstock, med tolkningar som i många fall knappast har inneburit en hänsynsful och försiktig etik. T.ex, ska man, trots vädjanden om att låta bli, fotografera sörjande vid en begravning, intervjuva brottsoffer i chocktillstånd och liknande. Allt sånt som enligt lag är tillåtet, men som kan betraktas som etiskt och moraliskt tveksamt.

 

[Maxell]

OK Calle, nu är jag med.

Frågan är väl som sagts omöjlig att besvara och det handlar kanske inte så mycket om fotografering, utan är nog, när man tänker efter, en allmän filosofisk fråga.

När man fotografera sörjande mot deras vilja, så är det kanske inte fråga om att göra intrång på skeendet som sådant, utan mer än kränkning av integriteten. Däremot i Jossys exempel, så inverkar ju fotografens blotta närvaro i skeendet. Regler som rör kränkning av integritet antar jag är det som man normalt förknippar med pressetik och det som finns reglerat i PUL.

Om man då istället tar en annan vinkel på frågan. Naturfotografer finns det ju en hel del här. Vad anser ni? Finns motsvarande etikregler för hur långt man får störa naturen för att ta en bild? Kan man t.ex. klättra upp i ett träd med ett fågelbo för att få en bild på ungarna i boet?

 

[acke]

Maxell skrev:
Finns motsvarande etikregler för hur långt man får störa naturen för att ta en bild? Kan man t.ex. klättra upp i ett träd med ett fågelbo för att få en bild på ungarna i boet?

Bofotografering på nära håll är ett oerhört känsligt område för seriösa naturfotografer. I princip anses det inte förenligt med god etik. Men undantag och gränsfall förekommer. Någonstans på fotosidan har jag sett en närbild på ett fiskgjusebo, tagen med en fjärrstyrd kamera som var riggad långt innan kläckningen (om jag minns rätt...).

En gammal diskussion om moral och manipuleringar inom naturfoto finns här.

 

[skelett]

Jag har ingen aning om vad ni pratar om men skulle hemskt gärna vilja se bilderna. Vem är det här som tagit dem egentligen?!

 

[CJL]

Bör man fotografera allt?

Med tanke på hur många smaker och åsikter det florerar bland människor (fotografer) och hur dess värderingar förändras genom tiderna, så blir det svårt att sätta en gräns som består och alla samtycker med.

För mig är gränsen en, för dig en annan.
Det som igår var förbjudet är idag accepterat.

Men så länge inte någon blir utnyttjad mot deras vilja så tycker jag att det är acceptabelt att fotografera, även om det inte faller mig i smak och tycke.

Leve det fria ordet (bilden)

Ha dé
Carl

 

[janf]

Jag har ett album 2/3: Paris 1982
Synen av tiggerskan med sitt stackars barn berörde mig kraftigt och jag var väldigt tveksam om jag skulle ta den. Jag skämdes över att stå och titta på deras olycka. Till slut tog jag bilden litet i skymundan och den blev ju inget mästerverk.
När vi sedan såg att hela scenen var "fake" så var jag naturligt glad över att ha vågat.

Om jag idag t.ex. såg en trafikolycka skulle jag kanske plåta en översiktsbild av olycksplatsen men definitivt inte gå fram och ta närbilder på skadade människor.

 

[CJL]

"När vi sedan såg att hela scenen var "fake" så var jag naturligt glad över att ha vågat."

Det var en gång för länge sedan som en vis kines sade "Man skall inte tro på allt man ser och inte ens hälften av vad man hör"

Tillbaks till ämnet.

Dessa blodiga och i vissas tycke smaklösa och dåliga bilder, borde de publiceras?

Enligt min mening ja.
De har ju väckt känslor, startat en tanke process och skapat denna debatt.
Om de sedan är bra eller dåliga bilder det är ju upp till var och en att avgöra.

Man borde mer ifrågasätta meningslösa och näst intill intetsägande bilder på denna sida hör de hemma här?

 

[Maxell]

Jag fick Daniels text om etik för fotografer -tack för det Daniel.
Den var mycket läs- och tankvärd. Jag uppmanade Daniel att skicka den till fotosidan för publicering här, och jag hoppas att så sker. Det var en text som alla borde läsa.

 

[Greve Nickon]

Hej!
Tänkte berätta att jag skickade texten till fotosidan igår. Vi får se om dom vill ha den eller inte.
Men om det är fler som vill ha den innan så är det bara att höra av sig. Jag sitter med fast uppkoppling och kollar min mail flera gånger per dag så ni borde få den inom några timmar.

MVH
Greve Nickon

 

[Uffe_Nordholm]

Jag kikade lite på de två (?) bilder som ingår/ingick i albumet "The making of skära" medan de fortfarande fanns tillgängliga på sidan. Utan att ha någon bakgrundsinformation om bilderna tycker jag bara de var smaklösa. Om det istället framgått att de tagits som en del i ett arbete om narkomaners livsvillkor (till exempel) så får de plötsligt en helt annan innebörd. Då blir bilderna värda något utöver det groteska budskap som de innehöll i sig själva.
Jag tror att den typ av bild som "TMOS" är helt enkelt måste ha ett klart uttalat sammanhang för att tas på allvar. Tex en naturbild behöver inte det, för naturen är något vi alla kan relatera till utan vidare. Eftersom "TMOS" så klart avviker från allmänhetens referensramar måste bilderna sättas in i ett mycket klart sammanhang för att kunna värderas rätt av omvärlden. Om sedan bilden är autentisk eller 'fejkad' efter autentisk förebild spelar mindra roll, men det måste framgå om den är 'fejkad'.

 

[Hampus]

Så vitt jag kan se så finns de fortfarande kvar, men albumet har nu ett annat namn "OFFER TILL SATAN!!!", vilket gör det kanske ännu mer olämpligt...

Fast å andra sidan, vad är konst?

 

[RobGum]

Jag har också sett bilderna och tyckte inte om dom för fem öre. Men och andra sidan har dom väckt en debatt här på fotosidan. Det är mer än vad de flesta bilder gör. Ecce homo-bilderna (om det nu var rättstavat) gjorde väl detsamma. Det var verkligen inga bilder jag gillade heller.

Jag vet att det är en dålig jämförelse. Men min poäng är att smaken helt klart är olika. Givetvis tror jag att dessa motiv hade kunnat bli betydligt bättre om ljussättning och kompositioner hade varit bättre. Men!... Jag antar att dom flesta inklusive mig själv reagerar på motivet och inte komposition och ljus...

/Robert

 

[Maxell]

Det sista jag ville med mitt inlägg var just att starta en debatt om de här bilderna. De är alldeles för oseriösa för att ens vara värda att tänka på. Däremot väckte de tankar i mig om vilket ansvar man har som fotograf mot de/det man fotograferar.
Ecce Homo-bilderna är kanske i det perspektivet inte så relevanta att jämföra med. Där handlade väl debatten (eller upprördheten) mer om att man visade nakna, homosexuella människor i ett religöst sammanhang.

Jag hoppas att Fotosidan snarast lägger in "Greve Nikons" skrift. Den belyser på ett mycket bra sätt precis det jag funderar över, och jag fick i det också ett bra svar.