Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Kamel eller dromedar i histogrammet

Produkter
(logga in för att koppla)

Byråkrat

Aktiv medlem
Jag har börjat jobba mer med snegla på histogrammet när jag fotograferar och försöker förstå vad som händer. Ganska ofta får jag ett histogram med två "pucklar" så att det ser hus om konturen på en kamel med en djup dal i mellanregistret. Oftast så upplever jag sådana här bilder som lite för "hårda" och personligen föredrar "mjukare" bilder. De senare brukar inträffa om histogrammet visar en puckel där toppen ligger mitt i diagrammet.
Jag har försökt läsa om det här på nätet och en del skriver att historgram "bara är" och visar sakförhållanden. Jag förstår att jag kan skifta hela kurvan åt höger/ljusare eller vänster/mörkare genom exponeringskompensation, men finns det något sätt att få mer "dromedar-liknande" kurva eller beror det bara på ljuset?
/Anders
 
Jag har börjat jobba mer med snegla på histogrammet när jag fotograferar och försöker förstå vad som händer. Ganska ofta får jag ett histogram med två "pucklar" så att det ser hus om konturen på en kamel med en djup dal i mellanregistret. Oftast så upplever jag sådana här bilder som lite för "hårda" och personligen föredrar "mjukare" bilder. De senare brukar inträffa om histogrammet visar en puckel där toppen ligger mitt i diagrammet.
Jag har försökt läsa om det här på nätet och en del skriver att historgram "bara är" och visar sakförhållanden. Jag förstår att jag kan skifta hela kurvan åt höger/ljusare eller vänster/mörkare genom exponeringskompensation, men finns det något sätt att få mer "dromedar-liknande" kurva eller beror det bara på ljuset?
/Anders

Finns säkert de som kan förklara detta bättre än jag men kamelen tyder på att det saknas toner/ljus i mellanregistret och pucklarna representerar därför "överskott" av mörka resp ljusa toner i förhållande till mellantoner. Men kamelen representerar ju "verkligheten" när det gäller ljusmängden så är du ute efter dromedarer så måste du nog söka efter motiv som har en jämn spridning av ljus över hela registret. Att skruva ner lite i kontrasten i datorn kan jämna ut lite grann men då kanske bilden blir mer platt och fadd.
 
finns det något sätt att få mer "dromedar-liknande" kurva eller beror det bara på ljuset?
/Anders

Histogrammet är ljuset, så det är ljuset du vill förändra om du vill få mer dromedar! Givetvis kan dra och släpa i reglagen i ditt bildhanteringsprogram, men det är nog ofta bäst att börja med ljuset vid fotograferinbgstillfället.

Den högra puckeln i mina utomhusbilder brukar ofta vara en snutt himmel, vilket jag tycker är helt i sin ordning.

Per.
 
Det bara är..

Om man vill uppnå det "perfekta" klockformade histogrammet får man välja endast de motiv som består av "mest medelgrå, lite svart och lite vitt", då blir urvalet väl begränsat :)

Histogrammet ger "en bild" av hur andelen ljusa till mörka fördelar sig och ser därför olika ut beroende på motiv.
Vad man ska vara uppmärsam på är om det finns "spikar" = urfrätt och om det hela är förskjutet, över/underexponerat.

/ Mats G
 
Jag har börjat jobba mer med snegla på histogrammet när jag fotograferar och försöker förstå vad som händer. Ganska ofta får jag ett histogram med två "pucklar" så att det ser hus om konturen på en kamel med en djup dal i mellanregistret. Oftast så upplever jag sådana här bilder som lite för "hårda" och personligen föredrar "mjukare" bilder. De senare brukar inträffa om histogrammet visar en puckel där toppen ligger mitt i diagrammet.
Jag har försökt läsa om det här på nätet och en del skriver att historgram "bara är" och visar sakförhållanden. Jag förstår att jag kan skifta hela kurvan åt höger/ljusare eller vänster/mörkare genom exponeringskompensation, men finns det något sätt att få mer "dromedar-liknande" kurva eller beror det bara på ljuset?
/Anders

Riktigt rolig rubrik. Förgyllde min morgon.

Vad gäller histogrammet så visar det ju den faktiska fördelningen av ljus i bilden. Om det finns ganska mörka partier och ganska ljusa partier i bilden men inte så mycket där emellan (i ljusstyrka) så visar histogrammet en ljus puckel och en mörk.

Det borde väl å andra sidan gå att efterbehandla lite för att kanske minska ner pucklarna. Vad händer om du minskar kontrasten? Ökar midtones lite? (Möjligt att jag svamlar här, är knappast expert på efterbehandling). Skapar två versioner, en något överexponerad och en underexponerad, och maskar fram de ljusa områdena ur den mörka bilden och tvärtom. Då borde pucklarna i alla fall närma sig varandra och gapet mellan ljust och mörkt bli mindre påfallande i bilden.

/P
(Inväntar med spänning sågningen av mitt svammel =) )
 
Histogrammet är ljuset, så det är ljuset du vill förändra om du vill få mer dromedar! Givetvis kan dra och släpa i reglagen i ditt bildhanteringsprogram, men det är nog ofta bäst att börja med ljuset vid fotograferinbgstillfället.

Den högra puckeln i mina utomhusbilder brukar ofta vara en snutt himmel, vilket jag tycker är helt i sin ordning.

Per.
Snarare det REFLEKTERADE ljuset.
Men det kanske var det du menade.
Vill man jämna ut kurvan bör man plocka in element i bilden som reflekterar de våglängderna som saknas.
Kan inte tänka mig att det hjälper att tillföra mer eller mindre ljus. Fördelningen av reflektionen är väl densamma?
Rätta mig nu om jag har fel!
 
Snarare det REFLEKTERADE ljuset.
Men det kanske var det du menade.
Vill man jämna ut kurvan bör man plocka in element i bilden som reflekterar de våglängderna som saknas.
Kan inte tänka mig att det hjälper att tillföra mer eller mindre ljus. Fördelningen av reflektionen är väl densamma?
Rätta mig nu om jag har fel!

Våglängd avgör ju färg, men jag tror du menar att man bör tillföra element som vars reflekterade ljusmängd motsvarar mellanregistret i histogrammet. Flera "mellangråa" föremål helt enkelt.

En upplättningsblixt som tar bort djupa skuggor kan också platta till den mörka puckeln. Drar man ner exponeringen lite lagom så blir den ljusa puckeln en lagom dromedarpuckel.

/P
 
Det viktigaste är ju att bilden ser bra ut.
Histogrammet hjälper främst till att hålla koll på vit och svartpunkten.
Om kurvan hamnar mellan svart och vitpunkterna utan att bli avklippt så har man en hyfsad exponering att jobba med.
 
Vet inte riktigt var jag ska börja såga...

Ettt histogram har en form, ja, men formen är bara en statistisk bild av hur motivets ljushet fördelas. Nyttan man kan ha av att se ett histogram är främst att se om man exponerar för mycket eller för lite, och när man bildbehandlar, om det går att öka kontrasten och få mer snärt i bilden utan att förlora toner, genom att klippa bort bitar i ändarna som inte innehåller något.

En dal i mitten av histogrammet visar alltså att det är relativt lite mellantoner, tvåpuckligt.

En särskilt intressant del av histogrammet är den högra kanten. Här ska histogrammet i de flesta fall gå ända ut till det nedre högra hörnet utan att nå någon höjd alls där. Om det finns ett stort område till höger som är helt tomt på pixlar, betyder det att man kunde ha exponerat mer, och att man inte utnyttjar sitt medium fullt ut.

Likaledes om det finns ett stort tomt område till vänster, så innebär det att det inte finns några riktigt mörka toner i bilden, och om den inte är överexponerad så kunde man i det fallet ha använt högre ISO (lägre dynamiskt omfång) utan förlust.

Det man alltså kan hålla koll på vid fotograferingen när det gäller histogrammet är att få det att täcka hela bredden, för att utnyttja mediet så bra som möjligt, men att det inte ska nå någon höjd ute i höger kant. Pucklar och spikar i histogrammet säger inget, utan det är främst om man har en spik eller en betydligt lägre höjd, utefter högerkanten, som det visar överexponering. Ett stort tomt område mellan histogram och höger kant är underexponering. Pucklar och pucklarnas läge säger ingenting om över- eller underexponering.

Histogrammets vänsterkant kan vara intressant någon gång; ett histogram som går högt upp i vänstra kanten har många svarta pixlar, och om man vill tänja det dynamiska omfånget kan man då sänka ISO om det var högt, eller använda HDR-teknik för att få ett större dynamiskt omfång. När histogrammet når stor höjd till vänster antyder det att det dynamiska omfånget inte räcker till för motivet - om man inte godtar att stora delar av bilden ska vara mörka och helt svarta.

Så pucklar och dalar i histogrammet säger ingenting annat än att de är statistik över fördelning av toner i bilden, men det är ganska ointressant, eftersom det viktiga är hur bilden ser ut. Det som främst är intressant är högerkanten, där histogrammet inte får nå någon höjd alls, och området närmast högerkanten, där histogrammet helst ska finnas ända fram till hörnet. Här kan man också ha hjälp av högdagervarning, för att se att inget annat än det man låter bli urfrätt vitt ska bli vitt. Histogrammet har ofta för låg upplösning för att man ska kunna se små urfrätta områden, som ändå kan vara viktiga. Ett till synes tomt område i histogrammet längst till höger, kan innehålla bildinformation som man vill ha kvar, och om de sparas kan man bara se med högdagervarning.
 
Vad händer om du minskar kontrasten? Ökar midtones lite? (Möjligt att jag svamlar här, är knappast expert på efterbehandling). Skapar två versioner, en något överexponerad och en underexponerad, och maskar fram de ljusa områdena ur den mörka bilden och tvärtom. Då borde pucklarna i alla fall närma sig varandra och gapet mellan ljust och mörkt bli mindre påfallande i bilden.

Jag brukar prova att kompensera med manuell gaffling, typ "normal" (exponering som kameran föreslår) och sedan gå ett halvt steg ljusare/mörkare och sedan ett helt steg ljusare/mörkare men skiftar bara kurvan åt höger eller vänster. Formen på kurvan är den samma.
Däremot börjar jag se lite samband mellan väder och kurva när jag läser svaren. Grå-mulet väder ger dromedarer i mitt histogram och soligt väder ger kameler.
Visst kan man kompensera i datorn men jag vill ju helst producera så bra underlag som möjligt redan i kameran.
/Anders
 
Jag tycker det är helt galen väg att gå om man skall försöka få histogrammet att få en estestisk tilltalande kurva. Då har man i mina ögon helt missuppfattat histogrammet. Och jag är av den linjen att det finns ingen lag på att histogrammet skall nå ända ut i kanterna på skalan heller. Om man till exempel är uppe en tidig morgon och fotograferar morgondiset i svartvitt lär man snart märka att histogrammet är en smal puckel på mitten. Kapar man ändarna med nivåer som det ofta tipsas om (sätta svart- resp vitpunkt) så for diset i dimman all världens väg. Är man ute i snön en solig dag kanske man aldrig får histogrammet att nå ut till vänster utan det mesta ligger till höger, rent av till höger som lutande mot en bo-vägg, i alla fall om man vill ha vit snö. Fota ett schackbräde och histogrammet kommer totalt tvärtom ut. Allt kommer ligga till vänster och till höger och vara helt tomt i mitten. Gör en gradient i fotoshop och man får kanske en kurva som ser estetiskt tilltalande ut. Gör gradienten diagonalt och histogrammet blir som en pyramid.

Det har redan kommenterats om histogrammet i denna tråd och jag kan instämma i de flesta med undantag för just att man skall hålla ögonen på hur bilden ser ut, inte vilken estetiskt tilltalande form histogrammet har, eller var den börjar eller slutar. Jag påstår att histogrammet inte nödvändigtvis behöver sluta i en avtagande kurva mot endlägena. Jag tycker det är värre om man får spalter i histogrammet, just pga att man drar och slitet i nivårna.

Jag håller elementskurs för äldre och får nästan alltid frågan hur ett perfekt histogram skall se ut. Vad svarar man på det? Histogrammet kan ju se hur tu ut som helst.

Om man i fotoshop kör Utgämna eller vad de nu heter på svenska? Image - adjustments - equalize. Då blir historgammet mer utslätat. Men blev bilden vackrare?
 
Det enda som egentligen spelar någon roll är ju hur bilden ser ut. Om man är nöjd med bilden så är den nog bra oavsett hur histogrammet ser ut.

Min tolkning av TS inlägg är att han uppfattar att de bilder han tycker blir bäst är de som har en "dromedar". Om de bilder man själv uppfattar som vackra har en normalkurva (som i normalfördelning, "bell curve") i histogrammet är det ganska logiskt att dra slutsatsen att det är just en normalkurva man bör eftersträva för att få bilder man tycker om. Det tycks i TS fall finnas ett samband mellan ett sådant histogram och hans subjektiva bedömning av bilden.

/P
 
/.../ Kapar man ändarna med nivåer som det ofta tipsas om (sätta svart- resp vitpunkt) så for diset i dimman all världens väg.
Det tipset har ingen lämnat här vad jag har sett, och det är självklart helt galet på en sådan bild. Däremot kan det ibland vara enkelt att välja en vit- och svartpunkt, men det är snarare undantag än regel. Jag påpekade också att histogrammet kanske inte visar sådant som är viktigt, eftersom det har dålig upplösning. Det kan finnas små krusningar som man inte ser, och det är där diset och dimman ligger.

Är man ute i snön en solig dag kanske man aldrig får histogrammet att nå ut till vänster utan det mesta ligger till höger, rent av till höger som lutande mot en bo-vägg, i alla fall om man vill ha vit snö.
Nixpix, om histogrammet ligger lutat mot väggen till höger är en stor del av bilden urfrätt vit, och det är mycket ovanligt att det skulle ge en välexponerad bild. Snöns vita bör inte någonsin nå någon höjd ute i höger kant, utan enbart de smärre områden som man vill låta sakna all teckning. också värdena strax under 255 är vitt.

Fota ett schackbräde och histogrammet kommer totalt tvärtom ut. Allt kommer ligga till vänster och till höger och vara helt tomt i mitten.
Om det verkligen vore helt svart och vitt skulle det bli så, och om man höjer kontrasten kraftigt kan man få det resultatet, men schackbrädet ger två pucklar som ligger någonstans i mitten om man följer kamerans ljusmätare, så att rutorna får en ljusgrå och en mörkgrå nyans.

Gör en gradient i fotoshop och man får kanske en kurva som ser estetiskt tilltalande ut. Gör gradienten diagonalt och histogrammet blir som en pyramid.
Nja, någon pyramid lär man inte få av schackbrädet, men man kan flytta pucklarna på olika sätt. Genom att dra vitpunkten flyttar de åt höger och svartpunkten drar dem åt vänster. Kontrastökning särar på pucklarna om den görs symmetriskt över dem.

Det har redan kommenterats om histogrammet i denna tråd och jag kan instämma i de flesta med undantag för just att man skall hålla ögonen på hur bilden ser ut, inte vilken estetiskt tilltalande form histogrammet har,
Här kan jag inte annat än hålla med. Det handlar ju om en väldigt visuell verksamhet vi sysslar med, och det är bilden som är väsentlig, inte statistiken över hur dess pixlar fördelar sig genom bilden.

eller var den börjar eller slutar. Jag påstår att histogrammet inte nödvändigtvis behöver sluta i en avtagande kurva mot endlägena. Jag tycker det är värre om man får spalter i histogrammet, just pga att man drar och slitet i nivårna.
Här tror jag att du blandar ihop vad som gäller när man tar bilden och när man efterbehandlar den. Vid exponeringen är det värdefullt att hålla histogrammet långt åt höger, utan att dra det så långt att man får urfrätta partier. Vid efterbehandlingen får man i första hand titta på bilden och dess toner och där kan histogrammet ibland vara en hjälp för att se om det går att öka bildens ljushet utan att förlora toner.

Jag håller elementskurs för äldre och får nästan alltid frågan hur ett perfekt histogram skall se ut. Vad svarar man på det? Histogrammet kan ju se hur tu ut som helst.
Och som sagt, det kan se ut hur som helst, men om ett histogram når någon nämnvärd höjd ute i högerkanten finns det urfrätta partier i den. Man kan tillåta relativt stora partier att vara urfrätta om det finns större partier som är bländande vita, men som regel bör inte annat än reflexer och ljuskällor nå den nivån. Undantagen är till exempel bilder med ett stort parti himmel som är jämnt bländande vit, eller sjömotiv med solgata. I de flesta andra fall är det inte önskvärt med större partier som är urfrätt vita. Men det är bilden som avgör, inte histogrammet.

Ett specialfall av överexponering, där man har hjälp av histogram över de tre delfärgerna är när man har en starkt mättad färg, som kan bli lika urfrätt som det urfrätt vita, men bara i en kulör. Det är mycket vanligt vid fotografering av blommor med starkt mättade färger att man råkar ut för det, och ibland måste man exponera ända upp till två steg mindre än ljusmätaren visar för att få god teckning. Det förekommer också vid starkt mättade färger i kläder eller annat. För det mesta ger dessa partier inte högdagervarning, eftersom firmware i många kameror inte varnar förrän alla tre kanalerna är mättade.

Om man i fotoshop kör Utgämna eller vad de nu heter på svenska? Image - adjustments - equalize. Då blir historgammet mer utslätat. Men blev bilden vackrare?

Nej, inte ska man ha någon automatisk utjämning av bildens toner; vid all bildbehandling måste man självklart titta på bilden och se vad man vill göra åt den. Till exempel när man vill öka separationen i bildens mörkare delar genom att lyfta en del av tonkurvan, då är det resulterande histogrammet ointressant, men man kan ha hjälp av histogrammet för att se var man kan sätta sin svartpunkt och var man ska krumma kurvan. Om man inte drar svartpunkten när man krummar kurvan är det mycket stor risk att man får alltför ljusa toner i bildens mörka delar så att bruset blir framträdande tillsammans med posteriseringen som är oundviklig när man gör det i efterbehandlingen.
 
Senast ändrad:
Man bör exponera åt höger, typ. I alla fall om man ska lita på innehållet i detta stycke som jag citerat från en bok.
Citat:
Om vi tittar på histogrammet antar de flesta av oss att den digitala informationen – rådatan - är jämt utspridd över hela grafen, så att 50 procent av datan troligen finns på vänstra halvan och motsvarande 50 procent troligen finns på den högra. Verkar rimligt, eller hur? Fel. Det är någon skum matematik som pågår här, men högra sidan av histogrammet förmår lagra exponentiellt mer data än den vänstra sidan. Om din sensor kan fånga omkring 4000 nivåer av data, återges 3500 av dem på den högra sidan av histogrammet och de återstående 500 på den vänstra sidan. Det är en stor skillnad.



Här under syns ett histogram i fyra kvadranter. Från höger räknat, kan kvadrant D innehålla 80 procent av den totala datan ¡ en bild, kvadrant C omkring 10 procent, kvadrant B omkring 7 procent och kvadrant A omkring 3 procent. Detta är en förenkling, men om du fångar en scen och det ser ut som histogrammet ¡ mitten här ovanför, då har du berövat dig själv nära 90 procent av den möjliga datan, och ditt digitala negativ kommer att vara tunnare och ha mindre möjlighet att klara av manipulation än ett som ser ut som histogrammet till höger. Varför? Därför att det finns mer data i kvadranterna där den andra scenen finns.
Slut citat.
 

Bilagor

  • histo.jpg
    histo.jpg
    7.6 KB · Visningar: 499
Hur histogrammet ser ut beror ju helt på hur motivet ser ut. Ljust? Mörkt? Mittemellan? Och hur man vill återge motivet. Ljust? Mörkt? Mittemellan?

En brud i vit klänning framför en vitkalkad kyrkovägg bör förmodligen oftast ge ett histogram där den mesta informationen finns ganska långt åt höger. Men helst inte så långt så att det slår i den högra kanten (utbränt kritvitt).

Brudgummen i mörk kostym framför den svarta kyrkoporten bör å andra sidan förmodligen ge ett histogram med tonvikten på den vänstra sidan. Men helst inte med en hög stapel allra längst till vänster (helt detaljlöst becksvart).

Och däremellan har vi alla andra bilder.

"Expos-to-the-right" är ju en teknik för att maximera bildkvalitet (minimera bruset) för de bilder där man i efterbehandlingen kan backa tillbaka exponeringen till rätt nivå. Det bygger ju på att den medvetna överexponeringen inte gör att några önskade partier bränner ut bortom räddning.

Sen har vi skillnaden på JPG och råbilder. Histogrammet i kameran baseras på en JPG-bild. Fotar man i råformat så har man lite mer bilddata att tillgå vilket gör att man kan backa tillbaka och rädda information i till synes helt utbrända partier. Men bara inom vissa gränser. För eller senare blir ju även en råbild utbränd.
 
Tack för många bra svar. Jag tillhör nog de "äldre" (se tidigare inlägg) som har en viss övertro på histogrammet men jag tror att det beror på att jag började mitt fotograferande på den analoga tiden och med diafilm, typ Kodachrome64. På den tiden (och det var inte bättre förr) så var det lite knepigare med exponering och färgmättnad eftersom möjligheterna till efterbehandling på dia är rätt begränsade. Digitalt är roligare och enklare men det är svårt att lära gamla hundar att sitta.

Hittade det här klippet som jag tycker är bra: http://www.moderskeppet.se/butik/exempel/fotografera-landskap-histogram/

/Anders
 
Hm, skriver jag slarvigt så är det klart att det blir otydligt.
Det tipset har ingen lämnat här vad jag har sett, och det är självklart helt galet på en sådan bild. Däremot kan det ibland vara enkelt att välja en vit- och svartpunkt...eftersom det har dålig upplösning. Det kan finnas små krusningar som man inte ser, och det är där diset och dimman ligger. .
Jag håller inte med. För det mesta funkar svart- resp vitpunktsättning enligt de goda råden man läser i fotoblaskorna i pressbyrån, men läser man nån kursbok eller videotutorial så lär man sig att alla bilder inte nödvändigtvis behöver ha toner ända ut i kanterna. Diset ligger inte i kruset, det är helt enkelt inget helt svart eller helt kritvitt. Å andra sidan kan man om man vill, klippa bort lite ur histogrammet om man vill ha helt igensotade eller utfrätta partier. Det beror lite på smak. Men är det perfekt exponering man är ute efter skall ju hela histogrammet befinna sig inom ramen, och om man kan välja så siktar man mer till höger hellre än till vänster. Å andra sidan kanske histogrammet täcker hela bredden med (och då räcker liksom inte dynamiken till).
Nixpix, om histogrammet ligger lutat mot väggen till höger är en stor del av bilden urfrätt vit, och det är mycket ovanligt att det skulle ge en välexponerad bild. Snöns vita bör inte någonsin nå någon höjd ute i höger kant, utan enbart de smärre områden som man vill låta sakna all teckning. också värdena strax under 255 är vitt. .
Jo, du har förståss rätt. Dumt att säha snö, det var ett dåligt exempel. För det mesta är det ju så att det är felexponerat i dessa lägen. Men om man tex fotar en vitsippa vi tagit in utifrån, sätter det mot en vit bakgrund och sätter blixtkljus för vi vill göra en hi-key-bild där bara blommans konturer skall synas så kommer histogrammet se ut som jag beskrivet. Finns väl en del bilder jag gjort med en fotomodell i vit klänning mot vid bakgrund där vid första anblicken historgrammet ser ut som den krockat mot en bovägg, men om man tittar noga finns det täckning (även om det är tunnt) över hela histogrammet. Omvänt kan man fota en stearinljus i totalt mörker där själva ljuset får ca max 5-15% av bildens yta och får histogrammet att se ut som det krockat till vänster eftersom med mesta av bilden är kolsvart, helt svart värde 0. Hoppas det jag skrev blev mer begripligt?

Om det verkligen vore helt svart och vitt skulle det bli så, och om man höjer kontrasten kraftigt kan man få det resultatet, men schackbrädet ger två pucklar som ligger någonstans i mitten om man följer kamerans ljusmätare, så att rutorna får en ljusgrå och en mörkgrå nyans. .
Åtminstone blev det så när jag faktiskt testade. Kanske inte fullt så extremt som jag sa, men inte långt i från. Men det var principen jag var ute efter. Gör man rutnätet i photoshop blir det tydligare.


Nja, någon pyramid lär man inte få av schackbrädet, men man kan flytta pucklarna på olika sätt. Genom att dra vitpunkten flyttar de åt höger och svartpunkten drar dem åt vänster. Kontrastökning särar på pucklarna om den görs symmetriskt över dem. .
Jag menade att om man tar ett tomt kvatratiskt ark i photoshop och gör en gradient från svart till vitt på diagonalen, så kan histogrammet se ut som pyramid, trekant eller vad man nu kan kalla det. Det blir en spets på mitten. Alltså inte rutbräde. Att jag blandade in photshop är för att photoshops histogram blir välldigt tydligt om man ritar mönster i photoshop för att se hur histogrammet ändrar utseende.

Här tror jag att du blandar ihop vad som gäller när man tar bilden och när man efterbehandlar den. .
Ja, eller rättare sagt jag blandar inte ihop utan jag gjorde ingen skillnad. Jag tycker nog histogrammet följer med hela vägen. Om man bara ser till hur man limmar dit bilden i kameran så är jag förstås fel ute.

Och som sagt, det kan se ut hur som helst, men om ett histogram når någon nämnvärd höjd ute i högerkanten finns det urfrätta partier i den. Man kan tillåta relativt stora partier att vara urfrätta om det finns större partier som är bländande vita, men som regel bör inte annat än reflexer och ljuskällor nå den nivån. Undantagen är till exempel bilder med ett stort parti himmel som är jämnt bländande vit, eller sjömotiv med solgata. I de flesta andra fall är det inte önskvärt med större partier som är urfrätt vita. Men det är bilden som avgör, inte histogrammet. .
Jag kan nog räkna upp några fler exempel, men jag tror vi är överens. För det mesta skulle man kunna tycka att histogrammet är avtagande i kurvan, men jag skulle vilja påstå att det finns lägen där histogrammet kan sluta som mot en brädvägg även om man inte når ända till höger. Om man plåtar figurativa mönster, alltså går nära, eller plåtar neonljus, eller helt monokromatiska ljuskällor ställer sig histogrammet till synses plötsligt helt obegripligt. Det finns ett kul bildtrick att ställa halvfulla vinglas till hälften framför vinflaskor, så att vinets färg byter plats ovan resp under ytan i glaset. Histogrammet ser ju inte klokt ut.

Ett specialfall av överexponering, där man har hjälp av histogram över de tre delfärgerna är när man har en starkt mättad färg, som kan bli lika urfrätt som det urfrätt vita, men bara i en kulör. Det är mycket vanligt vid fotografering av blommor med starkt mättade färger att man råkar ut för det, och ibland måste man exponera ända upp till två steg mindre än ljusmätaren visar för att få god teckning. Det förekommer också vid starkt mättade färger i kläder eller annat. För det mesta ger dessa partier inte högdagervarning, eftersom firmware i många kameror inte varnar förrän alla tre kanalerna är mättade. .
Kul att du nämnet det, jag tänkte just ta det som exempel, att om man kollar histogrammet för varje färg så är det inte säkert att man lätt kan få alla tre att hamna innanför ramen. Jag har gjort en iaktagelse som jag inte är riktigt säker på att jag vet vad jag pratar om. Även om man fotar i RAW så är det inte säkert att färgbalanseringsmöjligheterna är så stora för att just för att man kört i taket på en av färgerna. Känns lite trist när det händer. Och man fattar liksom inte varför? Enda sättet jag har kommit på att laga det är att i efterhand klippa och klistra mellan färgkanalerna och lappa i det som saknas i den färgen som brännt ut. Har nån ett bättre förslag är jag ett idel öra.

Avslutningsvis vill jag gärna puffa för att man litar på sitt omdömme när man efterbehandlar. Histogrammet är kul hjälpmedel men det är ju som sagt bara en tabell över hur antalet nyanser fördelar sig i den aktuella bilden.
 
/.../
Jag har gjort en iaktagelse som jag inte är riktigt säker på att jag vet vad jag pratar om. Även om man fotar i RAW så är det inte säkert att färgbalanseringsmöjligheterna är så stora för att just för att man kört i taket på en av färgerna. Känns lite trist när det händer. Och man fattar liksom inte varför? Enda sättet jag har kommit på att laga det är att i efterhand klippa och klistra mellan färgkanalerna och lappa i det som saknas i den färgen som brännt ut. Har nån ett bättre förslag är jag ett idel öra.

Det pillandet kan man ju göra i efterhand för att rädda en bild som man inte kan ta om, men ofta när det här händer har man ju chansen att ta om bilden, och då är det enklaste att dra ner exponeringen tills ingen kanal längre klipper. Det handlar nästan alltid om den röda, men också blått kan förekomma. Jag har aldrig fått det i gröna kanalen.

Eftersom det kan handla om så mycket som två steg på exponeringen, räcker inte skillnaden mellan RAW och kamerans jpeg; man måste helt enkelt exponera så lite att man inte får klippning. Det kan ändå bli obehagligt mättat när man behandlar bilden, och då är metoden att sänka mättnaden. Jag har sett att det ibland hjälper att sänka mättnaden också när man har klippning i röda kanalen; på exempelvis kläder kanske det inte är så viktigt att få teckning helt igenom alla partier, men det kan finnas veck och andra ojämnheter i hur plagget sitter, som ger en illusion av teckning om man minskar mättnaden, genom att det blir lite skuggning just där. Med lägre färgmättnad är det lättare att fördra. Men jag tycker nog ändå att bästa metoden är att minska exponeringen vid tagningen, så att kanalen inte når höjd ute i kanten på histogrammet.

Man brukar se det som att histogrammet längst ut i högerkanten går upp några millimeter i stället för att gå neråt, dels för alla tre kanalerna tillsammans, men sedan när man tittar på dem separat, bara för den röda. Det karaktreristiska där är att histogrammet når lite större höjd precis ute i kanten än strax innan. När man har minskat exponeringen så mycket att kanalen slutar i en spets nere i hörnet finns teckning helt igenom.

Om berget till vänster härigenom skulle flyttas så att det får toppen ute i vänster kant, kommer delar av de mörkare partierna att bli helsvarta, och man kan få lov att krumma kurvan lite för att få teckning i skuggpartierna, men det kommer ändå att finnas helsvarta partier. Det är oftast bättre rent bildmässigt än att ha urfrätta partier, och om man vill ha mer teckning i skuggorna än en försiktig kurvjustering kan ge måste man ta till andra knep för att höja dynamiken.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar