Israelresa

[Ned]

Tack för tipsen, är nu rätt säker på att jag tänker ta med mig kameran, det är ju trots allt bara en kamera och det är ju ingen katastrof (okej lite kanske om den skulle bli stulen.

Skönt att jag kommer slippa köra bil

Mvh Jonathan

 

[Sten-Åke Sändh]

Re: Kontakta försäkringsbolaget. Tänk på hur du+kameran uppfattas.

cowboy skrev:
Jag tror ingen annan än försäkringsbolaget (du blir inte speciellt hjälpt av fotosidananvändarnas troende och tyckande) kan svara på hur de bedömer situationen just nu i de områden du tänker besöka och hur din försäkring gäller.

Jag skulle tänka mig för innan jag hamnar i någon situation där jag med mitt fotograferande retar upp någon polis eller militär, oavsett nationalitet. I Israel har unga vältränade kortklippta män i solglasögon fingret på avtryckaren (bokstavligen, och det känns inte alls komfortabelt) och jag kan föreställa mig att den nuvarande situationen mellan Fatah och Hamas gör även situationen i de palestinska områdena nervös.

Som utländsk fotograf vill jag inte bli uppträngd mot väggen av en uppjagad folkmassa som på ett språk jag inte förstår ifrågasätter vems ärenden jag går och varför jag fotografer och hos vem fotografierna slutligen hamnar.
Folksamlingar som förvandlas till våldsamma mobbar vid t ex trafikolyckor förekommer (om man kör på någon i exv Egypten rekommenderas det att man trycker gasen i botten till säkerheten hos närmsta polisstation, stannar man för att gå ut och kolla hur det gick med stackaren som blev påkörd kan folksamlingen ta hand om rättskipningen).

Annars är de arabiska länderna otroligt välkomnande trevliga säkra och lättsamma att vara turist eller expatriate i, jag har aldrig känt mig hotad.
I Israel har jag bara varit några timmar på väg till och från Jordanien så jag har egentligen ingen uppfattning om hur det är där.

Har aldrig haft någon speciell kameraförsäkring och har trots två våldsamma rånförsök (Paris och Harare, mitt klantande skapade tillfällena) aldrig blivit av med något.

Åk dit med kameran även om försäkringen inte gäller - oftast händer ju inget - men tänk dig för och provocera inte någon.

Håller med helt kring hur det fungerat att fota i arabiska/muslimska länder. Folk är ofta väldigt vänliga. Jag har aldrig tagit så många närgångna porträtt som i dessa länder. Men det finns saker att tänka på. De gånger folk bråkat med mig om mina motiv har det gällt två typer av situationer.

1. När de uppfattat att jag tagit bild av ett motiv som de uppfattat ställt deras land eller kultur i dålig dager. Främst har det gällt om jag plåtat något som de "skäms för" som exv. sånt de själva uppfattat som gammalmodigt (t.ex. en överlastad åsna). "Varför tar du inte en bild på våra stora lastbildar istället"? kan man då få till kommentar (gällde Syrien).

2. I andra fall kan det gälla fotografering av sånt som man vill ha ifred för fotografering. Fick massor av sten efter mig efter att ha fotograferat en begravningsplats (återigen i Syrien). Hamnade i trubbel när jag fotograferade en grupp kvinnor nära Peshawar i Pakistan.

I en del av fallen hade jag säkert kunnat undvika problemen genom att ställa en enkel fråga men jag gjorde inte det .... Här på fotosidan kan man ofta stöta på "jag har rätt att ta vilka bilder jag vill och folk ska skita i det"-inställningen och den gäller väl i princip i Sverige punkt. Men man kan verkligen ställa till det för sig med en kamera om man inte ser upp. Om man tar bilder av miltitära skyddsobjekt kan man hamna bakom galler illa kvickt. Men om man tar bilder av sånt som folk upplever som tabu så kan man bli dödad "på fläcken" om man har otur. Att bli rånad kan i ett sånt sammanhang kan te sig som rena bingon.

Man bör verkligen visa respekt och ta både myndighetspersoners order och folks negativa reaktioner på största allvar oavsett om man är i muslimska länder eller inte. Minns Arne Lemberg (med kamrat) tror jag har hette som blev stoppad vid Ugandas gräns under en reportageresa för många år sedan, men inte tog "no for an answer" utan försökte ta sig in i landet trots de besked de fått. De kom aldrig tillbaka utan skjöts alldeles vid gränsen.

Under Kmer Rouge-regimens dagar i Kampuchea räckte det med att ha glasögon för att bli kandidat för arkebusering om man var kambodjan(man läste ju säkert böcker och var intellektuell om man hade glasögon, eller hur).