Skillnader finns det, men vad de beror på är en svår fråga - eftersom det är svårt att avgöra i vilken grad det är nationalitet det hänger på eller om det bara är så att olika fora har olika publik.
Det som tex. går hem i fotoklubbar här i England är ganska olika från det som uppskattas på FS, har jag märkt.
Det kan bero på ålderskillnader mellan folk på FS och i de engelska (alltmer 'förgubbade') klubbarna.
Det kan också bero på att fotoklubbarna här består av folk som tycker om de traditioner som odlats i dessa klubbar sedan hundra år tillbaka. Folk med annan smak går inte dit.
Generellt är det mer purism, mer natur och mer allergi mot 'manipulation' bland den svenska publiken. Engelsmännen vill ha klara kategorier: Natural History (djur för identifikation), Landscape (får ej innehålla folk eller byggnader, mer än det förbaskade båthuset vid Lake X.), Cityscape, Portrait, Glamour (=gammelgubbsporr), Street Photography, Humour, etc...
EN sak som jag har en bestämd uppfattning om är att även om vissa saker kan ses som positiva för att de har en 'exotisk' prägel så är det oftare så att bilder som visar ett främmande landskap, fenomen, ljus, etc. inte uppskattas av folk som inte upplevt det själv.
Visar man en tex. en skärgårdsbild från Östersjön så säger engelsmännen: Nice lake, but... medan skandinaver med erfarenhet från Östersjöns skärgårdar kan bli helt lyriska.
Exemplen kan mångfaldigas. Snöscener som fångar en speciell förvårsstämning får kommentarer som: 'Oh, that looks very cold!' Långfärdsskridskor på glansis blir bara: Oh, is it ice? I thought it was done in Photoshop.
Stämningen går tydligen inte att förmedla om man inte har någon egen referenspunkt alls! (Och jag talar inte bara om MINA bilder, utan andras bilder jag funnit extraordinärt fina och som jag bett folk se på.)
Man sliter sig i håret, men får väl erkänna att man själv ibland inte känner någonting inför bilder av engelska landskap som publiken här tycker är bara SÅÅÅÅ på kornet. Vilket korn? undrar man, men tiger still...
Efter att ha upplevt sådana ställen själv börjar man se och känna för dom bilderna.
Men tänk bara på en film som 'Smultronstället'. Översatt till 'Wild Strawberries'. Vad blir det av det för en engelsman? Vem har sådana associationer till smultron som vi?
Eller enebacken med kantareller? Jag har plockat kilovis med kantareller stora som grammofontrattar här. Dom stod rätt bredvid en välfrekventerad promenadstig ute i naturen. Ingen rör dom - för dom vet inte vad det är för mystiska saker! Vad skulle en kanonbild av en 'enebacke' betyda för dom? Naught, null, nix och intet! Bra krav på att 'the fungi' fyller ut hela bilden så att 'they can be easily identified'! - Stämning? Duh!?
(Mina bilder av grå ekorrar kan jag inte visa här i UK. Folk tycker inte om grå korrar! Invandrare! Äckliga! Tränger bort dom stackars röda korrarna. Trots att bilderna är tagna i USA där grå ekorrar inte avkrävs 'Green Card'.
Och får (alltså djuren)? - Inget att fotografera dom heller. Dom stör bara landskapets vackra linjer!)
Nej, alla bilder ses ur en ganska snäv referensram. Dock: visst finns det bilder som slår överallt, men de slår sig snarare fram med en hammare än med en gräsvippa.
