Eeros
Aktiv medlem
Du är på rätt spår Hans. Visst växer trädet även på hösten, men då mycket långsammare. Lumen inne i fibrillen blir då mycket mindre än i fibrillerna som växer på våren (vårved). Det innebär att, om jag använder min föreläsarens metafor, så blir vårved som bandmakaroner, långa och fljsamma och kan bilda höghållfasta strukutrer, medans höstveden är mera som små stickor, som plockepinn.
I ett träd finns alltid både höstved och vårved. Det är de som bildar årsringarna du kan se vid genomskärning av trädet. De ljusare och bredare ringarna är vårved, de mörkare och smalare ringarna är höstved. I norr växer träden i raketfart under ett par månader på sommaren, fibrerna måste ha stor radie för att kunna transportera upp den vattenmängd som behövs. Då bildas vårved. När den mest hektiska växtperioden lägger sig behöver vattnet inte transporteras i lika stora mängder, så finns det också bara en liten tunn "rör" för vattentransport i dessa fibrer (höstved), vilka också bildar den mörkare ringen i "årsringarna". Så ett träd som har växt i norra Sverige har ett stort antal vårved.
Ett träd som växer i söder har en mer utdragen växtperiod, den börjar redan tidigt på våren och trädet växer även sent in på hösten. I dessa träd är andelen höstved mycket större än i träd från norr.
Virke med stor andel vårved klarar av att göra mycket mer tåligare papper vad avser rivstyrka. Alltså kan man göra juklappspapper som är väldigt tunt, men ändå har en bra rivstyrka, av träd från norr. I Sverige tillverkas julklappspapper endast i norr, inte för att tomten förväntas bo i norr.
Det du sa om hur fibrerna är fördelade längs pappersbanan, du har helt rätt att man kan optimera riv- drag- och skjuvstyrkan med (bland annat) dessa. Dock lägger sig det mesta av fibrerna per automatik längs samma spår som papperet går, vilket medför att om du tar en A4-ark och sakta för ut den över bordskanten, så kommer papperet att böja sig mycket tidigare mot golvet, beroende på i vilken ledd du för den över bordskanten på.
Opaciteten är ett mått på hur mycket luft som finns i papperet (bulk, bulkigt papper). Ju mer luft mellan fibrerna, destå mer sprids ljusstrålarna inne i papperet vilket därmed ger högre opacitet. Pressar man ur luften, vilket händer när en fiberknippe hamnar mellan valsarna under kalandreringen, då sänks opaciteten drastiskt och papperet blir nästan genomskinligt. Det är alltså luften som tillverkare absolut försöker kunna få bibehålla inne i papperet så mycket som möjligt under tillverkningsprocessen.
Du kan göra en enkel test hemma. Ta ett A4-ark och lite smör på din fingertopp. I papperet finns det nu luft. Men smeta du nu ut lite fett på papperet så suger kapillärkrafterna in fettet i pappersstrukturen. När något går in, måste något annat komma ut. Det är luften i papperet som fettet pressar ut. Om du nu tittar på fettfläcken på papperet så kommer du se att du har sänkt papperets opacitet till nära 0, papperet är nästan helt genomskinlig där.
Därför är svartglättning (dvs. att man pressar ut för mycket luft på vissa ytor som har för stora fiberknippen) ett av de största problemen under kalandreringen
Men vi är väl lite OT, eller hur?
Och jag tror knappast någon annan här är intresserad av materialteknik inom pappersindustrin. Fastän de kanske borde, det har man stor nytta av inom grafiska yrken. Men, psssst, vi går ut här bakvägen du och jag Hasse och fortsätter våran diskussion privat via emejl, ok?
