Hur står sig Leica M9?

[joakim d]

Hur dyr är själva mätsökardelen på en Kamera? För så svårt vore det väl inte för någon annan tillverkare att göra en mätsökare?

Den är säkert inte så dyr utan det handlar nog mer om kompetens att producera och ha service för något som bygger på mekanik. Men framförallt är det nog ett marknadsmässigt beslut. Mätsökarkameror utgör en försvinnande liten del av den totala marknaden och att investera i en sådan typ av kamera när det är för spegelreflex som de stora pengarna finns och i de elektroniska sökarna där tillväxten finns är det nog få som vill speciellt med tanke på vilket försprång Leica har inom den nischen.

 

[Yonazarith]

Boom. Där släpptes en lite billigare lite enklare variant av nuvarande M, M Typ 262. Kan ju vara ett alternativ för de som går i tankarna att skaffa digital Leica, utan video och live view.

http://us.leica-camera.com/Photography/Leica-M/LEICA-M-Typ-262

http://leicarumors.com/2015/11/19/new-leica-m-typ-262-entry-level-camera-officially-announced.aspx/

 

[MedinFoto]

Boom. Där släpptes en lite billigare lite enklare variant av nuvarande M, M Typ 262. Kan ju vara ett alternativ för de som går i tankarna att skaffa digital Leica, utan video och live view.

http://us.leica-camera.com/Photography/Leica-M/LEICA-M-Typ-262

http://leicarumors.com/2015/11/19/new-leica-m-typ-262-entry-level-camera-officially-announced.aspx/

5500 EUR för "entry level". Behåller nog min M9 ett tag till!

 

[Flash Gordon]

Pris runt 55 000 kr är knappast billigt. För de pengarna kan jag köpa en betydligt mer kompetent kamera plus objektiv.
Man måste verkligen älska den röda punkten för att hosta upp de pengarna för en snöpt kamera.
Budget modell. Jo jag tackar.

 

[joakim d]

Jag tror inte syftet med den nya modellen är att ha en billig eller "entry-level" kamera utan att Leica här har tagit fram en variant riktat mer mot traditionalisterna som inte vill ha LiveView, video mm utan en ren mätsökarkamera i digitalt format.

 

[Benganbus]

Jag börjar bli jäkligt sugen på en digital Leica M igen. Eftersom fotot är helt och håller på hobbynivå kan jag inte riktigt motivera något nyare men jag vill samtidigt ha FF för att enkelt kunna byta från min M2 utan att behöva anpassa brännvidden.

Frågan är hur M9 står sig. Det har ju hänt en hel del med sensorutvecklingen på senare år, inte minst vid höga ISO. De kameror jag använder mest idag är Fujis X100 samt X-Pro1 men det är något med de där tyska kamerorna som lockar.

Egentligen ligger den en bit över vad jag skulle önska spendera, frågan är om den är värd de pengarna eller om jag kommer bli besviken. Jag är framförallt osäker på foto i dåligt ljus.

Leica M9 en en gammal kamera mätt med dagens teknik! Och har man inte fotat tidigare med en M Leica tidigar så är det ofta inga problem! Då finns det massor av fantastiska nya fotoapparater att tillgå! Och det kommer nya hela tiden!
Klart slut!

Men har man fotat med en analog M Leica tidigare, och funderar på en digital M-Leica, så visst finns det grejer som sagt! Även leicaliknade kameror som ger fantastiska bildfiler, typ Fuji X100!

Men allt är inte höga ISO!

 

[martinot]

Frågan är hur M9 står sig. Det har ju hänt en hel del med sensorutvecklingen på senare år, inte minst vid höga ISO. De kameror jag använder mest idag är Fujis X100 samt X-Pro1 men det är något med de där tyska kamerorna som lockar.

Egentligen ligger den en bit över vad jag skulle önska spendera, frågan är om den är värd de pengarna eller om jag kommer bli besviken. Jag är framförallt osäker på foto i dåligt ljus.

Den rena byggkvaliteten på Leica tycker jag är oöverträffad i jämförelse med alla andra tillverkare. Så visst ligger det säkert något i "tysk kvalitet" och ingenjörskonst i detta fallet.

Det jag upplever de som, kanske inte dåliga på, men inte fullt riktigt lika duktiga på är på elektroniksidan och på mjukvarusidan (många föredrar RAW/DNG ifrån Leica i jämförelse med de JPG som framkallas i kameran).

Sedan är ju deras optik i många fall i en väldigt hög klass (men till priser som också ligger lite högt). Men här hade du tydligen en hel del sedan innan, så för dig så är det nog ett naturligare val att fortsätta jämfört med om man skall investera på nytt (säger inte att det är fel för alla, men man får då räkna på totalinvesteringen).

Så länge du inte tänker köra över ISO 800 funkar m9 bra. Var på grund av det jag sålde min, vårt land är på tok för mörkt för att den ska kunna användas året om. Men om du inte är rädd för blixt så köp
Angående bildkvaliteten är det mycket svårt att se vilka bilder som är ifrån leican och ifrån Fujifilm x-e1 på låga ison.

Kul! Har precis skaffat en beg X-E1, och även om byggkvaliteten inte är i Leica-nivå, så måste jag ändå säga att kamerahuset ger mig en väldigt stor Leica-esque känsla att fota med.

Nästan som vårans tids arvtagare av Leica-konceptet, men i en mer modern tappning (och till en prislapp som tilltalar mig).

Känns även som om Fuji också tar mycket av sin optik på allvar, precis som Leica, även om den kanske är i en lite annan kvalitets/pris-klass.

Var själv ute efter just en "flanörkamera", som kunde fungera fint både för gatubilder såväl som på resor när jag inte orkar ta med mina FF-DSLR:er.

Har även kikat mycket på Sonys olika spegellösa system och kamerahus (mycket fin japansk ingenjörskonst, men på ett mer modernt sätt).

Det som i slutänden fick mig att tippa över till Fujis fördel var delvis "enkelheten" i användargränssnittet och formgivning, som påminde mig mycket om Lecias filosofi, men framförallt att jag tycker att de precis som Leica satsar lite mer på sina objektiv framför kamerahusen. Vilket tilltalar mig mycket då jag ser det som att man delvis "investerar sig" långsiktigt i ett system.

(Sony upplever jag som lite tvärt om; att de har lite större fokus på att släppa många nya kameror, och lite mindre på att släppa relativt sätt lika mycket på objektivsidan, om vi talar kvalitetsobjektiv).

Hade jag haft obegränsat med resurser så skulle jag gärna statsat även en digital på Leica (tycker nog att deras analoga kameror var lite mer prisvärda, men det är ett högst personligt tyckande).

Framförallt så är det nog Q-modellen som tilltalar mig allra mest av deras digitalkameror (dock lite synd att det inte går att byta objektiv på den - hade blivit ett grymt intressant köp då IMHO).

 

[alfin]

Det finns många fina Leica M bilder på Thorsten Overgaards webbsidor:

http://www.overgaard.dk

Bland annat anser han att M9:ans svartvita jpeg-bilder är svåra att få lika bra med raw.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag är ingen m-leica fotograf. Kommer heller aldrig att bli det. Jag har testat och insett att det inte är typen av kamera som passar mig.
Fast jag kan förstå de som gillar konceptet. Det är en speciell känsla att fota med en Leica och de objektiven.
CCD eller inte. Jag har testat ett flertal Hasselbladare med CCD. Det är också en speciell känsla.
De är inte heller särskilt allround som kamera. Fast visst kunde jag bli en Hasselblads fotograf.
Sedan får man ta att det inte går att fota på höga ISO och att man får ta det lugnt.
Bilderna vinner ofta på det.
Har många gånger övervägt om jag skall ta steget över. Det ger en fotografering med mer eftertanke.
Det är lite för lätt att fota med en Canon eller Sony. Man fotar först och tänker sedan.
Med en Leica eller Hasselblad får man tänka först och fota sen.
Det som stoppat mig är när jag tänker på hur tung Hassebladsväskan är med ett par objektiv och ett extra batteri.
Dessutom behöver man ofta ett stativ för att göra kameran rättvisa.
Så det finns inte ett rätt sätt att fotografera. Vi människor är olika och det bör vi ha rätt till.
Tror nog att den som köper en Leica M-9 vet vad hen gör och är beredd att leva med de begränsningar som den kameran har.

Självklart har du en poäng i det du skriver. Klart att man påverkas av allt som finns i moderna kamerahus av automatik. De flesta använder både AWB (auto vitbalans) och Auto ISO och många även tids- eller bländarautomatik vid exponering. Autofokus är en självklarhet dessutom och många objektiv idag är helt enkelt inte gjorda för manuell fokusering. I många kameror finns dessutom automatisk kompensering för svåra ljuslägen med automatik som lyfter skuggor och optimerar dynamiskt omfång.

Men det är faktiskt fullt möjligt att ta kontroll själv över det mesta och stänga av automatiken om det är det man vill. Man kan dessutom skruva på både manuella FE-objektiv från Zeiss eller Samyang på Sony-husen. Man kan låta bli zoomar och köra med fast brännvidd så man måste zooma med fötterna istället och gå närmare istället. Personligen tycker jag det ofta är nyckeln till bättre bilder.

... men det är faktiskt också så att både jag och andra förbannade att vi inte hade all den där automatiken då när den inte fanns. Jag kommer fortfarande ihåg när det kom ett följe nomader (pashtuner som på den tiden vandrade mellan Afghanistan och norra Indien) och slog sig med på en sluttning utanför det hus vi hyrt i Guptu Ganga i Kashmir 1978. Jag skulle ta en bild av ett litet barn medan hennes mamma var uppptagen med att göra chapatis. Jag stod där och skruvade för jag hade svårt att få till skärpan med det där jäkla mikrorastret i sökaren och till skut började ungen gallskrika och då tog mammans tålamod med mig slut och jag fick en oskarp bild. Det hade jag aldrig fått med min nuvanade kamera.

 

[alfin]

Jag skulle ta en bild av ett litet barn medan hennes mamma var uppptagen med att göra chapatis. Jag stod där och skruvade för jag hade svårt att få till skärpan med det där jäkla mikrorastret i sökaren och till skut började ungen gallskrika och då tog mammans tålamod med mig slut och jag fick en oskarp bild. Det hade jag aldrig fått med min nuvanade kamera.

Hade du varit lite mer rutinerad på den tiden, hade du nog satt skärpan! Man tog faktiskt skarpa bilder långt innan Sony lanserade sina popkameror.

 

[Chasid]

Jag använder fortfarande min Leica M8 på en hel del uppdrag, det är en helt underbar kamera att jobba med. Trots att sensorn är föråldrad kan den leverera riktigt fina bildfiler om man ställer in allt rätt. Jag har funderat på att uppgradera till en M9:a men skillnaden i bildkvalitet mellan den och M8:a är minimal. M8:an är den mest prisvärda digitala M-Leican och det går att hitta ett begagnat exemplar för 8 000-10 000 kronor.

Här har jag utvecklat mina tankar om Leica M8: http://chasid68.blogspot.se/2015/03/the-leica-m8-is-still-my-favorite-pro.html

 

[Sten-Åke Sändh]

Hade du varit lite mer rutinerad på den tiden, hade du nog satt skärpan! Man tog faktiskt skarpa bilder långt innan Sony lanserade sina popkameror.

Jaa du har säkert rätt i det men ibland hade man gärna haft AF-automatiken och den fanns ju som sagt redan på mitten av 80-talet långt innan Sony köpte upp Minoltas popkameratillverkning men eftersom vi pratar 1978 så var det lite tidigt för det också. Annars funkar ju snittbild och mikroraster hyfsat bara man har tiden och ljuset. Men nog är det betydligt bättre nu med peaking och focus aid (förstoring) och det visar sig ju inte minst med de gamla manuella objektiv jag hade redan då på 70-talet. Problemet med de optiska hjälpmedlen är ju att de funkar rätt dåligt i vissa typer av ljus och det var förmodligen det som ställde till det på den tiden.

En sak jag funderat över lite är ju att jag levde bra med min gamla Pentax ME i 20 år som ju faktiskt har vissa grundläggande egenskaper gemensamma med Leicas M-hus. Det fanns exv. inte tillstymmelse till designat grepp på kamerans högra sida som nästan alla systemkameror utom med undantag för Leica och möjligen några MFT-modeller har idag. När jag tänker på det så höll man den nog nästan alltid med två händer. Avtryckaren satt ovanpå huset precis som på ett Leica M-hus. Inget konstigt med det för så satt ofta avtryckarna på i princip alla kameror.

Men idag är det en stor sak åtminstone för en del (när det gäller alla andra kameror utom Leica) var avtryckaren sitter och den får absolut inte sitta ovanpå huset utan ska helst vara lite vinklar framåt för annars blir det bottenbetyg i ergonomi utan undantag. Detsamma gäller högerhandsgreppet och det gäller alla andra kameror än Leica också. Men jag kan inte påminna mig att någon någonsin nämnt något om dålig ergonomi för att ett Leica-hus saknat både ergonomiskt handgrepp på husets högra sidan OCH haft avtrycket ovanpå kamerahuset (båda oförlåtliga designfel idag).

Personligen tycker jag detta är verkligen pseudofrågor men för andra är det inte så. Jag är så van vid detta efter massor av år med min ME att jag inte ens har reflekterat att avtryckaren på min A7r sitter ovanpå huset och inte heller att handgreppet skulle vara något större problem. Min nya A7 II:a däremot faller tydligen kritiken mer på läppen och den sägs ha en ergonomi "ljusår bättre än föregående modeller enligt både Fotosidans moderator Anders (Afe) och många andra har jag förstått även om jag har svårt att se några större skillnader värda att orda om.

Jag skulle absolut inte ha det ringaste problem med dessa sidor av Leica M:s ergonomi (för jag tycker faktiskt detta är en icke fråga vare sig det gäller Leica-hus eller andra) men jag undrar lite över varför den typen av ergonomisk kritik sällan eller aldrig drabbar Leicas design när den är en huvudsak ofta när man bedömer andra produkter.

... eller är det underförstått att alla är medvetna om att Leicas ergonomi är genomusel med moderna mått mätt och att den därför aldrig diskuteras? Det viktigaste med en Leica är väl att den ser ut som den alltid har gjort. Många älskar ju tidlös design för att den just ger en illusion av att världen står stilla åtminstone i detta avseende.

 

[joakim d]

För det första vill jag säga att jag tycker att Leicas design av M husen väldigt mycket ur en estetisk och funktionell synvinkel men jag håller med om att ergonomiskt finns en del att önska. Att designen ser ut som den gör är väl ett historiskt arv i första hand på både gott och ont.

Vad gäller ergonomin gör ju den enkla och rena designen att man kan välja sin egen lösning för att göra den bättre som t.ex med ett handgrepp på framsidan eller en s.k thumbs-up. Den senare är min favorit och gör verkligen en skillnaden för ergonomin. Avtryckaren sitter ju där den sitter så det går inte att göra något åt, det stör mig inte så mycket ändå även om en vinklad är bättre.

Problemet med vissa andra kameror är ju att ergonomin och handhavandet styrs av för många knappar och rattar på för liten yta och där är man ju som användare låst vid den designen utan att kunna påverka den själv i någon större grad.

Att det inte diskuteras så mycket är att kanske att de som väljer Leica är medvetna och kanske redan vana vid designen och dess för- och nackdelar och att de som oftast kritiserar Leica inte har någon egen användarerfarenhet utan framförallt baserar sin kritik på det höga priset.

 

[FiCa1]

Monochrom M9

Jag har en "M9:a" i den monochroma varianten. För ett tag sedan släpptes den nya varianten med CMOS-sensor, 24 MP och filmfunktion. Tekniken går framåt. Men den kameran lockar mig faktiskt inte. Den första M Monochrom räcker långt och lite till vad gäller teknisk bildkvalitet. ISO 10000 - inga problem. Brus? Så klart, men det blir mer som filmkorn = estetiskt ok. Och är det superskärpa och kontrast man vill ha, så kör man på ISO 2000 eller lägre. Med i mitt fall Summicron 35 mm f/2.0 asph och en Super-Elmar 21 mm f/3.4 asph. När Monochromen kom låg den i bildkvalitettopp i alla tester jag läste då, nu har den nya naturligtvis seglat om. men det gör ju inte original M9-Monochromen till en dålig kamera. Precis lika lite som min trogna Nikon D300 (som jag heller inte tänker "uppgradera"). Vilken hobbyfotograf - eller proffs för den delen (tänk Nikon D4) - behöver egentligen mer än 6-12 MP? För att croppa, säger en del. Ok, man vill helt enkelt ha en digital zoom i sin systemare. Som en Leica Q ungefär. Så mitt råd till TS är:
Om du hittar en beg. M9 till ett pris du tycker är ok - köp. Men medveten om dess ISO-begränsningar.
Annars får du väl slå till på den nya billiga M-varianten...

/ mvh FiCa1

PS. Flera har påpekat att Leicagluggarna är dyra. Visst. Men vad man glömmer bort är att andrahandsvärdet också är mycket högt om man sköter dom. Plus att det finns mängder av roliga beg. ålderstigna gluggar där ute för den som inte vill köpa nytt. DS

 

[martinot]

Det viktigaste med en Leica är väl att den ser ut som den alltid har gjort. Många älskar ju tidlös design för att den just ger en illusion av att världen står stilla åtminstone i detta avseende.

Håller med. Jag tycker nog att Leicas M-serie är något av det mest estetiskt lyckade och vackraste som någonsin skapats i kameraväg.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det är klart att det är en oerhört lyckad design som kunnat överleva trots den dånade tekniska utveckling som pågått parallellt. Det är ju helt enastående och det säger jag fast jag inte är ett dugg av Leica fan. Väldigt hög detaljkvalitet samt fantastisk marknadsstrategi. Hur lyckas man med det i en värld som är besatt av förändring? Leica är den totala anomalin och det ligger därför en hel del i Leica-freakens påpekanden att genom denna oföränderlighet så är en Leica och i ännu högre grad Leica-optik en mycket bättre investering än allt annat som är oerhört mycket mer avancerat rent tekniskt. I dag behöver nog många fundera över varför det blivit så här. Jag säger detta för att jag i grunden är helt förbluffad. Förklara detta för mig någon .

Kan det vara så att de som köper ett Leica-system är penningplacerare? Sen kan de ju posera med dyrgriparna och vara helt rätt i andra sammanhang som en spin off. Om jag köper ett annat system, vilket som idag, så skulle det ju vara pinsamt om man skulle tro att man skulle posera med det efter 2 år bara. På 2 år är de flesta system idag antikverade av den tekniska utvecklingen och inget som en posör vill ha om halsen om han(hon vill verka i takt med tiden.

En som har en Leica om halsen, oavsett modell och tillverkningsår, är välklädd antar jag antar jag. Annat är det med en som har en sketen Sony hur tekniskt överlägsen denna än må vara.

Men att ha en Leica som huvud kamera? Säger bara nej tack och hua, som de säger i Norrland. Norrlänningar är inte sällan jordnära (ja jag håller mig med de fördomarna som stockholmare och hyllar bondförnuftet) och i dessa sammanhang värda att ta på allvar ! Priserna är ju rent löjeväckande och patetisk är det om man ser vad man får för dem, om man nu är det minsta intresserad av pang för pengarna.

 

[joakim d]

Leicas kameror och objektiv är på inget sätt immuna mot värdeminskning även om de kanske står sig bättre än många andra system men eftersom de minskar i värde så kan de knappast se som en lyckad investering. Det kanske finns undantag i vissa specialutgåvor i små serier men det är jag inte så insatt i.

Sedan måste jag ifrågasätta din något nedvärderande ton när du spekulerar om att vi Leicaägare bara är penningplacerare och inte verkar kunna acceptera att många av oss faktiskt köper kamerorna och objektiven för att fotografera med och inget annat och att vi tycker Leica erbjuder utmärkta verktyg för att bedriva vår hobby och/eller arbete.

 

[matlep]

Sten-Åke. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt för dig att förstå man kan värdesätta andra kvaliteter i en kamera än de som Sony levererar. För mig så är Sonys kameror anomalin. Jag förstår inte hur någon ens kan vilja använda en sony kamera. Det är för mig obegripligt!

 

[Sten-Åke Sändh]

Sten-Åke. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt för dig att förstå man kan värdesätta andra kvaliteter i en kamera än de som Sony levererar. För mig så är Sonys kameror anomalin. Jag förstår inte hur någon ens kan vilja använda en sony kamera. Det är för mig obegripligt!

Nä inte jag heller för så är det ju inte alls. Det är ju precis det jag förstår och har skrivit om ovan:

"Det är klart att det är en oerhört lyckad design som kunnat överleva trots den dånade tekniska utveckling som pågått parallellt. Det är ju helt enastående och det säger jag fast jag inte är ett dugg av Leica fan. Väldigt hög detaljkvalitet samt fantastisk marknadsstrategi. Hur lyckas man med det i en värld som är besatt av förändring? Leica är den totala anomalin och det ligger därför en hel del i Leica-freakens påpekanden att genom denna oföränderlighet så är en Leica och i ännu högre grad Leica-optik en mycket bättre investering än allt annat som är oerhört mycket mer avancerat rent tekniskt. I dag behöver nog många fundera över varför det blivit så här. Jag säger detta för att jag i grunden är helt förbluffad. Förklara detta för mig någon ."

Jag förstår även att de som älskar Leica överhuvudtaget inte vill befatta sig med en Sony-kamera för den står ju i sin tur för väldigt mycket som Leica inte är och heller inte har för avsikt att vara. Leica har inte ett elektroniskt DNA utan ett mekaniskt i grunden fortfarande och det är väl det de som gillar Leica uppskattar. Leica kommer nog aldrig kunna konkurrera med japanerna på deras planhalva och behöver inte göra det heller. De finns ju fortfarande kvar på marknaden.

Men jag är genuint nyfiken på att man bedömer vissa kameror efter vissa mallar och andra inte bland de som recenserar. Ta ergonomidiskussionen bara för den handlar ju inte nödvändigt om tekniken. Det alla andra skulle få på skallen för som konstruktörer och leverantörer det rör inte Leica. Jag tycker det är både märkligt och intressant.

Jag är verkligen långtifrån en fan av allt Sony gjort och gör. Jag tillhör exv. de som tycker NEX 7-formatet som ju är väldigt mycket mer Leica än de nya A7rna är mycket bättre för mig än A7rna. Den förra designen är lättare, mindre och saknar konstiga hörn och utskjutande grejor man stör sig på om man har kameran i fickan. Men rent tekniskt är nästan allt bättre i de nyare kamerorna.

 

[Sten-Åke Sändh]

...... För mig så är Sonys kameror anomalin. Jag förstår inte hur någon ens kan vilja använda en sony kamera. Det är för mig obegripligt!

En del väljer nog Sony för att deras kameror idag ger världens bästa bildkvalitet idag i FF-formatet. Kvittot på det är väl just att många Canon-användare attraherats av detta.

Så det är så den verkliga anomalin ser ut idag. Ingen annan säljer idag FF-kameror med BSI-sensorer. Ingen annan tillverkare har snabbare teknisk utvecklingstakt idag

http://www.dxomark.com/cameras#hideAdvancedOptions=false&viewMode=list&yDataType=rankDxo

Det intressanta med Leica är att man lyckas hålla sin marknadsposition trots att man väl inte lanserat någon enda unik nyhet av värde rent tekniskt de senaste 50-60 åren. Jag tror att även andra idag funderar över hur de kan hålla kvar sin marknadsposition fast de inte har råd med spetsutvecklingen och eller saknar kunnandet i vissa avseenden. Då blir det viktigt med andra värden och ingen annan aktör har förvaltat detta bättre än Leica. Det är nästan som om de lever i ett helt eget segment.