Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Har under flera års tid tagit bilder för klubbar, föreningar och lokalpress - främst inom sport och fritidsområdet.
Till och från har jag fått förfrågningar från klubbar, utövare och press om att använda bilderna för egna ändamål. Från början föll jag för "smicker" och beröm, vilket gjorde att jag gav bort saker som jag nu inser har ett ekonomiskt värde. Har därefter bett om betalning, men blir ständigt ombedd att ge bort bilderna mot "cred" samt att sänka priserna och får sällan i enlighet med rekommenderade nivåer från bland annat BLF (Bildleverantörernas förening).
På senare tid har jag för att vara tydlig, angivit att jag i vissa speciella fall kan tänka mig att släppa bilderna gratis för klubbar och spelare, men då krävt en motprestation av något slag. Dock har jag vid flera av tillfällena fått till svar att värdet på motprestationen jag ber om överstiger värdet på att få publicera bilderna utan kostnad!
För att bredda antalet betalande kunder har jag i några av dessa fall bett föreningarna som kontaktat mig att få ta del av sponsornätverk och liknande. Måste konstatera att antingen är jag för dålig som "säljare" eller så är bilderna inte bra nog. (Dock tänker jag att man får inte presslegitimation utan att ha koll på basic och lite till...)
Då sportfoto, kräver att jag har en viss nivå av utrustning och programvaror - behöver jag ta betalt för att i längden kunna ersätta förbrukade kamerahus, skadade objektiv, kostnader för resor mm.
Frågan är någon av er läsare har tips eller funderingar på hur man kan ta detta vidare? Att få "cred" i en byline är fint, men betalar inga fakturor - så dela gärna alla dina tankegångar och ideér som på något sätt kan vara relevant för detta ämne!
Den eminente bortgångne Stefan Olsson skrev ju bl.a. en krönika i F-blaskan som ju är ett organ för proffsfotograferna. I ett nummer jag läste med stort intresse skrev han en lång artikel om utvecklingen på den professionella fotomarknaden. I den analyserade han orsakerna de professionella fotografernas proletarisering.
Notera att det alltså inte handlade om att var och varannan med digitalkamera nu bidrar till det billiga bildflödet - ibland med lika högkvalitativa bilder som proffsen. Nä istället så kom han fram till att antalet yrkesfotograferhade fördubblats på de fem år som gått under perioden 2008 till 2012 (om jag minns rätt). De skulle dela på samma pengar eftersom marknaden inte hade expanderat utan var statisk.
Detta hade konstaterade SO lett till en ordentlig proletarisering av yrkesfotograferna och ett problem var ju också att det gått så fort att många inte kunnat anpassa sig till de nya villkoren. En sak som många dock nu försökte var att ge sig in på videomarknaden där det fanns mer pengar att göra på reklam exv. Problemet var dock bara att det försökte ju många då, eftersom de nya kamerorna alla hade videomöjligheter.
Martin Luther lär ha sagt ungefär: "Du ska äta ditt bröd i ditt anletes svett" när han formulerade en av den "protestantiska arbetsetikens grundvalar". Det kan ju översättas till att det inte är enkelt att överleva enbart som yrkesfotograf idag.
En annan berömd marknadsliberal ekonom fyllde i med ungefär följande ord: "Om du är en dålig skomakare, så kommer dina barn att svälta". Poängen med det var att han skulle inse att han var en dålig skomakare och istället välja en annan försörjning som han kunde leva på. Andra talade om "den järnhårda lönelagen".
Det har även blivit så att de inrättningar som tidningar och institutioner som haft egna fotografer nu hyr in dessa mer vid behov, vilket helt är i linje med den "nya" gigekonomin" vars arbetare förr kallades för "daglönare" - eller så får man bara halvdåligt betalt för någon enstaka bild.
Det finns idag fotografer som tjänar många miljoner på en enda bild som exv. Peter Lik och så finns det alla de som hoppas på att någon ska ringa. Är Peter Liks bilder så fantastiska då? - eller är han bara en jäkligt bra affärsman? Svaret kanske ligger någonstans där emellan.
Hos oss i Sverige och särskilt i de större städerna har det traditionellt funnits ett underlag för många fotografer och det fanns förr t.o.m. en fotoateljé i lilla Vaxholm med så lite som kanske 3000-4000 invånare som stan hade på 60- 70-talen. Den är borta sedan länge. För några år sedan flyttade ett par kvinnliga fotografer in i lokaler alldeles under där jag bor, mitt på huvudgatan Hamngatan i Vaxholms centrum, men den lokalen står mest tom för de är aldrig där.
Men det finns egentligen fler fotografer än så här men de bedriver ofta växelbruk och lever enligt skärgårdstraditionen på flera jobb. En kombinerar med trädgårdskötsel bara för att ge ett exempel.
Jag tycker du har svarat delvis på dina egna frågor. Det är säkert så att det inte är något större fel på dina bilder men det finns inga pengar i den verksamhet du rör dig i. Hade jag varit i dina kläder så hade jag idkat växelbruk eller försökt erbjuda det lokala näringslivet mina bilder. Här i Vaxholm fotograferar de events åt näringsidkarna, möjligen tar en del mäklarbilder och jag vet flera fotografer som tar bilder från båttävlingar m.m. Kommunen köper säkert också en del bilder.
Jag vet dock att man inte blir fet på vad lilla Vaxholm har att erbjuda av fotojobb, så vill man bara syssla med foto, så måste man nog vara en rätt bra affärsman också och man måste vända sig dit där pengarna finns och de finns definitivt inte inom föreningslivet. I föreningslivet rör sig folk för att de tycker det är trevligt. De är där av ideella skäl och inte för att tjäna pengar i allmänhet. Det är en tråkig men tror jag rätt nödvändig insikt.