Annons

Hur ska jag resonera när gratis inte är billigt nog?

Produkter
(logga in för att koppla)
Har under flera års tid tagit bilder för klubbar, föreningar och lokalpress - främst inom sport och fritidsområdet.

Till och från har jag fått förfrågningar från klubbar, utövare och press om att använda bilderna för egna ändamål. Från början föll jag för "smicker" och beröm, vilket gjorde att jag gav bort saker som jag nu inser har ett ekonomiskt värde. Har därefter bett om betalning, men blir ständigt ombedd att ge bort bilderna mot "cred" samt att sänka priserna och får sällan i enlighet med rekommenderade nivåer från bland annat BLF (Bildleverantörernas förening).

På senare tid har jag för att vara tydlig, angivit att jag i vissa speciella fall kan tänka mig att släppa bilderna gratis för klubbar och spelare, men då krävt en motprestation av något slag. Dock har jag vid flera av tillfällena fått till svar att värdet på motprestationen jag ber om överstiger värdet på att få publicera bilderna utan kostnad!

För att bredda antalet betalande kunder har jag i några av dessa fall bett föreningarna som kontaktat mig att få ta del av sponsornätverk och liknande. Måste konstatera att antingen är jag för dålig som "säljare" eller så är bilderna inte bra nog. (Dock tänker jag att man får inte presslegitimation utan att ha koll på basic och lite till...)

Då sportfoto, kräver att jag har en viss nivå av utrustning och programvaror - behöver jag ta betalt för att i längden kunna ersätta förbrukade kamerahus, skadade objektiv, kostnader för resor mm.

Frågan är någon av er läsare har tips eller funderingar på hur man kan ta detta vidare? Att få "cred" i en byline är fint, men betalar inga fakturor - så dela gärna alla dina tankegångar och ideér som på något sätt kan vara relevant för detta ämne!

Den eminente bortgångne Stefan Olsson skrev ju bl.a. en krönika i F-blaskan som ju är ett organ för proffsfotograferna. I ett nummer jag läste med stort intresse skrev han en lång artikel om utvecklingen på den professionella fotomarknaden. I den analyserade han orsakerna de professionella fotografernas proletarisering.

Notera att det alltså inte handlade om att var och varannan med digitalkamera nu bidrar till det billiga bildflödet - ibland med lika högkvalitativa bilder som proffsen. Nä istället så kom han fram till att antalet yrkesfotograferhade fördubblats på de fem år som gått under perioden 2008 till 2012 (om jag minns rätt). De skulle dela på samma pengar eftersom marknaden inte hade expanderat utan var statisk.

Detta hade konstaterade SO lett till en ordentlig proletarisering av yrkesfotograferna och ett problem var ju också att det gått så fort att många inte kunnat anpassa sig till de nya villkoren. En sak som många dock nu försökte var att ge sig in på videomarknaden där det fanns mer pengar att göra på reklam exv. Problemet var dock bara att det försökte ju många då, eftersom de nya kamerorna alla hade videomöjligheter.

Martin Luther lär ha sagt ungefär: "Du ska äta ditt bröd i ditt anletes svett" när han formulerade en av den "protestantiska arbetsetikens grundvalar". Det kan ju översättas till att det inte är enkelt att överleva enbart som yrkesfotograf idag.

En annan berömd marknadsliberal ekonom fyllde i med ungefär följande ord: "Om du är en dålig skomakare, så kommer dina barn att svälta". Poängen med det var att han skulle inse att han var en dålig skomakare och istället välja en annan försörjning som han kunde leva på. Andra talade om "den järnhårda lönelagen".

Det har även blivit så att de inrättningar som tidningar och institutioner som haft egna fotografer nu hyr in dessa mer vid behov, vilket helt är i linje med den "nya" gigekonomin" vars arbetare förr kallades för "daglönare" - eller så får man bara halvdåligt betalt för någon enstaka bild.

Det finns idag fotografer som tjänar många miljoner på en enda bild som exv. Peter Lik och så finns det alla de som hoppas på att någon ska ringa. Är Peter Liks bilder så fantastiska då? - eller är han bara en jäkligt bra affärsman? Svaret kanske ligger någonstans där emellan.

Hos oss i Sverige och särskilt i de större städerna har det traditionellt funnits ett underlag för många fotografer och det fanns förr t.o.m. en fotoateljé i lilla Vaxholm med så lite som kanske 3000-4000 invånare som stan hade på 60- 70-talen. Den är borta sedan länge. För några år sedan flyttade ett par kvinnliga fotografer in i lokaler alldeles under där jag bor, mitt på huvudgatan Hamngatan i Vaxholms centrum, men den lokalen står mest tom för de är aldrig där.

Men det finns egentligen fler fotografer än så här men de bedriver ofta växelbruk och lever enligt skärgårdstraditionen på flera jobb. En kombinerar med trädgårdskötsel bara för att ge ett exempel.

Jag tycker du har svarat delvis på dina egna frågor. Det är säkert så att det inte är något större fel på dina bilder men det finns inga pengar i den verksamhet du rör dig i. Hade jag varit i dina kläder så hade jag idkat växelbruk eller försökt erbjuda det lokala näringslivet mina bilder. Här i Vaxholm fotograferar de events åt näringsidkarna, möjligen tar en del mäklarbilder och jag vet flera fotografer som tar bilder från båttävlingar m.m. Kommunen köper säkert också en del bilder.

Jag vet dock att man inte blir fet på vad lilla Vaxholm har att erbjuda av fotojobb, så vill man bara syssla med foto, så måste man nog vara en rätt bra affärsman också och man måste vända sig dit där pengarna finns och de finns definitivt inte inom föreningslivet. I föreningslivet rör sig folk för att de tycker det är trevligt. De är där av ideella skäl och inte för att tjäna pengar i allmänhet. Det är en tråkig men tror jag rätt nödvändig insikt.
 
Föreningslivet på Allsvensk nivå kan innebära stora pengar. 100 000 i månaden till en spelare är inte orimligt.
Var och en behöver bygga sitt eget varumärke och har en manager som tjänar pengar varje gång spelaren byter klubb.

Hur trevligt det än är så byter spelare klubb för att tjäna ännu mer pengar i Kina eller annorstädes
 
Ja allsvenska klubbar finns det en del pengar i eftersom de är gödslade av TV och möjligen spelbolagen men de är väl ändå undantagen som bekräftar regeln eller hur?? En del klubbar är väl knappt idrottsföreningar i vanlig mening utan mer av kommersiella företag och det finns väl de som är aktiebolag numera rent av. Är Hammarby verkligen att jämföra med IFK Vaxholm eller Vaxholms Konståknings Klubb? Hur väl jackar egentligen Zlatan och den gamla storägaren Anschutz Entertainment Group (AEG) in i den gamla bilden av hela Söders gamla kära fotbollsförening vid Kanalplan? Jag har rätt svårt att känna för Hammarby längre för det är faktiskt bara storbusiness numera.

Resten av idrottsföreingslivet då? Var det inte det mycket av det detta gällde? Att man inte KUNDE få betalt för att alla förväntade sig att ALLA skulle ställa upp gratis. I en sådan situation blir det svårt att betala exv. en förälder som tycker att just hans insats är av ett lite annat slag och således borde betalas i reda pengar medan alla andra förväntas hålla till godo med den stora glädjen att deras barn har någonstans att idrotta.

Jag tror att det vore enklare för fotografen att söka sig ut på den delen av marknaden som handlar med pengar istället men då innebär det samtidigt att fotografen måste acceptera att lämna sin komfortzon och leva på den marknadens villkor fullt ut eller hur. Klarar man inte det behöver man nog fundera ett varv till över sitt yrkesval. Det blir nog svårt att få ihop det annars om man vill bli ersatt i pengar men som Stefan Olsson skrev, så har det skett en rätt brutal proletarisering på väldigt kort tid av fotografernas villkor. Kampen om de sportfotopengarna är nog rätt hård idag och jag slår vad om att en klubb som Hammarby som kanske har Allsvenskans största supporterstöd inte behöver betala ett dugg för mängder av bilder som deras lätt fanatiska supporters så gärna skänker helt gratis till klubben. Alltid finns det väl några hyfsade fotografer bland Bajens 10 000-tals fans eller?
 
Senast ändrad:
Jag tror att det ofta finns en osund relation i värderingen av tjänsten mellan en fotograf och tilltänkta uppdragsgivare i det att fotografen gärna och med glädje utför jobbet och även delar ut det gratis för att få synas. Ponera att tapetseraren gärna tapetserar och pryder väggarna i ditt nya hem för att denne gillar att tapetsera och gärna vill synas.
Tror man som fotograf måste bestämma sig - gör man det som hobby, well då är du i "hobbyfacket" och som uppdragsgivare förväntar man sig en viss nivå. Är du pro så handlar det om mycket mer än bilderna i sig, även om de såklart har betydelse också. Men i grunden handlar det om att bli intressant för marknaden och ett råd är ju att då aldrig ge bort din tid gratis. Är det en hobbys - så fine, men har du en förhoppning om att tjäna en slant - nä. Du är inte mer annorlunda än rörmokaren, målaren, tapetseraren osv..
 
Ja allsvenska klubbar finns det en del pengar i eftersom de är gödslade av TV och möjligen spelbolagen men de är väl ändå undantagen som bekräftar regeln eller hur?? En del klubbar är väl knappt idrottsföreningar i vanlig mening utan mer av kommersiella företag och det finns väl de som är aktiebolag numera rent av. Är Hammarby verkligen att jämföra med IFK Vaxholm eller Vaxholms Konståknings Klubb? [...]

Resten av idrottsföreingslivet då? Var det inte det mycket av det detta gällde? [...] Hammarby som kanske har Allsvenskans största supporterstöd inte behöver betala ett dugg för mängder av bilder som deras lätt fanatiska supporters så gärna skänker helt gratis till klubben. Alltid finns det väl några hyfsade fotografer bland Bajens 10 000-tals fans eller?

Trådskaparens hemsida visar bilder från, bland annat, allsvensk nivå. Där borde det vara möjligt att ta betalt för sina bilder genom lagens sponsorer och spelarnas managers. Där pengarna finns.

Men jag håller med dig i hela ditt inlägg!
 
Jag tror att det ofta finns en osund relation i värderingen av tjänsten mellan en fotograf och tilltänkta uppdragsgivare i det att fotografen gärna och med glädje utför jobbet och även delar ut det gratis för att få synas. Ponera att tapetseraren gärna tapetserar och pryder väggarna i ditt nya hem för att denne gillar att tapetsera och gärna vill synas.
Tror man som fotograf måste bestämma sig - gör man det som hobby, well då är du i "hobbyfacket" och som uppdragsgivare förväntar man sig en viss nivå. Är du pro så handlar det om mycket mer än bilderna i sig, även om de såklart har betydelse också. Men i grunden handlar det om att bli intressant för marknaden och ett råd är ju att då aldrig ge bort din tid gratis. Är det en hobbys - så fine, men har du en förhoppning om att tjäna en slant - nä. Du är inte mer annorlunda än rörmokaren, målaren, tapetseraren osv..

Ja det är nog en svår balansgång.
Själv agerar jag helt på hobby-nivå. Har även vid ett antal tillfällen tackat nej till betalda uppdrag. Jag vill fortsätta som hobbyist och bara fota för nöjets skull.
 
Jag tror att det ofta finns en osund relation i värderingen av tjänsten mellan en fotograf och tilltänkta uppdragsgivare i det att fotografen gärna och med glädje utför jobbet och även delar ut det gratis för att få synas. Ponera att tapetseraren gärna tapetserar och pryder väggarna i ditt nya hem för att denne gillar att tapetsera och gärna vill synas.
Tror man som fotograf måste bestämma sig - gör man det som hobby, well då är du i "hobbyfacket" och som uppdragsgivare förväntar man sig en viss nivå. Är du pro så handlar det om mycket mer än bilderna i sig, även om de såklart har betydelse också. Men i grunden handlar det om att bli intressant för marknaden och ett råd är ju att då aldrig ge bort din tid gratis. Är det en hobbys - så fine, men har du en förhoppning om att tjäna en slant - nä. Du är inte mer annorlunda än rörmokaren, målaren, tapetseraren osv..

Under tiden alldeles innan fotografin slog igenom, så illustrerades exv. tidningar med xylografier. Dessa gjordes med kopparsticksverktyg och bilderna ristades in i ändträ av boxbomträ. De som gjorde detta var en liten grupp starkt efterfrågade specialister. Jag recenserade en gång hennes Xylografi och pressbild för Folkets Historia.

När fotografin slog igenom så kom denna grupp att helt bli omsprungen av de mycket effektivare och billigare mer industriellt anpassade analoga fotoprocesserna. Xylograferna blev arbetslösa och yrkes förpassades snabbt till historiens sophög och fotograferna tog deras plats som de kom att dominera i över 100 år. Mängder av fotografer fick jobb men även fortsatt så var det ett yrke som ställde rätt väldefinierade krav på utövarna. Inte vem som helst blev "fotograf" med stort F.

Så har det rullat på fram till digitaliseringen och inte minst telefonernas kameror snabbt kom att göra fotografering till varenda smartphoneanvändares hobby. Delningskulturen på Internet har gjort resten. Vi har nu fortfarande en stor grupp fotografer som det som hänt inte lyckats ta till sig det ändrade läget. Vem som helst tar nu bilderna och vem som helst köper - allt billigare bilder. Allt färre kommer kunna leva på en vettig nivå med enbart fotografi som yrke.

Fotograferna kommer vara helt chanslösa för de har till skillnad från de medeltida yrkesutövarna inga skrån bakom sig. Många är inte anställda utan är företagare och därför är det svårt för gruppen att agera gemensamt för man har helt enkelt inte några gemensamma intressen.

Ovanpå detta finns det nu fantastiska DAM-system (Digital Asset Management) som automatiserar efterbehandlingen av fotografernas bilder helt. De behöver på många ställen idag bara tömma bilderna i en digital folder, så gör systemen resten.

En del fotografer hävdar fortfarande att maskinerna inte kan ersätta den skicklige fotografens unika kunskaper men verkligheten är en annan nu eftersom allt kan översättas i algoritmer. Kvaliteten då - ja det räcker att den är "tillräckligt bra" och det är den sedan länge. Framtiden ser tyvärr inget vidare ut för fotograferna för antingen gör DAM-systemen jobben med efterarbetet eller så gör hobbyisterna jobbet med att båda ta bilderna och färdigställa dem och allmänheten som är närvarande 24:7 överallt i världen kommer ta bilderna "där det händer" långt innan några proffs ens fattat att "det hänt".
 
Gick lite fort ...

Lena Johannesson hette kvinnan som skrivit den mycket intressanta avhandlingen "Xylografi och pressbild", som jag hade nöjet att ta del av och recensera.
 
Ahh! Tänk att sitta vid fotbollsplanen och karva in det man ser i änden på en bit buxbom.

:)

Petter, xylografi är xylografi och vem vet, om du tar upp yrket, så kommer du garanterat att ha en nästan helt egen nische åtminstone. :) När du nu startar en ny karriär som xylograf, så glöm inte att nämna då att det var jag som tipsade dig denna idag helt tomma planhalva!
 
Jag vill gärna tro att det på stora sportevenemang kommer att behövas fotografer.
Publiken tillåts i allmänhet inte ta in systemkameror så de kan knappast leverera fina närbilder. På mindre evenemang finns det många hyffsade hobbyister som tar bilder så där är nog konkurensen stenhård. Många unga idag värderar inte en bild så högt heller, bilden är rolig en kort stund och glöms sedan bort. Är dessutom tveksam om hur viktig kvaliten är. Den lokalblaska jag har är bedrövlig speciellt när det gäller sportbilder troligen för att det inte spelar någon roll de säljer till abonemangskunder och får inget bättre betalt för bra bilder än dåliga. Men med stora bilder så slipper man skriva en massa brödtext och spar tid. Pressen kämpar för lönsamhet så jag ser ingen ljusning där. När det gäller klubbar tycker jag att klubbar agenter mm borde vara intresserade.
 
Pengar finns!

https://www.hammarbyfotboll.se/aktuellt/nyheter/positivt-ekonomiskt-resultat-for-hammarby-fotboll/

2019 var ett utmärkt år för Hammarby Fotboll, både på planen och vid sidan om. Ur ett ekonomiskt perspektiv ökade omsättningen markant, och det ekonomiska resultatet hamnade på ca 8 miljoner kronor plus, och det egna kapitalet har ökat till 50 miljoner kronor.

Nu handlar det för fotograferna att visa på hur bilder skulle kunna öka omsättning och resultat för 2020 - tänker jag.
 

Bilagor

  • A4F412C7-CC9A-432C-ADC7-288C5BE77168.jpg
    A4F412C7-CC9A-432C-ADC7-288C5BE77168.jpg
    47.1 KB · Visningar: 5
Jag vet att jag inte har en populär åsikt men jag tror att hela betalnings/rättighetsformen är grundorsaken till problemen med att få betalt.

I princip allt annat du köper så betalar du en engångssumma och gör sedan vad du vill med resultatet. Inte så inom foto.

För en förening/kund hade det varit mycket enklare att värdera ex. att fotografen får 1600:-/timme för två timmars fotande och 2 timmars redigerande, detta resulterar i 5-25 bilder som kunden därefter helt fritt och för evigt förfogar över. Inga konstiga restriktioner.

Istället för att ta betalt för det faktiska arbetet verkar många fotografer hoppas ta den där enstaka ikoniska bilden som de sedan ska kunna leva på under resten av sitt liv.
 
Jag vet att jag inte har en populär åsikt men jag tror att hela betalnings/rättighetsformen är grundorsaken till problemen med att få betalt.

I princip allt annat du köper så betalar du en engångssumma och gör sedan vad du vill med resultatet. Inte så inom foto.

För en förening/kund hade det varit mycket enklare att värdera ex. att fotografen får 1600:-/timme för två timmars fotande och 2 timmars redigerande, detta resulterar i 5-25 bilder som kunden därefter helt fritt och för evigt förfogar över. Inga konstiga restriktioner.

Istället för att ta betalt för det faktiska arbetet verkar många fotografer hoppas ta den där enstaka ikoniska bilden som de sedan ska kunna leva på under resten av sitt liv.

Jättemånga människor jag känner köpte CD-skivor en gång i tiden utan att fritt förfoga över innehållet.
Idag prenumererar många på Spotify, utan att fritt förfoga över innehållet.

Jag tror att du har fel i ditt antagande.
 
Ta CD skivan som exempel, jag kunde ge bort, sälja den eller lyssna på den hur många gånger som helst.

Spotify är som sagt ett abonnemang. Och det är ju ingen slump att båda dina exempel kommer från en annan "upphovsrättsbransch".
 
Ta CD skivan som exempel, jag kunde ge bort, sälja den eller lyssna på den hur många gånger som helst.

Spotify är som sagt ett abonnemang. Och det är ju ingen slump att båda dina exempel kommer från en annan "upphovsrättsbransch".

Nä så klart det inte var en slump. Man köper en viss sorts nyttjanderätt. Musik, film, foto. Det är samma.

Symptomatiskt är väl dock att personen framför kameran/micken ofta har mer betalt än den som sköter inspelningen.
 
Nä, utmaningen ligger nog snarare i att fotograferna är ensamföretagare som är lite för många och slåss om samma intresse.
TV-sändningar från Allsvenskan är värt massor av pengar. Men icke är varje tv-fotograf sin egen i det avtalet. Måhända är de frilansande egenfotografer med tim-ersättning. Men det är storbolagen som tjänar de stora pengarna.
Likadant i musikbranschen. Det är inte hantverkarna (studiopersonalen) som blir rika.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar