Hur räddar jag mig som fotograf?

[jimh]

Hej!
Tja, gissa om den idéen har autobahn i huvet just nu.. får ju TRG22 + 6-24x72 om jag säljer prylarna.

Äh, köp en beggad Sauer iställer så kan du behålla grejerna ;-)

När (knappast om...) lusten kommer tillbaka är det alltid mycket dyrare att börja om från scratch med fotoutrustningen.

Men haglädjen i superbössan, som med all lyxkonsumtion, är förmodligen rätt kortlivad, och bruksvärdet i en STR lika högt. I mina ögon skulle snarare inköp av en pryl i den prisklass Sakon håller innebära risk för att den skulle lasta massa måsten på axlarna, med risk för att du dödar ännu ett intresse....

 

[Niclasfoto]

Ja du har stora grova poänger där Jim! Tack för inspelet!
Vi får se var det landar - Att sälja fotoprylarna till fördel för de nämnda sakerna sitter säkert långt inne hur som helst. Jag vet att jag måste invänta lite tid innan jag kan ta det mogna beslutet.

Jag tror dock att jag absolut skulle bli nöjd med TRG22+zeiss,en även på lång sikt. Jag brukar inte förhasta mig när det handlar om så stora summor pengar. Brukar heller aldrig ångra mig.

EDIT:
Sauer STR är nog inte helt fel, men av ngn anledning känns den lite mindre "out of the box" för mig. Den är så fältskytteinriktad.. det är ju ett hjärnspöke, förstår det och innan jag knallar och slår loss på en TRG så skall jag absolut känna på en STR. Thats for sure!

En viktig aspekt vad gäller trådtemat är ju att jag har ett år bakom mig som "Svensk igen". Jag har varit bosatt i nordnorge (+ svalbard) så många år om inte hela mitt vuxna liv och där ligger nog en oerhört stor sorg, en geografiskt betingad sorg. Kanske svårbegripligt för många med det kan nog påverka en stort att släppa taget om ngt så djupt rotat.

MVH Niclas,

 

[Kenneth T]

Jag har mina egna funderingar och tankar men skulle vilja ha lite tankar //utifrån// så att säga.

Jag förstår dej, men jag tror inte det finns någon mirakelkur som säger gör si eller så.
Lägg din kamerautrustning på hyllan några månader till att börja med, glöm foto, ägna dej åt andra meningslösa saker under tiden. Försök tänka annat än i bilder.
Antingen kommer fotolusten tbx, eller gör den det inte.
Jag skulle tro den gör det, men det behövs tid och annat att tänka och göra under tiden. Lycka till.

 

[Graal]

Ser att du gillar naturfoto. Och är riktigt duktig på det. Många intresanta bilder. Men du skriver samtidigt att "Bilder av dokumentär karaktär med människan i fokus tycks bli allt viktigare för mig."

Har själv åter börjat intressera mig för just den sk "dokumentära bilden" med människor i centrum. Och här finns hur mycket som helst att analysera, dokumentera, undersöka. Vår samtid är egentligen ett enormt outforskat kapitel. Och den dokumentära fotografin idag tycks mera inåtvänd än någonsin, med pictoralism/konstnärsdrömmar/tillgjordhet som ledstjärnor. Den äkta och raka fotografiska bilden av vår samtid lyser med sin frånvaro, även om det finns undantag.

Sitter och läser i Fotografisk Årsbok 1970 vid frukostbordet och hittar där ett kapitel med 60-talstankar, som på ett skrämmande sätt skulle kunna överföras direkt på vår egen tid. När man läser dessa tankar skulle man kunna dra slutsatsen, att den fotografiska utvecklingen i Sverige stått helt stilla i 38 år. Ger några exempel som inspirerar:

"...fotografernas väsentligaste jobb är och förblir undersökningen av människans verklighet."

"Svensk fotografi behöver sin Dorothea Lange och sin Eugene Smith. Av Cartier-Bresson har vi redan så vi klarar oss."

"Det återstår alltjämt för våra främsta fotografer att visa att de är självständiga och insiktsfulla samhällsskildrare... säg ett enda fotografiskt arbete av angeläget samhällsintresse från de senaste 10 åren."

"...att framgångsrikt hävda sin personlighet gentemot kundens pengar. Fotografen tar alltid pengarna..."

"Svensk fotografi har börjat lida av en viss intellektuell och estetisk kyla"

"Vi måste lämna konstnärsdrömmarna, betacka oss för halvhjärtad uppskattning och enas om att vi ingenting har att förlora på att lämna skönkonsten för att bli fränare och hänsynsfullt egensinniga."

"Fotografin speglar knappast vår tid och det tidstypiska. Vi lever i en hetsig, sekulariserad och splittrad värld. Den är full av påståenden och förnekelser, konst och antikonst, form och formupplösning, oro, spänning och förflackning. Det öppnas nya dörrar och gamla stängs. Inför våra ögon uppenbaras nya världar i stort och smått. Hur mycket av detta kan vi utläsa i fotografin? Den fotografiska bilden är alltför ytlig och oengagerad. Fotografin nöjer sig med ett tillrättaläggande och ett estetiserande."

 

[Jonas L. Svensson]

känn ingen press av att du måste hålla igång intresset.

Jag hamnade i lite av samma situation i våras, har alltid varit överintresserad av jakt, till och med haft magsår av jaktlust. men plötsligt, efter en dålig toppjaktsvinter tappade jag intresset helt. luftgevärsskytte, lerduveskytte, kulskytte, jaktstigar, jaktforum, småviltsjakt, nej inget kändes lockande längre. men jag kan säga att jag är nästan glad över den här svackan. man kunde slappna av och man kunde släppa pressen av att alltid ligga på topp. nu fick jag istället chansen att prova på något nytt. göra som jag ville. börja om på nytt. och jakten fanns ju där som jag skulle kunna återvända till när som helst, en viss trygghet.

nu betyder fåglar och foto lika mycket för mig som jakten gjorde för ett år sen. nu sådär efter några månaders helt uppehåll börjar jakt intresset komma krypande igen, man tar fram bössan och pillar lite på den i lugn och ro. man hittar en stor kartong med bäverskinn man skjutit tidigare, väcker gamla minnen från jaktsituationer som man helt glömt.



så mitt råd är att du säger till dig själv att intresset kommer tillbaka förr eller senare, bara en tids fråga. ställ tryggt in kameran i garderoben och sälj för guds skull inte telet eller kameran om du verkligen inte behöver, gör du det kommer du känna det svårare att komma tillbaka.

hadet bra.

//jonas

 

[Palletheking]

Mitt intresse har till o från varit rätt klent. Nu de senaste månaderna har jag börjat göra lite affär av mitt fotograferande, vilket helt klart stimulerat intresset en del. Att jag dessutom kompletterat utrustningen med ett par manuella Zeiss-gluggar har också hjälp mig att hitta tillbaka till det jag älskade med foto från början. Att hantera kameran mer manuellt gör det roligare för mig. D3 plus Zeissoptik gör fotande så filmlikt som det kan bli, förutom den helt äkta varan. men min komb tycker jag förenar det bästa av två världar.

Mitt tips är således att du säljer av det du har och köper en D3/D700 plus ett par Zeiss-gluggar. Naturligtvis är också nya fotografiska uttryckssätt alltid en exra krydda. Kom på nu att Zeiss börjat göra optik även till Canon, så du kan behålla och komplettera istället.

 

[Niclasfoto]

tackar för svar, alla!

Har beslutat att omfördela lite prylar nu.. omfördela lite ekonomiska värden alltså. Men det kommer att få ta tid.

Jag tror nog att det kommer att falla en stor tung sten från mina axlar den dagen jag har sålt det mesta och de flesta. Den bördan består till stor del av ngt jag kämpat med i många år, nämligen teknik/digital-hysterin. Jag menar inte att jag är hysterisk eller fixerad utan att jag hela vägen försökt att inte bry mig om teknik men varit tvungen för att hänga med.. ogillar det så starkt och tanken på att slippa det känns nästan overkligt trevlig

Testar lyckan på blocket men eftersom jag inte har säljil så behöver jag fina bud...

Jaja, så kan det gå folkens. Sorgligt helt klart.

 

[Glenn Bark]

Sorgligt ja, men det låter ändå som du är lite nöjd med beslutet och det är ju det som är det viktigaste...vad DU tycker

Sen känner jag igen mig själv i dina tankar om "...inte bry mig om teknik men varit tvungen för att hänga med...". Absolut tankvärt, det där.

mvh Glenn

 

[Niclasfoto]

tack
jo det måste få ta ett tag till och kanske vore det smartast att vänta in våren.. det kanske vänder lite då.
Tar det lugnt, men som sagt så står jag där jag står idag. Nöjd men med en slags sorg.

Man kan ju också tänka sig att "man är bra bortskämd, som lägger så mycket energi ned i något man inte alls är beroende av för att överleva".. ja jag kan känna så ibland men det gör inte bekymret mindre.