Förberedelser ger självförtroende.
Har fått erbjudande om att fota ett borgerligt utomhusbröllop i vår - en bekants bekant. Har nyligen gått ut skolan som främst innehöll journalistik, men även en del foto. Nu jobbar jag på ett magasin som reporter, men fotar en del åt tidningen också - även rena fotojobb. Känner mig dock inte "proffessionell" - kan jag ta jobbet ändå? Vill ju ha erfaranheten... Tänk om jag misslyckas? Har ingen höjdarkamera heller - Nikon D50 med extern blixt och standardobjektiv - duger det? Det funkar ju för tidningen? Hur mycket bör jag ta för jobbet? De vill att jag plåtar under vigseln, uppställda bilder efteråt på paret och familjen och sedan mingelbilder på gästerna på mottagningen, sedan vill de ha bilderna grundredigerade på en CD (jag får inte rättigheterna) och kanske några extra redigerade för förstoring. Jag är inte kung på redigering heller, men kan skapligt. Vad tycker ni? Kan jag ta det?
Hej!
Jag tycker nästan det låter som om du lider litet av dåligt självförtroende vilket samtidigt verkar konstigt när du arbetar med fotografering på tidningen. Själv blev jag för ett par år sedan ombedd att fotografera min bäste väns bröllop i kyrkan och sedan dokumentera efterfesten. Att säga att jag våndades är en underdrift men det hela blev fantastiskt lyckat för alla inblandade. Så här gjorde jag:
Jag förberedde mig!
Jag for ut till kyrkan vid samma tidpunkt på dagen som brölloppet skulle äga rum veckan innan, dessutom fick jag med mig brudgummen så att vi kunde ta litet provbilder och diskutera vinklar. Jag antecknade litet inställningar för inomhus och utomhus, medveten om att vädret kunde ändras.
Brudparet ville ha några porträttbilder var för sig och med sina barn från brölloppet så jag planerade vart man skulle kunna ta dessa utomhus och sedan vart man kunde plåta om himlen öppnade sig...
Jag pratade med paret om att de behövde lägga in tid i för fotograferingen efter vigseln inne i kyrkan, ute på trappan etc så att även gästerna kunde få reda på det innan vigseln eftersom alla skulle vidare till festen i en hyrd lokal.
Apropå det så for jag även ut och rekade vid festlokalen och fann där en gammal mur som var rätt charmig. Det skulle ju komma nära 100 gäster och jag fick en snilleblixt! Efter ett samtal med festvärdinnan och toastmastern så arrangerade jag det så att värdinnan tog hand om alla familjer som kom och bockade av dem från gästlistan, sedan fick de ta en liten promenad till baksidan av huset där jag stod redo. Jag tog ett par bilder på alla sällskapen när de var fint uppklädda och sedan gick de in i festlokalen.
Just den här detaljen blev bruden extremt glad över eftersom alla familjebilderna blev så bra och alla var så fint uppklädda. Fördelen för mig var ju att nu kunde jag slappna av, ALLA skulle ju finnas med i albumet på minst ett kort. Det kan ju vara litet kaotiskt att fototgrafera folk när de sitter och äter vid fyra paralella långbord.
(Många av gästerna beställde också kopior av dessa bilderna efteråt...)
Men kameran då?
Jag hade bara en kamera på sex megapixel på den tiden men jag hade mina optiker 18-50 2,8 Sigma samt mitt macro 100 2,8 USM(toppen). Sedan tog jag med min gamla analoga kamera som backup i kyrkan och trots att det inte hade behövts plåtade jag alla moment både digitalt och med film. Detta kändes som overkill i efterhand... det hade räckt med den digitala kameran men det var skönt att ha film och massor av extra batterier ifall...
Med andra ord, tänk efter före! Försök inte göra allt själv, blanda in den som planerar festen, schemat för brölloppet etc och kom förberedd så kommer det att gå bra. Jag fick faktiskt fina bilder från parets förberedelser när de gjorde sig iordning så allt måste inte hänga enbart på kyrkan.
Hoppas det var någon hjälp.
M v h
Stefan
