Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hur mår fotografikritiken?

Produkter
(logga in för att koppla)

J. S-g.

Aktiv medlem
När jag ikväll läste en intervju med Luc Delahaye i Guardian började jag fundera hur det egentligen står till med fotografikritiken i allmänhet och kanske i Sverige i synnerhet. Förvisso var stycket jag reagerade på i Guardian exemplariskt förstockat och ignorant:

Delahaye responded with unruffled politeness which might have been partly influenced by the temporary presence of Nora. One does not ask a lady her age, but at a guess I would say she was two weeks. Delahaye had brought Nora from the bedroom (his wife was not present) and, sitting at the table, hefted her expertly into the crook of his arm and deftly gave her a bottle. I remarked that photographers were always so handy with their hands - I once knew one who repaired gas stoves.

Men det fick mig att fundera. Vad syftar fotografikritiken till? Var finns den? Finns den över huvud taget i Sverige?

Pliktskyldiga anmälningar av nya utställningar på Hasselblad Center -- anmälningar som är förvånansvärt fria från både budskap och analys -- och kanske en recension av någon fotograf med "tillräcklig tyngd" någon gång emellanåt (William Egglestons Los Alamos är det senaste jag kommer att tänka på) föranleder inte så värst mycket reflektion från läsarens sida.
 
Jag håller med i stort. När journalister/kritiker presenterar fotografer i Sverige så återberättar vi vad fotografen säger om sina bilder och lämnar över resten till betraktaren. Bekvämt och oförargligt. Man slipper stöta sig med någon.

Men en del kritiker går djupare. Ett bra exempel Peder Alton som bland annat brukar skriva om fotografi i Dagens Nyheter då och då.

Här är ett exempel
 
Visst är Peder Alton stundom ett undantag i det karga landskap som kallas svensk fotografikritik, men det måste finnas fler skribenter och fler forum än DN:s kultursida.

Tidskriften Fotos huvudartiklar brukar visserligen handla om en specifik fotograf, men det är sällan som de tränger särdeles djupt in i dennes produktion, dennes bilder.

SFF:s Fotografisk tidskrift har ibland intressanta artiklar (som den om polisfotografin i ett ganska nytt nummer), men de fokuserar generellt mer på arbetet fotograf än på bilderna eftersom det är en förening för yrkesfotografer.

Hur är det med konsttidskrifterna? Kort sagt, var finner jag goda artiklar och en god debatt om fotografi (svenskt eller utländskt)?

Det kan tyckas som om devisen "en bild säger mer än tusen ord" har resulterat i en rädsla för dessa tusen ord. Säg att jag har fel!
 
ANNONS
Januarirea hos Götaplatsens Foto