Hur många digitalbilder tål en förstoring?
- Trådstartare Liax
- Start datum
Graal
Avslutat medlemskap
"Ett illa exponerat neg går vanligen att rädda vid kopieringen, men ställer dessutom till jätteproblem vid eventuell skanning." "papperet har de egenskaper som kompletterar processen."
Någon skriver så.
När det gäller färgneg är toleransen för felexponering ganska stor. Men med svartvitt behövs inte så stor underexponering för att detaljer ska förloras och då kan man inte rädda bilden vid kopieringen. Kvalitéten blir inte densamma med igensotade skuggor t.ex. Påståendet är alltså inte riktigt rätt.
Någon skriver så.
När det gäller färgneg är toleransen för felexponering ganska stor. Men med svartvitt behövs inte så stor underexponering för att detaljer ska förloras och då kan man inte rädda bilden vid kopieringen. Kvalitéten blir inte densamma med igensotade skuggor t.ex. Påståendet är alltså inte riktigt rätt.
hmoss
Aktiv medlem
Behövs inte. Jag har själv massor. Vad jag sade, och menade, är att själva iden att använda en skanner för att skanna negativ är vansinnig, egentligen..
Det finns många skäl för mitt påstående. Några exempel:
Negativet har en mask som stjäl c:a 1,5 bländarsteg och således kräver väldigt mycket mer av skannern än ett dia.
Negativen är ofta, till skillnad från dior, rätt risigt exponerade "för att toleransen är så stor"
I negativet återfinns högdagerdetaljerna i de absolut mörkaste delarna. Skannern förväntas alltså prestera sina känsligaste inläsningar där mörkerseendet ställer till störst problem.
Negativet är en dålig referensbild eftersom de flesta av oss har svårt att i huvudet "konvertera" negativets färger för jämförelse.
Så, vad jag sade gällde förutsättningarna att skanna negativ. Att det sedan går att göra med så goda reslutat som det gör är fantastiskt, men inte självklart. Snarare tvärtom!
Jag håller inte med. Visst stjäl neggmasken ljus, men det är ingen påfrestning för skannern eftersom det bara är att ösa på mer ljus för att tränga igenom det. Dia är värre, för där är densitetsomfånget i själva emulsionen så stort så att det krävs mycket mer av CCDn i skannern.
Ett negativ har ett densitetsomfång som sällan överskrider 2 D vilket är en lätt match. Ett högst normalt dia överskrider lätt 3 D och det är tufft för skannrar att fixa. Problemen jag upplever med negativ är snarare färgkorrigeringen, där håller jag med dig.
Ett negativ har ett densitetsomfång som sällan överskrider 2 D vilket är en lätt match. Ett högst normalt dia överskrider lätt 3 D och det är tufft för skannrar att fixa. Problemen jag upplever med negativ är snarare färgkorrigeringen, där håller jag med dig.
hmoss
Aktiv medlem
Jag väntade mig inte särskilt mycket medhåll, det skall erkännas..
Poängen är nog att dessa faktorer en och en vore relativt små problem, men de påverkar tillsammans.
När det gäller negmasken håller din teori fint i min bok också, om det bara vore frågan om att se igenom den, men det är det inte. Skannerns CCD skall bortse från den samtidigt som den skall plocka detaljer av rött, grönt och blått - och blandningar av dessa - i samma ljus.
Och.. den skall prestera bäst i de tätasta partierna, för vi vill ju inte ha brus i högdagrarna i den färdiga, konverterade RGB-bilden.
mipert
Aktiv medlem
”Ahaaa... en själsfrände!!”
Alltid trevligt att räcka en värmande hand i diskussionsmörkret.
Men jag måste påpeka att jag är negativanhängare, dia kör jag knappt längre (och nu är det digitalt som gäller).
Dia har jag ibland använt för framförallt produktbilder eftersom man måste bryta sin arbetsrutin ibland. Ta gatubilder med storformat och porträtt med kompaktkamera är andra exempel.
Men visst är det ett bekymmer att det bästa negativet ka vara besvärligare att skanna (i en enklare skanner) än ett som är tekniskt sämre.
Alltid trevligt att räcka en värmande hand i diskussionsmörkret.
Men jag måste påpeka att jag är negativanhängare, dia kör jag knappt längre (och nu är det digitalt som gäller).
Dia har jag ibland använt för framförallt produktbilder eftersom man måste bryta sin arbetsrutin ibland. Ta gatubilder med storformat och porträtt med kompaktkamera är andra exempel.
Men visst är det ett bekymmer att det bästa negativet ka vara besvärligare att skanna (i en enklare skanner) än ett som är tekniskt sämre.
hmoss
Aktiv medlem
Inte negativ till negativ
Min ton kanske av någon uppfattades som att jag ogillar negativ färgfilm, men så är det inte alls. Jag använder ofta negativ film av olika slag, bara inte när jag vet att jag skall skanna in bilderna och i första hand använda dem i digital form.
Det som föranledde mitt inlägg om skannerns dilemma med negativ är att jag tycker att man bör erkänna och fokusera på de särskilda problem som faktiskt finns. Det brukar till och med göra resultatet bättre.
Och så kan jag ju då och då irritera mig på ord som "negativskanner" och "CMYK-skanner"..
Min ton kanske av någon uppfattades som att jag ogillar negativ färgfilm, men så är det inte alls. Jag använder ofta negativ film av olika slag, bara inte när jag vet att jag skall skanna in bilderna och i första hand använda dem i digital form.
Det som föranledde mitt inlägg om skannerns dilemma med negativ är att jag tycker att man bör erkänna och fokusera på de särskilda problem som faktiskt finns. Det brukar till och med göra resultatet bättre.
Och så kan jag ju då och då irritera mig på ord som "negativskanner" och "CMYK-skanner"..
mipert
Aktiv medlem
Re: Handen på hjärtat..
Detta är en intressant tanke som en del har tagit upp ibland, Att det där skarpa diat visade efter skanning tydliga tecken av att vara tagen med 1/20 sekund på fri hand efter en språngmarch.
Jag har en stillebenbild hängandes på väggen hos en vän (som jag tagit) och den är så där otroligt knivskarp. Jag jämför alla bilder med den och jag känner ofta att den skärpan får jag aldrig numera. Med samma material och materiel.
Men jag såg också Peter Lindberghs Åhlensbilder i fotografisk tidskrift (no.2 ?) och de har samma (o)skärpa som mina bilder. Han har fotograferat Tatjana med F5 och svartvit film. Den finns en luddighet som är typisk för småbild. Men när jag såg dem i butik i stort format imponerades jag av att han kunde få så skarpa bilder med småbild.
Och detaljgranskar man många bilder som man trodde var sådär knivskarpa (omslag på Cosmopolitan exempelvis) märker man att de inte är bättre än ens egna. Skärpemässigt alltså ;-)
Detta är en intressant tanke som en del har tagit upp ibland, Att det där skarpa diat visade efter skanning tydliga tecken av att vara tagen med 1/20 sekund på fri hand efter en språngmarch.
Jag har en stillebenbild hängandes på väggen hos en vän (som jag tagit) och den är så där otroligt knivskarp. Jag jämför alla bilder med den och jag känner ofta att den skärpan får jag aldrig numera. Med samma material och materiel.
Men jag såg också Peter Lindberghs Åhlensbilder i fotografisk tidskrift (no.2 ?) och de har samma (o)skärpa som mina bilder. Han har fotograferat Tatjana med F5 och svartvit film. Den finns en luddighet som är typisk för småbild. Men när jag såg dem i butik i stort format imponerades jag av att han kunde få så skarpa bilder med småbild.
Och detaljgranskar man många bilder som man trodde var sådär knivskarpa (omslag på Cosmopolitan exempelvis) märker man att de inte är bättre än ens egna. Skärpemässigt alltså ;-)
