Hur många digitalbilder tål en förstoring?

[Liax]

Sedan jag köpte min lilla digitalkamera har jag upplevt en mindre rennesans när det gäller mitt fotograferande, men också en förändring i noggrannhet.

När jag fotograferar med min digitalkamera jobbar jag mer med bilderna i Photoshop efteråt, det känns som ett naturligt steg. Och eftersom Photoshop är ett så pass kraftfullt verktyg märker jag på mig själv att jag ibland accepterar mindre bra bilder med inställningen "ääääh, det fixar jag i Photoshop".

Självklart kan man resonera som så att medlen helgar målet, och att så länge jag får ut bra bilder i slutändan så borde jag vara nöjd. Men problemet är att jag inte är så säker på att de är bra.

Kontentan är den att samtidigt som jag fotagraferar mer än tidigare så har denna ohämmade tillgång på exponeringsmöjligheter gjort mig lite slarvig. Och det på ett sätt som jag sällan skulle acceptera om jag fotograferade med min filmbaserade kamera. Jag tolererar felexponeringar och allmännt slarv mycket oftare nu. Och jag är övertygad om att jag inte är ensam om denna sak.

Frågan blir då; hur många av mina helt digitalt framställda bilder skulle tåla en rejäl förstoring, utskrift och granskning av publik? På samma sätt som jag under årens lopp satt mina svartvita kopior och diabilder under lupp. Och hur många av alla de digitala bilder som finns här på fotosidan skulle klara en sådan granskning.

Men så undrar jag om det verkligen spelar någon roll i slutändan. För hur ofta betraktar jag inte bilder på datorn, och hur sällan betraktar jag inte utskrivna förstoringar på papper?

Men så tänker jag ändå, är det inte ett bevis på kvalité? Att man behärskar tekniken? Eller skit in blir skit ut, som man säger!

Eller med andra ord: Det skulle vara kul att se hur många av alla dessa digitala och Photoshoppade bilder som skulle klara en traditionell utställning, håller kvalitén måttet? Eller har digitalkamerans intåg sänkt den fotografiska kvalitén. En samvetsfråga kanske!

/Joakim

 

[sagan]

Jag gillar inte att fixa med bilderna i bildbehandlingsprogram, så jag ser till att göra bilderna så exakt som jag vill ha dem från början, så att jag kan hålla bildbehandlingstiden till ett minimum...om jag behöver fixa till dem mer än jag förväntat mig så ser jag det som ett misslyckande.

Meningen är absolut att mina bilder ska bli bra i minst A3...känns rätt fel att köra med en 10D annars..

 

[.Z.]

Kim10D skrev:
Jag gillar inte att fixa med bilderna i bildbehandlingsprogram, så jag ser till att göra bilderna så exakt som jag vill ha dem från början,

Hur upplevde du det med din 7i? Jag tycker att jag oftast behöver dra lite i nivåerna för att få till det, kan vara som Joakim säger att jag var noggrannare när jag fotade dia...

När jag använde dia (för ett år sedan), så visste jag att ifall jag skulle projicera, så var det bara total noggrannhet som gällde. Jag tycker att jag är noggrann idag också när jag skippar den evaluerande mätningen & kör centrumvägt eller spotmäter, likt förbaskat så behövs det oftast lite nivåjusteringar i PS efteråt. Vet inte om det beror på kameran eller mig...

Larsa

 

[jensohlsson]

Jag tror att du har rätt Joakim. Arbetar man med bilder som skall publiceras i en tidning är digitalkamerorna både himmel och helvete. Himmel för att det är så lätt och att man slipper scanna. Jag redigerade precis 200 bilder till ett magasin, tänk om jag hade behövt scanna hela bunten först!

Men det är också ett jäkla helvete för inställningen blir lätt så som du beskrev Joakim. Folk har dessutom mage att bli förvånade när man meddelar att deras 3-4 stegs underexponerade blandljusbild tagen på frihand faktiskt inte går att få speciellt bra hur skicklig man än är i Photoshop. Färginformationen räcker helt enkelt inte. Så är det. Men det fattar inte alla som man sätter en digital kamera i händerna på.

Samma med färgstick. Det är klart att man KAN justera det i Photoshop, men är det så dum idé att sätta på ett gammalt hederligt 80B-filter om man ska fota innomhus utan blixt? Man "förverkar" en hel del nivåinformation varje gång man förändrar något av fotografens misslyckande. Och resultatet blir därefter.

Att göra rätt från början är alltså precis lika viktigt idag som förr. Inte minst för att slippa gå igenom 10 alternativexponeringar för varje bild, bara för att fotografen inte orkade exponera ordentligft från början.

/Jens (som inte allt är sur, trots att jag kanske låter så..

 

[sagan]

larsaz skrev:
Hur upplevde du det med din 7i? Jag tycker att jag oftast behöver dra lite i nivåerna för att få till det, kan vara som Joakim säger att jag var noggrannare när jag fotade dia...

Det är inget konstigt att du får fixa med (kontrast)nivårna lite, det är ju för att de ska se bra ut på skärmen..tror faktiskt du får fixa med nivåerna när du skannar in en dia oxå ;-)

jensohlsson skrev:

Samma med färgstick. Det är klart att man KAN justera det i Photoshop, men är det så dum idé att sätta på ett gammalt hederligt 80B-filter om man ska fota innomhus utan blixt?

Det verkar vara en mycket bättre ide att ställa in vitbalansen korrekt tycker jag...varför krångla med filter? alternativt så plåtar man i RAW.

 

[Liax]

Skit in - skit ut, är ett uttryck som i all sin enkelhet säger en hel del. Har fått höra det rätt ofta den senaste tiden när jag jobbat med TV-produktioner. Kanske borde även digitalkamerafotografer (inklusve mig själv) tänka på det lite oftare!

Jens, du bekräftar precis det jag misstänkt. Med en digitalkamera är det förhållandevis lätt att få till en bild som ser schysst ut, åtminstone på dataskärmen. Men ska den tryckas eller skrivas ut gäller helt plötsligt betydligt högre krav, vilket inte alla förstår.

Tycker Kim har en sund inställning, att alla hans bilder ska klara en A3-förstoring utan vidare, och att han helst ser så lite mekk som möjligt i datorn efter exponeringen.

 

[Damocles]

Instämmer, även om jag själv gillar möjligheten att ibland sitta och grotta med nån enstaka bild för att pressa ur den sista lilla informationen ur lågdagrar i photoshop. Men det är för mitt eget höga nöjes skull. Och borde funka lika väl med dia som med negativ film, såvida lågdagarna inte beckar igen, men det tycker jag är sällan på digital, annat med högdagrar.

Men möjligheten att fixa en bild med lite fel på är bra, dock inte sagt att man ska slarva med ursäkten "det går alltid att fixa senare". Men skulle man misslyckas tycker jag det är lättare att fixa med en digital bild än film. Speciellt om man bara har en billig scanner.

Till ursprungsfrågan...desto mindre som är gjort och trixat och fixat med, desto mindre information har gått förlorad.

Sen kan ju iofs Neat Image hjälpa till på stora plana ytor för att kunna försora lite extra mot om det funnits massa brus.

 

[jensohlsson]

Damocles skrev:

Men möjligheten att fixa en bild med lite fel på är bra, dock inte sagt att man ska slarva med ursäkten "det går alltid att fixa senare". Men skulle man misslyckas tycker jag det är lättare att fixa med en digital bild än film. Speciellt om man bara har en billig scanner.

Nja, jag håller inte med om det. Att scanna en bild är ju samma sak som att ta en bild med en digitalkamera. Alltså kan man redan i scanningen scanna mörkare eller ljusare, dvs samma som att exponera rikligare eller snålare med en digitalkamera. Ett neg/dia är alltså att jämföra med 5-6 alternativexponeringar med en digitalkamera. Du kan ju scanna om diat/neget. Men du måste för att göra samma sak digitalt ta om hela bilden (om den finnskvar). Så har du 5-6 alternativexponeringar på samma bild du tagit med digitalkameran så tycker jag att det är en riktig jämförelse.

/Jens

 

[sagan]

jensohlsson skrev:
Att scanna en bild är ju samma sak som att ta en bild med en digitalkamera.

jensohlsson skrev:
Ett neg/dia är alltså att jämföra med 5-6 alternativexponeringar med en digitalkamera.

Det är det verkligen inte, du kan aldrig få ut mer information ur filmen än vad som finns från början..oavsätt hur många gånger du skannar..är den utfrätt så är den..tar du därimot en 5-6 olika exponeringar så är antagligen någon rätt exponerad.

 

[kaw]

jensohlsson skrev:
Ett neg/dia är alltså att jämföra med 5-6 alternativexponeringar med en digitalkamera.

Här skönjes en underskattning av exponeringsomfånget en digitalkamera klarar av och en lite underlig ihopklumpning av neg- och diafilm.

Självfallet kan man komplicera jämförelsen men för de flesta duger resonemanget att en digitalkamera motsvarar beteendet hos en normal diafilm och att en negativ film rymmer ett klart större tonomfång, även om det kan vara rätt knepigt att få fram infot ur de mest svärtade (dvs i motivet ljusa) partierna.

 

[hmoss]

Handen på hjärtat..

.. och allvarligt talat..

Hur många analoga bilder tål en förstoring.. egentligen..?

 

[.Z.]

Har också tänkt på det.

När jag under förra året skannade lite gamla, som jag trodde skarpa dior, så upptäckte jag att dom inte alltid var så skarpa som jag trott.

Larsa

 

[Guffa]

Finns det samma tendens till slarv när man fotar med negativ film gentemot dia?

En diabild måste ju exponeras helt rätt för att resultatet ska bli rätt, men en negativ bild ska ju vara rätt så felexponerad innan det gör så mycket. Det kompenserar ju fotolabbet vid kopieringen...

 

[sagan]

För min del så fotograferade jag med dia i 10 år innan jag gick över till digitalt..kan inte säga att jag förändrat noggrannheten alls.
Negativ film har jag aldrig varit intresserad av...men självklart är det så, många väljer att använda negativ film för att felmarginalen är betydligt högre.

 

[jpersson]

Liax skrev:
Frågan blir då; hur många av mina helt digitalt framställda bilder skulle tåla en rejäl förstoring, utskrift och granskning av publik?

Hur många traditionella bilder klarar en ''rak'' förstoring?

Det var kanske inte din poäng men saken är den att problemet alltid har funnits och nog alltid kommer att finnas. Det är klart att man ska rätta felen så tidigt som möjligt och för diafotografer finns inte många alternativ. I mörkrummet har jag samma dilemma som framför datorn men jag försöker att använda det kreativt. Jag skäms inte om samma negativ ger två olika förstoringar vid två olika tillfällen. Det är kanske mitt humör som avspeglas i bilden, min syn på bilden har kanske vuxit? Jag ser inget fel i det.

 

[Guffa]

Jag ställde upp med en digital bild i ganska låg upplösning i min lokala fotoklubbs fototävling för ett tag sedan.

Det var en bild jag tagit med min Olympus C-1 som bara har 1.3 mpixel. Jag hade interpolerat bilden och skrivit ut den i 15x20.

Trots att upplösningen egentligen inte räcker till riktigt för att få ett fullgott resultat i den storleken, var ändå omdömet att den hade mycket bra skärpa.

 

[Damocles]

Jag har en bild(evening ride) i mitt album som jag testade att dra ut på a4 under experts kampanj. För att vara ett pyttelitet utsnitt av typ 900x600 pixlar som sedan interpolerats upp, döm av min förvåning när den såg ok ut så länge man stog på lite avstånd. Det går inte upp mot 4MP och neatimage över himlen, men iaf.

2MP blir helt ok på a4 om du kör rakt av, och 3 eller 4 är alldeles utmärkt.

Men det gäller som sagt att skärpan finns där från början, det går bara att fuska "så mycket" med unsharp mask. Jag har några bilder som haft backfocus på typ 15cm och öppen bländare, trots liten sensor blir inte dessa bra ovan en vanlig 10x15 kopia.

 

[mipert]

Guffa skrev:
Finns det samma tendens till slarv när man fotar med negativ film gentemot dia?

En diabild måste ju exponeras helt rätt för att resultatet ska bli rätt, men en negativ bild ska ju vara rätt så felexponerad innan det gör så mycket. Det kompenserar ju fotolabbet vid kopieringen...

Visst finns en större marginal för fel men bara om man accepterar dem. Man kan kompensera för exempelvis felexponering vid kopieringen men jag kan nog plocka ut en bild som är ett steg underexponerad utan större problem.
Kan jag jämföra två bilder ser jag skillnad på 1/2 steg.

En del diafotografer jag stött på accepterar utan problem ett dia som ligger 0,5-0,7 steg fel.

Så resonemanget är både rätt och fel, man kan göra en visuellt bättre bild genom att justera vid kopieringen men vill man ha optimalt resultat är toleranserna (framförallt för underexponering) små.

Ett skäl att många upplever dior som bättre beror oftast på att de allra flesta fotografer exponerar sina neg för snålt.
Man skall inte jobba på samma sätt med dia som med neg, de är två olika material.

Min åsikt är:
att eftersom man ”vet” att neg har större tolerans är man inte lika noga med framförallt exponering.
Resultatet blir då ibland inte perfekt och man väljer då dia för de ”viktiga” bilderna, negfilm kör man för semesterbilderna.

 

[Graal]

Bilder bäst på papper.

En bild ska betraktas på papper när den bedöms. En bra digitalt framställd bild kommer inte till sin fulla rätt förrän den finns i utskrift på ett högkvalitativt fotopapper och med en fotoskrivare av hög kvalitét. Det är betydligt vilsammare för ögat att se bilden så än på skärmen. Att åstadkomma en digital kopia av hög kvalitét på papper kräver också träning, kunskap och erfarenhet. Det ger sig inte självt och är inte originalfilen tillräckligt bra vad gäller exponering, skärpa etc. så kan du inte med något dataprogram i världen åstadkomma denna högkvalitativa bild. Dessutom är ju grunden densamma i både analog och digital bildframställning. Har du ingen känsla för bild eller komposition mm. så blir resultatet inte lika bra oavsett om tekniken är perfekt.

 

[hmoss]

Ahaaa... en själsfrände!!

mipert skrev:

Min åsikt är:
att eftersom man ”vet” att neg har större tolerans är man inte lika noga med framförallt exponering.
Resultatet blir då ibland inte perfekt och man väljer då dia för de ”viktiga” bilderna, negfilm kör man för semesterbilderna.

Tack för den kommentaren. Det är så kul att någon gång få höra någon annan säga det..

Under alla år jag hållit på med utbildning av olika slag har jag deklarerat samma åsikt: Det finns inga särskilt stora avvikelser från ett perfekt exponerat negativ.
Merparten av det vi kallar "tolerans" är felexponeringar som vi, eller någon stackars assistent, får vrenskas med i kopieringen.

Negativet är ett halvfabrikat, utvecklat och konstruerat för att leda till en bild på papper och där papperet har de egenskaper som kompletterar processen.

Ett illa exponerat neg går vanligen att rädda vid kopieringen, men ställer dessutom till jätteproblem vid eventuell skanning.

Och vet jag att mina analoga bilder skall digitaliseras, redan när jag väljer material, så väljer jag aldrig negativ film.

Det är nämligen vansinne, egentligen.. att försöka skanna ett neg.