De gånger jag har kasserat hårddiskar har jag lagt dem på en betongplatta och kört ett spett genom diskdriven ett par ggr. Det tar bara några sekunder och borde försvåra en del för de som är nyfikna. Disketter klipper jag sönder med en plåtsax rätt över. Innehållet på ett minneskort eller usb-minne blir oåtkomligt för de flesta om man strimlar det med en plåtsax.
Nu kan jag ju inte hålla mig, jag måste bara berätta en liten anekdot
Ungefär i mitten av 90-talet, när fildelning via internet ännu inte hade tagit fart, så fick man ju skaffa piratkopierade spel och program via "en kompis kompis" på CD-ROM. En kompis till mig var just den där "kompisens kompis", han försåg alla på skolan med CD-skivor fullmatade med allehanda roliga spel och program.
I samma veva hade jag upptäckt att man kunde skicka fejk-email genom att logga in direkt på SMTP-servern via TELNET. Vill minnas att det inte var helt lätt att skriva mailet, det var en massa obskyra kommandon som behövde skrivas in för att få iväg mailet. Men poängen var just att man själv angav vilken mailaddress som skulle stå som avsändare (mig veterligen fungerar detta än idag på SMTP-servrar som inte kräver inloggning). Vad vi gjorde, givetvis på skämt, var att skicka ett litet email till kompisen ifråga addresserat från påhittatnamn.på
[email protected]. Trots våran knaggliga skol-engelska lyckades vi få ihop ett email som vår kompis tog som trovärdigt. Vi skrev bland annat att han omedelbart skulle upphöra med sin pirat-verksamhet, att SÄPO var inblandade, och annat larv. Vad vi inte hade räknat med var att han skulle ta mailet på fullaste allvar!
Dagen efter berättade han om mailet, och om hur han hade skruvat isär sin dator, tagit ur hårddiskarna, skruvat isär hårddiskarna, och gått lös på dem med sin pappas vinkelslip.
Då var det inte så roligt längre...
