Hur blir man sportfotograf?

[Flight LH786]

Ber om ursäkt om tråd finns men jag undrar:

Hur blir man fotograf på fotbollsmatcher?
Jag förstår att man helst ska vara anställd av tex någon mediablaska eller liknande men finns det inga andra sätt då jag inte söker betalning utan mest gör det för att jag tycker det är kul.

Varje gång jag är i Barcelona eller London och går på fotboll tar jag med mig min DSLR. (I England är det dock ibland problem då dom inte gillar DSLR på arenorna).

I Barcelona är det bara knata rakt in med 70-200 om du vill, helt fantastiskt.
Grejen är ju att jag gärna vill befinna mig runt planen så man kan använda stativ och slipper störa folk bredvid.

Man kan nog säga att det är en liten dröm jag har, att vara fotograf på sport-evenemang.
Är den enda vägen att vara anställd eller riktigt bra kontakter?

Tacksam för tips så kanske man kan göra verklighet av detta någon gång i framtiden.

 

[Flight LH786]

Ingen med input? ...

 

[Rommel]

Kanske för du redan svarat? Att man ska fota för tidningar.... Eller känna någon där. Att fota privat får du nog fråga personalen på matchen.



/Stefan R. Nilsson

 

[atotowi]

Klickar på länken som finns till höger

Eller kopian här: www.pic-agency.com

 

[ErlandH]

Är den enda vägen att vara anställd eller riktigt bra kontakter?

Kontakter och kvalité är det enda som betyder något. Lägg ner drömmen om Camp Nou ett tag, börja plåta småmatcher hemmavid istället. Där är det förmodligen inget problem att få sitta vid planen. Erbjud dina bilder till klubben och till lokala tidningar. Är du tillräckligt bra kommer du så småningom att få uppdrag av tidningen, kommer in på större matcher, får kontakt med större tidningar osv.

 

[Grevture]

Ber om ursäkt om tråd finns men jag undrar:

Hur blir man fotograf på fotbollsmatcher?
Jag förstår att man helst ska vara anställd av tex någon mediablaska eller liknande men finns det inga andra sätt då jag inte söker betalning utan mest gör det för att jag tycker det är kul.

Varje gång jag är i Barcelona eller London och går på fotboll tar jag med mig min DSLR. (I England är det dock ibland problem då dom inte gillar DSLR på arenorna).

I Barcelona är det bara knata rakt in med 70-200 om du vill, helt fantastiskt.
Grejen är ju att jag gärna vill befinna mig runt planen så man kan använda stativ och slipper störa folk bredvid.

Man kan nog säga att det är en liten dröm jag har, att vara fotograf på sport-evenemang.
Är den enda vägen att vara anställd eller riktigt bra kontakter?

Tacksam för tips så kanske man kan göra verklighet av detta någon gång i framtiden.

I de flesta lägre serier är det faktiskt bara att fråga och vara beredd att följa eventuella restriktioner om vad man får göra eller var man får ställa sig. Sedan är det bara att sätta igång. Att det finns rstriktioner är självklart, man får ju inte störa spelet och skall inte heller vara ivägen och störa publiken. Olika idrotter har olika restriktioner. I Elitserien (hockey) måste man t.ex. ha hjälm om man står i fotobåsen vid sargen. För fotboll handlar det oftast bara om att inte vara i vägen.

I högre serier är de ofta lite striktare, talar vi riktigt attraktiva matcher så vill man inte ha för många fotografer och har därför restriktioner som att man måste ha ett uppdrag (fota för en tidning, för klubben osv). Är du där för ditt nöjes skull är du ur deras synpunk publik även om du också tar bilder och publiken skall då sitta på läktaren.

Så, några enkla konkreta tips:
- Börja med lägre divisioner, t.ex., en lokal klubb.
- Prata med klubben, i synnerhet i lägre divisioner har klubbar alltid ont om pengar, de kan inte betala för att hyra in en yrkesfotograf till webbilder och liknande. Om du får ha dem som träningsobjekt kan de få bilder att använda på klubbens hemsida osv.
- Lyssna, tänk på att restriktioner ofta finns av en orsak och intye enbart för att de vill vara besvärliga.
- Träna, träna, träna och träna mer. Fotografering påminner om sport i det att man lär sig och blir bättre genom att träna. Titta på sportfoto i tidningar, på sportsajter osv, jämför med dina, kika vad i de bilderna som är bättre (om de nu är bättre och fundera vad du kan göra åt den saken. Träna mer.

Har du gjort det här ett tag så kommer du märka om det är något du verkligen brinner för, då kan du börja fundera på att göra det till ett yrke, även om det bara är på deltid. Och har du väl kommit dit, då kommer du kunna få ackrediteringar.

 

[Falumas]

En annan anledning till att det är bra att träna på dom lägre divisionerna är att det oftast är mycket svårare att fotografera dom. Klarar du dom kommer du lätt fixa dom högre divisionerna. I dom lägre divisionerna hander det alltid mer oväntade saker och ljuset är nästan alltid mycket sämre på all inomhussport.

Jag har dock alltid upplevt det helt annorlunda, i England så har jag aldrig haft problem att få ta med min DSLR och efter matcherna har jag ofta fått gått ut på planen för att fotografera arenan. Har alltid bara varit där som vanlig publik, prata vänligt med vakterna så brukar det mesta gå att lösa i England till skillnad från Sverige där vakterna oftast vägrar att rucka på en endaste regel.

/Karl

 

[Teodor Jonsson]

och ljuset är nästan alltid mycket sämre på all inomhussport.

Jag tror han menade utomhusfotboll

 

[Jedda]

En annan anledning till att det är bra att träna på dom lägre divisionerna är att det oftast är mycket svårare att fotografera dom. Klarar du dom kommer du lätt fixa dom högre divisionerna. I dom lägre divisionerna hander det alltid mer oväntade saker och ljuset är nästan alltid mycket sämre på all inomhussport.

Både ja och nej. I lägre divisioner går ju oftast idrotterna lite långsammare också, vilket är en sak som gör det lite svårare på högre nivåer. De yttre förutsättningarna är dock bättre på högre nivå såklart.

 

[cls]

Både ja och nej. I lägre divisioner går ju oftast idrotterna lite långsammare också, vilket är en sak som gör det lite svårare på högre nivåer. De yttre förutsättningarna är dock bättre på högre nivå såklart.

I och för sig sant, men skillnaden i yttre förutsättningar i högre divisioner gör i mina ögon mycket större skillnad än skillnaden i spelintensitet etc. Jag har exempelvis fotat en hel del hockey på nivå allt från U10 i hallar med knappt ledljus till seniorhockey på ganska hög nivå i hallar med TV-sändningsmässigt ljus. Det är ju helt klart så att det går fortare i elitsammanhang, men å andra sidan är spelet mer förutsägbart och när det gäller ljuset så är det riktigt bekvämt i såna hallar - det brukar vara jämnt och fint och man kommer utan vidare undan med f/2.8 på ISO3200. Värre kan det vara i lägre divisioner där det dels händer mer oväntade grejer, dels kan vara riktigt risigt ljus. Man kan typiskt råka ut för spotlightliknande armaturer som i och för sig kan ge rätt fräcka effekter, men som kräver fasta objektiv f/2 (eller bättre) och som kan vara en mardröm att vitbalansera.

En klar fördel med div 2/3-hockey är dock att man kan ställa sig var som helst i hallen utan att nån klagar - det kan vara ganska låsta positioner i större sammanhang. Nu blev jag riktigt sugen på att fota hockey - tur att hösten är här så att det snart drar igång på riktigt.

 

[Grevture]

hur långt är ett snöre på ICA

Kanske menat att vara roligt, men mest bara ett spydigt, ofta upprepat och allt annat än konstruktivt svar.

 

[afe]

Det är förvånansvärt enkelt att bli sportfotograf, om man har den utrustning som krävs för att ta de bilder man vill ta.

Jag jobbade som anställd fotograf i början av 90-talet, och fotograferade allt möjligt. När jag återupptog det seriösa fotograferandet runt 2005 ringde jag helt enkelt de lokala idrottsföreningarna och frågade om jag fick komma dit och fotografera. Det var aldrig några som helst problem

 

[Grevture]

I och för sig sant, men skillnaden i yttre förutsättningar i högre divisioner gör i mina ögon mycket större skillnad än skillnaden i spelintensitet etc. Jag har exempelvis fotat en hel del hockey på nivå allt från U10 i hallar med knappt ledljus till seniorhockey på ganska hög nivå i hallar med TV-sändningsmässigt ljus. Det är ju helt klart så att det går fortare i elitsammanhang, men å andra sidan är spelet mer förutsägbart och när det gäller ljuset så är det riktigt bekvämt i såna hallar - det brukar vara jämnt och fint och man kommer utan vidare undan med f/2.8 på ISO3200. Värre kan det vara i lägre divisioner där det dels händer mer oväntade grejer, dels kan vara riktigt risigt ljus. Man kan typiskt råka ut för spotlightliknande armaturer som i och för sig kan ge rätt fräcka effekter, men som kräver fasta objektiv f/2 (eller bättre) och som kan vara en mardröm att vitbalansera.

En klar fördel med div 2/3-hockey är dock att man kan ställa sig var som helst i hallen utan att nån klagar - det kan vara ganska låsta positioner i större sammanhang. Nu blev jag riktigt sugen på att fota hockey - tur att hösten är här så att det snart drar igång på riktigt.

Jag har oftast fotat ishockey i elitserien och hockeyallsvenskan, men några gånger också i lägre divisioner. En skillnad är att man verkar löpa mycket större risk att träffas av pucken i lägre divisioner, precisionen vid skott och i synnerhet rensningar är ibland lite sisådär

Men jag håller med om det här med att få bättre möjligheter att stå var man vill - det gör att man ibland kan få bättre och mer spännande bilder i lägre divisoner. I elitsammanhang blir man ofta ganska låst vid en viss plats och det blir mer av standardbilder.

 

[hastfotografen]

Några tips som kommit upp här verkar gå ut på att fota gratis och det är aldrig ok att fota gratis.

Fota gärna knatteligan för ditt eget nöjes skull eller för att öva och få igång en portfolio men ge för guds skull inte bort bilderna utan betalning!!

Du skjuter dig själv i foten och hjälper till att kantra en hel marknad som redan idag är svår och där kreti och pleti efter ett besök på MediaMarkt går ut och kallar sig fotografer.

Detta är även orsaken till varför det finns restriktioner och ackreditering till större evenemang.

Pudelns kärna är övning, envishet och tålamod och förvänta dig inte att sportfoto handlar om glitter och glamour för din egen del utan mest handlar om hårt arbete.

 

[Grevture]

Några tips som kommit upp här verkar gå ut på att fota gratis och det är aldrig ok att fota gratis.

Fota gärna knatteligan för ditt eget nöjes skull eller för att öva och få igång en portfolio men ge för guds skull inte bort bilderna utan betalning!!

Du skjuter dig själv i foten och hjälper till att kantra en hel marknad som redan idag är svår och där kreti och pleti efter ett besök på MediaMarkt går ut och kallar sig fotografer.

Detta är även orsaken till varför det finns restriktioner och ackreditering till större evenemang.

Pudelns kärna är övning, envishet och tålamod och förvänta dig inte att sportfoto handlar om glitter och glamour för din egen del utan mest handlar om hårt arbete.

I teorin har du rätt, i praktiken fungerar inte ditt resonemang så bra.

Alla fotografer ger ibland bort bilder, i synnerhet till ideella föreningar eller till idrottsutövare (och andra människor) för eget personligt bruk. Det är inte underligare än att en it-tekniker hjälper sin lokala klubb med att installera ett trådlöst nätverk under en turnering eller att en ekonomiassistent jobbar som kassör i en idrottsförening.

Man skall däremot givetvis inte ge bort arbete gratis till kunder som har pengar och är beredda att betala. Som tidningar, sponsorer och andra. Och, man bör vara lite vaksam så att inte en klubb eller idrottare som fått bilder för eget bruk sedan tanklöst skänker dem vidare till just en tidning eller en sponsor. Nu upplever jag att de flesta ganska snabbt förstår skillnaden mellan personligt bruk och kommersiell användning. Men det finns gråzoner, så är det och det får man leva med.

Du skriver att pudelns kärna är övning, envishet och tålamod - håller helt med. Och ibland är enda sättet att få öving, och att träna på sin envishet och sitt tålamod just att fotografera och ge bort lite bilder åt en idrottsklubb eller enskild utövare som tack för hjälpen som man får (med att få en bra fotoplats eller vad det nu är).

 

[hastfotografen]

I teorin har du rätt, i praktiken fungerar inte ditt resonemang så bra.

Alla fotografer ger ibland bort bilder, i synnerhet till ideella föreningar eller till idrottsutövare (och andra människor) för eget personligt bruk. Det är inte underligare än att en it-tekniker hjälper sin lokala klubb med att installera ett trådlöst nätverk under en turnering eller att en ekonomiassistent jobbar som kassör i en idrottsförening.

Man skall däremot givetvis inte ge bort arbete gratis till kunder som har pengar och är beredda att betala. Som tidningar, sponsorer och andra. Och, man bör vara lite vaksam så att inte en klubb eller idrottare som fått bilder för eget bruk sedan tanklöst skänker dem vidare till just en tidning eller en sponsor. Nu upplever jag att de flesta ganska snabbt förstår skillnaden mellan personligt bruk och kommersiell användning. Men det finns gråzoner, så är det och det får man leva med.

Du skriver att pudelns kärna är övning, envishet och tålamod - håller helt med. Och ibland är enda sättet att få öving, och att träna på sin envishet och sitt tålamod just att fotografera och ge bort lite bilder åt en idrottsklubb eller enskild utövare som tack för hjälpen som man får (med att få en bra fotoplats eller vad det nu är).

Det fungerar alldeles utmärkt även i praktiken!

Betalning behöver som du säger inte vara kontanta medel men betalning är betalning är betalning!

Rent krasst får man ju inte mat gratis på McDonken för att personen som stekte burgaren är ny på jobbet? Så varför ska fotografer jobba gratis vilket är något som det nästan verkar förutses att man ska göra i Sverige.

Detta problem tror jag delvis går hand i hand med det jag skrev tidigare om att gå in på MediaMarkt och komma ut som fotograf.

Fotograf är ingen skyddad titel i Sverige och tydligen är det inte lika flashigt för hobbyfotografer att benämna sig för amatörfotograf kontra fotograf. Där det sistnämnda i Engelska språkets sätt att se på det är en person som har foto som huvudinkomst dvs. en yrkesfotograf.

Själv bor jag inte i Sverige men ser den svenska marknaden var och varannan dag och säljer även bilder till seriösa svenska tidningar.

De facto är dock att några av de svenska tidningarna i min bransch har nollbudget på bilder för webben och i en del fall när de även har tryckt tidning inte betalar pengar för omslagsbilder!

För varför liksom betala för bilder när det för lilla Lisa 15 år är höjden av lycka att få se sin bild på omslaget och sitt namn i tidningen..

Utanför Sverige är det ett helt annat ball game och här där jag bor håller vi fotografer ihop och samarbetar t.ex just nu tillsammans med fotoförbundet mot landets största mediakoncern som vill kontraktera oss för typ inga pengar och dessutom tror att de kan ta över rättigheterna för våra bilder!!

Summa sumarum - värdera dig själv, din tid och ditt kunnande. Alla otäcka scenarion du målade upp om bilder som kommer på villovägar kommer för eller senare troligen ändå att hända men då får man ta tag i det när det händer

 

[Drogen]

”Gratis” kan ju vara ett ganska subjektivt uttryck. Om det innebär att man alltid ska ha ekonomisk ersättning så kan jag tänka mig många tillfällen när det är OK att arbeta gratis. Man kan behöva erfarenhet och träning, byta mot t.ex. tjänster, annonsering m.m. och det är ju också en form av ersättning. Man bör nog tänka efter vad syftet är med fotograferingen. I många fall handlar det om gratis bilder eller inga bilder alls. Man bör ju fundera på vad konsekvenserna blir på längre sikt med tanke på betalning i framtiden, flera uppdrag o.s.v.

Ett exempel är att jag plåtat ”gratis” åt en förening. I utbyte får jag bra fotoplatser och gratis tillträde till föreningens alla evenemang. Jag får en annons i föreningens informationsblad som delas ut till flera tusen hushåll och jag har sålt några bilder till lokala tidningar samt div. nyhetsförmedlare på webben på grund av exponeringen ihop med klubben. En win-win situation och en bra metod ”att bli sportfotograf” tycker jag. När jag levererar bilder till komersiella företag (tidningar o.s.v.) ser jag dock till att ta betalt. Jag är inte sugen på att andra ska tjäna pengar på mina bilder utan att jag får lite för det

 

[hastfotografen]

”Gratis” kan ju vara ett ganska subjektivt uttryck. Om det innebär att man alltid ska ha ekonomisk ersättning så kan jag tänka mig många tillfällen när det är OK att arbeta gratis. Man kan behöva erfarenhet och träning, byta mot t.ex. tjänster, annonsering m.m. och det är ju också en form av ersättning. Man bör nog tänka efter vad syftet är med fotograferingen. I många fall handlar det om gratis bilder eller inga bilder alls. Man bör ju fundera på vad konsekvenserna blir på längre sikt med tanke på betalning i framtiden, flera uppdrag o.s.v.

Ett exempel är att jag plåtat ”gratis” åt en förening. I utbyte får jag bra fotoplatser och gratis tillträde till föreningens alla evenemang. Jag får en annons i föreningens informationsblad som delas ut till flera tusen hushåll och jag har sålt några bilder till lokala tidningar samt div. nyhetsförmedlare på webben på grund av exponeringen ihop med klubben. En win-win situation och en bra metod ”att bli sportfotograf” tycker jag. När jag levererar bilder till komersiella företag (tidningar o.s.v.) ser jag dock till att ta betalt. Jag är inte sugen på att andra ska tjäna pengar på mina bilder utan att jag får lite för det

Gratis och mot betalning är för mig två helt skilda koncept.

Betalning kan ske via pengar eller som i ditt fall utbyte av tjänster vilket ju enligt historieböckerna var något man gjorde innan man uppfann pengarna

Utbyte av tjänster sätter jag mig inte emot för det gör även jag ibland i alla möjliga och omöjliga sammanhang och som inte alltid behöver handla om foto.

Det som fick mig att dra i nödbromsen är att jag i några inlägg tolkade att man ska fota gratis - dvs, utan betalning - för att komma igång och det är inte ok.

 

[Grevture]

Det fungerar alldeles utmärkt även i praktiken!

Inte i den praktik jag (och misstänker jag många andra) lever i ...

Jag håller med om din grundtes att man skall ta betalt för arbete man gör. Och att man skall uppmuntra andra att inte prisdumpa. Men det är inte riktigt så enkelt och svartvitt som du beskriver. Fotografer får, precis som alla andra yrkesgrupper, leva med och hantera diverse gråzoner och kompromisser. Världen är ett rätt rörigt ställe om man säger så

Jag tycker det är alldeles för fyrkantigt att säga att man alltid skall ta betalt, punkt slut. Det finns en rad situationer där det helt enkelt inte finns några pengar och man får se sina bilder som marknadsföring. Som fotograf säljer du förstås helst bilder, men ibland kan man inte ta fullt betalt, ibland rent av ger du bort dem och det finns till och med tillfällen då du betalar för att få dem publicerade (om man man annonserar om sina tjänster). Det är en stor gråzon alltihop där man får navigera efter sitt eget omdöme.

 

[JanRön]

+1 på Martins inlägg...

Vi som inte jobbat in oss för att stå accrediterade och kunna ta oss in på de arenorna vi gärna vill fota i framtiden har nog en liten ödmjukare inställning.
Jag har varit runt en del sista tiden på lokala klubbar från Am fotboll till konståkning.
Där finns inga pengar för att köpa foton...
Jag är dock tacksam för att långsamt träna upp mig på dessa evenemang och ser som betalning då en bra plats intill dessa utövare.
De får bilder till sina hemsidor och för privat användning.
Självklart kommer jag överens med ledarna innan.

Kan inte tänka mig en bättre väg till övning och samtidigt få respons för det jag gör.

Det här börjar ge utdelning och kontakter skapas samtidigt som man får se glädjen från klubbarnas utövare.

Jag vill givetvis inte förstöra för andra fotografer och backar direkt undan om man klampar någon på tårna.
Men om det finns bättre vägar att lära sig det här så är jag öppen för råd.

Men som sagt tidigare så är pengar inte alltid den betalning man vill ha.
"Snarare" hjälp för att kunna utöva det man brinner för....