ANNONS
Annons

HS20 EXR, varför dissas den utav "proffs"?

Produkter
(logga in för att koppla)

benttoe

Aktiv medlem
Hej alla,

Jag fotar relativt mycket och min far har varit hobbyfotograf i över 40 år med Hasselblad, Nikon, Canon, Pentax osv.. så redan som barn lekta jag runt med kameror, nu 30 år senare har jag investerat i en Fujifilm HS20 EXR som jag använder när jag fotograferar med kompisar (vi är ett gäng som fotar gamla fabriker, städer, landskap osv på helgerna) och gemensamt hos dem är att dem har systemkameror Canon 40D och 600D. Dem är imponerade utav min kamera.. men anser inte att den kan tävla med en systemkamera.

Jag har använt Nikon D3100 och Canon D1100 rätt mycket för att se hur dem beter sig gentemot HS20, och enligt mig är HS20 snabbare, kraftfullare och har mer finesser än båda dessa instegskameror. Vissa saker saknas också på mina vänners kameror som jag har.

Jag har diskuterat detta på åtskilliga forum och med vänner och bekanta och jag vill ställa frågan här också.
Är det något "smutsigt" över en superzoom eller icke bytbar lins-kamera?

HS20 EXR kan inte jämföras med någon annan superzoom kamera utan den skall snarare jämföras med en systemkamera.
Cmos sensor som sitter i är väldigt liten jämfört med en Mark II, 60D D7000 osv.. men Fujifilm är kända för att skapa väldigt bra linser och kvalitét kring deras sensorer. Vad är det som gör den så "dålig"?

Jag och mina vänner har "tävlat" lite när vi fotar tillsammans, samma motiv, samma iso tal, samma slutartid osv för atts edan jämföra helhet men även croppad med brus osv. Skillnaden är nästan obefintliga.
Det som man verkligen kan se skillnad på är systemkamerans snabba slutare kontra HS20 vid mörkare bilder, fokusen tar nästan 0.20 sekunder längre på sig hos HS20 än en systemkamera.. men gör det kameran till något dåligt eller inte alls i samma kategori som en systemkamera? Om jag låser focus och exponering så kan jag ta bilder mycket snabbre, likaså om jag använder mig utav continious shooting (11fps/s) så jag ser inte det stora problemet?

HS20 är inte bäst på något, men den är bäst på att vara en allround kamera som är bra på allt.
Bildkvalitén tycker jag håller samma mått som iaf D600 och D40.

Andra stora aktörer på marknaden (Canon, Sony) håller också på med superzooms och Fujifilms nästa flaggskepp är S-X1 (7.500sek.. jeeez) som många tror kommer att sudda ut linjen mellan systemkamera och "bridgecameras".

Jag är otroligt nöjd med min HS20 för den gör allt jag vill och den kostar inte skjortan.


Vad är eran input kring mitt inlägg? Diskutera gärna.. kul att få höra andras åsikter.
 
Det som är begränsande med en sån här typ av kamera är att objektivet inte är utbytbart och att den har en liten sensor.

Det gör att du inte kan begränsa skärpedjupet lika mycket som med en systemkamera, där dels den större sensorn ger möjlighet till kortare skärpedjup, men också att man kan använda ljusstarkare objektiv som ger ännu kortare skärpedjup.

En större sensor har också möjlighet till bättre bildkvalitet på alla punkter än en mindre sensir.

En systemkamera kan man också skräddarsy till många olika användningsområden, något som i regel leder till bättre resultat än en "allt-i-ett" lösning.

Men om din kamera ger allt det du behöver så finns det ingen anledning att investera i mer avancerad utrustning som kommer kosta betydligt mer.

Fast det som påverkar slutresultatet mest är trots allt den som håller i kameran.
 
Ja nu har du ju kommit till rätt forum att ställa den frågan i :) Ja det är något smutsigt över en superzoom bland "riktiga" fotografer, de som kommit långt på väg och därför fått upp ögonen för tekniska skillnader mellan olika kameror, de som inte längre bara är glada och okunniga amatörer utan tillhör de utvalda som förstår sitt eget och omgivningens bästa. Det bara är så i fotografins förlovade land av subjektiva värderingar som inte sällan förväxlas med empiriska sanningar.

Den stora skillnaden är väl egentligen detta med möjligheten till kort skärpedjup med en systemkamera. Sedan finns det ju skillnader i brusnivåer, men om det är relevant beror ju på vid vilka ISO man fotograferar vid. Superzoomar saknar alla bulbläge vad jag vet. Det kan vara relevant för vissa typer av fotografi.

Annars har superzoomar sina för- och nackdelar, liksom systemkameror har sina. Jag ser ingen anledning att dissa superzoomar, de är synnerligen kompetenta kameror i händerna på duktiga fotografer. Tyvärr med ett på fotoforum vanligen välunderhållet oförtjänt dåligt rykte. Det är lite som med kitzoomen 18-55 som alla "förståsigpåare" dissar. "Sanningen" är att superzoomkameror är fantastiska bildmaskiner :)

Ja det var mina reflektioner över ditt inlägg.
 
Senast ändrad:
När jag läser ditt inlägg så anar jag att du lägger rätt mycket tid på att försvara ditt val av kamera. De flesta människor vill att deras inköp skall vara rätt, most bang for your buck. Tyvärr kan man lätt bli stressad av den digitala teknikens rasande utveckling och nästan känna att ens kamera är föråldrad innan en uppföljare har kommit ut:) Mitt tips, fota på och strunta i dina vänners kommentarer.

Egenskaper som jag värderar högt hos en kamera(digital) oavsett storlek och typ (för min typ av fotografering) är:
- Bra optik dvs hög mikrokontrast, snyggt släpp och bra skärpa vid största bländare.
- Bra sensor, hög pixel/pixel skärpa, ok brusnivåer upp till 3200, bred DR och trevlig färg återgivning
- Snabb och säker AF, flera korslagda AF punkter, har inget behov av följande AF, fotar även med en del manuella objektiv
- Snabb inläsning till kort, ok buffer så att mitt fotograferings tempo inte bestäms av kameran
- exponering (fotar för det mesta i Manuellt läge med hjälp av exponerings indikatorn)
 
Klart att alla vill försvara sina kameraköp, både för sig själv och andra. Inte sällan är detta viktigt i samband med inköp av dyr och specialiserad systemkamerautrustning, vilket man ofta ser prov på här.

Superzoomkamerans fördelar ligger inte i en överlägsen teknisk prestanda inne på systemkamerornas befästa område, där de har sina starka sidor. Alla kameror är kompromisser på olika sätt. En superzoom har fördelar som att vara kompakt, allt i ett och tekniskt välfylld med olika funktioner till ett attraktivt pris (jämför med att köpa in utrustning i ett systemkamerasystem som klarar lika varierad fotografering som en superzoom). Det är som att jämföra äpplen med päron. Man får se till vilken typ av fotograf man själv är, som postaren i föregående inlägg #4 säger så uppskattar man olika egenskaper.

Jag ser tex mig själv som en allround fotograf. Jag älskar schweiziska armeknivar i alla lägen, helt enkelt för att man fixar det mesta med dem. De är inte bäst på att ta ur en älg, men om jag skulle behöva det skulle den ändå göra ett utmärkt jobb. Även om det finns bättre redskap för just den uppgiften, redskap som inte är så bra på att skruva i den där lilla skruven som ibland sitter i glasögon, klippa en nagel eller dra ut ett ögonbrynshår, eller bara en sådan sak som att alltid bära med sig i fickan. På samma vis är det med superzoomkameror. De är helt suveräna, fast på andra vis än systemkameror. Men kanske ändå tillräckligt bra på det systemkameror klarar som sina starka sidor för att fotografen skall känna att de gör ett utmärkt jobb.

Ställdes jag inför att välja en kamera och ett objektiv, blev det tveklöst en superozomkamera, just för dess allrounda egenskaper. Det var ändå nära att jag köpte en digital långzoom, istället för en DSLR när jag nu blev digital.
 
Senast ändrad:
Tack för input.

Nja, jag försvarar inte mitt inköp så väldigt mycket. Men jag har en viss irritation över att dem flesta man pratar med och även recensenter på internet tycks i förväg dissa HS20, lite fnysande åt den och sedan en halvdan recension (photgraphyblogg, ephotozine, whatdigitalcamera osv).

Som jag sa, jag är grymt nöjd med mitt köp och trots att jag hade budgeten till iaf en instegssystem så valde jag HS20.
 
Hej!

Här kommer en lång harang, delvis klippt och klistrad från tidigare saker jag skrivit :)

Jag testkör och skriver om många kameror, långt ifrån alla, men många. Små ultrakompakter, större kompakter, superzoomar, spegelfria systemkameror, vanliga systemkameror, proffskameror av olika slag. Kort sagt hela skalan från små platta kameror för 795 kronor upp till mellanformatare för några hundra tusen.

Läs nu nästa stycke med glimten i ögat ;)

Du är långt ifrån ensam om att upptäcka att det finns en ganska tydlig hackordning bland oss prylnördar. Att ha ett icke utbytbart objektiv är (oftast) ett stort minus i hackordningen, att ha liten sensor samma sak. Även bland objektiven finns en hackordning, utöver priset och den fysiska storleken (storlek är alltid en viktig faktor) så är prestigen enkelt uttryckt omvänt proportionell mot zoomomfånget - kort sagt fasta objektiv är fina, zoomar lite mindre fina och superzoomar ger ungefär samma prestige som flatlöss. Så en superzoom som HS20 ... Det är som att dyka upp hos en motorcykelklubb med en vespa.

Ok, jag överdriver ... :) Men det finns en del sanning i hackordningen jag beskrev. Men, vilket också är värt att påpeka, det finns faktiskt också en viss saklig grund för hackordningen:

- En större bildsensor ger flera tydliga bildmässiga fördelar framför en mindre. Större yta samlar in mer ljus, mer ljus innebär mer information vilket ger oss bättre bildkvalitet. Men en ökad sensorstorlek "kostar" också mycket, både räknat i pengar och i vikt och storlek hos kamera och objektiv.
- Att ha utbytbara objektiv ger större möjligheter än att inte ha det. Sedan är det ju frågan hur ofta vi verkligen utnyttjar de möjligheterna.
- Ett fast objektiv kommer nästan alltid vara både mindre, lättare och optiskt bättre än en zoom som kostar lika mycket. Eller, om vi vänder på det: För att få samma bildkvalitet ur en zoom så blir den både större, tyngre och dyrare än ett fast objektiv med samma bildkvalitet. Men zoomen ger en flexibilitet som ofta är guld värd.
- Ett större zoomomfång innebär alltid större kompromisser. Optiska prestanda är i det stora hela ett nollsummespel, skall man få en fördel får man ofta acceptera en nackdel.

Så vad innebär då det här?

Den överlägset viktigaste faktorn är alltid sensorstorleken. En HS20 har en halvtumssensor, alltså ungefär 6,4 x 4,8 mm. En kamera som D3100 har en sensor på ungefär 23,5 x 15,5 mm, alltså en tolv gånger större yta. Den samlar grovt sett in tolv gånger mer ljus och har alltså i runda slängar tolv gånger mer information tillgänglig när den skall skapa en bild ur det den fångat in. Detta ger i många situationer en stor fördel - i synnerhet när ljuset är svagt. Delvis kompenseras det här av att sensorn i din HS20 är mer avancerad - jag vet att en del hoppar till där, men den är verkligen det. Men så avancerad att den kan kompensera för den enorma skillnaden i ytan är den inte.

Sedan finns det många situationer där det rent praktiskt ändå inte spelar någon roll - situationer där man alltså inte får ut så mycket konkreta fördelar av den större sensorytan att det gör någonm märkbar skillnad i den slutliga bilden. Skillnaderna märks mest när du närmar dig gränserna för vad din kamera klarar - en kamera med en större sensor klarar svårare ljussituationer.

En annan aspekt av sensorstorleken är förmågan att påverka skärpedjupet och graden av suddighet hos för- och bakgrund (delar av bilden som inte är i fokus). För en viss fotosituation, som att du tar en bild av en kompis på två meters avstånd med jämförbar bländaröppning, så kommer en mindre sensor ge ett större skärpedjup och mindre oskärpa i för- och bakgrund. Det är svårare att få ditt motiv att separeras från sin omgivning med hjälp av skärpedjupet. Vid närbildsfoto, där man oftast har det motsatta problemet (för litet skärpedjup) verkar i gengäld den lilla sensorn till din fördel.

Optiken då? Tja, många kompaktkameror har riktigt bra optik, ofta måste man upp i rejält dyra systemkameraobjektiv innan skillnaderna blir uppenbara. Men samma här - det är mest i extrema situationer som du ser en tydlig skillnad.

Sedan finns en rad andra skillnader i själva kameran, dels autofokushastighet och fördröjningar som du själv tar upp. Där är det två faktorer som styr: kostnadsjakt och storleken på batteriet. Hastighet kostar pengar, och hastighet drar ström. Systemkameror har utrymme för större batterier (och man accepterar den större vikten) plus att systemkameror oftast kostar på med dyrare (snabbare) komponenter. När det gäller hastighet är det enkelt - ju större och dyrare en kamera är, ju snabbare är den. (Undantag - mellanformatskameror - men de har så groteskt stora sensorer att de spelar på en annan plan.)

Sammanfattning

Den stora fördelen hos en systemkamera ligger i dess möjligheter. I många vardagliga fotosituationer behöver man inte, eller använder inte, de möjligheterna och då blir det faktiskt ingen direkt skillnad i bildresultat. Ser man till de bildsituationer som till exempel en HS20 klarar bra så ger i samma bildsituation en systemkamera med en standardzoom förmodligen inga märkbara fördelar. Men det finns en hel del situationer där du kan ta bra bilder med en systemkamera - med hjälp av ett annat mer specialiserat objektiv, i riktigt svagt ljus eller när saker händer väldigt snabbt - där en HS20 inte lyckas speciellt bra.

Systemkameror är alltså inte automatiskt bättre, de är potentiellt bättre - om man utnyttjar deras fördelar.
 
Egentligen är det ju lite obegripligt att just lite mer erfarna fotografer dissar långzoomkameror, eller så strikt håller sig till sin hackordning. Man tycker ju att poletten skulle trilla ner att alla kameror är kompromisser på olika sätt. Ibland, och för vissa användare, är en vespa ett överlägset val en HD. Troligen är den betydligt mer praktisk och användbar om man betraktar den rent objektivt. Sedan kan man ju som HD-ägare uppskatta just de egenskaper en HD ger, och det är nog ingen som missunnar dem det. Samtidigt är ju hackordningen ett utslag av människans sociala natur. På gott och ont.

För mig är en av de roligaste, men samtidigt mest enerverande, sidor i fotoforum just att läsa om alla prylnördars ensidiga absoluta övertygelse att de egna valen, baserade på just de kriterier man själv lärt sig uppskatta i prylnördgemenskapen, vare sig de har praktisk betydelse eller ej, är de rätta och allenarådande. Det skulle gå att skriva en underhållande bok om denna hackordning, som när det kommer till kritan mest baseras på subjektiva värderingar om olika tekniska prestandas praktiska betydelse för det färdiga bildresultatet på det sätt bilden kommer att visas utomstående betraktare.
 
Hej!

Jag har ganska få invändningar vad gäller den tekniska bildkvaliteten vad gäller kameran, självklart har jag en nedre smärtgräns, vilken för övrigt tyvärr höjs kontinuerligt. Den viktigaste egenskapen för mig iaf handhavandet.

Om jag minns tillbaka till min första kamera som var en Minolta Dynax 5000i, efter ett tag tröttnade jag på att den var för omständlig i hanteringen mao för lite knappar och för mycket automatik, sedan köpte jag en Dynax 7000i som var lite bättre men den dög inte heller. Jag menar på 7000i var man tvungen att slå på Manuell fokus för att få centrumvägd ljusmätning, hålla in knappen vid höger tumme för att få spotmätning och som samtidigt låstes på det exponeringsvärdet, det fanns alltså ingen AEL knapp, ställde jag in MFoch stängde av kameran för att sedan sätta på den igen då var det AF igen.....and list goes on.
Livet tog en helt ny vändning när jag dissade Minolta och köpte en NIKON F801s.......vilken dröm denna kamera var, en spak för varje inställning som dessutom lät bli att ändra dessa självmant.

Jag har idag en Nikon D300 och en Canon G9 och dessa kameror fyller för det mesta mina behov med råge, G9 har lite av "Minolta-tendenserna" t ex att den återställer blixtkompensationsvärdet vid avstängning, annars går det bra.

Det jag vill säga är att alla kameror är bra inom sina respektive bekvämlighetszoner, en större och dyrare kamera har oftast en större sådan zon vilket gör att den känns bättre i de flesta fall då man inte lika ofta går på en nit och får en "dålig" bild. En D300 har ganska enkla och tydliga brister, den är tung och stor sen är det i princip slut på nackdelar i min mening

En del nackdelar med kameror kan man ofta jobba sig runt exempelvis dålig ljusstyrka/hög-iso-egenskaper mha stativ vid statiska motiv men ibland måste man utrusta sig bort från problemet, vad som gäller för var och en kan man bara veta själv....så kör på med det du har, för, var och en är salig i sin tro!

Hans
 
Egentligen är det ju lite obegripligt att just lite mer erfarna fotografer dissar långzoomkameror, eller så strikt håller sig till sin hackordning. Man tycker ju att poletten skulle trilla ner att alla kameror är kompromisser på olika sätt.

Hehe....jag kan liksom inte låta bli å börja argumentera emot! "someones wrong on the internet":)

Obegripligt, tycker jag nog inte att det är, hur ofta använder du brännvidden ca 200-710? (Om du nu inte är fågelfotograf). jag tror många kommer fram till att extremtele ger väldigt kompakta ihoptryckta lite distansierade bilder.

En annan kompromisskamera som det har varit mycket buzz om på sistone är Sonys NEX-7.
http://www.luminous-landscape.com/reviews/cameras/sony_nex_7_rolling_review.shtml
http://www.stevehuffphoto.com/2011/10/23/the-sony-nex-7-digital-camera-review-by-steve-huff/

Här är det den förhållandevis stora sensorn(APS-C) som lockar och möjligheten att sätta på allt från gamla manuella gluggar(Leica,zeiss) till zoomar(18-200).

Så om du jämför en långzoomkamera med tex NEX-7 så tror jag att NEX-7 attraherar fler.
 
Vi är alltid "fanboys" över vår egen produkt. Självklart vill man rättfärdiga sitt eget köp och dem tusenlappar man bekostat själv. MEN... många gånger kan jag känna att systemkameror folket har attityden att "kom inte här med din billiga skräpkamera och tro att du är något för min kamera kostar 12.000kr" vilket är tråkigt.

Absolut är inte alla fotografer sådana, jag drar inte alla över en kam.. men jag tror nog att vissa utav er här inne, även om ni tycker att det är en ok kamera, aldrig skulle ge den några större plus.. eller har jag fel? :)

Här finns lite foton jag tagit med den om någon vill ta en kik.. http://bentphotos.blogspot.com/ (man får trycka två ggr på bilden för att ni ska få den i större format)

(ni ser nog vad jag favoriserar, trots att Cmos sensorn kan levererar otroligt bra återgivna färgfoton.. så är jag en sucker för B&W)
 
Obegripligt, tycker jag nog inte att det är, hur ofta använder du brännvidden ca 200-710? (Om du nu inte är fågelfotograf). jag tror många kommer fram till att extremtele ger väldigt kompakta ihoptryckta lite distansierade bilder.

Ja jag använder brännvidder upp till 300 mm på en croppkamera tämligen frekvent. Har inget längre i nuläget. Hade jag tillgång till 710 mm eller längre skulle jag också använda detta. Både för eventuella fåglar och djur, men också för månen, planeter, Jupiters månar, galaxer och nebulosor. En och annan landskapsbild skulle det också bli. Det är en stor brist jag upplever i min objektivarsenal. Visst blir perspektivet ihoptryckt med extremtele, men det skänker samtidigt möjligheter till spännande perspektiv och är absolut ingen brist. En tillgång till dessa brännvidder skulle avgjort berika mitt fotograferande med många spännande möjligheter.
 
Jag har gått från kompaktkamera till crop-sensor spegel-reflex. Det har redan nämnts, men oförmågan att åstadkomma kort skärpedjup jämfört med crop-slr är en av dom absolut tyngst vägande faktorerna emot superzoomar.
Sedan kan jag hålla med om att steget inte är jättelångt mellan en instegs-slr med kit-glas och en bättre superzoom, men granskar man resultaten från båda finns tydliga skillnader även där till slr:ernas fördel.
Ett annat tungt vägande argument är möjligheten att gå vidare och skaffa riktigt bra glas till sin instegs-slr för att senare kanske uppgradera till ett småbildshus. Det krävs nog en hart när blind för att inte se en enorm skillnad på resultaten från ex en 1100D med ett 70-200 f/4 och vilken superzoom som helst, men då är det ju inte riktigt samma pengar längre.
Sen går inte det bekväma med en superzoom att helt bortse ifrån. Men för min egen del är det absolut viktigaste när jag fotar att jag har möjlighet att producera det bästa tekniska resultat jag är kapabel till, och det har jag inte med bara en superzoom i fickan. Bekvämlighet är sällan en faktor; dyker jag på en situation där jag skulle önskat att kameran var med så använder jag mobiltelefonen, i dagsläget ser jag ingen anledning till något mellan slr och mobiltelefon.
 
Det finns mycket mode i fotoorylar som även präglar diskussionerna på
FS. Några år sedan var det antal mp, sedan brus och nu senast DR. Vissa går så långt att de anser att sensorn är värdet på hela kameran:"varför köpa en 7D då samma sensor sitter i 550D"? Nu har jag ibland drivit med det som kanske missuppfattats som försvar av det.

Frågan om superzoomars kvaliteter låter sig inte lätt bedömmas. T ex de aktuella 1/2,3" CMOS sensorerna har redan tecken på brusreducering vid bas ISO och sannolikt en del brus i RAW (min kompakt har ej raw) och därför måste man även ställa sig frågan om det skulle vara bättre bilder med t ex en kamera med aps-c censor och 70-200 zoom sedan beskära till samma bildutsnitt och skala upp bilden. Har inte själv testat.

Men, man kan också se det så att med en superzoom slipper man beskära och jobba med filerna efteråt för att nå bästa utsnitt. Sedan gör ju finesser som HDR i kameran att DR fördelen hos systemkameror minskar på statiska motiv. Det kan också vara kul med så mycket tele i ett så kompakt paket.

Då dyker frågan upp förstås om i frågan om bildkvalitet mm om det inte lönar sig att köpa en beg systemkamera i4/3 systemet. T ex en E5x0 + t ex 18-180 kan man få beg för samma (kanske mindre) än en bra superzoom. Då har man 36-360mm motsvarande och renare bildfiler. Just ett döende system som 4/3 kan därför vara ganska prisvärt.

Ett annat perspektiv kan vara att man vill helst bära på superzoomkompakten men fota med D3x+14-24,24-70,70-200,400/2,8,600/2,8. Denna lösning finns ju inte.

Så i slutändan blir det ju vad som är viktigast för en själv. Jag har många gånger funderat på en kompaktlösning som t ex Panasonic FZ100 men inte kommit dit då jag fått tag i 4/3 optik och hus att ha som resegrejer till väldigt lågt pris. Men detta innebär inte att superzoomkompakterna inte är ett väldigt bra alternativ på många sätt. Alla kameror/system har sina begränsningar, och givetvis gäller detta även HSserien, men om man lär sig kamerans styrkor och svagheter kan man få till väldigt fina bilder.
 
För ett tag sen var jag och en kompis ute o körde motorcykel/moppe i skogen. Jag körde min 650 kubikare på 180kg och han på sin gamla DT50 moppe på 70kg. Det intressanta var ju att på dom absolut värsta stigarna med mest stenar, lergropar o stockar så tog sig han fram betydligt lättare än vad jag gjorde, bara för hans moppe var lättare o smidigare. Men så fort vi körde på vanliga stigar och grus o asfaltsvägar försvann han långt bort i bakspegeln hur snabbt som helst.
Så visst, moppar/kameror med små sensorer kan vara användbara ibland, men i 99% av fallen så tycker iaf jag att min stora enstånkare och D700 är MYCKET roligare att använda, just pga att man har beeetydligt fler valmöjligheter.

För seriöst, hur roligt är det att alltid ha 100% skärpedjup? ;P
 
Ok. Hur mycket man värderar kamerors olika tekniska egenskaper ger stort utrymme för subjektivt tyckande. Jag tycker det igen förtjänar att uppmärksammas att det både handlar om rena tekniska kameraspecifikationsuppgifter, såväl som om kamerornas övriga egenskaper som storlek, pris och hanterbarhet.

Då det gäller bildkvalitèn mellan långzoomkameror på längre brännvidder och erkänt bra DSLR-telen tog jag en titt på Cyberphotos testbilder tagna med en Panasonic FZ45 och jämförde med Canon 400/5,6 L. Alla bilder tagna på full öppning. Visst är bilderna från långzoomkameran slående bra? Nu kan man ju diskutera vitsen med att croppa till mer än 100 %, men för jämförelsens skull för att försöka matcha långzoomens 600 mm. Bilderna publicerade med tillstånd av Cyberphoto:

Första bilden FZ45 vid 400 mm @4,2 och 100 %

Andra bilden Canon 400/5,6 L @8,0 vid 100 %

Tredje bilden FZ45 vid 600 mm @5,2 och 100 %

Fjärde bilden Canon 400/5,6 L @8,0 croppad till motsvarande FZ45 vid 600 mm (alltså croppad till över 100 %)
 

Bilagor

  • FZ45 400 mm.jpg
    FZ45 400 mm.jpg
    20.4 KB · Visningar: 343
  • Canon 400 5,6 L 100 proc.jpg
    Canon 400 5,6 L 100 proc.jpg
    19.4 KB · Visningar: 336
  • FZ45 600 mm.jpg
    FZ45 600 mm.jpg
    19.2 KB · Visningar: 337
  • Canon 400 5,6 L.jpg
    Canon 400 5,6 L.jpg
    17.2 KB · Visningar: 332
Nu skall man ju komma ihåg att långzoomkameror skärper sina bilder direkt i kameran, så jag skärpte den sista bilden i inlägg #16 med canontelet på enkelt sätt (nu kan man lägga på skärpa på mer sofistikerat sätt, det ger nog ytterligare lite kvalitet):
 

Bilagor

  • Canon 400 5,6 L skärpt.jpg
    Canon 400 5,6 L skärpt.jpg
    18.5 KB · Visningar: 331
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar