"Alla" har vi väl haft DSLR:er. De kan ju vara knepiga att få i synk med objektiven. Jag tolkar dig så att du mikrojusterat objektivet med huset och första saken att notera är väl att man brukar ha möjlighet att använda endast en kompensering per objektiv.
Med en zoom krävs då att den är helt linjär i sitt uppträdande över hela zoomspannet och det är ofta så att zoomar inte uppträder så. Då blir det skarpt i värsta fall enbart på den brännvidd man kompenserat vid.
I värsta fall så varierar fokus även vid den brännvidden beroende på vald bländare.
DSLR:er och fasdetkt AF har i allmänhet inte haft möjligheter till den typen av återkoppling som exv. spegellösa med hybrid AF har. När dessa är i jämvikt vid fokus mot huvudsensorn så sker sista finjusteringen mot fokus med kontrast AF med åtrrkoppling. Det kan i princip inte bli fel med ettcsånt systemom kameran är ställd så att bild aldrig tas förrän fokus är uppnått. I sådana system behövs aldrig någon kompensering eftersom det bara finns en AF-fokussanning. I DSLR:er finns det två en för Live view mot huvudsensorn och en mot den dedikerade fokussensorn som styr fokus när optiska sökaren används och det är ofta så att dessa diffar mer eller mindre.
Om man bortser från att missade bilder också är fel så har du rätt.
Ja så menade jag. Man kan givetvis missa bilder också för att man står och fipplar med alla rattar och knappar också. Jag brukade ofta tillhöra den kategorin innan Bertil Norberg tipsade mig om det Sonys kallar ISO Auto Minimum Shutter Speed. Fler har liknande funktioner men de kan ha lite andra benämningar och ibland lite avvikande funktion. Finessen med detta är att man atomatiskt får slutartider som anpassats till vald brännvidd på både fasta och zoomar, vilket borgar för att man har hyfsade förutsättningar till slutartider som är förenliga med skarpa bilder.
Automatiken kan styras i fem steg. Som standard ska det ge 1/vald brännvidd ca. Man kan välja mellan Slower, Slow, Standard, Fast och Faster som i tur och ordning prioriterar allt snabbare slutartider. Detta är hemskt praktiskt om man vill öka sina chanser att fånga ögonblicken. Med de nya större batterierna kan man f.ö. också ha kameran påslagen hela tiden. Kör man så med AF-C och fokusområde Wide, så kan man helt glömma alla andra kamerainställningar än bländare. Det ger en starkt ökad möjlighet att koncentrera sig på komposition av bilderna istället för på kameran. Vill man köra så här är det viktigt att ha Focus Area på konfigurerbar knapp. Jag kör det på C1 och valet av ISO Auto Min S. S. har jag på AEL.
Jag tror det är många fotografer som älskar att vrida på sina reglage och blippa på alla dessa knappar och det gjorde jag också förr men ju mer jag kommit att fokusera på att ta bilderna så har jag nästan helt slutat med detta och det är både en stor befrielse och ger fler "keepers" då bilderna inte bara blir tekniskt bättre utan även för att jag har större möjligheter att hinna med att komponera. Givetvis har också Real Time AF med sin automatiska fokushierarki underlättat enormt, där den högsta nivån Eye Focus gjort det möjligt öven för en ganska långsam fotograf som jag att lyckas även med bilder på blixtsnabba småbarn. Det har jag aldrig gjort förr och därför har jag tidigare väldigt sällan ens försökt. Tyvärr har det lett till att jag trots att jag fotograferat sedan 1963, knappast har några tidiga bilder på barn.
Jag tror vi kommer att få se mycket mer av AI och smarta funktioner i framtidens kameror och dessa finesser kommer att vara aktiva utan att folk själva måste konfigurera dem. Sony är förmodligen ledande på att hitta på fantastiska nya funktioner, för att sedan begrava dem djupt ner i menyer där inga hittar dem. Så var det ursprungligen med Eye Focus och så är det fortfarande med ISO Auto Min S.S.
När det gäller "hit rate" så gjorde jag ett experiment senast i våras då jag besökte den vackra och intressanta hamnstaden Essaouria i Marocko. Jag tog en serie bilder som senare blev både en bloggbakgrund och en portfolio och bilderna är exempel på bilder tagna konsekvent med ISO Auto Minimum Shutter Speed. Jag var rätt nöjd med de flesta bilder jag tog faktiskt. Genom denna teknik tar jag sällan heller mer än två bilder av ett motiv och jag chimpar aldrig för med EVF ser jag i förväg hur det kommer bli och jag vet att det sitter där när jag trycker av. Med den tekniken gör man i princip om sin A7:a till en point and shoot "Kodak Klick" och det är inte svårare än så att ta en bild. Sätter jag kameran i händerna på min fru, som avskyr systemkameror, så vet jag att inget egentligen kan gå fel, trots hennes ointresse för tekniken.
För de som är proffs så finns säkert även produktivitetsvinster att hämta med teknik som denna, för det mest tröstlösa med digitalfoto har ju fram tills nu varit att man tvingats vada i mängder av nästan identiska bilder för att hitta den bästa. Det slipper jag numera.
www.fotosidan.se
