Annons

Himmelska Mirakler: Eftersnack

Produkter
(logga in för att koppla)
Arleklint, kan en skillnad vara att du brukar kalla dig för konstnärlig bildskapare? Det spelar isåfall stor roll för hur man ser på processen.
 
Inte bara fråga om manipulation

Jag håller inte riktigt med om att möjligheten att manipulera bilder har förändrat bildens status som objektiv sanningssägare.

Jag tror nämligen att det aldrig har funnits någon objektiv fotografi.

Låt oss säga att jag träffar på Göran S på stan och oprovocerat slår till honom. Göran blir med all rätt förbannad och lappar till mig också. En pressfotograf stod i närheten och såg när jag lappade till Göran, men han inte ta en bild. Däremot hann forgrafen få en fin bild när Göran ger mig en rak höger.

Nästa dag publiceras bilden under rubriken "Fotgrafer i slagsmål". Bilden är helt omanipulerad men är inte objektiv.

Det jag vill säga är att när bilden togs, från vilken vinkel osv är minst lika viktigt för objektiviteten som frågan om manipulation eller ej. Och den här frågan är lika gammal som fotografiet själv.

Jag tror att det enda sättet att förhålla sig till det här problemet är att vi som mediekonsumenter är kritiska mot bildens eller textens avsändare. Något som vi kanske redan är. Vilken avsändare litar ni mest på en kvällstidning eller en morgontidning, Fib-aktuellt eller Metro (gratistidning i Sthlms tunnelbana).

Visst innebär möjligheten att manipulera bilder digitalt ökade möjligheter att snedvrida budskapet i en bild. Men problemtiken är inte ny.


Till sist: Hur tar man en objektiv bild av situationen i exemplet ovan?

Hälsningar

Fredrik Persson
 
Bilden på arg Photoshopguru (Göran) som slår till ÄR ju objektiv.

Bilden visar exakt vad som sker i ögonblicket den tas.

Det som kan förvanska bildens budskap, eller ge en bättre beskrivning av förloppet, är ju en text.

Om man skulle ta bild på er båda som klappar till varandra så är den också objektiv men det saknas fortfarande information som förklarar bilden.
Varför uppstår situationen, varför skall man bli arg på den ena som slår (den med dumma åsikter som slog först) och inte den andra?
 
mipert skrev:
Bilden på arg Photoshopguru (Göran) som slår till ÄR ju objektiv.

Bilden visar exakt vad som sker i ögonblicket den tas.


Ja, bilden är objektiv i meningen att den visar vilket ljus som reflekterats till just den punkt där kameran befann sig i just det ögonblicket, men mer än så är det inte.
Fotografen har valt kamerans position, riktning och exponeringsögonblick. I och med detta är det en tolkning och den är inte objektiv i meningen att beskriva en situation.

Och naturligtvis är det så att en text ger en bild ett sammanhang som minskar risken för tolkningar som man inte avsett.

Ett annat kanske mer vanligt exempel:
En presskonferens.
Fotografen från Expressen väljer att exponera när föreläsaren ser glad och nöjd ut.
Fotografen från Aftonbladet exponerar när förläsaren ser bekymrad ut.
Fotografen från HäntIVecket exponerar när föreläsaren har fingret i näsan.

Vem har gjort en objektiv skildring av presskonferensen?

Är det inte så att det alltid handlar om en tolkning? Eller vad man vill visa? En tolkning kan väl aldrig ses som objektiv?
 
Bilden på arg Photoshopguru (Göran) som slår till ÄR ju objektiv.

Bilden visar exakt vad som sker i ögonblicket den tas.

Det som kan förvanska bildens budskap, eller ge en bättre beskrivning av förloppet, är ju en text.

Om man skulle ta bild på er båda som klappar till varandra så är den också objektiv men det saknas fortfarande information som förklarar bilden.
Varför uppstår situationen, varför skall man bli arg på den ena som slår (den med dumma åsikter som slog först) och inte den andra?
 
Det är enorm skillnad mellan manipulation och urval.

Det är journalistens jobb att välja information. Att väga, bedöma, sålla och presentera i begriplig form. Allt kommer inte med, och det ska det inte heller. Det gäller såväl bildjournalister som textjournalister.

Men att förvränga går utanför det journalistiska uppdraget. Låt oss fortsätta liknelsen med presskonferensen: Vi vet att reportern i sin skriftliga rapportering gör ett urval av informationen. Att inte allt som sägs kommer med i den slutliga nyhetstexten. För fotografen motsvarar detta valet av bildvinkel och ögonblick. Det är acceptabelt och väl inom ramarna för de journalistiska spelreglerna. Faktum är att det är omöjligt att göra journalistik utan att acceptera detta subjektiva urval.

Däremot skulle vi tycka att det var oacceptabelt om reportern ljög om vad som hade sagts. Om han hittade på citat helt själv och tillskrev olika personer. Motsvarigheten till detta i den fotografiska världen är bildmanipulation.

Som sagt, det är en enorm skillnad. Inom den journalistiska världen är nog de flesta överens om att subjektivitet är nödvändigt och till och med bra. Men lögn är både onödigt och dåligt.
 
elmfeldt skrev:
Arleklint, kan en skillnad vara att du brukar kalla dig för konstnärlig bildskapare? Det spelar isåfall stor roll för hur man ser på processen.

Jag tror inte att jag använt begreppen "konstnärlig bildskapare", men ansett mig ha en konstnärlig frihet.

Jag vill göra vackra bilder och effektfulla och vill inte låta formatet begränsa detta.

Vad kallar du dig, som gör att du håller dig till kamerans format?
 
Problemet är att objektivitet inte finns

Göran: Vad är lögn?

Om tio personer sätter sig ned och skall definera ordet lögn kommer vi garanterat fram till tio olika definitioner. Även om vi till slut når fram till en definition av lögn kommer alla som läser den att tolka den olika = subjektivt.

Samma sak med definitionen av objektivitet. Tråden har visat att t.ex jag och Micke tolkar objektivitet helt olika. Om vi alla laddar ordet "objektivt" med olika innebörd frågar jag mig om det över huvudtaget finns något sådant som objektivitet. Och finns inte objektivitet, vilket jag inte tror, finns det heller inga objektiva bilder eller texter.

Det här blev filosofiskt, men jag tror att detta är kärnan i hela diskussionen. Jag tror inte att man kan skapa den skiljelinje mellan objektiv och subjektiv bild. Det ominpulerade fotot är kanske - som Micke säger - så objektivt någonting över huvudtaget kan bli, men så fort någon tittar på det tolkas det subjektivt.

mvh

Fredrik
 
gors skrev:
Faktum är att det är omöjligt att göra journalistik utan att acceptera detta subjektiva urval.
Håller helt med. Tycker du ger en bra beskrivning.

Kärnan i det här är ju skillnaden mellan att förfalska och att skapa. Det är därför jag reagerar när man antyder att de som använder fotografi för att skapa fantasibilder bara förfalskar bilder.
 
Är det inte en väldigt stor skillnad mellan att prata om motivet och den aktuella bilden? Att manipulera motivet är en helt annan sak än att manipulera den tagna bilden. Och jag tycker att dessa begrepp ofta sammanblandas i debatten.
 
Fredrik: Frågan om vad som är lögn och inte på ett mer filosofiskt plan går jag bet på. Däremot kan jag som alla andra försöka bilda mig en uppfattning från fall till fall.

Men det du säger om det omanipulerade fotografiet håller jag med om. Det är något av det mest objektiva vi människor kan uppnå för att rapportera om sånt vi sett till andra. Den synen på fotografiet vill jag slå vakt om, för den är ovärderlig för nyhetsrapporteringen världen över.

Anders E: Jag tror att de flesta av oss medelålders fotografer långsamt börjar fatta att vi måste lämna plats för en delvis förändrad syn på fotografin. Jag vill bara slå vakt om pressbilden och den dokumentära bilden och försöka försvara det dom står för.

När det gäller andra fotografiska områden är jag öppen. Utom möjligen naturfotografin, som jag också ser i första hand som dokumentär. Men så länge det framgår av sammanhanget om huruvida en bild är väsentligt förändrad så är jag nöjd.

Jag har lärt mig att jag måste uttrycka mig tydligare och kanske inte raljera med uttryck som "söndermanipulerade skräpbilder". Men skriver man krönikor vill man gärna ta ut svängarna lite.

Det här har varit ytterst givande så här långt.

David: Visst är det så. Men ämnena hänger på något sätt samman ändå så det händer lätt att man kommer in på det ena när man egentligen diskuterar det andra.
 
Senast ändrad:
Elmfeldt:

Du sa att jag kallade mig konstnärlig - vilket jag justerade till att jag sagt mig vilja ha en konstnärlig frihet. Du tänkte att detta kunde vara en orsak till att jag beskar bilder.

Vad kallar du dig? vad står du för? - som gör att du håller dig till kamerans format?

Anledningen till att jag beskär är enbart att jag vill forma bilden efter naturen och inte naturen efter kamerans konstruktion.
 
När jag skrev inlägget så tänkte jag på ditt inlägg

"Jag betraktar mig då som en "konstnärlig fotograf" - som använder naturen som inspirationskälla.

Detta för att tillåta viss efterbehandling av naturfoto ;)"

Jag kom ihåg det som att du skrev konsnärlig bildskapare istället för konstnärlig fotograf. Sorry. Likaså var detta det citat som jag tänkte på när jag skrev att detta kan vara en av anledningarna till hur man ser på processen.

Jag ser mig inte som konstnärlig fotograf utifrån ovanstående. Jag ser mig som dokumentär fotograf utifrån trådens defintion.

Vad som ligger i begreppet "konstnärlig frihet" har jag undrat över i en annan tråd:

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=2415&highlight=konstn%E4rlig+frihet
 
Jag tvekar inte om att du såg mitt ;) i sista meningen av ditt citat.

För mig innebär konstnärlig frihet att tillgripa de medel som står till buds för att på bild göra naturen åtminstonde en bråkdel så vacker som den är i verkligheten.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.