Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Hemma hos - doku-stuk?

Produkter
(logga in för att koppla)

gitte edelman

Aktiv medlem
Gick igenom ett nybyggt område med lyxvillor igår. Folk hälsade vänligt (trodde väl jag flyttat in!)
Det slog mig att dom var väldigt stolta över sina hus och ivriga att skapa en mysig 'neighbourhood' och trevlighet runt sig.
Dom fotar säkert lite halvtaskiga foton.
Kanske man skulle bli 'hemma hos'-fotograf, och erbjuda sig att dokumentera deras hus/familj/husdjur/intressen? (Ni ser hur desperat jag är att kunna tjäna ett par pund!)
Min tanke är att foton från idag kunde ju bli dokument från en tid i deras liv som kanske ses som en höjdpunkt senare?
Och att jag kunde få en inblick i dessa underliga varelsers liv (socialantropolog som jag ju är...)

Således.
Har ni några erfarenheter/idéer ang. ev. tillvägagångssätt?
Lapp i brevlådorna med presentation och förfrågan - och trevlig vinjettbild?
Intervju?
Vilken utrustning (tänker mig UTAN blixt - mera 'moody' bilder med fint dagsljus)?
Blir folk väldigt besvikna om bilderna inte ser ut som 'hos fotografen'-foton, utan är mer ögonblicksbilder?

Tänkte att resultatet skulle bli att dom får köpa bilderna - ifall dom vill, och att jag ber att få använda (av dom godkända) bilder för 'fotoändamål'; dvs. tävlingar, web, utställningar, osv. Ifall dom inte är nöjda med bilderna behöver dom inte betala mig något. Vill dom inte att jag använder bilderna går jag naturligtvis med på det.
Ska man ta en grundbetalning - och så lite extra för varje fotoex, eller bara ta betalt för varje bild? Vad verkar vettigt?
Jag antar att folks skeptiska inställning gör att man har svårt att få in foten genom dörren, men att gör man en gång ett sådant hemma-hos-reportage så vill dom gärna ha eett antal bilder.
Kanske därför bäst med alt. 2? (Så att dom får veta att gillar dom inte bilderna kostar det inget annat är besväret...)

Borde jag träna först med folk jag känner?
Är det otryggt att bege sig hem till folk ensam?
Vad ska man tänka på för att inte hamna i rätten?

Mao: Är jag naiv? Stupar det här mot pannkake-hållet? Vågar man ge sig in på något sådant? Eller blir det, igen, en av mina fantastiska snilleblixtar, som bara flimrar till och sedan dalar ner i glömskans hav...? (Tycker mig höra ett rungande 'JA!' - suck...)

Svar till: 'Nyblivna miljonärer är (troligtvis) folk dom med!'.
 
Jag tror absolut inte att det blir pannkaka av det hela. Men jag tror att du ska presentera dig som socialantropolog med intresse för folks liv och inte som fotograf, bilderna blir en biprodukt av "forskningen".
Din idé är intressant, jag tror på den. Perfekt start när det är många nya människor i ett helt nytt område. Och det är väl inget som hindrar att du intervjuar dem om deras fritid, husdjur eller andra intressanta levnadsvanor. Intervjuerna blir väl bra material till bildtexterna, och även bra att ha om fler ägnar sig åt samma hobby, tänker jag.

Tror inte folk generellt blir besvikna på dina bilder, såvida du inte tar sneda bilder med kapade kroppsdelar och kallar det för konst.

Här i Sverige i alla fall upplever jag folk i allmänhet som öppna för att visa sina hem. Vet ju inte hur det är i gamla Förenade Kungariket. Men kan ju påminna om det gamla ordspråket "Every man has a story".

Ring på och fråga, vetja!
 
I england . . där Storbritanien låg förut . .

träffas man ju på puben, inte hemma
kan ju påverka deras vilja till att släppa in fotografer och lusten att dokumentera sitt hem överhuvudtaget
men jag tror på ideen . . är väl lika naiv jag åxå . . men glad ändå :)

utrustning: vidvinkel och stativ . . för helrumsbilderna . . fler exponeringar och lägg ihop i datorn för att klara ljuset
exprimentera med långa tider/blixt/stativ för lite personbilder . . personer i rörelse . . suddiga eller frysta av blixt . . "vimmelbilder i köket"

börja med att fota hos nån du känner och gör en liten portfolio att visa när du ringer på . . och ha en enklare lapp att lämna till dom . . får du komma in och fota och dom är nöjda så lämnar dom lappar till grannen/släktingen/jobbarkompisen

tala om att det är bra att ha bilder till försäkringsbolaget ifall dom skulle få inbrott

så jag säger . . kör på!!! meddela gärna resultat . . skojigt

//rob
 
Börja med att prata med grannarna och ge dom sedan lite gratisbilder samtidigt som du förklarar din avsikt. På 70-talet tog jag några barnbilder på min svägerskas döttrar i Syd Afrika. Hon satte upp dem på väggen och jag hade jobb sex år. The Swedish photographer, no less!
 
I många nybyggda områden bildas det "trivselföreningar" eller någon form av samfällighetsförening, en möjlighet är att kontakta styrelsen för föreningen och be att få presentera idén vid ett möte.

En väg in kan vara att få dokumentera hur de olika fastigheterna och omginingarna ser ut just nu. Eventuella pengar kan du få från de som är nyfikna på hur andra har löst olika ting i husen och i trädgårdarna eller de som vill ha det som ett minne av hur det var när de flyttade dit.
Alternativt som presentation av de boende i området.

Det är väl inte fel om någon kan ta lite fina bilder av familjen, huset, trädgården...
Det är det säkert många som kan nappa på.
Det krävs nog en personlig presentation och förberedelse med lite bra bilder från ett tidigare "jobb".

Lycka till, man vet inte förrän man provat och inte bara en gång, du måste kanske justera lite i första upplägget för att lyckas.

/Vä
 
Det låter som en väldigt spännande uppgift Birgitta!

Men jag tycker att du ska fundera på vad som egentligen är viktigast? Den antropologiska aspekten eller den ekonomiska. Jag gjorde själv något liknande för någon månad sen. Jag gick runt i ett område här i Uppsala och knackade dörr hos folk och frågade om jag fick ta porträtt hos dom i sin hemma-miljö. Det gick ganska bra, jag blev insläppt hos en majoritet och det var allmänt trevligt och otroligt kul att prata med dom olika människorna. Men jag undrar hur lätt det hade varit om jag velat tjäna pengar på det hela. Jag tror knappast att många hade nappat. Man är allmänt avig mot försäljare (vilket du blir) och du vill dessutom in och domdera med kamera hos dom och hoppas få naturliga bilder... Jag säger inte att det är omöjligt, men det blir nog svårt.

Det viktigaste är i alla fall att skapa kontakt. Får du kontakten med en familj och kan återkomma ett antal gånger så flyter det säkert på. I nyinflyttade områden känner oftast alla varandra... Så ryktet sprider sig säkert. Bara du lyckas få ett bra rykte på en gång..

jag tror inte du behöver öva .. men det skadar väl inte.. men jag skulle bara köra på om jag vore du.. då blir det nåt gjort!
 
en sak till. glöm inte att barn under 18 inte har rätt att släppa in dig. Alltså måste du släppas in av föräldrarna eller någon vuxen annars kan du bli åtalad för olaga intrång.
 
Ojdå! Tack för så många uppmuntrande svar!!
Det är svårt att veta vad för slags folk som bor i de villor jag har ögonen på. Nyrika definitivt. (Husen kostar runt £400 000.) Snittåldern ganska ung. Folk som vill ha 7 sovrum. Moderna detaljer, men traditionell planlösning. (Jag kollade in den billigaste husvariantens visningshus.)
Folk som knappast går på puben. Folk som inte tror att de är originella nog för att vara intressanta för 'forskare'. (Engelska original är ju omhuldade - och ganska stolta själva.)
Jag tror att det är folk som gärna hänger upp ett 'original photograph' i max-storlek bakom nån av designersofforna.
Jag kan ha fel.
En försöksportfolio kunde vara en god idé - skulle 1) ge dom bevis på att andra ställt upp ('keeping up with the Joneses' är säkert viktigt i det här området) och 2) ge en konkret bild av vad jag surrar om.

Intresseföreningar - gott tips, Lasse! Misstänker att det främst är 'neighbourhood watch' som gäller! Men det är värt att kolla upp. Husen säljs med mark, så det finns tyvärr minimalt med 'kollektiva ytor'. (Mark ägs ut till mitten av vägarna i England. Undantaget är de 30 översta cm av vägen, som ägs och sköts av kommunen...)

Försäkringsargumentet var bra, Robert! (Bara det inte ger dom idén att jag fotar för tjuvarna! 'Baltiska ligor har man ju hört om!')

Sex år i Sydafrika, Johan, det låter väldigt spännande!
Det här med Skandinavien (när det inte är Baltiska ligor då...) är en aning intressant i UK (trots att jag inte är blond och inte - vanligtvis ;) - erbjuder sexuella tjänster! Sådana förväntningar kan ju vara ett litet aber - men med tanke på min ålder är det knappast någon risk).

Antar att den största bristen för tillfället är modet att sätta igång.
Beundrar dig, Martim! Jag är så väldigt blyg när det gäller just dörrknackning. Måste känna att jag har nåt att erbjuda. Vara säker på att blir nåt bra.
Får försöka finna en villig offer-familj i någorlunda rätt samhällsskikt att träna på.
I värsta fall min egen! (Dom kan jag hota till medgivande. ;)
Sen får jag försöka lista ut hur många besök det kan behövas för att fånga olika aktiviteter och olika ljus, osv. för att få fram något av 'familjens själ' och inte bara ta bilder av folk i hemmiljö, sas.
Det måste ju vara ens ambition i alla fall!

Ja, jag fick mycket att fundera vidare på! (Och allt började bara med att en pappa hälsade så glatt på mig (+ kamera) och min man när han körde förbi oss i sin överdimensionerade bil!)
Så tack igen jättemycket för allas era tips och tankar!
 
Ja, helt klart intressant idé ö h t tycker jag. Förstår också den bakomliggande tanken till att dokumentera detta.

Men det är ju liksom två sidor av erbjudanden så du måste nog fundera på vad du ska sätta först och skylta mest med. Att du vill tjäna pengar på det eller att det är intressant ur en annan aspekt.

Uppfattar alla dig som en proffsig fotograf som vill komma och ta bilder till ok pris så kanske många nappar men också förväntar sig en viss typ av bilder.

Men gör du detta med något slags "redaktionellt" motiv av det socialantropoligiska slaget bör du nog kanske vara öppen med detta också.

Jag föreslår att du försöker få kontakt m en familj till att börja med. Han i bilen kanske. Ha något färdigt litet brev eller liknande färdigt att räcka över där det står vad du erbjuder.

Annars tror jag många nyrika m fina dyra hus def har behov av bra bilder på sitt hus.

Är just nu i semesterhusbytartagen och förvånas över att många lyxiga hus har ovanligt bra bilder som de lagt upp på sina profiler på husbytarsajterna. Bilder på interiör/exteriör de knappast tagit själva antar jag.
 
Jo, Karin, jag ser svårigheten med att balansera det socialantropologiska intresset (mer yrkessjukdom än att jag tror att jag får material till någon uppseendeväckande vetenskaplig artikel!) och det krasst ekonomiska.
Å andra sidan, om jag lyckas få fram ett klart program, ger det mig en möjlighet att fota folk hemma (det finns en hel del fotografer som tagit sådana foton, men det har ofta varit av fattiga personer - nyligen såg jag en utställning med kvinnor som blivit utnyttjade och misshandlade och lidit på olika vis). Sen får jag glädjen att försöka mig på något jag inte gjort förr. Och får träffa folk jag har en eller ett par fördomar emot, faktiskt. (Bl.a. tror jag at dom är väluppfostrade och jättevänliga, men ett rent helsike om man kommer på fel fot med dom! :)
Men projektet förutsätter att jag kan göra det helt klart att jag alltså gärna tar foton UTAN att dom behöver binda sig till något köp alls! (Sen tror jag iofs. att dom kanske nog vill ha något minne ändå... ;)
Jag kan tom tänka mig att sälja reportage-bilder, i en serie, tex., för ett 'lågt' pris, men först välja ut dom jag själv kan stå för 100%, som jag ser som 'konstnärliga', och som jag bara säljer 'dyrt' och signerat.
Här kommer folk naturligtvis att reagera. Kan jag ta porträtt av dom som jag säljer till den jag vill? Hm. Knappast utan medgivande. Hur är det med interiörer? Samma sak, troligen.
Det är inte otänkbart att folk som bor i dom husen är jurister... I alla fall torde det vara folk som har åtminstone rudimentära kunskaper i läsning och skrivning. (Räkning kan det vara sämre med! £400.000 har dom nog inte fattat hur mycket det är!) Jag får se till att vara ordentligt skodd vad lagen beträffar!

Semesterhusbytar-svängen? Låter intressant! Har du erfarenheter från förr? Där kommer man ju in i en 'färdig' miljö, utan att behöva känna att man tar på sig långsiktiga förpliktelser. Lite som att träffa folk på resor, men lite mer stabilt. Eller?

Jag tror nog att 'vanligt' folk kan överraska med fantastiskt fina foton. Ser vad släkt och vänner plötsligt kan kläcka fram, utan att kunna så mycket mer än att trycka av! Och med digitalt kan dom ju pröva tills det ser ut 'som i en tidning'... Hus står ju i allmänhet någorlunda stilla också.
 
Tack för ref. Martim!
Alltid bra att kunna referera till andra som gjort 'liknande' (tror inte att jag kan jämföra mig med henne) - så att det inte framstår som om man är en unik knäppskalle. :)

Jag har ju - till skillnad från Tina - INTE insiderkunskap från den värld jag tänkt skildra. Jag är en outsider, som försöker förstå det annorlunda - och finna sympati och beröringspunkter.
(Nu tillbaka till träningen - där jag plågar familjen med min kamera... :D )

Mvh
/Gitte
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar