Har snubben rätt om crop factor & aperture?
- Trådstartare AplAy
- Start datum
Urban Domeij
Avslutat medlemskap
Din beskrivning här ser ut som om du inte har fattad helt och hållet. Men om du med brantare vinklar menar flackare vinklar, så börjar det stämma bättre.
Och alldeles självklart kan man få samma skärpedjup med en stor bildsensor som en liten, det är bara att bländaröppningen sedd framifrån, ingångspupillen i objektivet, måste vara lika liten som på den mindre sensorn där brännvidden är kortare.
Det blir enklare att kolla upp hur stort skärpedjupet blir om du helt enkelt använder en skärpedjupskalkylator eller räknar efter formel och struntar i att där finns en adapter, som inte påverkar någonting annat än att den överbryggar skillnaden i flänsmått mellan kamerorna.
Lägg in brännvidd och bländaröppning i skärpedjupskalkylatorn tillsammans med sensorns storlek eller godtagbar oskärpecirkel, vilket som är aktuellt i den kalkylator du använder.
Men eftersom du verkar ha problem med att tolka vad vi menar med skärpedjup och hur det formas, i likhet med en väldig massa andra, undrar jag om du inte också avser bakgrundsoskärpan, vilket många faktiskt gör, och inte skärpedjupet.
När man använder olika stor bildvinkel blir bakgrunden väldigt olika, området som inte ligger inom skärpedjupet. Det gör det ganska meningslöst att försöka i tanken jämföra exempelvis 25/0,95 med 90/3,5 som har lika stor öppning, eller med 85/1,8 som har ungefär dubbelt så stor öppning.
En väg att gå för att i viss mån kunna utvärdera effekten är med en simulator, som ett program i telefon, platta eller dator, eller på nätet. Den här kanske kan hjälpa dig?
http://dofsimulator.net/en/
AplAy
Aktiv medlem
Tjena! Tack så mycket för svaret. Ja, det jag är intresserad av mest är nog bakgrundsoskärpan, och främst bokeh. Jag valde nu min fotokamera i programet som jag investerat i, Panasonic Lumix DMC-GX7, och 25mm/f0,95 där den var på f1,4 (vilket blev 50mm FF ekv.) och kollade på en man framför ett träd (3m ifrån) och då blev det inte så mkt synbar bokeh.
Men när jag ökade brännvidden till 45mm (90mm FF) så blev det mer inzoomat pga. brännvidden men det blev oxå mer och mer definierad bokeh. Så jag antar när man ser sådana porträtt bilder så har de nog gått med ett mer teleobjektiv då den brännvidden ger mer definierad bokeh vid samma bländaröppning eller blir bokeh mer synligt helt enkelt vid högre brännvidder?
FlyerOne
Aktiv medlem
Nae, du blandar ihop bokeh med hur kraftig oskärpan blir. En bildpunkt avbildas mycket riktigt med en större oskärpecirkeldiameter ju större bländare, större avbildningsskala, större skillnad mellan objekt och bakgrund etc. man väljer.
Men bokeh betyder något helt annat. Detta är ett begrepp för att ange den kvalitet man upplever att oskärpecirklarna har. Oskärpecirkelns diameter kan i och för sig göras större eller mindre beroende på val av av olika parametrar, men ha samma bokeh, eller (i och för sig vanligen i praktiken) olika.
Tänk dig en enda bildpunkt isolerad. Ligger den i skärpeplanet kommer den att avbildas som en skarp prick (ifall du har bra grejer). En bildpunkt från bakgrunden kommer med ett "teoretiskt idealt" objektiv att avbildas som en jämnljus cirkelyta. Detta är lite svårt för konstruktörerna att uppnå, men framförallt är det somliga fotografer som inte är så förtjusta i objektiv som är korrigerade på detta sätt. De tycker inte att det ser "naturligt" ut. Särskilt inte porträttfotografer, de vill gärna ha objektiv som ligger åt softfokushållet.
Men låt mig först direkt bemöta en väldigt vanligt missuppfattning. Softfokuseffekt är ABSOLUT INTE vad man får bara genom att felfokusera lite. Det enda man får då är som vi alla vet en oskarp bild. Ett softfokusobjektiv ger en bild med en helt skarp kärna, men oskärpecirklarna ser inte ut som en platå i genomskärning (som det "teoretiskt korrekta") utan har mjukt avtagande kanter. Detta är är alltså olika bokeh, det har inte alls med oskärpecirklarnas storlek att göra.
Äldre objektiv hade ofta denna bokeh-karaktär pga att man inte helt klarade att korrigera alla linsfel, i detta fall sfärisk aberration. Underkorrigerad sfärisk aberration tycker de flesta inte alls om - då får man en oskärpecirkel med en svart kant. En annan extrem variant är vad man får från spegelteleobjektiv, vars bokeh liknar små donuts (dock mycket bättre än svarta kanter). Vilket gör att man får vara försisktig med att plåta reflexer i t.ex. vatten. Alternativt att man använder sig av sitt bildsinne och skapar en ovanligt bra sådan bild. Förekommer någon gång att dylika fotografer lyckas väldigt bra med sådana bilder (har bl.a. sett en som var omslagsbild på en almanacka).
Här nedan är en länk där du i början av artikeln kan se en avbildning av hur en punkt resp. en linje ser ut, från hårskärpa och med olika bokeh. Artikeln beskriver det enda objektiv där man steglöst kan variera bokeh genom hela bilden från "idealt platt" och till härligt mjuk (vissa motiv passar för den ena, andra för den andra extremen och ytterligare andra passar bäst med en bokeh någonstans där emellan). För att göra allt tydligt - med detta objektiv kan man ändra bokeh inom vida gränser UTAN att ändra brännvidd och avstånd. Likaså har det TVÅ bländare, den ena är en konventionell irisbländare, medan den andra är en bokeh-varierare..
Detta har åstadkommits genom idéen att inför ett apodization element i strålgången:
http://www.dyxum.com/columns/articles/lenses/SAL-135F28/Sony-AF-135-STF-SAL-135F28_review.asp
Du behöver inte läsa hela artikeln, den är ganska lång. Det räcker med att titta på figuren vars vänstra del visar "Defocusing of a dot" och den högra "Defocusing of a line".
Det finns ett fåtal andra objektiv med varierbar bokeh, men de är inte alls lika avancerade. Det enda man ändrar där är under- respektive överkorrigeringen av sfärisk aberration. Denna metod ger mjuk bokeh bara på ena sidan om det skarpa bildplanet, alltså antingen för- eller bakgrund, medan den andra sidan får förskräcklig ringformad "stickig" bokeh. Kan inte på något sätt jämföras med den närmast perfekta bokeh som det STF-objektivet länkat till ovan är kapabelt att ge, inom hela oskärpeområdet både framför och bakom det skarpa området.
Till sist, ifall du skulle läsa artikeln, så behöver den uppdateras när det gäller objektivets (där beskrivna) största nackdel - att det var väldigt svårt att fokusera med OVF/DSLR-kameror. Det är mycket enkelt att fokusera med dagens A- eller E-mountkameror, som har helt andra manuellfokuseringshjälpmedel.
Vet inte ifall du efter detta fortfarande är lika förvirrad, men i så fall hoppas jag att det är på en högre nivå.
.
Men bokeh betyder något helt annat. Detta är ett begrepp för att ange den kvalitet man upplever att oskärpecirklarna har. Oskärpecirkelns diameter kan i och för sig göras större eller mindre beroende på val av av olika parametrar, men ha samma bokeh, eller (i och för sig vanligen i praktiken) olika.
Tänk dig en enda bildpunkt isolerad. Ligger den i skärpeplanet kommer den att avbildas som en skarp prick (ifall du har bra grejer). En bildpunkt från bakgrunden kommer med ett "teoretiskt idealt" objektiv att avbildas som en jämnljus cirkelyta. Detta är lite svårt för konstruktörerna att uppnå, men framförallt är det somliga fotografer som inte är så förtjusta i objektiv som är korrigerade på detta sätt. De tycker inte att det ser "naturligt" ut. Särskilt inte porträttfotografer, de vill gärna ha objektiv som ligger åt softfokushållet.
Men låt mig först direkt bemöta en väldigt vanligt missuppfattning. Softfokuseffekt är ABSOLUT INTE vad man får bara genom att felfokusera lite. Det enda man får då är som vi alla vet en oskarp bild. Ett softfokusobjektiv ger en bild med en helt skarp kärna, men oskärpecirklarna ser inte ut som en platå i genomskärning (som det "teoretiskt korrekta") utan har mjukt avtagande kanter. Detta är är alltså olika bokeh, det har inte alls med oskärpecirklarnas storlek att göra.
Äldre objektiv hade ofta denna bokeh-karaktär pga att man inte helt klarade att korrigera alla linsfel, i detta fall sfärisk aberration. Underkorrigerad sfärisk aberration tycker de flesta inte alls om - då får man en oskärpecirkel med en svart kant. En annan extrem variant är vad man får från spegelteleobjektiv, vars bokeh liknar små donuts (dock mycket bättre än svarta kanter). Vilket gör att man får vara försisktig med att plåta reflexer i t.ex. vatten. Alternativt att man använder sig av sitt bildsinne och skapar en ovanligt bra sådan bild. Förekommer någon gång att dylika fotografer lyckas väldigt bra med sådana bilder (har bl.a. sett en som var omslagsbild på en almanacka).
Här nedan är en länk där du i början av artikeln kan se en avbildning av hur en punkt resp. en linje ser ut, från hårskärpa och med olika bokeh. Artikeln beskriver det enda objektiv där man steglöst kan variera bokeh genom hela bilden från "idealt platt" och till härligt mjuk (vissa motiv passar för den ena, andra för den andra extremen och ytterligare andra passar bäst med en bokeh någonstans där emellan). För att göra allt tydligt - med detta objektiv kan man ändra bokeh inom vida gränser UTAN att ändra brännvidd och avstånd. Likaså har det TVÅ bländare, den ena är en konventionell irisbländare, medan den andra är en bokeh-varierare..
Detta har åstadkommits genom idéen att inför ett apodization element i strålgången:
http://www.dyxum.com/columns/articles/lenses/SAL-135F28/Sony-AF-135-STF-SAL-135F28_review.asp
Du behöver inte läsa hela artikeln, den är ganska lång. Det räcker med att titta på figuren vars vänstra del visar "Defocusing of a dot" och den högra "Defocusing of a line".
Det finns ett fåtal andra objektiv med varierbar bokeh, men de är inte alls lika avancerade. Det enda man ändrar där är under- respektive överkorrigeringen av sfärisk aberration. Denna metod ger mjuk bokeh bara på ena sidan om det skarpa bildplanet, alltså antingen för- eller bakgrund, medan den andra sidan får förskräcklig ringformad "stickig" bokeh. Kan inte på något sätt jämföras med den närmast perfekta bokeh som det STF-objektivet länkat till ovan är kapabelt att ge, inom hela oskärpeområdet både framför och bakom det skarpa området.
Till sist, ifall du skulle läsa artikeln, så behöver den uppdateras när det gäller objektivets (där beskrivna) största nackdel - att det var väldigt svårt att fokusera med OVF/DSLR-kameror. Det är mycket enkelt att fokusera med dagens A- eller E-mountkameror, som har helt andra manuellfokuseringshjälpmedel.
Vet inte ifall du efter detta fortfarande är lika förvirrad, men i så fall hoppas jag att det är på en högre nivå.
.
Senast ändrad:
Urban Domeij
Avslutat medlemskap
Brännvidden är egentligen inte det som avgör hur mycket bakgrundsoskärpa man får, utan det är snarare skillnaden i avstånd mellan motivet som är fokuserat och bakgrunden som inte ligger i fokus. Så om du ställer mannen strax framför trädet och fotograferar från några meters håll, kanske det är bara en meter till trädet, vilket inte ger mycket oskärpa.
När man tar med en lång brännvidd ändras förutsättningarna, eftersom man får backa en bit för att få samma utsnitt på mannen. Om han fortfarande står där en meter från trädet, så blir skillnaden i avstånd mindre än när man tog på närmre håll med kort brännvidd. Det gör att man faktiskt får mindre oskärpa, om öppningen är lika stor. Man får backa ännu längre bort, och mannen får flytta sig åt samma håll, så att avståndet till trädet från mannen ökar. Då kommer oskärpan att bli lika stor, men eftersom det är en smalare bildvinkel, kommer bakgrunden att ha en annan karaktär. Mindre utsnitt av bakgrunden kommer i bild, med färre detaljer, vilket blir mindre rörigt, en mindre splittrad bild.
Så när man använder en lång brännvidd med stor öppning, kan det vara för att man vill ha mer bokeh, och tätare beskärning av bakgrunden, men för att nå den effekten får man också organisera sina bildelement så att man hjälper kameran att skapa mer bakgrundsoskärpa.
Jag använder också formatet µ4/3 och har en del objektiv med lång brännvidd och stor öppning. För porträtt är 35 mm en rätt bra brännvidd, eftersom den ger tilltalande perspektiv i bilderna, men det går inte att få mycket bakgrundsoskärpa med så kort brännvidd om man inte har väldigt stor öppning. Min är 2,8 och det ger snygg bokeh, men inte mycket oskärpa. Om jag vill ha tätare beskuren bakgrund är 50/1,4 ett bättre val, men med längre brännvidd måste jag backa obekvämt långt bort för samma utsnitt, och perspektivet plattas ihop av det större avståndet. För att öka bakgrundsoskärpan är det förhållandet mellan huvudmotivet och bakgrunden som ska ändras, alltså att jag inte bara backar undan, utan att också den jag fotograferar kommer närmre, så att jag egentligen backar mer från bakgrunden - eller väljer en bakgrund som är längre bort.
Skärpedjupet, om vi bortser från bakgrundsoskärpan, är området som vi betraktar som "skarpt", och det blir samma vid samma f/-tal när motivet tar upp samma storlek på sensorn. Vid porträtt med stor öppning är det bara några centimeter, men inom några decimeter är inte oskärpan särskilt uttalad, och en man som står en meter framför ett träd och fotograferas från tre meters håll får inte särskilt oskarpt träd som bakgrund, eftersom skillnaden i avstånd är rätt liten. Trädet hamnar visserligen klart utanför skärpedjupet, men inte så långt ifrån att det suddas ut helt.
Tonyeagle
Aktiv medlem
AplAy
Aktiv medlem
Aha, tack för alla svaren! nu kanske jag fattar: skärpedjup är hur mkt som är i fokus? Dvs., 0,95 så är lite i fokus och oavsett var jag "fokuserar" detta i bilden så kmr det vara en liten bit som är i fokus, och går jag till högre f-värde som typ 2,8 så blir det "större skärpedjup"? dvs., mer kan vara i fokus och sen kan jag "flytta" denna "fokusering" med fokusringen?
Jag satt och experimentera med DOF-simulatorn och vad jag upptäckte som jag tolkade det var att större brännvidd (t.ex. från 50mm till 90mm) gjorde oskärpan & bokeh större men den var i princip lika oskärp och "bokehig" i mina ögon.
När jag dock testa en FF med 50mm i f/0,95 och sen jämförde med m43 i 25mm (ekv. 50mm i FF) på f/0,95, båda på en 1.8m lång man 3m från kameran, så såg jag att det blev mer "krämigare" bakgrund i FF-versionen än i m43-versionen. Beror skillnaden då på sensorstorleken beträffande denna upptäckt?
Om vi då går tillbaka till första inlägget; stämmer det då att en 25mm/0,95 med minsta skärpedjup på f/0,95 på m43-kamera blir en 50mm/1,9 med minsta skärpedjup på f/1,9 på en FF-kamera, eller har jag fortfarande förstått det fel?
nu kanske jag fattar: skärpedjup är hur mkt som är i fokus? Dvs., 0,95 så är lite i fokus och oavsett var jag "fokuserar" detta i bilden så kmr det vara en liten bit som är i fokus, och går jag till högre f-värde som typ 2,8 så blir det "större skärpedjup"? dvs., mer kan vara i fokus och sen kan jag "flytta" denna "fokusering" med fokusringen?Jag satt och experimentera med DOF-simulatorn och vad jag upptäckte som jag tolkade det var att större brännvidd (t.ex. från 50mm till 90mm) gjorde oskärpan & bokeh större men den var i princip lika oskärp och "bokehig" i mina ögon.
När jag dock testa en FF med 50mm i f/0,95 och sen jämförde med m43 i 25mm (ekv. 50mm i FF) på f/0,95, båda på en 1.8m lång man 3m från kameran, så såg jag att det blev mer "krämigare" bakgrund i FF-versionen än i m43-versionen. Beror skillnaden då på sensorstorleken beträffande denna upptäckt?
Om vi då går tillbaka till första inlägget; stämmer det då att en 25mm/0,95 med minsta skärpedjup på f/0,95 på m43-kamera blir en 50mm/1,9 med minsta skärpedjup på f/1,9 på en FF-kamera, eller har jag fortfarande förstått det fel?
Urban Domeij
Avslutat medlemskap
Det stämmer rätt bra, det är så det funkar, och om du ser det från "andra sidan", tittar framifrån på öppningen, från snubben som du ska fotografera, så är det i båda fallen en öppning på 26 mm, som täcker precis samma rymdvinkel sedd från motivet. Då "cropfaktorn", dvs jämförelsetalet för det som ibland kallas "brännviddsförlängning" för att skapa förvirring, är 2 för µ4/3 jämfört med FF, så blir ju bilderna "lika stora", dvs när man skriver ut dem i samma format eller visar på skärmen, så täcker objektiven i fråga samma bildvinkel och kan jämföras direkt.
Så om man håller tungan rätt i mun kanske den där "cropfaktorn" ändå kan vara användbar.
AplAy
Aktiv medlem
Aha, jag förstår. Jag såg oxå, i DOF-simulatorn (http://dofsimulator.net/en/), att skärpedjupet förändrades också beroende på hur nära el. långt ifrån jag var motivet oxå (även om jag körde med samma f-stop).
Så, skärpedjupet blev mkt kortare på samma f-stop (0,95 i simulatorn) ju närmare motivet jag hade kameran, och skärpedjupet blev större på samma f-stop när kameran gick längre ifrån samma motiv.
EDIT: Jag hitta här på en sida http://www.cambridgeincolour.com/tutorials/digital-camera-sensor-size.htm är man kunde jämföra DOF mellan två sensorstorlekar och då när jag valde m43 med 25mm/f1.2 (det lägsta som gick) och ville se DOF-ekv. i FF så blev det 50mm/f2.4
Det jag tkr är konstigt är att jag inte har hört i någon fotografikurs (som jag tittat på lynda.com där jag lärt mig all teori om det mesta) att de nämner så mkt om hur DOF förändras när man pratar om olika sensorstorlekar utan snarare bara om ekv. till FF osv.
Å så äré ju tragiskt att många tillverkare vägrar säga att man oxå måste öka f-värdet å inte bara brännvidden när man ska jämföra mellan sensorer el. vad en sensor är ekv. gentemot en annan sensor. Denna "otrevliga upptäckt" är kanske vad som får många i kommenaterna att få damp på utube-videon som jag länka i början till.
Tonyeagle
Aktiv medlem
Delvis
Jo fast när det gäller f-talet så handlar det ju bara om skärpedjupet. Ljusstyrkan på objektivet är ju fortfarande densamma. Dvs att du får samma tid/bländare/iso när du fotograferar med en crop-kamera som ger mindre bildvinkel (mer televerkan). Att sedan den mindre sensorn ger ett steg mera brus (vid jämförelse mellan samma typ av sensor där bara storleken skiljer) räknar man nog med att alla är införstådda med när man anger att tex ett 100/2,8 motsvarar ett 160/2,8 (Canon) för fullformatssensor. Skulle man säga att det motsvarade 160/4 skulle nog förvirringen bli total för icke insatta i det här med skärpedjupet.
Jo fast när det gäller f-talet så handlar det ju bara om skärpedjupet. Ljusstyrkan på objektivet är ju fortfarande densamma. Dvs att du får samma tid/bländare/iso när du fotograferar med en crop-kamera som ger mindre bildvinkel (mer televerkan). Att sedan den mindre sensorn ger ett steg mera brus (vid jämförelse mellan samma typ av sensor där bara storleken skiljer) räknar man nog med att alla är införstådda med när man anger att tex ett 100/2,8 motsvarar ett 160/2,8 (Canon) för fullformatssensor. Skulle man säga att det motsvarade 160/4 skulle nog förvirringen bli total för icke insatta i det här med skärpedjupet.
Urban Domeij
Avslutat medlemskap
Jag misstänker att du inte har tittat på videon i inledningen och lyssnat noga på vad han säger, eftersom han förklarar just det där. En 160/2,8 motsvaras av en 100/1,8 och när man använder ett steg högre ISO med FF för att få samma slutartid är resultatet nära lika. De har, i likhet med tidigare resonemang lika stor ingångspupill.
Ser man till skärpedjupet, kan man använda objektivets avstånds- och skärpedjupsskala när man använder ett FF-objektiv på crop, men får då använda skärpedjupsstrecken för ett steg större bländare när det sitter på crophuset, alltså om man använder f/5,6 är det skärpedjupsskalan för f/4 som gäller.
På samma sätt men aningen enklare att räkna blir det på µ4/3-formatet, förutsatt att adaptern har precis rätt anslagsmått. Med FF-optik (som jag ofta använder) gäller skärpedjupsskalan för två steg större öppning. När jag använde objektiv för Pen F var det skärpedjupsskalan för ett steg större öppning då det satt på µ4/3.
Om man ofta använder objektiv som är gjorda för andra format kan man lätt hålla det här i huvudet om det är av intresse, som till exempel när man vill ställa hyperfokalavstånd. Det är dubbelt så långt på en µ4/3-sensor som på en FF-sensor.
eskil23
Aktiv medlem
De skulle bli ungefär lika förvirrande som när man förklarar hur en telekonverter fungerar. En crop-kamera beter sig ju som om den hade en inbyggd 1,5x telekonverter både när det gäller upplevd brännvidd och skärpedjup.
MichaelB
Aktiv medlem
Det stämmer ju bara på Nikon & Sony om man ska var lite petig.
Crop på olika märken.
Sony 1,5
Nikon 1,5
Pentax 1,5
Canon 1,6
Micro 4/3 2,0
CX 2,7 (Nikon 1)
El-Bonko
Aktiv medlem
Faktorn 1,5 gäller så vitt jag vet APS-C-kameror av alla märken utom Canon, alltså även Fuji, Samsung, Leica, Sigma o.s.v.
MichaelB
Aktiv medlem
Jag syftade på att när man skriver crop kamera få finns det betydligt fler varianter är 1,5 i crop faktor.
Inlägget jag syftade på kunde tolkas som det var 1,5 i crop faktor för alla kameror vilket
var det jag vill förtydliga.
Sen att tillverkarna ljuger sig blå med sina löngner är en annan femma.
Undrar ur många tusen konsumenter dom lurar dagligen & bara använder crop faktor
på brännviden.
Många som man fått förklara för att deras lilla långzoom inte har t.ex ett 24-600 f/2.8 många
blir rent av förbannade på dessa blåljugade fabrikanter & säljare.
iSolen.se
Guest
Vad ska de skriva då? Siffran 2.8 är ju framräknad och beskriver ljusstyrkan beskriven som förhållandet mellan brännvidden och fysiska bländaröppningsdiametern.
Sen att skärpedjupet är kasst...det är en annan sak.
Eller menar du helt konkret att objektivet är felmärkt? Att det borde stå 24-600/f/2.8-11?
El-Bonko
Aktiv medlem
Det är rent konkret felmärkt. Om man tar Panasonic FZ200 som exempel, så marknadsförs den som om det har ett objektiv på 25-600mm, f/2,8. Det står till och med så på kameran. Den maximala bländaren stämmer visserligen, men brännvidden är en ren lögn. Den är i själva verket 4,5-108mm.
Men då är det bara att använda lite selektiv matematik, och vips så verkar prylen mycket mer imponerande. Att ett objektiv på 600mm med en bländare på f/2,8 i verkligheten skulle vara groteskt stort begriper ju kunderna inte ändå. Inte heller varför deras bilder inte kommer i närheten av den kvalitet man kan få med kameror som på pappret har sämre prestanda.
The_SuedeII
Aktiv medlem
Ja, det största problemet är faktiskt marknadsföringsavdelningarna hos kameratillverkare/avdelningar som inte har FF-sensorer i sortimentet. De gör allt för att kunder ska fortsätta tro att man kan "multiplicera brännvidder" hur som helst.
Brännvidder och f-tal är fysiska egenskaper. De ändras inte av vilken sensorstorlek du använder. En eldriven modellbil i skala 1:12 som kan göra 40km/h gör exakt 40km/h, inte (40*12) = 480km/h.... Den kommer aldrig göra 480km/h hur du än vrider och vänder på det, trots att det kanske står så på paketet
Precis samma sak gäller brännvidder. En 50mm satt på en sensor som är "skala 1:2" jmf vår referens 36x24mm blir inte 100mm.
Det lättaste sättet att tänka på det är faktiskt att ignorera det som händer bakom objektivet. De enda två sakerna du behöver veta för att kunna räkna ut ALLT som har med fotometri att göra är:
1) ingångspupillens verkliga storlek (diameter: brännvidd dividerat med f-tal)
2) hur stor bildvinkel som tas med
Brännvidder och f-tal är fysiska egenskaper. De ändras inte av vilken sensorstorlek du använder. En eldriven modellbil i skala 1:12 som kan göra 40km/h gör exakt 40km/h, inte (40*12) = 480km/h.... Den kommer aldrig göra 480km/h hur du än vrider och vänder på det, trots att det kanske står så på paketet
Precis samma sak gäller brännvidder. En 50mm satt på en sensor som är "skala 1:2" jmf vår referens 36x24mm blir inte 100mm.
Det lättaste sättet att tänka på det är faktiskt att ignorera det som händer bakom objektivet. De enda två sakerna du behöver veta för att kunna räkna ut ALLT som har med fotometri att göra är:
1) ingångspupillens verkliga storlek (diameter: brännvidd dividerat med f-tal)
2) hur stor bildvinkel som tas med
Urban Domeij
Avslutat medlemskap
Nja, så många varianter finns det faktiskt inte. 4/3 har aldrig såvitt jag vet marknadsförts som "cropformat", och det är faktiskt ganska tydligt när man talar om systemkameror vad "cropformat" betyder. Det handlar om APS-C i de olika varianter som finns. När man börjar blanda in annat undrar jag om man inte är ute efter att bara säga emot - det som kallas att trolla.
Begreppet "cropkamera" har faktiskt en historia, och det handlar om att alla tidiga DSLR-kameror byggdes utifrån en grundmodell som tidigare hade haft formatet 24x36 för film. Men formatet på bilden var mindre, beskuret, och därav kommer begreppet "crop". Det handlar om kameror från Canon, Nikon, Pentax, Samsung och Minolta, som alla ursprungligen var byggda för småbildsformat, och där optiken sitter på samma avstånd från sensorn som småbildsoptiken satt framför filmen.
Så historiskt, och i allmänt tal, handlar begreppet cropkamera enbart om APS-C.
Om du exempelvis tittar på Canons tidiga DSLR-modeller varav jag har en, så kan man trots den kortare spegeln i EOS 10D inte montera objektiv med beteckningen EF-S trots att de är gjorda för det formatet. Det är i grunden en fullformatskamera som är "beskuren" med en mindre sensor.
Däremot Olympus E-modeller är inte byggda utifrån någon småbildsmodell och de har aldrig kallats cropkameror. Inte heller små kompakter brukar benämnas på det sättet.
Men jag vet. Många slarvar med språket, så det är inte konstigt om vanliga uttryck missuppfattas. Ibland misstänker jag att det är avsiktligt.
