Har någon fått drömuppdrag?

[Walle]

Jag har funderat en del på det där sista du säger, Niclas. Jag tror precis som du säger att det skulle krävas en hel del diciplin, men jag tror att det är större risk att de komersiella bilderna blir mer konstnärliga, än tvärt om. För rent säljande komersiella bilder gör man väl knappast för att man tycker att det är kul?

Sen så tror jag nästan att det skulle gynna ens privata fotograferande. Jag menar, om det komersiella och det privata är för snarlikt så tror jag att det är stor risk att man blir hämmad på grund av att man blir uttråkad. Men om det är tillräckligt stor skillnad på bilderna man gör så kan nog lusten att göra ens egna privata bilder bli större.

 

[Niclasfoto]

Att det gynnar det privata är nog högst troligt.

Som du skriver så tror jag också att det kommersiella kan riskera att bli smittat av det mer personliga. Känslan man har för komposition och vad som är en spännande linjeföring i en bild, osv.

Se på tex fotografen Pål Hermansen.

Han är homeopat & tandläkare, jobbar såvitt jag nu vet ännu med sitt yrke och inte enbart med foto. Han är så rädd om sin frihet. Utan den friheten så hade han (enligt honom själv) inte varit i den positionen han har idag.
Pål anses vara en av norra Europas absolut mest kreativa & nyskapande naturfotografer som också får dessa publicerade i olika media. Imponerande värre när man betraktar hans produktion.


Den konstnärliga friheten driver enligt mig kreativt skapande generellt i en viktig riktning, ohämmat framåt. Det är den jag vill uppnå. Även om ett jobb på sidan tar mycket tid och fokus/energi så ger det mig total frihet i den övriga tiden jag har. Om jag dessutom kan trappa ned arbetet på sidan så har jag mer tid med fullaste frihet.
Att arbeta med mitt kreativa hjärta riktat mot en kommers verklighet är allt annat än en lyckad kombination. I alla fall för min egen del. Säkert inte fallet för alla.


MVH Niclas,



EDIT:
(Det mindre roliga i sammanhanget är väl att man själv (jag) inte har ett smack av chans att få mina bilder med mitt personliga uttryck i "hög" kvalitet publicerade, eftersom man inte heter dEt namnet som är anerkänt.
Bilder som tex Pål får publicerade har många av oss skapat i mer än tio år (också han själv).
Det säger lite om hur "gamet" fungerar. Tråkigt var det när man förstod och överblickade verkligheten första gången. Idag så skattar jag mig lycklig som inte dragits med i kommerssvängen Jag hade tveklöst varit där jag nu idag är. Även om jag idag inte tjänar en enda krona på ngn endaste bild. Uttrycket har inte varit hämmat en enda liten millisekund, OCh det är det jag värdesätter högst).

 

[Walle]

Jag håller med dig i fullo.
Att utnyttja sin kreativa gen för mycket i arbetet kan nog till stor del riskera att man blir väldigt hämmad i sitt privata fotograferande. Dels för att lusten inte finns där på grund av att det kreativa befinner sig i den grå vardagen, dels på grund av att man nog aldeles för lätt hamnar i ett kommersiellt tänkande, även när man fotograferar helt privat.

Edit: Ändrade lite i mitt inlägg.

 

[Liax]

Jag har ett jobb som kräver mycket kreativitet och tänkande dagarna i ända, och jag kan intyga att det är hämmande för mitt privata fotograferande. När jag är ledig är jag ofta ganska tom i bollen och ägnar mig hellre åt sådant som kräver lite kreativitet.

Jag försöker ändå tvinga mig själv till att vara kreativ även utanför jobbet eftersom jag gillar att fotografera och naturligtvis vill ta bra bilder. Men ibland tar det bara stopp. Även hjärnan måste få vila och samla kraft.

/Joakim

 

[Walle]

Det måste vara väldigt jobbigt, speciellt när man vill vara kreativ, men inte orkar.

Mitt arbete kräver ytterst lite kreativt tänkande, så för mig kan det istället bli omvänt. Jag vill så mycket, men jag blir så förvirrad att jag inte vet var jag ska börja...så det slutar med en öl och ingenting gjort

 

[Niclasfoto]

Walle skrev:
Det måste vara väldigt jobbigt, speciellt när man vil vara kreativ, men inte orkar.

Mitt arbete kräver ytterst lite kreativt tänkande, så för mig kan det istället bli omvänt. Jag vill så mycket, men jag blir så förvirrad att jag inte vet var jag ska börja...så det slutar med en öl och ingenting gjort

Otroligt vad många situationer det skall finnas där ute ibland oss.. varianter av alla möjliga slag!

Personligen söker jag (alltid? efter jobb men kan visst inte slita mig ifrån att servera på olika hotell.
Det kräver att många sociala nycklar är rätt på plats men det kreativa är det snålt med om vi bortser ifrån det som är relaterat till det sociala.
Att duka upp ett middagsbord eller korka upp en flaska vin är ju relativt enformigt i sig själv. Människorna jag möter är de som ger och tar av energi och ett mått av social kreativitet.

Så det är min situation..

Men jag jobbar inte heller mer än att jag har möjlighet att skapa och kreatera med friskt huvud.

Skall väl ändå sägas att jag med min kroniska huvudvärk har rättså fullt upp med typ 50-75% jobb. Hade jag fått tillbaka de runt 30% energi som huvudvärken tar av mig varje dag så hade jag antingen haft möjlighet att tjäna 30% mer kronor eller ha 30% mer tid över till visuellt skapande.
Kan vara jobbigt att inse att dessa långa 30% faktiskt inte är mina utan "huvudvärkens"...

Typ 70 år och inte 100 år... 55 år och inte 70 år.. huvva, hehe!!



MVH Niclas,

 

[Walle]

Jobbigt läge med kronisk huvudvärk! Jag är inte avundsjuk..

Jag jobbar som anläggare. Markarbeten, spårarbeten, och liknande. Det kräver inte mycket av social förmåga, men man är ganska slut ändå efter en dags arbete.