Något som de flesta verkar glömma, eller kanske inte känner till, är att AF-sensorn inte är optimal för stora bländaröppningar, utan det finns ett visst spel i hur kameran fokuserar. De flesta kameror med fasskiftssensor ger skarpt resultat vid f/5,6 men kan ligga en aning snett; felet ligger inom skärpedjupet. Det blir så klart något annat när man använder större bländare. Man kan alltså inte räkna med att kameran kommer att ställa optimal skärpa vid f/2,8. Det beror dels på en liten hysteres i fasskiftbedömningen, dels på att kameran inte itererar, utan gör en koll av hur mycket oskärpa som systemet beräknar att motivet har, och sedan sänder det impulser till fokusmotorn för att flytta fokus precis lagom. Någon dubbelkoll av att det verkligen blir skarpt förekommer inte; det är vad som gör systemet så snabbt. Fasdetektering är snabbt, mycket snabbt, och ofta blir det snabbt men fel.
Det kanske kan bli lite bättre med en kalibrering, men grundsvagheten finns alltid kvar. För kritisk skarpinställning funkar då bara manuell inställning, om det är möjligt med kameran; flera av dagens kameror saknar tyvärr bra hjälpmedel för att ställa skarpt visuellt, så det kan ändå skita sig.
För stillastående motiv om skärpan är kritisk, kan man använda direktvisning om kameran har ett sådant läge med förstoring för skärpeinställning eller med kontrastmätning. Det går inte lika fort, men det blir skarpt.
