Advertisement

Annons

Hårdare få ackrediteringar

Produkter
(logga in för att koppla)

ixxy

Aktiv medlem
Tänkte bara höra här om det är någon som upplever det som att det är svårare att få ackrediteringar till sport och andra event på senare tiden.

Jag upplever att det blivit hårdare och har pratat med många pressavdelningar och de uppger att det är flera olika anledningar. så jag tänkte ta upp några här och se vad ni säger och det kanske finns fler också.

* Fler som ansöker så mindre % av de sökande får ackreditering.
* Många som inte sköter sig så hårdare krav ställs på de som söker. t.ex. arbetsprover eller andra krav ställs.
* Många som slentrian söker så vi nekar de som inte har fasta uppdrag.

Har nu fått kastat i ansiktet av en annan fotograf att jag och en till förstör och bidrar till att det blir hårdare genom att vi ansökte ackreditering till ett stort event i Falsterbo som just nu pågår. Det vi gjorde fel var tydligen att vi sökte utan att ha kontrakt skriven uppdragsgivare. utan är där på vinst och förlust om vi säljer bilder eller inte. Det är tydligen sånt som gör att det blir svårare.

Jag personligen har svårt att se hur det skulle förstöra något efter som vi har samma krav som alla andra och måste lämna in arbetsprover både i tryck och digitalt format som alla andra. Enda alternativet är att skicka in ett utgivarintyg och en kontakt person att man är på plats åt någon media.

Har vi gjort något fel eller har vi gjort rätt?
Har vi gjort det hårdare för alla andra att få ackreditering?
 
Min erfarenhet säger att det blivit svårare och det är mycket för att det ofta är för många fotografer på plats.
Det ser inte alltid bra ut för publik och tv om det är för många fotografer har jag fått höra samt att det även kan vara en säkerhetsrisk tex då motorsport.
 
Tänkte bara höra här om det är någon som upplever det som att det är svårare att få ackrediteringar till sport och andra event på senare tiden.

Inte svårare, men mer "pappersexercis".
Fast jag jobbar aldrig utan uppdragsgivare.
Utan uppdragsgivare hade det helt klart varit en helt annan sak.

...
Det vi gjorde fel var tydligen att vi sökte utan att ha kontrakt skriven uppdragsgivare. utan är där på vinst och förlust om vi säljer bilder eller inte. Det är tydligen sånt som gör att det blir svårare.

Ja, sånt går att arrangörerna gör ackrediteringsprocessen mer komplicerad.
"Förr i tiden" så räckte det i princip alltid med presslegitimation.
Sedan började kraven på ackrediteringar, och numera blir det vanligare och vanligare med krav på kopior på presskort och intyg från uppdragsgivare.
Vilket ju innebär en del extraarbete och krångel.

Jag personligen har svårt att se hur det skulle förstöra något efter som vi har samma krav som alla andra och måste lämna in arbetsprover både i tryck och digitalt format som alla andra. Enda alternativet är att skicka in ett utgivarintyg och en kontakt person att man är på plats åt någon media.
Om du med "förstöra" menar att processen kring ackrediteringar blir krångligare, så har du ju redan mitt svar på det ovan.

Lite nyfiken på vad du menar med arbetsprover?
Menar du att det frågan om att du ska visa upp dina bilder, som en portfolio ungefär?
Eller år det frågan om "tear sheats", dvs att du ska vida upp exempel på publiceringar?

Ett intyg från en uppdragsgivare gör helt klart skillnad.

Personligen så burkar jag, precis som jag skrev ovan.
Aldrig jobba/söka ackreditering utan uppdragsgivare.

När jag skickar en förfrågan om ackreditering, så anger jag alltid vem som är min uppdragsgivare.
Samt ser alltid till att "lina in" uppdragsgivaren i mailet, så att uppdragsgivarens redaktör får en kopia på ackrediteringsförfrågan.
(Sedan så brukar jag skicka med en PDF med "kopia" på min presslegitimation).
Sedan så har jag alltid en mailsignatur i slutet av mina ackrediteringsmall, där det finns en länk till min hemsida.
(På min hemsida, så har jag portfolio, tearsheats och referenser, vilket gör det enklare för en arrangör att bilda sig en uppfattning om min verksamhet som fotograf http://photo-it.net/).

Personligen har jag inte haft några problem med att få ackrediteringar, men däremot märkt av att det i vissa sammanhang blivit frågan om mer pappersexercis.

Nyckeln till ackrediteringar är främst av allt att ha en seriös uppdragsgivare som leder till publiceringar.
Såvida det inte gäller de riktigt stora grejerna, så brukar en hänvisning till vem som är uppdragsgivare räcka för att få igenom ackrediteringen utan några som helst problem.
 
Lokalt märker vi en stor skillnad mot för bara några år sedan. Vi har en lokal eventarrangör (typ 99% av konsertmarknaden i östra Blekinge/Kalmar län) som inte är nådiga att tas med

När de var mindre dominerande var det inga problem att ansöka om ackreditering och faktiskt få det. Enda smolket i bägaren var väl att man inte fick tillgång till diket. Det var, som man sade, reserverat för de större medierna. (Med andra ord våra två lokala morgontidningar och arrangören själv)

Nu mera känns det knappt ens lönt att söka, tyvärr. Livet som frilansfotograf blir allt svårare
 
Jag har gått som ackrediterad på uppdrag av Wikimedia Sverige på ett par evenemang. Min erfarenhet är att man lika gärna kan slippa. Det brukar gå lika bra att fotografera från vanlig publikplats på de flesta typer av arrangemang. På konserter och dylikt går det oftast inte, så då får man bita i det sura äpplet och fylla i alla papper.
 
En hel del gånger har jag fått ackreditering bara genom att visa min hemsida/blogg, andra gånger via en lokaltidning. Du kan t.ex. fråga Nya Dagbladet och hänvisa till nyhetssidan vid ackrediteringsansökan.
 
Jag bara undrar över en sak:

Hur kan man upprätthålla ett sånt system där exv. en arrangör bestämmer vem som får ta bilder när varenda en har en kamera i fickan?

Visst, i många fall handlar det bara om mobiltelefoner men publiken har väl hela skalan av kameror allt från mobiler till annat?

Jag förstår att man försöker begränsa av olika skäl - om inte annat för att skapa exklusivitet kring de bilder som tas men som sagt, hur går man iland med det rent praktiskt? Det borde vara näst intill omöjligt i många fall.
 
ser man på motortävlingar så hävdar många att det är en säkerhetsfråga men säkerheten ifrågasätts inte vid ackreditering.

Har hört om arrangörer som tagit in egna fotografer som i sin tur då skulle sälja bilder till dom medverkande teamen men kvalitet på bildmaterialet va så dåligt att inget team kunde använda dessa, kunskapen att skilja en bra från en dålig fotograf fanns ej hos arrangören !

Sen är det många arrangörer som varje gång anlitar samma fotografer som i sin tur alltid levererar samma typ av bilder som gör att man nästan kan ta 2016 års bilder och bruka dessa på 2017 års tidningar ( om team one bytt sponsorer el färg osv )
 
Jag bara undrar över en sak:

Hur kan man upprätthålla ett sånt system där exv. en arrangör bestämmer vem som får ta bilder när varenda en har en kamera i fickan?

Visst, i många fall handlar det bara om mobiltelefoner men publiken har väl hela skalan av kameror allt från mobiler till annat?

Jag förstår att man försöker begränsa av olika skäl - om inte annat för att skapa exklusivitet kring de bilder som tas men som sagt, hur går man iland med det rent praktiskt? Det borde vara näst intill omöjligt i många fall.
Tja, på samma sätt som arrangören ser till att du inte tar med exempelvis sprit, vapen eller pyroteknik in på arenan, dvs genom kontroll av fickor, väskor, etc. Går säkert ibland att smuggla in en riktig kamera men är oftast rätt hårda kontroller på större konserter. Mobilkameror och kompakter är sällan förbjudna.

En av de större konsertarrangörerna i Sverige Live Nation skriver så här i sina regler - "Systemkameran och selfie-pinnen måste tyvärr stanna hemma men mobilen och den lilla kompaktkameran är välkomna. Arenans värdar har alltid rätt att neka besökare entré om de bär utrustning som anses otillåten. Denna utrustning kan då lämnas in i effektförvaringen utanför arenan."
 
Tja, på samma sätt som arrangören ser till att du inte tar med exempelvis sprit, vapen eller pyroteknik in på arenan, dvs genom kontroll av fickor, väskor, etc. Går säkert ibland att smuggla in en riktig kamera men är oftast rätt hårda kontroller på större konserter. Mobilkameror och kompakter är sällan förbjudna.

En av de större konsertarrangörerna i Sverige Live Nation skriver så här i sina regler - "Systemkameran och selfie-pinnen måste tyvärr stanna hemma men mobilen och den lilla kompaktkameran är välkomna. Arenans värdar har alltid rätt att neka besökare entré om de bär utrustning som anses otillåten. Denna utrustning kan då lämnas in i effektförvaringen utanför arenan."

Selfiepinnen, varför är den kontroversiell??

Snart är det väl ingen större skillnad på vad en mobiltelefon kan och en kompakt. Vi ser ju dessutom bättre digitala zoomtekniker nu som kommer göra zoomning bättre än den varit tidigare och ihop med antiskak så kanske det räcker för många. Jämför man med vad en systemkamera kunde för fem år sedan så är det kanske ingen större skillnad längre. Jag ser ju själv att min senaste systemkamera är klart bättre på filmning än vad den är jag köpte för bara några år sedan. En del hävdar ju att zoomningstekniker såsom "Clear Image Zoom" dessutom är dom mest till sin fördel vid filmning.

Visst, de tycker säkert att "någonstans ska man dra gränsen", men frågan är om de inte lurar sig själv rätt ordentligt när teknikfaktorn hela tiden gör den här typen av jämförelser alltmer irrelevanta.
 
Selfiepinnar och långa teleobjektiv kan vara störande för andra besökare. Inte så kul att ha någon bakom sig som står och viftar med dylika när det är trångt.
 
Är det inte värre om folk lyfter sina mobiler på raka armar för att gå fria från huvudena framför än om de sticker upp en pinne bara? Det kanske finns en annan förklaring till dessa "förbud" som är bättre och mer logiska.
 
Nej, risken att någon får en pinne i nacken är större om folk använder självporträttspinnar än om de sträcker upp händerna i luften.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar