Annons

Grundinställning för kurvor?

Produkter
(logga in för att koppla)

hansen

Aktiv medlem
När jag använder kurvor i PS är min grundinställning att bilden ljusnar då jag höjer kurvan (drar i kurvans mittparti) och mörknar då jag sänker den. Bör det vara tvärtom? När jag lägger på en s-kurva får bilden ökad kontrast - borde inte verkan bli tvärtom, en "mjukare" bild om min grundinställning är fel? Alltså att en inverterad s-kurva i mitt fall hade höjt kontrasten.

Båda varianterna av grundinställning tycker jag verkar ge kontrasthöjning med en s-kurva, även om bilden inte verkar förändras på precis samma sätt.

Så, hur skall kurvverktyget vara inställt?
 
Det är valfritt förstås. Men grund numera är precis så som du beskriver.

I Gråskale-läge och CMYK är det tvärtom.

Du switchar genom att klicka på nedan:
 

Bilagor

  • curvfotosidan1.jpg
    curvfotosidan1.jpg
    17.8 KB · Visningar: 470
moderskeppet skrev:
Det är valfritt förstås. Men grund numera är precis så som du beskriver.

Du menar alltså att grund är ljusare uppåt och mörkare nedåt?

Men får man då verkligen en kontrasthöjning i mittomfånget med s-kurva oavsett vilket läge man väljer? Vilken grundinställning använder du?
 
hansen skrev:
Du menar alltså att grund är ljusare uppåt och mörkare nedåt?

Men får man då verkligen en kontrasthöjning i mittomfånget med s-kurva oavsett vilket läge man väljer? Vilken grundinställning använder du?

S-kurva ger kontrast. Alltid uppåt för mig. Jag blir helt konfunderad annars. men så är jag ju en "RGB-kille"
 
och jag är en cmyk-tjej! ;)
Jag jobbar motsatt (mörkar när jag "lägger till färg", ljusar när jag drar ifrån) eftersom jag lärt mig redigera i cmykläget från början och det har följt med även om jag numer redigerar i rgb.
Fick dessutom lära mig "i skolan" att dela upp kurvan i % för att lättare förstå när jag mäter i bilden och jobbar alltid med kurvor och info-paletten tillsammans.
 
Tes skrev:

Fick dessutom lära mig "i skolan" att dela upp kurvan i % för att lättare förstå när jag mäter i bilden och jobbar alltid med kurvor och info-paletten tillsammans.

Ju mer man funderar på kurvor...vad är det då du gör egentligen om du, i ditt fall, drar neråt i 75%-punkten i läge RGB? Ökar ljusheten (luminansen) i samtliga kanaler (R,G,B) för alla toner som ligger på 75% av helt svart?

Och vad är det du mäter i bilden? En punkt som du vill förändra för att få veta var i kurvan du skall dra för att påverka just det området av bilden?

Pysslar själv mycket med bilder, men det här med färg och tonomfång är klurigt och samtidigt så grundläggande kunskap man borde ha...
 
Jag är så dålig på att förklara vad egentligen som händer men jag kan berätta hur jag jobbar och varför.
När jag började med det (på skola -93 typ) så jobbade man mest med svartvita bilder för att lära sig att påverka "rätt del" i bilden så det är nog som du säger.
Ex. om ansiktsfärgen var för mörk, så mätte man upp några punkter till t ex 35-40% färg (svart) och standardvärdena som reprogubbarna föredrog då låg nånstans mellan 20-30%. Så man mätte, fick värdet var på kurvan man låg och drog där helt enkelt tills det visade rätt. Sen fick man förstås hålla koll på alla andra toner såklart, behålla kontrasten, inte ljusa för mycket på fel ställe etc.
Man fick ju ofta kompensera färgmängden i Photoshop för punktförstoringen i trycket. Några andra standarder var att minstavärdet aldrig skulle gå under 4% och max aldrig över 95%. Varför lägsta värdet var satt till 4% fattar jag inte men det ansågs väl inte vara snyggt med en helt utfrätt del i en bild. Däremot var högsta värdet satt för att undvika smet i trycket.

Sen när jag redigerar färgbilder så använder jag infopaletten med två olika värden att se på: den totala färgmängden (ibland svartvärdet) samt cmykvärdet.
För mig är det logiskt att jobba utifrån fysisk färg/pigment, som om jag hade målat med ex. oljefärg, därför väljer jag det hellre än rgb-värdena som jag inte behärskar till fullo.

Sen är det bara att blanda: Vad ger ex. 50% magenta+50% gult? Jo varmröd. Så småningom lär man sig några värden i huvudet. Och till slut känner man när värdena sticker iväg, trots att skärmen verkar visa rätt. Har man en sämre skärm är det ett praktiskt sätt att fixa det ändå.
Förr körde man sällan med kalibrerad utrustning och det fanns inte så många andra sätt att veta om en bild hade rätt eller fel färg. Det är ett sätt för mig att dubbelkolla om t ex en himmel verkligen kommer att bli så blå zom den ser ut på skärmen eller om den i verkligheten slår över i lila, eller skiftar i gult sen i utskriften.

Var det helt omöjligt att förstå? Måste väl finnas nån på fotosidan som kan förklara det här ordentligt? :)

edit/ Kunde ju ha nöjt mig med att svara: Jo, det låter som det du säger ja! Det är väl i praktiken det jag gör! :D
 
Tes skrev:
Några andra standarder var att minstavärdet aldrig skulle gå under 4% och max aldrig över 95%. Varför lägsta värdet var satt till 4% fattar jag inte men det ansågs väl inte vara snyggt med en helt utfrätt del i en bild. Däremot var högsta värdet satt för att undvika smet i trycket.

4% är väl ofta det lägsta värdet som ger en stabil punkt i trycket. Under det är det lite si och så om det blir en punkt eller inte. Samma värde räknat i RGB ligger runt 245, 245, 245. Sedan kan man ju säga att det bör ju finnas vissa delar som ska bli helt vita, som en glansdager eller en ljuskälla. Trycks de med en ton blir ju kontrasten alldeles för låg.


Själv föredrar jag att vandra på båda sidorna, både på RGB och CMYK :)

Stefan
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar