Gå sin egen väg?

[Hans-C]

Lite spåning på eftermiddagen. Det är väldigt populärt att säga "gå din egen väg". Gör vad du gillar bäst etc. Jag säger det ibland själv. Till andra och till mig själv. Jag tänker då på fotografering såklart Men det finns också en baksida som jag ser det. Ju mer man går sin egen väg, ju mer originlla saker man gör, desto färre åskådare gillar resultatet. Och desto mindre säljer man. Om man inte har ett stort namn och/eller säljer i rätt gallerier i Paris. Men nu menar jag oss vanliga döda. Jag kan göra något som jag tycker är bra, originellt etc. och även få beröm för det. Men nog fan är det "ekan i solnedgången" som folk köper.... Varför ska man gå sin egen väg? Kanske för den egna tillfredställelsen? Eller något annat? Men det är ju också en slags tillfredställelse att många gillar det man gör istället för 1/20? Och att äta god mat istället för att äta makaroner och ketchup varje dag, bara för att man ska gå sin egen väg? Jag vet inte, några tankar om detta någon?

 

[joakim_hansson]

Tycker helt klart man ska gå sin egen väg, vad andra tycker är mindre viktigt - även om det självklart är trevligt om det man gör uppskattas av andra.

 

[Freddie]

Man kan ju ibland gå den lite bredare vägen för att ha råd att gå den smalare...

 

[Hans-C]

Freddie skrev:
Man kan ju ibland gå den lite bredare vägen för att ha råd att gå den smalare...

Tänkvärt!

 

[Graal]

Jag går hellre min egen väg och får beröm av ett fåtal medvetna foto/konstkännare än att jag fotograferar solnedgångar som får grannarna i kvarteret att smälta. Detta under förutsättning att jag är ekonomiskt oberoende av fotograferandet. För mig är fotografi inte ett sätt att skaffa mig inkomster men om mina bilder skulle göra det är det givetvis inte någon nackdel.

Inte så många av fotohistoriens giganter har kunnat leva på de bilder man helst velat ta eller uppskattat mest själv.

 

[aleklint]

Det är klart att man ska gå sin egen väg.

Det behövs verkligen orginella och nya idéer i denna
ytliga värld som vi befinner oss i.
Om man dessutom inte har fotograferandet som levebröd, då är det ju bara att göra det man själv gillar.

Jag tror att om man tänker på sådana saker som
"det här kommer att sälja" eller "det här gillar nog den stora massan" då kommer det att synas i bilden.
Det blir bara ytligt dravel.
Medans om man har en egen originell idé, som man verkligen brinner för då syns det i bilden, och människor som inte tänkte sig i förhand att dom skulle gilla bilden gör det, därför den är tagen med den övertygelsen.

Egentligen är detta tankar som jag har om musik, men jag tycker att dom passar lika bra på foto.

 

[barret]

I regel måste man kunna reglerna för att framgångsrikt klara av att bryta mot dom.

Många tycks blunda för att ögat och sinnet ställer vissa krav för att uppskatta bilder och skyller sin okunskap på konstnärlig frihet.

 

[joakim_hansson]

Freddie skrev:
Man kan ju ibland gå den lite bredare vägen för att ha råd att gå den smalare...

Haha jaa det hela är väl en fråga om hur mycket pengar man vill lägga ner på sin hobby om inte annat

 

[gunte]

Visst ska man gå sin egen väg. Jag tror att innerst inne mår man bäst av det även om stigen har en tendens att bli ruskigt smal lite då och då. Men kommer man bara igenom hindret så blir det lite rymligare på andra sidan, intalar jag mig ivarjefall.

Vad gör det att antalet åskådare minskar, dom som finns kvar har oftast så mycket mer att säga.

Dessutom är bilder från "dom som går sin egen väg"
ofta rätt intressanta även om man själv inte har den typen av fotografering som högsta intresse.

Mvh/Gunte..som önskar att fler gick..

 

[Kolingen]

Hans-C skrev:
Varför ska man gå sin egen väg? Kanske för den egna tillfredställelsen? Eller något annat? Men det är ju också en slags tillfredställelse att många gillar det man gör istället för 1/20? Och att äta god mat istället för att äta makaroner och ketchup varje dag, bara för att man ska gå sin egen väg? Jag vet inte, några tankar om detta någon?

För mig finns bara en väg att gå.. min egen därför att foto och bild är mitt sätt att se på livet. Då är det ju för den egna tillfredställelsen man gör saker. Självklart vill man väl att andra skall gilla och förstå vad man gör men gör de inte det så kan det inte hjälpas. För att förändra sig för att andra skall förstå är inget alternativ om man vill må bra i det man gör. Inte blir man rik på pengar men dock på tilfredställelse )

 

[JJ.]

En tänkare har sagt:

Two roads diverged in a wood, and I took the less travelled by.
That made all the difference.

(Kan, fasen inte, komma på vem som sa det...men det är tänkvärt!)

 

[uge]

Jepp!

Jonas, j-ligt tänkvärt citat.
Hans, gå din egen väg.

Om fler gjorde det skulle vi slippa fiskargubbe med pipa, solnedgångar, gråtande barn mm mm..

Det är nog lite som att missonera, få når framgång, men man mår rätt bra. Eller hur?

 

[xavslut]

Skogen är alltid mer intressant bortom de upptrampade stigarna. Man får vara för sig själv och det man berättar får inte många åhörare, men många fascinerade åhörare.

Hellre gör jag mitt eget och får intresserade kunder som ställer krav, än jättemånga slöa och passiva kunder som egentligen inte bryr sig.

Terje

 

[Sonnaren]

Det är en god föresats. Men hur det än är kan en väg aldrig vara din egen. Är det en väg - eller bara en knölig stig betyder det att där har andra gått förut.
Skall man inte följa efter någon annan blir det att bana sig fram i en vildmark.
Tungt och osäkert men enda sättet att komma fram där ingen har markerat ett spår.
Jag kan bara önska dig all lycka och se vart det leder.
Us

 

[marma]

Fast det svåraste är att göra som alla andra, men på ett nytt sätt. Den smala stigen är mer exklusiv, det är lättare att vara annorlunda där.

I sådana här lägen tänker jag alltid på Thailand. Ett av många baktalat land, eftersom det är så "lätt", och "ogenuint" (en extra kass ide, precis som om 40 miljoner människor skulle vara statister till vårt resande). Personligen säger jag att det kräver mer ansträngning.

Hoppar du av mitt i djungeln i Laos/Burma/whereever är det "genuint" direkt. Utan ansträngning.