Annons

"Fuskmacro"

Produkter
(logga in för att koppla)

arahael

Aktiv medlem
Snabb fråga:

Vad exakt händer när man slår över till macroläge på ett teleobjektiv? Ofta går avbildningsskalan ner till 1:2 men hur går det till och ser man skillnad i sökaren?
 
Det gör att du helt enkelt kan fokusera lite närmare motivet. Så när du slår över till macro, så utökas fokuseringen och du kan gå närmare innan du är innanför närgränsen.

Så fungerade iallafall mitt sigma 70-300mm
 
Frågan är bara delvis besvarad ( svaret anger bara vad man kan använda det till ), det vore intressant om någon kan reda ut vad som händer inne u objektivet när ham fipplar om knappen.
 
Jo precis. Jag nöjde mig med lite för lite svar :p

Vad är fördelen med att bygga ett objektiv där man kan ändra närgränsen? Borde det inte vara lättare att ha en fast närgräns?

Enda anledningen till varför man ska kunna korta av närgränsen kanske är att det låter "bra" om man kan ställa in sitt objektiv i macroläge. Helt enkelt ett marknadsföringsknep. Jag kan vara helt fel ute men skadar inte att gissa lite ;)
 
Fördelen är att när du fotar "normalt" dvs inte pysslar med macro och därmed stänger av macroläget, så får autofokusen inte lika långt mellan ändlägena.

För nog är det irriterande när autfokusen drar iväg åt fel håll för att studsa mot ändläget, och då är mycket vunnet om den inte behöver köra ända ner till 2cm innan den vänder.
 
Besvarar fortfarande inte huvudfrågan; vad händer inne i objektivet när man fipplar om "makro"-knappen.
 
Dessutom handlar det nog aldrig om en närgräns på 2cm, snarare ändras närgränsen från 1,5 till 1 meter.

Men jag håller med om att det verkar smart att autofokusen inte behöver rulla igenom allt.

Nu ska vi bara se om någon kan försöka förklara vad som händer inuti.

Skulle det kunna funka som med mellanringar? Alltså när man slår över till macroläget så flyttas alla linser framåt i objektivet så att det blir lite längre avstånd till filmplanet, och på så sätt avkortas närgränsen!?
 
Det som händer är väl bara att man tar bort en spärr på fokusringen.

Plus att zoom ringen måste stå i tele änden.
Så verkar det i alla fall fungera på mitt sigma 28-80 3,5-5,6 II macro.

Det är alltså en helt "dum" knapp, om man känner på knappen när den står i normal-läget och samtidigt vrider fokusringen mot närgrensen så att det tar stop så känner man i knappen att det är den som är stoppet.

Med knappen i macro-läget så kan man vrida fokusringen mer än dubblet så lång som i normalläget, och det kan ju vara skönt att slippa om man inte är ute efter macro-bilder.
 
Nja det är inte säkert.

På mitt 35-135 zoom som är ett skjutzoom trycker man in en knapp och vrider zoomringen. Då går närgränsen från ca 1m till ca 10 cm. AF slutar ochså att fungera och det går inte att fokusera på oändligt. Dessutom måste objektivet stå på 35mm innan det går att vrida.

M
 
Nu har jag inget macro-objektiv till 30D:n, men på min Canon Pro1 flyttas fysiskt hela fokusområdet vid "s-närbild". Närgränsen blir ett par centimeter, men det blir oskarpt redan vid max 55 cm.

Pro1:an funkar f ö så bra till makro om ljuset är OK att jag nöjer mig med den så länge:



Större fil, jpeg kvalitet 8: http://www.fjallstal.se/bl/fs/flygfa_MG_0515.jpg
 

Bilagor

  • flygfa_mg_0515_400.jpg
    flygfa_mg_0515_400.jpg
    71.3 KB · Visningar: 363
Apropå närgränser så kan det vara bra att veta att ibland mäts det från "filmplanet" (sensorns läge) och ibland från frontlinsen på objektivet.


arahael skrev:
Snabb fråga:

Vad exakt händer när man slår över till macroläge på ett teleobjektiv? Ofta går avbildningsskalan ner till 1:2 men hur går det till och ser man skillnad i sökaren?
 
Tomas Ahrne skrev: Apropå närgränser så kan det vara bra att veta att ibland mäts det från "filmplanet" (sensorns läge) och ibland från frontlinsen på objektivet.
Det standardiserad angivna avståndet skall vara närgränset relativt "filmplanet". Arbetsavtåndet däremot, mäts mellan närgränsen och främre elementet. Mindre seriösa tillverkare kan kanske frestas att ange det i stället, i en iver att "komma nära", men det avslöjas blixtsnabbt och påverkar deras konkurrenskraft negativt, så de aktar de sig i allmänhet noga för.
 
tannler skrev:
Det standardiserad angivna avståndet skall vara närgränset relativt "filmplanet". Arbetsavtåndet däremot, mäts mellan närgränsen och främre elementet. Mindre seriösa tillverkare kan kanske frestas att ange det i stället, i en iver att "komma nära", men det avslöjas blixtsnabbt och påverkar deras konkurrenskraft negativt, så de aktar de sig i allmänhet noga för.

Fast vilka bryr sig om var sensorn sitter i förhållande till var objektivet slutar? Närgräns för de allra flesta är hur när framkanten på kameran man kan komma, och det är det i kombination med avbildningens förstoringen som ger en begriplighet för de allra flesta.

Sen kan man ha hur mycket standarder som helst som inte många bryr sig om. Det är kanske bättre att ange närgränsen så som ofta görs på enklare kameror och slippa förklara det där med förstorningsfaktorn. Försäljarna är ändå rätt förvirrade i de flesta fall, och kunderna är oftast detsamma.

Naturligtvis ska filmplanet vara referens egentligen, men vid makro syndar även jag. Det blir enklare så när folk frågar hur nära det är på bilden.
 
Du har så rätt - varför skall vi hålla oss till "standard"? Det är ju mycket bättre om alla kör det som känns bekvämast för envar, det ökar ju mångfalden och dessutom ökar ju möjligheten till konversation mångdubbelt.
 
tannler skrev:
Du har så rätt - varför skall vi hålla oss till "standard"? Det är ju mycket bättre om alla kör det som känns bekvämast för envar, det ökar ju mångfalden och dessutom ökar ju möjligheten till konversation mångdubbelt.

Standarder som bara de riktigt insatta kan ta till sig ska hålla sig hos de "insatta". Om saker konstrueras enligt standard är det naturligtvis alldeles utmärkt, men om en "folklig" benämning råkar likna en standiserad betyder det inte fritt fram för navelluddifierade tekniktöntar att tvinga in alla andra inom deras snäva oftast ickeproduktiva verklighet...

Ingen av dom jag känner som verkligen arbetar och konstruerar enligt standardiserade metoder ondgör sig över populärtekniska benämningar. Dom inser att dom är beroende av slutanvändaren, även om denne kallar äpple för päron.

Fast det är kul att reta dom som tar saker på väl stort allvar. Jag ger mig t ex gärna på båtfolket. Att kalla tågvirke och tampar för "sjösnören" roar dom inte. Att konsekvent ange hastigheten i km/h istället för knop, och att kalla tvåmansbåtar för "tvåsitsiga" fungera även det alldeles utmärkt. Det här till saken att jag har viss utbildning i att köra båt lite mer extremt, men säger man fel ord så är det fanimej värre än att inte kunna köra båteländet.

Så länge man förstår varandra är det i mitt tycke helt OK.

:)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.