Peter.H
Aktiv medlem
Det är alltid lätt att vara efterklok så här i efterhand.
Skulle jag dokumentera efter polis kom till plats, eller skulle jag fotografera före? - jag valde det sistnämda eftersom jag visste att kavalleriet var på antågande vilken minut som helst.
Det är alltid en balansgång etiskt och moralisk hur nära man skall gå de som är drabbade. Jag valde vad jag tycker var ett behörigt avstånd, där jag inte på något sätt utgjorde ett hot mot någon eller stod i vägen för polis eller räddningspersonal som var i antågande. Jag beräknar att jag stod omkring 35-40 meter ifrån.
Jag har sett många kommentarer, och en del tycker att man skall hjälpa till i första hand och i andra hand fotografera - jag håller med! Jag är sjukvårdsutbildad och har vid ett flertal andra tillfällen på exempelvis trafikolyckor hjälpt så gott jag kunnat tills dess att ambulanspersonal tagit över.
Men! i en sån här situation som är av de mer extrema slaget - så väljer jag bort att hjälpa till initialt. Det finns flera anledningar till detta. De som blivit beskjutna kanske också har ett vapen, och när jag då kliver fram och vill hjälpa till så smäller det i stället.
Nu till sakfrågan varför jag blev nerslagen. Först och främst så tänker jag INTE avslöja vem personen var, eller i vilken roll den personen befann sig på brottsplatsen - så fråga inte. Det får den polisutredning som är igång senare visa.
Jag har mer än 20års erfarenhet som pressfotograf (med ett kortare uppehåll som undersköterska), där jag dokumenterat allt från sport till vardagshändelser i samhället.
Alla våldsbrott är extrema händelser. De har tenderat att öka extremt kraftigt. Speciellt där knivar och skjutvapen är inblandat. Skall media blunda för händelserna? eller skall vi envist rapportera om dom? Kriminella element tycker inte det. Verbala hot är vardagsmat, alldeles om jag står 1000 meter ifrån eller kommer i direktkontakt senare vid eventuell rättegång. Arbetssituationen för journalister/bildjournalister har på senare tid blivit direkt farlig och hotfull.
Är det något som jag som fotograf skall acceptera? - Nej, aldrig. Skall allmänheten behöva acceptera att när nyhetsrapporteringen uteblir, så har kriminella gäng skrämt bort mediabevakningen, Nej, aldrig.
Jag var på plats som en representant från media. Jag gjorde inget som var fel enligt lag. Flera av mina kolleger som jag pratat med och som också var uppe på Komettorget blev hotade.
Till sist. Det är inte jag eller media som sticker en illegal pistol eller kniv i handen på människor.
Peter Holländare
Skulle jag dokumentera efter polis kom till plats, eller skulle jag fotografera före? - jag valde det sistnämda eftersom jag visste att kavalleriet var på antågande vilken minut som helst.
Det är alltid en balansgång etiskt och moralisk hur nära man skall gå de som är drabbade. Jag valde vad jag tycker var ett behörigt avstånd, där jag inte på något sätt utgjorde ett hot mot någon eller stod i vägen för polis eller räddningspersonal som var i antågande. Jag beräknar att jag stod omkring 35-40 meter ifrån.
Jag har sett många kommentarer, och en del tycker att man skall hjälpa till i första hand och i andra hand fotografera - jag håller med! Jag är sjukvårdsutbildad och har vid ett flertal andra tillfällen på exempelvis trafikolyckor hjälpt så gott jag kunnat tills dess att ambulanspersonal tagit över.
Men! i en sån här situation som är av de mer extrema slaget - så väljer jag bort att hjälpa till initialt. Det finns flera anledningar till detta. De som blivit beskjutna kanske också har ett vapen, och när jag då kliver fram och vill hjälpa till så smäller det i stället.
Nu till sakfrågan varför jag blev nerslagen. Först och främst så tänker jag INTE avslöja vem personen var, eller i vilken roll den personen befann sig på brottsplatsen - så fråga inte. Det får den polisutredning som är igång senare visa.
Jag har mer än 20års erfarenhet som pressfotograf (med ett kortare uppehåll som undersköterska), där jag dokumenterat allt från sport till vardagshändelser i samhället.
Alla våldsbrott är extrema händelser. De har tenderat att öka extremt kraftigt. Speciellt där knivar och skjutvapen är inblandat. Skall media blunda för händelserna? eller skall vi envist rapportera om dom? Kriminella element tycker inte det. Verbala hot är vardagsmat, alldeles om jag står 1000 meter ifrån eller kommer i direktkontakt senare vid eventuell rättegång. Arbetssituationen för journalister/bildjournalister har på senare tid blivit direkt farlig och hotfull.
Är det något som jag som fotograf skall acceptera? - Nej, aldrig. Skall allmänheten behöva acceptera att när nyhetsrapporteringen uteblir, så har kriminella gäng skrämt bort mediabevakningen, Nej, aldrig.
Jag var på plats som en representant från media. Jag gjorde inget som var fel enligt lag. Flera av mina kolleger som jag pratat med och som också var uppe på Komettorget blev hotade.
Till sist. Det är inte jag eller media som sticker en illegal pistol eller kniv i handen på människor.
Peter Holländare
