ANNONS
Annons

Från amatör till proffskamera

Produkter
(logga in för att koppla)

Cillia

Ny medlem
Hej!

Jag har skrivit denna fråga på andra forum bla Flickr men får så otroligt oseriösa svar. Jag fick ett tips om att ta upp min fråga här så här kommer den!

Jag har på senare tid fotograferat seriöst alltså jobbat med det. Jag äger en Nikon D40.

Nu undrar jag hur viktigt det är att uppgradera till en proffskamera eftersom detta är vad jag har satsat på! Vissa säger behåll D40n medan dem flesta föreslår att jag investerar i en D3 till exempel.

Jag är förvirrad och undrar om någon som är betydligt kunnigare än vad jag är med kameror kan hjälpa till! Bara ge mig lite råd.

Kan jag starta upp mitt företag och fortsätta med en D40 eller måste jag köpa en proffskamera. Är det inte objektiven som gör allt jobb egentligen?
 
Cillia skrev:
Kan jag starta upp mitt företag och fortsätta med en D40 eller måste jag köpa en proffskamera. Är det inte objektiven som gör allt jobb egentligen?

Detta debatteras flitigt, men vad jag förstår så sköter optiken skärpan och kontrasten, men huset en del annat, till exempel fokusering och exponering. Dessutom är det ju ett arbetsverktyg, och då gäller att det ska vara bekvämt att använda månader i sträck.

Dina kunder kan nog inte att upptäcka något fel som härrör från din kamera, skulle jag tro. Men visa den inte, de vill gärna tro att en yrkesman kräver större don än en D40, även om det inte är sant.

Visst kan en yrkesfotograf använda en D40! Frågan är om du vill det, efter ett tag i yrket.

Per.
 
Cillia skrev:
Nu undrar jag hur viktigt det är att uppgradera till en proffskamera eftersom detta är vad jag har satsat på! Vissa säger behåll D40n medan dem flesta föreslår att jag investerar i en D3 till exempel.
Du klarar dig säkert fint med den kamera du har nu. Men förmodligen skulle en investering i t ex en D300 löna sig -- helt enkelt för att du skulle få färre misslyckade bilder med den än med D40.
 
Det är bara du själv som kan säga om du ska uppgradera eller inte. Känner du att din D40 räcker och inte begränsar dig? Perfekt, du slipper lägga ut de 44kkr en D3 kostar (eller de 15kkr en D300 kostar). Allting beror ju på hur du jobbar, vad du har för krav, vad dina kunder har för krav osv.

Varför skulle en investering i en D300 ge färre misslyckade bilder?

/Viktor
 
Man får ju ett betydligt större "arbetsomfång" med t.ex. en D3. Det jag menar är till exempel att kunna jobba i dunkla miljöer utan blixt (med D3:ans fina ISO-egenskaper), eller att kunna smacka av 10-12 bilder i sekunden när det behövs. Sedan kommer ju saker som slitstyrka, tålighet, ergonomi och vädertätning m.m. också in i bilden.

Och sist men inte minst, ju större och proffsigare kamera, ju mer respekt åtnjuter man. Löjligt men sant. Jag träffar många människor i mitt jobb och ganska ofta stöter man på hobbyfotografer och då kan man inte komma med en D40 eller motsvarande.

Men som sagts innan, man kan ta lika bra bilder med en D40 som med en D3.
 
Det beror lite på vad skall fotografera åxå. En D40 kanske inte är så tålig om du skall stå ute i regn, kuska runt på en stallbacke/motordepå/vatteskoterrace o.s.v.
Utöver detta har ju "imponator-effekten" redan nämnts. Löjligt, men sant (effekten alltså).

/ E
 
En Nikon D3 är overkill för de flesta. jobbar du inte med pressfoto eller i miljöer som kräver en kamera som klarar extrema påfrestningar kan du lika gärna köpa en D300 eller nya D700. Allt annat är kapitalförstöring.
 
Jag är i precis samma situation.
Idag har jag en D80 och känner mig begränsad och frustrerad på de problem automatiken ger. Dessutom ligger de funktioner man vill åt långt nere i menyerna.
Jag kommer inom snar framtid att investera i ett proffshus, D3 eller efterföljare. det är inte för att skaffa en penisförlängare (då hade jag klarat mig med en instamatic :)) utan för att få ett riktigt arbetsredskap. Jag kommer också att uppgradera optiken kraftigt.

//Martin

http://www.kikarforum.se
 
Eller så gör du helt enkelt som så, att du behåller din D40 och spenderar dina pengar på optik i översta segmentet. Dvs dyr och ljusstark optik som du kan leva med under lång tid framöver. Gluggarna består i värde relativt bra, såvida du inte misshandlar dom allt för mkt. Kamerahus rasar i pris snabbt och nya "bättre" modeller kommer hela tiden. Har sett allt för många "fotografer" som löper runt med värsta kamerahuset och sedan hängt på någon skiten "kit-optik". Bättre att då göra tvärt om i stället. Vädertätning och snabbhet på kamerahuset är inte alltid vad som behövs....det beror helt på vad, hur och vart du väljer att jobba/fotografera. En bra kompromiss skulle kunna vara att du säljer D40:n och lägger till ngn tusenlapp för att få en D200 i stället. Dessa hus slumpas bort för strax över 5k i dag. Då har du ett hus som har en ok vädertätning och en bra AF. Om du fotar mkt i mörka miljöer och i sporthallar etc. så kan ett steg upp till D300 vra att föredra. detta med tanke på D300:ans goda brusegenskaper. Men det är också den enda anledningen, som jag ser det, till att välja en D300 före en beg. D200.
 
GrAcK skrev:
Varför skulle en investering i en D300 ge färre misslyckade bilder?

/Viktor

Jag skulle säga att en D300 ger möjlighet till fler lyckade bilder.

D300 har med största sannolikhet i grunden bättre /säkrare autfokus.
D300 har möjlighet till finjustering/kalibrering av autofokus för ett antal olika objektiv.
D300 har 12mp, D40 har 6mp . Det är en skillnad som märks vid förstoringar eller beskärning.

Men jag vet ju inte hur eller vad Cecilia fotograferar så därför kan jag inte säga att du måste byta upp dig.

Mvh
Pa ( amatör med Canon 40D)
 
Enicar skrev:
Jag skulle säga att en D300 ger möjlighet till fler lyckade bilder.

Ja, det kan jag hålla med om. Kanske inte så mycket för finjustering av autofokus, men bättre brusegenskaper, vädertätning och hastigheten. Men eftersom Cecilia inte har gett någon som helst hint om vad hon fotograferar så är det inte alls säkert att någon av dessa egenskaper är något hon har nytta av. Hon kanske fotograferar i studio och bara säljer 10x15 kopior? Vem vet?

/Viktor
 
Det har sagts mycket bra här, och jag kan bara hålla med de flesta. Om du inte känner att ditt nuvarande hus (eller optik) begränsar dig, lägg pengarna på något annat.

Men känner du dig begränsad av din utrustning, ta en rejäl funderare på vad du behöver. Kanske är det ett vädertätat hus, ett riktigt skarpt vidvinkel-objektiv, ett fullformatshus, ett ljusstarkt tele-objektiv, eller någonting helt annat? Det är ju ingenting som vi kan säga någonting om. Men däremot får du gärna berätta och utveckla vad det är du saknar (om du gör det), så är jag säker på att det finns personer här (däribland jag) som kan hjälpa dig att ta rätt beslut var du ska lägga dina pengar =)
 
Oj vad bra hjälp man har fått här! Tackar!

såklart dumt att jag glömde skriva vad det är jag fotograferar. Jag "specialiserar" mig på att fotografera människor i udda miljöer. Alltså oftast utomhus i alla möjliga väder. Då är det oftast bröllopsbilder, bilder på barn, djur eller helt enkelt en vanlig person som vill fotas.

Det skulle onekligen vara trevligt att få känna på en (tex) D3:a under några dagar men jag vet ingen som har en sådan om ens en digital systemkamera.

Men...kanske behåller jag D40n ett år till? Kan inte förneka att jag börjar tröttna på utbudet av objektiv vad gäller denna kamera. Att mycket ligger gömt i menyerna känner jag så väl igen...

Tack åter igen detta är väldigt komplicerat för mig. Det var ju inte tänkt att detta lilla intresse skulle bli så stort men nu är det det och jag försörjer mig i stort sett på detta så därför funderar jag hårt på min utrustning...
 
Vad gör du om din kamera går sönder och du har ett antal jobb framför dig? Lämnar du in en D40 på rep kan du räkna med att vara utan kamera ett bra tag. Det går att hyra men då äts förtjänsten snabbt upp. Mitt råd är att skaffa ett bra hus som funkar för det du skall fota, t ex en D200 som är en fantastiskt bra kamera så länge du inte behöver skruva upp ISO så mycket. Behåll D40n som reserv. Även om jag "bara" är amatör har jag alltid haft två hus för att kunna täcka upp om det händer något. /FW
 
Enkel följdfråga. Vad är det du saknar på 40an? Om det fyller sin funktion så behåll den (satsa i första hand på sjysst optik).

Om du ska jobba med foto och kanske en dag leva på det så får du ta en anna approach på det hela än vad dom flesta pryltöntar gör som ska ha en 3a som sin hobbykamera, din utrustning måste betala in sej själv + att det ska bli nåt i handen också.

Om du inte vet att du behöver en 3a, så är det högst antagligt att du inte behöver en.

Jag hade en 10d när jag började. Jag minns att jag hade den fortfarande då jag blev heltidsfotograf. Tror jag bytte upp mej sen när började behöva 8bilder/sek vid hockeyrinken osv.
 
Cillia skrev:
Nu undrar jag hur viktigt det är att uppgradera till en proffskamera eftersom detta är vad jag har satsat på! Vissa säger behåll D40n medan dem flesta föreslår att jag investerar i en D3 till exempel.

Låt mig berätta om något helt annat, som jämförelse. En gång skulle jag göra ett ca 10 cm stort hål i sidan av ett betongbrunn. Där skulle jag fästa en dräneringsslang. Hade aldrig gjort det tidigare, så jag tänkte att det enklaste är väl att borra en massa små hål i en ring så att ringens diameter blir 10 cm. Då kan jag ta ut cirkelns mitt och voilá, jag har ett hål av den dimension jag önskade. Sagt och gjort, jag hämtade min borrmaskin och började borra. Efter flera minuters borrande blev resultatet att borrmaskinen rykte och luktade bakelit, borren var brännhet och hade blivit slö och det hade blivit endast en liten rispa där jag försökt borra.

Åkte till Coop Forum och rådfrågade personalen på byggavdelningen.
-Det är en slagborrmaskin du behöver, samt sådana här extra tåliga (och jättedyra) borrar.
Tja, en sådan maskin är väl bra att ha, så jag la ut ett par tusenlappar på en fin och röd Black&Decker slagborrmaskin och några hundralappar på borren. Väl hemma tittade min fru lite snett på mig när hon fick höra vad jag lagt ut på borren.
-Nästan tre tusen kronor för ett hål för en dräneringsslang? Är du inte klok?
Men det var just vad jag var, förklarade jag, proffs behöver proffsgrejor, en sån här är alltid bra att ha i huset, förklarade jag.
-För att göra vad, till exempel?
-Tja, eehh.. till exempel..mja, om man behöver borra i betong.
-Och hur ofta behöver du göra det?
-Mjae... ehm.. just nu i alla fall, sa jag och klampade ut på gården. Fruntimmer, de förstår sig inte på värdet av att ha riktiga verktyg i huset!

Väl ute på gården öppnade jag förpackningen. Inuti pappförpackningen fanns en svart väska av plast. Borrmaskinen fanns så klart inuti väskan. Mmmm, stiligt, den ser ju riktigt proffsig ut, väskan, tänkte jag. Grannen kommer att bli grön av avund när jag går i snickarbyxor och bär på den här och ser lite bekymrad eller fundersam ut samtidigt som jag sneglar upp på taket. Det här var väl investerade slantar. Men så är det ju alltid, kvalitét kostar!

Borrmaskinen var verkligen fin, med en matt röd yta av proffsig finish och handen satt som fastgjuten i gummigreppet. Den här du, tänkte jag och log snett åt brunnens håll. Jag skruvade dit borren med en enkel handgrepp (inga insexnycklar behövdes här inte!). Det var lite synd att det var så sandigt runt det tilltänkta hålet, tänk om borren blir smutsig och far illa av det? Men jag hann inte tycka synd om borren mera för nu kom min fru ut på gården. Nu var det bara att ge gärnet.

Jag började borra. Direkt kände jag att det här var verkligen andra bullar än med min gamla icke-märkesmaskin. Flisorna yrde och mina axlar höll på att skaka ur led. Jag stannade maskinen en stund och sneglade på min fru för att se om hon var imponerad. Men hennes ansikte hade ett totalt nollställt uttryck.
-Såg du hur flisorna yrde?
Men hon himlade bara med ögonen och sa att nu ville hon se ett hål i brunnens sida. Jag tittade på resultatet av min första borrning. Där det förut fanns bara en liten rispa, fanns det nu ett tydligt början till ett borrhål. Och det efter bara en halv minut!
-Ser du?
-Nej, svarar hon, jag ser bara en liten rispa, var är hålet?

Jag ska visa henne, tänkte jag, la mig tillrätta och började borra. Jag borrade, skakade, och borrade. Och borrade och borrade. Och skakade. Vid ett kort uppehåll märkte jag att min fru hade gått in. Men jag fortsatte. Till slut for borren igenom. Det hade blivit ett hål! Jag tittade upp och såg att min fru satt på verandan och läppjade på sitt kaffe.
-Så där ja, sa jag med ett leende som skulle kunna blända självaste solen.
-Är du klar, frågade hon och bemödade sig att stiga upp ur solstolen.

Jag satt vid brunnen och såg till synes obekymrad på mina fingernaglar, när hon närmade mig bakifrån. En nagel hade brustit. Nåja, vem sa att det skulle vara riskfritt, man måste riskera lite om man vill få något gjort.
-Men... det är ju bara ett litet hål, konstaterade min fru anklagande. Du får väl inte in en dräneringsslang där?
-Mja, litet och litet, det är ju det första hålet, jag ska så klart borra fler hål runt den här ritade cirkeln, så till slut blir det ett större hål.
-Ja det förstår jag, men jag trodde du var klar, du höll ju på i en kvart! Du ska ju borra ett trettiotal hål till innan du är klar!
-Kära söta, det här tar tid, förklarade jag tålamodigt. Kan du hämta lite vatten åt mig, tillade jag, det här är faktiskt lite svettigt.

Fruntimmer, de förstår sig verkligen inte på karlagöra, tänkte jag medans jag leende började borra det andra hålet. Men av någon anledning gick det inte alls. Borren vill inte ens rispa betongytan. Hur var det möjligt? Borren hade blivit slö! Vilken tur att jag köpte två borrar. Jag bytte borr och satte igång på nytt med att borra. Nu började jag få in lite vana i greppet och det andra hålet blev klart på dryga tio minuter. Den här gången var borren inte ens slö, så jag kunde fortsaätta med det tredje hålet direkt. Måste ha varit sekundakvalitét på första borren, tänkte jag.

Jag borrade och borrade och borrade igen. Axlarna skakde och jag borrade. Huvudet började kännas omtöcknat av alla vibrationer, jag borrade som i en dimma. Plötsligt märkte jag i mitt omtöcknade tillstånd att det luktade bakelit! När jag stannade borrmaskinen så fortsatte den att ryka, Den rykte så pass att jag blev rädd att den fattar eld snart. Jag drog ur sladden och la borrmaskinen på gräsmattan. Jag hade kommit halvvägs med det tredje hålet, varför hade jag inte kommit igenom för länge sedan? Borren hade naturligtvis blivit slö igen. Jag måste åka och köpa nya, tänkte jag och drog av mig skyddsglasögonen.
-Blev du klar nu då?
-Nej, jag måste åka och köpa nya borrspets.
-Nya? Men du köpte ju två stycken redan?
-Ja, men de har gått åt.
-Hur många hål har du borrat?
-Mjae, snart tre.
-Två alltså. Vad kostar de där borrespetsen?
-Mjaa, vad var det nu, runt tvåhundra?
-299 kr, sa hon. Så varje hål kostar oss ytterligare trehundra spänn? Det blir ett dyrt dräneringshål. Finns det inget annat sätt?

Till min räddning kom en av mina vänner som just då parkerade på vår uppfart. Han jobbade inom byggbranchen så han skulle kunna förklara för min fru varför kvalitét kostar.
-Varför borrar du med en skräpmaskin för, var det första han frågade när jag satt in honom i situationen.
Bakom oss hörde jag hur min fru höll på att sätta sitt kaffe i vrångstrupen.
-Ehh, tja, det här är ju en slagborrmaskin. En Black&Decker!
-Skräp är vad det är. Åk in till Cramo och hyr en riktig borrmaskin som är avsedd för att borra i betong med.

För att göra en lång historia kort, så gjorde jag till slut som han sa. Hos Cramo hyrde jag en borrmaskin för tvåhundra spänn dygnet, en maskin som såg väldigt medfaren ut. Jag ville även köpa till en drös med borrar till dem, ifall de blir slöa, men killen tittade lite konstigt på mig eftersom han visste hur pass mycket jag behövde borra.
-Det räcker med den som sitter i, förklarade han.
Jag trodde honom inte, men han vägrade att sälja fler borrar till mig och sa att jag skulle testa först.

Sagt och gjort. Väl hemma tänkte jag att nu du, nu ska du få se, brunn-usling! Jag var lite tvehågsen, men ville lita på killen när han försäkrade att jag kan borra alla hålen med samma borrspets. Jag satte mig ner och började borra klart det tredje hålet. Borren sa bara *slurp* och for igenom. Jaha, var jag så pass klar med det hålet, den måste ha varit nästan igenom redan tidigare. Jag satte igång att borra det fjärde hålet. *Slurp* och borren var igenom igen. Det tog inte mer än ett par sekunder. Efter en minut hade jag borrat alla hålen och tagit ur den överblivande betongbiten ur mitten. Jag testade och dräneringsslangen passade perfekt. Triumferande tittade jag upp på min fru som jag visste nu stod bakom mig.
-Se där, sa hon, och det kostade bara tvåhundra kronor. Men vad ska du göra med din sprillans nya, effektiva och proffsiga, Black&Decker?

Som tur var tog de tillbaka borrmaskinen på Coop. Men en sak lärde jag mig - underskatta aldrig proffsverktyg. Men det ändå viktigare var - ta reda på vilken som är proffsverktyg och vilken som inte är det. Du kan gå och tro att du har det ultimata verktyget redan idag, men eftersom du inte känner till bättre vet du inte vad du går miste om. Folk som har en instegskameramodell kan titta lite snett leende på yrkesmänniskor som konkar på en dyr och tung kamera. "Jag får ju till bilder redan med den här, varför ska jag då lägga ner mer pengar på en dyrare och tyngre kamera?".

Det är sant, man klarar sig med billigare grejor. Även jag skulle ju ha fått till hålet även med min nya Black&Decker, men det gick ju fasligt mycket smidigare med en proffsborrmaskin.
 
Det var faktiskt kul o läsa din historia. Men som argument för att gå och köpa en proffskamera som så var det det dummaste jag hört :) Nu fick du ju hyrt en proffsslagborrmaskin va? Men vad sku din fru ha sagt om du gått köpt en proffsslagborrmaskin på några tio papp och borrad ditt dräneringhål och haft den liggandes därefter för att kanske nångång utnyttja dess oslagbara kraft? Visst är det kul med proffsgreijer (utom när man ska bära omkring på tegelstenarna) men man ska fråga sej är det verkligen det man behöver, utom förstås om man fått ett sjujävla arv och inte vet vart man ska lägga pengarna, men nu var det väl lite i inbakat i frågan om det lönar sej att punga ut det som det kostar att byta upp sej till 3an?
 
Re: Re: Från amatör till proffskamera

Eeros skrev:
Låt mig berätta om något helt annat, som jämförelse.

[...]

Strålande, Eero! Å, vad jag känner igen mig...

Tack för historien, den var härlig att läsa!

Per.

PS. Sens moralen var alltså, ehmr..., ja, vad var den egentligen? Hyra en D3 med 24-70/2,8? DS.
 
Något som det är att tänka på, sagts i flera år i FS Forum, gång efter gång, - bildernas klass fås av själva fotografen, med hjälp av bra optik, mindre beroende av kamerahuset!
Så enkelt är, ganska självklart.
 
Cillia skrev:
Oj vad bra hjälp man har fått här! Tackar!

såklart dumt att jag glömde skriva vad det är jag fotograferar. Jag "specialiserar" mig på att fotografera människor i udda miljöer. Alltså oftast utomhus i alla möjliga väder. Då är det oftast bröllopsbilder, bilder på barn, djur eller helt enkelt en vanlig person som vill fotas.

Med tanke på det du ska fota tror jag det är värt att fundera på en uppgradering. Om du t ex går på linjen D300/D700 får du en snabbare kamera, både autofokus och antal bilder (bra för både barn och djur ibland), tåligare hus, lättare åtkomst till vissa viktiga funktioner om t ex yttre förhållanden ändrar sig. Och högre upplösning förstås, kommer du producera förstoringar kan det också ha betydelse. Brukar inte regelmässigt rekommendera att man byter upp sig, och D40 är en bra kamera, men i ditt fall tror jag du har en del att vinna, sagt av egen erfarenhet.

D3 tror jag inte på, dels är den dyr, dels stor och tung. Om du ska röra dig utomhus i olika väder och hänga med barn och djur blir en D700 med samma bildkvalitet betydligt smidigare.

Tycker jag alltså :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar