Fråga om fokus vid porträtt på f/1,2

[Hopp i galen tunna]

Det är väldigt svårt att få till skärpa tex på bägge ögonen när jag fotar på tex 1.2 och tar bilden vertikalt.
Har ni några tips på hur/var jag ska lägga fokus för att få så mkt skarpt som möjligt vad gäller ögon, näsa mun på så stora bländare? Insida höger öga brukar jag köra men tycker fortf det är väldigt svårt att få till..
Gillar verkligen det korta skärpedjupet !

 

[Krisiun]

Skärpedjupet ÄR papperstunnt på 1.2 så det är svårt att få skärpa i allt du nämner.

Kör jag med 1.2 lägger jag skärpan i ögonloben (närmast kameran) och köper att det blir oskärpa i andra delar, den unerbara bokeh'n brukar väga upp för det Är jag ute efter skärpa finns det utrymme att skruva ner bländaren ett par steg och ändå få fin bokeh.

P.S. Om du inte redan gjort det, testa att köra med AI servo på de stora bländarna, brukar underlätta i en hel del situationer. D.S.

 

[Rommel]

......och snabb serietagning med många bilder

/Stefan

 

[Anders Östberg]

På f/1.2 kan du inte få både näsa, ögon och mun i fokus, inte ens båda ögonen om dom inte är på exakt samma avstånd från kameran. Du får blända ner lite grann helt enkelt.

Personligen gillar jag inte porträtt där ena ögat är lite oskarpt, men det kanske är en smaksak.

 

[Makten]

På f/1.2 kan du inte få både näsa, ögon och mun i fokus, inte ens båda ögonen om dom inte är på exakt samma avstånd från kameran.

Det beror ju på avståndet mellan kameran och modellen. Dessutom beror det i ganska hög grad på hur mycket sfärisk aberration objektivet ger, eftersom skärpedjupet faktiskt blir större av det.

 

[matnyttige]

Precis som Martin skriver så beror detta helt på avbildningsskalan.
Jag brukar ha som egen tumregel att köra på bländare:
4 vid tajta ansiktsporträtt
2.8 vid halvkroppsbild
och bländare 2 eller mindre (bländarevärde) vid helfigur.
Detta gäller för FF (FX) format.

 

[Anders Östberg]

Jag förutsatte vi pratade "ansiktsporträtt" när man pratar om ögon, näsa och mun, men det kan förstås varit fel.

 

[Makten]

Jag förutsatte vi pratade "ansiktsporträtt" när man pratar om ögon, näsa och mun, men det kan förstås varit fel.

Ett sådant porträtt skulle bli brutalt skevt om man använde de brännvidder som finns att tillgå med f/1,2, nämligen 50 och 85 mm. Det krävs väldigt kort avstånd för det. Jag hade nog valt ~200 mm på FF för att bara få med ansiktet i bildrutan.

I övrigt förstår jag inte riktigt trådskaparens problem. Om skärpedjupet är för kort så har man inget annat val än att blända ner. Kort skärpedjup bara för sakens skull är ju rätt onödigt (men kul).

 

[Walle]

Brutalt skevt? Nu överdriver du väl ändå några snäpp?

Visst funkar det att ta tighta ansiktsporträtt med 85 mm! Ja, det är trevligt med 135 mm eller 200 mm, men det blir inte "brutalt skevt" med 85 mm.

 

[Makten]

Brutalt skevt? Nu överdriver du väl ändå några snäpp?

Visst funkar det att ta tighta ansiktsporträtt med 85 mm! Ja, det är trevligt med 135 mm eller 200 mm, men det blir inte "brutalt skevt" med 85 mm.

Det beror på hur tajt du menar med ansiktsporträtt. Jag fick (kanske felaktigt) intrycket att Anders menade så snävt att inte ens pannan är med, och då får man gå jävligt nära.

Tillägg: Fast nu tänker jag automatiskt i småbildsformatet, så har man APS-C så är det en annan femma, i alla fall med 85 mm.

 

[Hopp i galen tunna]

Tack för alla input´s

Vad jag undrade mest var vart jag skulle lägga fokus för att öka chanserna mest för att få bägge ögonen i fokus på väldigt stora bländare som trots allt 1,2 är (50mm)

Har lekt lite mer nu och redan på 2,0 så är det absolut inga problem att få både ögon och mun skarpa och ibland funkar det tom med på 1,2 men det krävs en hel del bilder innan man får sin bild..
Att köra på f/4 skulle jag aldrig drömma om då jag tycker att det blir allt för tråkiga bilder om man får uttrycka sig så, jag älskar det sköna släppet som ff ger med otroligt kort skärpedjup och skulle inte köpa en 1,2 glugg om jag skulle springa och fota på bländare 4..

Sen att ett tight ansiktsporträtt skulle bli så skevt med en 50a är rejält överdrivet, kanske jag missförstod dig?

I vilket fall tack för alla svar, det är det bästa med FS att man i princip alltid får snabba och bra svar!

 

[Hopp i galen tunna]

Ska kanske förtydliga med att jag inte menar supertighta porträtt med kapade pannor och ingen luft runtomkring.. Mer från axlar och upp och med aningens luft runtomkring

 

[Makten]

Sen att ett tight ansiktsporträtt skulle bli så skevt med en 50a är rejält överdrivet, kanske jag missförstod dig?

Det jag menar är att om du ska fylla ut hela bildrutan med någons ansikte vid så kort brännvidd som 50 mm så måste du gå så nära att perspektivet blir "mindre smickrande", om man säger så. Näsan ser större ut till exempel. Ännu tydligare blir det när man tar porträtt med vidvinkel, eftersom man då måste ännu mycket närmare.

Det är alltid värt att tänka på att perspektivet bara är en funktion av avståndet. Är det en suddig bakgrund du är ute efter så blir det snyggare med längre brännvidd, eftersom du då måste backa och bakgrunden blir "förstorad" i förhållande till modellen. Alltså ser den mycket mer utsmetad ut, även vid samma eller även större skärpedjup.

 

[The_SuedeII]

Ja, ordet "skärpedjup" är ganska felanvänt om man pratar om suddiga bakgrunder. Skärpedjupet gäller bara inom skärpedjupet Hur oskärpan sedan blir beror på brännvidden.

Om vi pratar om "porträtt med horisonten som bakgrund" är suddigheten i stort sett EXAKT avhängig av bländardiametern. 100/2.8 ger altså samma suddighet som 50/1.4. Om bakgrunden är lite närmre blir det inte riktigt så markant, men om vi säger 3-5m till bakgrunden räcker 100/2 för att blurra bakgrunden mer än 50/1.4.

Fördelen med längre brännvidder är att man kan få ett lite djupare skärpedjup SAMTIDIGT som man suddar bakgrunden mer. Skärpan "faller av" snabbare utanför skärpedjupet med ett längre objektiv.

Själv föredrar jag nästan att arbeta på typ 100-150mm (FF/FX) och F/2.5-2.8. Det blir betydligt skarpare i själva skärpeplanet (än med ett 50/1.4), och bakgrundsoskärpan är lättare att dosera.

 

[Makten]

Fördelen med längre brännvidder är att man kan få ett lite djupare skärpedjup SAMTIDIGT som man suddar bakgrunden mer. Skärpan "faller av" snabbare utanför skärpedjupet med ett längre objektiv.

Beror det verkligen på brännvidden eller det faktum att ett 100/2,8 är bättre korrigerat än ett 50/1,4? Eller kanske bara på att avståndet är längre vid samma bildformat?

Jag håller på lite med mellanformat, och jag tycker att resultatet ser rätt så annorlunda ut även vid samma skärpedjup som på 24x36. Det är liksom större skärpedjup, men suddigare bakgrund ändå. Märkligt!

 

[Hopp i galen tunna]

Måste inflika att 50an i princip bara körs för porträtt inomhus vid sämre ljus eller brist på plats medans 135 f/2 är outstanding utomhus och min absoluta favoritglugg

 

[Hopp i galen tunna]

Inte mkt i fokus på 1,2 men jag gillar det stenhårt

 

[Makten]

Inte mkt i fokus på 1,2 men jag gillar det stenhårt

Det förstår jag, men just i det där fallet hade det ju knappast skadat att blända ner lite, eftersom det inte finns något störande i bakgrunden;-)

 

[Hopp i galen tunna]

Om jag hade velat ha mer av för/bakgrund skarpt så givetvis
Nu ville jag dock ha denna extrema oskärpa på just denna bild.

 

[The_SuedeII]

Lars; som du säger måste man ju anpassa sig... Även om 150F/2.8 - 200F/2 är det som jag själv tycker är absolut bäst för halvkroppsporträtt är det ju lite opraktiskt inomhus...

Det "beror" egentligen inte enbart på brännvidden, men det är väl den naturligaste saken i kedjan att koppla det till. Om man känner sig naturlig med att tänka i termer om vinkel och perspektiv så är detta egentligen lika bra som referens.

*Om vi tar två exempel, 50F/1.2 och 135F/2.0:

Oändligheten (avlägsen bakgrund >30m) kommer bli lika suddig du tar ett löst croppat ansiktsporträtt med;
50 @ F/1.2 - och sedan backar av och tar samma porträttcrop med;
135 @ F/3.2.
Men något som bara är en halvmeter bakom modellen kommer bli suddigare med 50mm-objektivet. Skärpan "faller av" snabbare, men suddigheten (oskärperadien i pixlar/mm räknat) slutar öka bara ett par meter bakom modellen.

Om vi då antar att vi har en bakgrund ca 3m bakom modellen och vill ha den lika suddig med båda objektiven hamnar vi på 50@F/1.2 och 135@F/2.2 på ett ungefär. Det som är 3m bakom modellen kommer då bli lika suddigt i båda fallen - men skärpedjupet kommer vara nästan dubbelt så stort med 135-objektivet. Det som är "i" skärpeplanet kommer också vara ganska rejält mycket skarpare - 50/1.2 @ 1.2 är ganska kontrastfattigt och suddigt. 135L på F/2.2 är rejält skarpt, även i full 21MP upplösning.