Fotokemikalier och miljön

[DanielE]

Jag har den senaste tiden haft lite funderingar om sköljvattnet som åker direkt ut i avloppet.

Hur skall man göra när man t.ex. har använt selentonare, vilket är mycket miljöfarligt.
Givetvis så häller man aldrig ut brukslösningar i avloppet men hur är det egentligen med sköljvattnet.
I miljöbeskrivningen för natriumselenit, den aktiva substansen i selentonare, står det att ämnet är mycket giftigt för vattenorganismer.

Hur skall man göra?, hur gör ni?

 

[steinick]

Det här problemet är inte så lätt att lösa.

Om man tonar kort tid (1-2 min) stannar det mesta av tonaren i emulsionen och går inte in i baytskiket eller pappersbasen. En kort nerdoppning av den tonade bilden i vatten tar bort det allra mesta av tonaren. Man kan tänka sig att man har en skål med vatten där man doppar ner bilden. Detta bad måste då hällas samman med den kasserade tonaren. Eftersom man måste byta badet ofta (annars blir sköljningen dålig) blir det stora volymer. Jag minns inte halten natriumselenit på rak arm, men det går att räkna lite på hur mycket man kan spara (troligen inte så mycket).

Min egen metod är så här:
Totala toningstiden är 2 min (Ilford Multigrade Fiber). Efter 90 sekunder lyfter jag upp papperet ur tonaren och håller det över skålen så att det får rinna av i 30 s. Därefter ner i första facket i sköljen (jag har en Nova 40x50 med 13 fack). Jag agiterar genom att lyfta bilden upp och ner. Efter ca 1 min flyttar jag över papperet till det bakersta facket för slutsköljning. Sedan fyller jag på sköljen bakifrån och slutsköljer ca 30 min.

 

[DanielE]

steinick skrev:
Min egen metod är så här:
Totala toningstiden är 2 min (Ilford Multigrade Fiber). Efter 90 sekunder lyfter jag upp papperet ur tonaren och håller det över skålen så att det får rinna av i 30 s. Därefter ner i första facket i sköljen (jag har en Nova 40x50 med 13 fack). Jag agiterar genom att lyfta bilden upp och ner. Efter ca 1 min flyttar jag över papperet till det bakersta facket för slutsköljning. Sedan fyller jag på sköljen bakifrån och slutsköljer ca 30 min.

Med andra ord så gör du ingen försköljning efter toningen där sköljvattnet sparas utan det går ut i avloppet.

 

[J. Patric]

En tröst som inte gäller sköljvattnet dock, är att selentonaren kan återanvändas många gånger, ja under flera år t.o.m.

 

[steinick]

Nej, det gör jag inte. Jag räknar med att den miljöstörning jag orsakar är försumbar. Jag bor i Lund och vi har ett reningsverk med stor kapacitet. Sannolikt fälls all selen ut och hamnar i rötslammet (där det skulle kunna berika våra selenfattiga jordar).

 

[steinick]

Att återanvända selentonaren under flera år ställer jag mig tveksam till. Den förbrukas ju trots allt, det blir silverselenid som bygger upp bilden i stället för silver.

 

[J. Patric]

Hur fort selentonaren förbrukas beror på spädningen och hur ofta du använder den. Man behöver alltså inte blanda nytt till varje gång. Min selentonare blandade jag till för två år sedan och fungerar bra. Den oxiderar inte.

Om man inte använt den under lång tid och är osäker på kapaciteten bör man dock provtona en testbild innan, så man inte riskerar flammigt resultat, ojämn toning, på viktigare bilder.

 

[steinick]

Självfallet blandar jag inte ny selentonare varje gång. Om den står på hyllan håller den i evighet, men som jag sa så förbrukas den efterhand. Det är inte helt lätt att testa kapaciteten. Jag använder Ilfords papper och det syns inte när de är tonade.

 

[Henric86]

Selen är härligt, dels får bilden mer djupsvärta och dels blir den aningen blåare. Ilford Warmtone fiber reagerar, det står i produktbladet.
Jag använder en mycket svag blandning. 1 matsked selen och en deciliter vatten. Sedan tonar jag i en 7-8 minuter med konstant agitering. Därefter häller jag ut kemin i "förbrukad kemi"-dunken och sköljer skålen med vanligt vatten.
Tror ärligt talat att den halten som selen som följer med i avloppet är mycket låg och mycket ofarlig för reningsverket.
Värre är det med blodlutsalt, natriumfericyanid, som är riktigt elakt vad det gäller den fina bakteriefloran.

 

[steinick]

Jag har varit nere i mitt mörkrum och kollat min selentonare (Labor Partner). Där står faktiskt att oöppnad flaska har en hållbarhet på 24 månader, brukslösning 1+3 håller 2 månader i fyllda glasflaskor och brukslösning 1+19 håller 48 timmar. Kapaciteten vid spädning 1+19 är 100 blad 18x24.

Halten natriumselenit är 3 % i koncentratet, så det blir bara 1,5 g per liter brukslösning vid spädning 1+19. Kanppast någon miljörisk.

Henric86 påstår "blodlutsalt" - som numera heter kaliumhexacyanoferrat(III) - är elakt för bakterierna. Så länge pH är högt är det ingen fara. I sur miljö bryts komplexet, då frigörs cyaniden och då blir det giftigt för alla.

 

[J. Patric]

Står det inte på Rodinalflaskan att den håller högst sex månader öppnad?

Det kan uppstå fällningar i selentonarlösningen efter en tid, och den kan man filtrera bort för att undvika att något sätter sig i den våta emulsionen.

Rött Blodlutsalt kallas också Kaliumferricyanid eller Järncyankalium, Ferricyankalium. kaliumhexacyanoferrat(III) säger mer för yrkeskemisten om kemikaliens beskaffenhet, medan de andra enklare namnen går bra för oss andra. Blodlutsalt är ett handelsnamn på samma sätt som Kaustiksoda (Natriumhydroxid) eller Borax (Natriumtetraborat). Det finns många synonymer som förvirrar. Merck Eurolab använder de engelska namnen i sin katalog som för att förvirra oss svenskar än mer. :-/

 

[steinick]

Vi ska inte förirra oss in bland kemins trivialnamn, men jag är faktiskt kemist. Om man vill använda namnet blodlutsalt måste man vara medveten om att det finns två kemikalier som kallas blodlutsalt: gult respektive rött. De heter alltså kaliumhexacyanoferrat(II) och kaliumhexacyanoferrat(III). Detta måste man veta när man beställer så att man inte får fel. Fördelen med de korrekta namnen just att man undviker förväxlingar (samt att man kan härleda strukturformeln ur namnet).

 

[J. Patric]

steinick skrev:
Vi ska inte förirra oss in bland kemins trivialnamn, men jag är faktiskt kemist. Om man vill använda namnet blodlutsalt måste man vara medveten om att det finns två kemikalier som kallas blodlutsalt: gult respektive rött. De heter alltså kaliumhexacyanoferrat(II) och kaliumhexacyanoferrat(III). Detta måste man veta när man beställer så att man inte får fel. Fördelen med de korrekta namnen just att man undviker förväxlingar (samt att man kan härleda strukturformeln ur namnet).

Exakt det jag menar, att det mer utförliga namnet ger kemisten mer information. För andra duger Rött eller Gult Blodlutsalt till vardags, och att man vet vilken av kemikalierna man är ute efter. Grossisten har förhoppningsvis en förteckning med de många synonymerna.

Ofta är handelsnamnen att föredra, för annars är det lätt att förväxla t.ex. Hydrokinon, 1,4-dihydroxybenzene med Brenzkatekin, 1,2-dihydroxybenzene (engelska). Undantaget är dock Glycin som är namn på två helt skilda kemikalier, varav endast den ena kan användas för fotobruk.

Jag förstår dock att du som kemist föredrar att använda de mer precisa namnen. Utan kemisters yrkeskunskaper skulle säkerligen många köpa fel kemikalier på grund av missuppfattningar.

Det blir att hålla en hoper kemiska namn i schack i skallen när man studerar fotografiska recept. Natriumsulfid kan t.ex. kallas "Svavelnatrium".

Förresten, vid blandning med stark syra och Rött Blodlutsalt bildas väl vätecyanidgas? Perfekt om man vill göra sitt mörkrum till en gaskammare.

Vissa recept innehåller Rött Blodlutsalt och Ättiksyra, så der lär nog krävas en stark syra för att gasen ska utvecklas.

 

[steinick]

Det är riktigt att det fordras en stark syra för att sönderdela hexacyanoferratkomplexet. Reaktionen är dessutom ganska långsam, men eftersom vätecyaniden är extremt giftig ska man vara försiktig.

Jag förstår inte ditt resonemang om förväxlingriskerna (du bör kolla stavningarna en gång till). Det är trivialnamnen som ger upphov till förväxlingarna, inte de systematiska namnen. De styrs för övrigt av IUPAC (Internationan Union och Pure and Applied Chemistry). Själva namnet är olika på olika språk, men sättet att konstruera namnet är standardiserat. Vissa vanliga trivialnamn accepteras, som t ex ammoniak och saltsyra.

 

[J. Patric]

steinick skrev:
Jag förstår inte ditt resonemang om förväxlingriskerna (du bör kolla stavningarna en gång till). Det är trivialnamnen som ger upphov till förväxlingarna, inte de systematiska namnen. De styrs för övrigt av IUPAC (Internationan Union och Pure and Applied Chemistry). Själva namnet är olika på olika språk, men sättet att konstruera namnet är standardiserat. Vissa vanliga trivialnamn accepteras, som t ex ammoniak och saltsyra.

Så du menar att det är lättare att förväxla namnen Hydrokinon med Brenzkatekin än de snarlika systematiska namnen? Lättare att missuppfatta Rött som Gult när det gäller Blodlutsalt än om du säger kaliumhexacyanoferrat(III) eller kaliumhexacyanoferrat(II)? Soda och Pottaska är väl också snarlika namn för dig?

Bäst att du ber Kodak sluta säga/skriva Metol och istället skriva 4-(Methylamino)phenol sulfate så det blir lättare.

 

[J. Patric]

Kärt barn har många namn.

HYDROQUINONE

CAS NUMBER : 123-31-9
CHEMICAL NAME(S):

1,4-BENZENEDIOL
1,4-Dihydroxy-benzeen
1,4-DIHYDROXY-BENZEEN (DUTCH)
1,4-Dihydroxy-benzol
1,4-DIHYDROXY-BENZOL (GERMAN)
1,4-Dihydroxybenzen
1,4-DIHYDROXYBENZEN (CZECH)
1,4-DIHYDROXYBENZENE
1,4-Diidrobenzene
1,4-DIIDROBENZENE (ITALIAN)
4-HYDROXYPHENOL
ALPHA-HYDROQUINONE
ARCTUVIN
Benzene, p-dihydroxy-
BENZOHYDROQUINONE
Benzoquinol
BETA-QUINOLBlack and white bleaching cream
DIAK 5
DIHYDROXYBENZENE
ELDOPAQUE
Eldoquin
HE 5
HQ
Hydrochinon
HYDROCHINON (CZECH, POLISH)HYDROQUINOL
Hydrokinon
Hydroquinole
Hydroquinone
Idrochinone
IDROCHINONE (ITALIAN)
NCI-C55834
p-Benzenediol
p-Dihydroxybenzene
p-Dioxobenzene
p-Dioxybenzene
p-Hydroquinone
p-Hydroxyphenol
PARA-DIHYDROXYBENZENE
PARA-DIOXYBENZENE
PARA-HYDROQUINONE
Paradioxybenzene
PHIAQUIN
Pyrogentistic acid
QUINOL
Tecquinol
Tenox
HQTEQUINOL
USAF EK-356

 

[Henric86]

Kaliumfericyanid = blekmedel

 

[steinick]

Den här diskussionen leder ingenstans. Du gör naturligtvis precis som du vill i den här frågan.

Beträffande hydrokinon (som är det svenska trivialnamnet) så säger det ingenting om hur strukturformeln ser ut. Från det systematiska namnet, som är 1,4-dihydroxibensen, kan alla med lite kemikunskaper rita upp strukturformeln, räkan ut molvikten etc.

 

[J. Patric]

steinick skrev:
Den här diskussionen leder ingenstans. Du gör naturligtvis precis som du vill i den här frågan.

Beträffande hydrokinon (som är det svenska trivialnamnet) så säger det ingenting om hur strukturformeln ser ut. Från det systematiska namnet, som är 1,4-dihydroxibensen, kan alla med lite kemikunskaper rita upp strukturformeln, räkan ut molvikten etc.

Nej, vi kommer ingen vart då vi har olika utgångspunkter. Givetvis är det systematiska namnet mer talande ur alla synpunkter, men enklare namn används frekvent. Kodak och andra företag t.o.m. registrerade vissa kemikalier och gav dem egna handelsnamn. Elon t.ex som för de flesta heter Metol, Kodalk, eller numera Balanced Alkali är natriummetaborat. Östtyska Agfa, senare ORWO, kallade Metol för Metinol...

 

[J. Patric]

Henric86 skrev:

Kaliumfericyanid = blekmedel

Kaliumferricyanid/Rött Blodlutsalt används till blekbad för toning, ja.

Jag ska köpa en burk när jag beställer fotogrejer från Tyskland vad det lider. www.alles-foto.de De kallar det Rotes Blutlaugensalz.

Kaliumferrocyanid är däremot Gult Blodlutsalt och jag har ingen aning om det används inom fotografi. Kanske Steinick har exempel på användningsområden för denna kemikalie? Okej, kaliumhexacyanoferrat(II) då!