Såna här trådar gillar jag - kanske för att "teknisk perfektion" aldrig ens kommer att komma i närheten av räckhåll för mig, alltför impulsiv, alltför "oj-hoppsan" till min natur. Fast en och annan bild har jag nog lyckats skapa, med lika delar tur, timing och känsla, tror jag
Det jag reagerar på när jag läser både trådskaparens fråga och svaren är strävan efter att bilderna ska vara "fantastiska" eller uppnå någon annan slags "perfektion".
För någon vecka sen var jag på två fotoutställningar här i Hamburg. Den ena, på flotta fotomuseet, var Albert Watsons bilder, en ganska brokig samling men där både jag och min kompis som jag var där med var överens om att det fattades liv och värme i bilderna. Vi gick båda runt och funderade mest på HUR bilderna var gjorda. Bilderna i sig... ptja.
Sen gick vi förbi ett litet fotogalleri på vägen därifrån, där tyske streetfotografen Andreas Herzau ställde ut. Ett pyttelitet galleri, så det var inte några mängder med bilder - men för mig var det här verkligen BILDER. De var inte perfekta någon enda stans, och inte fantastiska heller - men jag älskade dem! Älskade känslan, livet, alla frågor och tankar som väcktes genom bilderna.
Sådant är för mig det som gör bilder intressanta - oavsett perfektion eller om de kan kallas "fantastiska" eller inte.
Förresten kan jag nämna en annan utställning jag var på - på flotta fotomuseet för övrigt: Saul Leiter. Gud, vilka bilder... Jag skrev om utställningen här:
http://himmelochord.se/2012/04/02/saul-leiter-retrospective-en-magisk-fotoupplevelse/ (Hm - moderator, får man länka ut från forumet?) men jag vet inte om jag lyckades förmedla storheten ändå. Men det var också bilder, snarare än perfekt komponerade fotografier. Och underbara. Får ni möjlighet att se Leiters bilder någon gång - missa inte, vad ni gör!
(Stockholms Fotografiska har jag ännu obesökt - de öppnade strax efter att jag lämnade landet och mina visiter i Hufvudstaden sedan dess har varit så korta och fullbokade att jag aldrig hunnit dit... Ser fram emot att stifta bekantskap när jag kommer tillbaka mer permanent - det låter alltid som om de har spännande grejer på gång!)
Just nu är jag på väg att försöka ta tillbaka fotograferandet – på mina villkor – efter några års paus, då jag drabbades av akut dåligt självförtroende för ett par år sedan. Mina bilder lider ofta av "bristfällig teknisk perfektion" och jag fick för mig att det var det enda som räknades.
Sen måst jag tillägga som parentes till trådskaparen att jag tycker det är dumt att tycka saker är pinsamma. Vi gör saker, följer vad vi tror på just i det ögonblicket, vi får för oss saker (undertecknad är världsmästare på det där!) och snöar in. Sen går vi på en utställning och får upp ögonen för något som får oss att lyfta blicken, se saker ur ett annat perspektiv eller vad det nu är som händer. Det kallas utveckling, och det är en rörelse som inte alltid går i den riktning man väntar sig!
//Jenny