Mozo
Avslutat medlemskap
Häromdagen fick jag tillbaka ett fotografi av min bror. Fotografiet fick min bror av mig i födelsedagspresent 1982 eller 1983. Kommer inte exakt ihåg.
Jag kände redan då, när han fick det av mig, att det kändes helt fel att ge bort det. Det var ett fotografi av Christer Strömholm.
Det kändes egentligen inte fel att ge bort det, jag tycker mycket om min bror, det som kändes jobbigt var att jag då inte hade pengar till att köpa ett till mig själv också. Jag fick betala 300 kr för det. Inte mycket pengar egentligen, men då, då var det mycket pengar för mig.
Jag arbetade på ett bokbinderi i Gamla Stan här i Stockholm på den tiden. En av mina arbetskamrater kände Christer Strömholm. Christer behövde en liten mapp i A5 format till några av sina bilder. Jag fick uppdraget att göra den. Det blev en i svart konstläder. Dom på jobbet visste att jag var mycket fotointresserad, och hade ordnat med Christer så att jag skulle få komma hem till honom och leverera mappen.
Lite nervös åkte jag till hans hem på Söder. Jag levererade mappen och vi satt och pratade fotografi. Det kändes givetvis oerhört spännande att få träffa en levande legend inom svensk fotografi. Efter att vi suttit och pratat en stund, fick jag bläddra bland några av hans fotografier för att välja ut ETT, som jag fick köpa. Han betalade 300 kr för mappen, därför sa han till mig att jag fick köpa ett fotografi av honom för 300 kr. Jag valde ut en bild, han signerade med både namn och tummavtryck, och dessutom en stämpel så att det inte rådde något tvivel om att fotografiet var äkta.
Detta fotografi har jag förbannat min själ för att jag gav bort, och ångrat mig alltsedan dess.
Ända tills häromdagen när jag pratade med min bror och förklarade hur jag känt alla dessa år. Min bror sa att fotografiet skall vara hos den som mest känner för det, dvs mig. Vi gjorde en bytesaffär, han fick min digitalkamera och filmscanner, jag fick tillbaka fotografiet. Gissa om jag blev lycklig!!
Fotografiet skall ramas om i veckan och få en fin passpartou, det var inte så snyggt gjort av mig för 22 år sedan ;-)
Christer Strömholm har förresten en egen hemsida numera, trots att han gått bort för några år sedan. Väl värd att besöka!
Jag vill med detta inlägg bara uttrycka min glädje över denna lilla händelse!
Fotografiet jag valde var detta:
Jag kände redan då, när han fick det av mig, att det kändes helt fel att ge bort det. Det var ett fotografi av Christer Strömholm.
Det kändes egentligen inte fel att ge bort det, jag tycker mycket om min bror, det som kändes jobbigt var att jag då inte hade pengar till att köpa ett till mig själv också. Jag fick betala 300 kr för det. Inte mycket pengar egentligen, men då, då var det mycket pengar för mig.
Jag arbetade på ett bokbinderi i Gamla Stan här i Stockholm på den tiden. En av mina arbetskamrater kände Christer Strömholm. Christer behövde en liten mapp i A5 format till några av sina bilder. Jag fick uppdraget att göra den. Det blev en i svart konstläder. Dom på jobbet visste att jag var mycket fotointresserad, och hade ordnat med Christer så att jag skulle få komma hem till honom och leverera mappen.
Lite nervös åkte jag till hans hem på Söder. Jag levererade mappen och vi satt och pratade fotografi. Det kändes givetvis oerhört spännande att få träffa en levande legend inom svensk fotografi. Efter att vi suttit och pratat en stund, fick jag bläddra bland några av hans fotografier för att välja ut ETT, som jag fick köpa. Han betalade 300 kr för mappen, därför sa han till mig att jag fick köpa ett fotografi av honom för 300 kr. Jag valde ut en bild, han signerade med både namn och tummavtryck, och dessutom en stämpel så att det inte rådde något tvivel om att fotografiet var äkta.
Detta fotografi har jag förbannat min själ för att jag gav bort, och ångrat mig alltsedan dess.
Ända tills häromdagen när jag pratade med min bror och förklarade hur jag känt alla dessa år. Min bror sa att fotografiet skall vara hos den som mest känner för det, dvs mig. Vi gjorde en bytesaffär, han fick min digitalkamera och filmscanner, jag fick tillbaka fotografiet. Gissa om jag blev lycklig!!
Fotografiet skall ramas om i veckan och få en fin passpartou, det var inte så snyggt gjort av mig för 22 år sedan ;-)
Christer Strömholm har förresten en egen hemsida numera, trots att han gått bort för några år sedan. Väl värd att besöka!
Jag vill med detta inlägg bara uttrycka min glädje över denna lilla händelse!
Fotografiet jag valde var detta:
