Fotografering och familjen

[timofej]

Har läst Magnus inledningsartikel i den senaste "Allt om digitalfoto". Den handlade om fotografering på semestern och förhållandet mellan hobbyn och resten av familjen. Själv har jag just återkommit från en treveckorssemester i Europa och känner igen den beskrivna situationen mycket väl. Det var inget kul för familjen att stå och vänta tills jag sätter upp stativet, byter objektiv, filter, testar olika vinklar och så vidare. Samtidigt känner jag mig stressad och får ingen tillfredställelse heller. Många bilder blev därefter. Dessutom fick jag kommentarer från min fru att det vore mycket trevligare att njuta utsikterna tillsammans än att vara ensam och se mig tillbringa de vackra stunderna med min kamera.

Jag har inte tänkt på det förut men Magnus artikel fick mig fundera på det. Han hade intressanta synpunkter att man borde separera fotande från gemensamma aktiviteter. Ett exempel var att komma upp tidigt på morgonen och fotografera i bättre ljus och i lugn och ro på köpet. Håller fullständigt med. Har dock funderingar på hur man borde göra om man aldrig återkommer till stället? Om man vandrar förbi ett andlöst landskap eller stöter på något annat fotogeniskt.

För mig handlar ofta resor om ingenting annat än om en utökad möjlighet till bra bilder. Mitt hjärta blöder när jag ser något som jag gärna skulle vilja ta bild på men kan inte (av olika anledningar).

Hur gör ni? Har ni hittat alla en livspartner som tålamodigt stannar och väntar varenda gång ni tillbringar tiden med något annat ni älskar? Eller struntar ni i vad andra tycker? Eller att vara ensam är fotografens öde? Tyck till och kom med bra tips!

 

[yalazy]

timofej skrev:
Har ni hittat alla en livspartner som tålamodigt stannar och väntar varenda gång ni tillbringar tiden med något annat ni älskar?

Ja Fast det tog några misslyckade försök att hitta rätt...

Sen tror jag det är bra att dela av tid då den ene t ex ägnar ett par timmar åt att fota och den andre gör något annat (med barnen ). Mycket besvikelse mm handlar om vad man har för förväntningar. Har man bestämt på förhand att man gör t ex en utflykt för att fota så blir det inte lika tjurigt. Ett annat sätt att kompromissa är att bara ha en kompakt i fickan när man är ute för att göra något tillsammans. Det blir inte lika tjatigt för familjen som stativ, optikbyten mm

 

[nonno]

Annan liknande tråd

En vinkling av detta har diskuterats relativt ensidigt och onyanserat (enligt min uppfattning)i denna länk:

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=41122

/Nonno

 

[Tomasz]

Man kan ju också låta kameran hänga med på axeln och vara en "semesterfotograf". Att ta snapshots kan vara en utmaning som inte behöver ta mycket tid från ressällskapet. Och även om det kan vara frustrerande att inte få lägga en timme på varje tillfälle så kan bilderna ändå vara till glädje när man kommit hem igen.

 

[-Danneman-]

Känner igen mig... =)

Har oftast med kameran på axeln om man är nånstans.
De gånger man drar fram den så kommer kommentarerna haglande av sambon och man får springa ifatt sedan, även om man bara tagit nåt enstaka kort på frihand.
Har lärt mig att om jag ska få till något vettigt resultat så måste jag komma iväg själv och få lugn och ro för att tänka.
Kommer förmodligen att skaffa någon extremt liten kompakt som får följa med och föreviga familjeminnen och dylikt framöver.
Den lite större kolossen och jag får se fram emot lite egentid istället... =)

 

[PapaC]

Jag är inne lite på samma linje som Tomasz. Man kanske skall se sitt fotograferande under dessa resor som ett dokumenterande av den gemensamma upplevelsen. Samtidigt som man är delaktig skapar man något där man kan minnas tillbaka på sin resa, glassätning i Säffle eller bestigande av pyramider i Peru. Då blir ens fotograferande en postitiv sak och inte ett irritationsmoment. Själv är jag inte så förtjust i att springa runt i affärer så vi är ju alla lite olika men hur hittar man lösningen på det. Jag fotograferar och partnern shoppar kanske.

När jag vill "fotografera" tycker jag det är rätt skönt att vara själv. Att betrakta och försöka fånga den känsla man upplever eller ser. I dessa stunder är åtminstone jag inte alltid så social alla gånger, om det inte är det som krävs för att få bilden vill säga

 

[timofej]

Re: Annan liknande tråd

nonno skrev:
En vinkling av detta har diskuterats relativt ensidigt och onyanserat...

Just det! Därför ville jag skapa något mer nyanserat.

Tomasz skrev:
Man kan ju också låta kameran hänga med på axeln och vara en "semesterfotograf".

Jo, jag försökte att göra så men det blir dubbelfrustration. För det ena tycker jag att kompakt inte räcker och för det andra springer jag iväg med den också och kan inte uppleva de fina stunderna tillsammans med min käraste.

PapaC skrev:
Jag fotograferar och partnern shoppar kanske.

Det skulle passa mig perfekt om det inte var så att vi ofta befinner oss i områden där en närmaste kiosk ligger några mil bort.

Till slutet av min senaste resa kom jag på ett sätt som kompromiss. Först njuter vi av utsikterna tillsammans och sedan tar jag några bilder. Det fungerade bättre men fortfarande är fotografering på semester ett fulltidsjobb. Jag ser omgivningen genom den osynliga sökaren och har svårt att koppla av. Och vill inte i och för sig.

 

[nonno]

Jag har ett litet tänkvärt exempel hur fotograferandet kan upplevas.

Vi var vid detta tillfälle två vuxna (fotointresserade) och ett 12-årigt barn (inte alltid så fotointresserad) som skulle gå till en djurpark. När vi skulle gå och barnet såg att vi vuxna tog med oss våra fotoväskor, blev vi hejdade vid dörren och fick dessa ord med oss på vägen:

"I dag kan vi väl ta med oss kamerorna - men i morgon vill jag att vi går tillbaka utan kameror och är istället tillsammans allihop!"

Det ger perspektiv på hur man kan uppfattas av sitt sällskap även fast man inte tänkt sig att kameran ska gå i första hand. Som "fotograf" är du inte närvarande och tillgänglig fastän du så gärna intalar dig att du är det. Du är inte fullt delaktig i gemenskap/upplevelser.

/Nonno

 

[raderad12]

Köp en riktig kamera till frun... näe, skämtar bara, även om det kan fungera hos vissa.

När man är ute med familjen och inte kan hålla på och "foto-tjorva" (i de andras ögon), sätt då på en i ditt tycke allroundglugg på kameran, lämna resten på hotellet och ta bara "semesterbilder", alternativt även lite "streetphoto" beroende på var ni är. Streetphoto kan vara riktigt utmanande, samtidigt som det inte behöver vara störande för resesällskapet. Hemma sysslar jag aldrig med streetphoto - folk glor ju på en, precis som om man är nån dj**la turist! ;-) Men när man är ute å reser så släpper detta, då är man ju turist och då känns det mer legitimt.